Feel in the Blogg

Hittade en sida om Hundhjälpen – en organisation som förmedlar hundar från Rumänien till Sverige. Så här presenterar sig organisationen: ”Hundhjälpen är en ideell förening som är politiskt och religiöst obunden. Hundhjälpen arbetar för att hjälpa nödställda hundar i Rumänien, det land i Europa där de i särklass far mest illa.”

Jag är djurvän – verkligen stor djurvän – men jag undrar om det här är rätt väg att gå? Hur många hundar räddas genom Hundhjälpen? Det måste vara en droppe i havet jämfört med behovet i världen.
Och varför just Rumänien? Finns det inte andra länder där hundar också behöver hitta ett hem? På våra semesterresor till t ex Grekland har vi uppmärksammat alla lösspringande hundar där.

Priset för en jycke är 5000 kr – betydligt billigare än en hund från en kennel i Sverige. Då är dock hunden en s k gatukorsning och även upplockad direkt från gatan med några år på nacken. På föreningens hemsida under ”Krav och garantier” står också om att den nya ägaren ska vara medveten om det ”bagage” som hunden har med sig i form av skrämmande och kanske traumatiska upplevelser. Det påpekas också att den som gatuhund kan ha en del ”skavanker” varvid en rad olika fel räknas upp mot vilka föreningen reserverar sig.

Hemsidan visar också bilder dels på hundar som väntar i Rumänien men också hundar som ska omplaceras i Sverige! Hundar som den nya ägaren av någon anledning inte längre vill ha kvar!!

Om hunden ”Tori” som finns på förstasidan  kan man läsa att hon kom till Sverige från Rumänien 28 februari i år, nästan 3 år gammal. Redan den 8 mars är hon återlämnad till föreningen i Sverige,  då det, citat: ”inte längre fungerade i hennes första familj.” Man undrar oroligt hur många hem Tori ska behöva  hoppa mellan efter en förmodad tuff uppväxt i Rumänien liksom en antagligen rätt omskakande flygresa till Sverige.

Hundhjälpen säger sig ha placerat över 500 hundar från Rumänien till Sverige sedan år 2004. Jag undrar hur många av dessa hundar som är i livet idag?

Det här påminner en del om adoptioner av barn. Kvinnor och män som inte kan få egna barn vill adoptera. De vill ha barn – till varje pris. Av olika anledningar kanske. Det har blivit som en rättighet.
Samtidigt finns det barn som saknar föräldrar, som behöver ett hem, en familj. Därmed finns det en connection. De flesta adoptioner hoppas jag går bra, att de fungerar. Men det finns dom som inte gör det. Enstaka fall där föräldrar, precis som hundägarna till Tori, vill lämna tillbaka. Vi läser om det ibland i pressen.

Nu gällde det inte barn och adoptioner utan hundar. På Hundhjälpens hemsida visas bilder av hur hundar behandlas illa, släpas iväg till avlivning.  En video sägs dokumentera händelserna. Jag citerar Hundhjälpen:

”Videon visar verksamheten i det allmänna hägn som staden Cernavoda anlitar i sin jakt på gatuhundar. Hägnet