Feel in the Blogg

Så var det måndag igen och Mother Earth tar igen sig lite efter gårdagens solskensfröjd. I alla fall de här delarna av jordklotet. Inga solstrålar tittar in genom mitt fönster idag och himlen är grå.

Har just plockat ner flaggan som jag tyvärr glömde hala igår kväll. Det var nog i grevens tid för regnet hänger i luften och en våt flagga är inte kul att ta med in. Nu hänger vimpeln åter på plats.

Tills jag har fler nyheter och kommentarer att komma med så önskar jag er alla en lugn, fin början på veckan. Många tar studenten på fredag och jag kan tänka mig att det finns en hel del att stå i tills dess på alla håll och kanter.

Avslutar med en lätt dramatisk bild från vår gård vid ett tillfälle då regnet också lurade runt hörnet.

Jag orkade knappt till hälften av boken. På sidan 263 (av 572) gav jag upp! Så urbota dålig bok! Jag talar om ”Hypnotisören” av pseudonymen Lars Kepler.

Inledningsvis var förväntningarna höga! Bestialiska mord på en hel familj där en av familjemedlemmarna mirakulöst överlever. Man kallar in en hypnotisör tillika läkare för att få den mycket svårt skadade 15-årige pojken att genom hypnos minnas händelserna och peka ut en mördare. Ett annorlunda, spännande grepp!
Efterhand får jag lite vibbar av ”Twin Peaks” – ni vet den amerikanska TV-serien från början av 1990-talet. Listigt gjort av Kepler, tänker jag. Jag gillade för övrigt inte Twin Peaks – heller.

Men sen… När 15-åringen med punkterad lunga, i det närmaste dödförklarad, om natten går upp, sliter ut slangar och kanyler och ger sig ut i vinternatten då slår alla mina varningslampor till! På sin väg ut hugger han dessutom ihjäl en sköterska med skalpell och skadar svårt en annan – för att sen springa (!) ifrån en polisman i snön på en kyrkogård! Fullständigt osannolikt!

Därefter följer fler mer eller mindre otroliga händelser slag i slag. En pensionerad poliskommissarie, tillika hypnotisörens svärfar, får tillgång till alla handlingar i målet. Hans dotter, som natten innan injicerats med avlivningsmedel för djur och mirakulöst återhämtat sig inom 24 timmar – följer med sin far till brottsplatsen. Tar sig innanför avspärrningarna och har nyckel till huset!! Väl inne förstår han att det finns ett hemligt rum där den 15-årige, tidigare dödligt skadade pojken kanske finns. Mycket riktigt. Han ligger i ett dolt lönnrum och snaskar chips och läser serietidningar! Men – han hinner förstås ta sig ut genom ett fönster innan den pensionerade poliskommissarien med sitt gamla tjäntevapen i högsta hugg hittat honom.

När Lars Kepler sen börjar yra om olika Pokemonfigurer och deras styrkor då är måttet rågat för mig!

Vad är detta för smörja!? Baksidan hotar med ”den första kriminalromanen i en planerad serie” och jag tar mig för pannan! Boken kommer att ges ut i 30 länder, skryter baksidan vidare, och jag skäms!

Bakom pseudonymen Lars Kepler står Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril som inte besitter författarkunskaper men däremot är ena jävlar på marknadsföring! Först går man ut med hysch-hysch om pseudonymen. Får pressen att haka på och det spekuleras för fullt om vem som döljer sig bakom namnet! Brittisk media (!) pekar först ut Henning Mankell (stackars karl!) men svenska Aftonbladet kan så småningom avslöja paret bakom boken.Vilket reklamtrick!

Att sen det ansedda Albert Bonniers förlag går på ett sådant bottennapp som ”Hypnotisören” kan bara förklaras med – ja, just det – hypnos! Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril har naturligtvis försatt bokförläggaren i ett transliknande tillstånd!  Smart gjort!

Så här skriver Wikipedia om hypnos: ”Hypnos kan även framkallas genom upprepade monotona rörelser eller genom en starkt rogivande, lugnande röst. Väl hypnotiserad befinner sig personen i ett diffust tillstånd i vilket denna förefaller ovanligt öppen för förslag och frågor och uppmaningar.” Så måste det ha gått till! På det viset antogs boken och gavs ut på Albert Bonniers förlag.

Man kan nu bara hoppas att förläggaren vaknat upp ur sitt tillstånd och avfärdar fler inviter från paret Coelho Ahndoril! Jag kommer i alla fall aldrig mer gå på det!

”Hypnotisk seans” av konstnären Richard Bergh

Vilken dag!! Vilken dag?? Jo, Svenska Flaggans Dag tillika Sveriges Nationaldag tillika underbart solig söndag!

Vad kan man göra av denna dag? Man kan som några av grannarna fara till ett trevligt badställe med picknickkorgen eller  ta en golfrunda! Man kan också gå och lyssna på tal, sång och musik i Ahllöfsparken i Arboga.

Nationaldagsfirandet startar klockan 13.45 då föreningarna, med Arboga Blåsorkester i spetsen, marscherar från Gäddgårdsskolan till Ahllöfsparken. Vid pass klockan 14 börjar firandet i Ahllöfsparken. Se vidare på Arboga kommuns hemsida genom att klicka HÄR!

Man kan också stanna hemma och bjuda någon på fika ute i det härliga solskenet! Själv hoppas jag få besök av mor och far. Då blir det kaffe och bullar i syrenbersån!

Ta tillvara dessa dagar! Njut av en ledig söndag. Tänk på vintern som gick och den som komma skall… Men än finns tid att njuta!

En blåvinge på vår sommaräng i Arboga

Semester i sin egen stad har jag skrivit om i tidigare bloggar. Semester är också att äta en god bit mat eller bara ta en drink eller en öl en sommarkväll.

I torsdags var det årlig premiär för Ågårdens Grillbuffé. Grannen och jag beslutade oss för att gå dit! Ågården är ju suveränt sommartid men servering utomhus mot Arbogaån! De stora parasollerna gör att det går att ha trevligt ute även om det kommer en regnskvätt. Vi hade bokat bord vilket var nödvändigt eftersom det blev fullsatt. Människor i alla åldrar trivdes tillsammans. Kända ansikten såväl som besökare. Trevlig och alert personal.

För 199 kr per person fick man äta så mycket man ville av grillbuffén. Då ingick ”salladsbord” som bestod av ett par sallader, såser, pesto, stekt klyftpotatis och potatisgratäng. Till det en sorts grovt bröd. Salladen vad god men inte överdrivet spännande. Klyftpotatisen för hårt stekt men potatisgratängen en dröm!

Grillade för fulla muggar gjorde kocken Peter Lundh! I farten sedan 7 på morgonen, berättade han. Hos honom fick man peka ut vad man ville ha av det grillade. Efter att hört personer ösa lovord över grillköttet var mina förväntningar höga. De infriades dock inte. Denna kväll fanns platta kycklingfiléer, bitar av biff, bitar av kotlett, en sorts korv samt bitar av majskolvar att välja på. Det var gott men inte mer. Grannen tyckte inte om kryddningen medan jag själv hade önskat lite mer att välja på.

Efterrättsbordet erbjöd chokladpudding med vispgrädde, färsk frukt, kex med ost samt en skål godis som snabbt blev tom.

Tillkom till priset gjorde dryckerna och de höll normalpriser.

På en skala 1 – 5 får Ågården betyg 3 av mig. Det var gott men inte mer. Det var trevligt och läget väldigt fint. Städade gäster och positiv personal.

Förhoppningsvis återkommer jag med fler rapporter. Nästa besök blir möjligen på Stadshotellet i Arboga.

Kvällen avslutades med en härlig promenad hem längsmed ån!

Tänk så man kan ändra sig. Jag vägrade se Idol och kände likadant för Talang. Bert Karlsson var den värsta jag visste! Och varför? Jo, jag hade hört rykten. Läst tidningskommentarer. Inte bildat mig en uppfattning själv.

Barnen fick mig att börja titta. Det var inte som jag trodde! Man är väl  inte sämre kvinna än man kan ändra sig! Sen måste jag tillstå att koncepten blir lätt uttjatade. Idol blir jobbigt och alla talanger som söker sin lycka är inte riktigt klara för en publik. Bert Karlsson är plump och störig men det han säger bland alla buffliga tölpigheter är ofta sant! I senaste Talang höll jag med honom i det han sa. Helena Salo var inte Talang 2010 – även om man inte behöver uttrycka som Bert: att sjungande hemmafruar inte har en chans.

Lyckliga slut! Talang 2010 fick Jill Svensson som segrare. I pressen kan man läsa att hon fått sin revansch. Bara 14 år och stor stjärna redan. Revanschen kom till sist. Alla mobbarna får stå där med lång näsa. Den duktiga brotterskan tillika sångerskan Jill är inte slagen till slant. Dom lyckades inte trycka ner henne helt. Någonstans därinne fanns lite, lite självkänsla kvar. Med hjälp av föräldrar och nya skolkamrater började läkningen och nu – vilken upprättelse för Jill Svensson från Huskvarna! Lyckliga slut – vi älskar alla lyckliga slut.

Jag själv har känt på vad Jill Svensson fått uppleva. Utfrysning, trakasserier, mobbing. I skolan – förstås – var annars börjar utslagningen av oss människor!? Jag blev en liten, livrädd flicka som inte vågade öppna munnen till sist. Strykrädd, tilltufsad med ett obefintligt självförtroende.
Men precis som hos Jill – fanns det något kvar längst där inne. Något som fortfarande levde. Något som kämpade emot alla elakheter. Som fortfarande trodde på MIG!

Det tog sin tid – men det gick – och jag tror jag blev starkare än alla mina mobbare tillsammans. Idag vet jag vem jag är och står för det. Jag vill kämpa för alla i underläge! Alla nedtryckta, mobbade. De svagaste i samhället. Sådan blev jag.

Hur Jill Svensson kommer att bli återstår att se. Jag känner inuti mig att hon kommer att bli en stor, stark stjärna med en varm ödmjukhet inom sig.

Alla älskar lyckliga slut. Låt oss se till att sluten blir lyckliga för så många som möjligt. Låt oss också se till att vägen dit inte blir så svår. Tro inte allt du hör. Gå inte på alla rykten. Häng inte på mobben! Var dig själv och bilda dig en egen uppfattning. Så får vi alla en lyckligare tillvaro och slut.

Tusensköna!
Alla är vi tusenskönor!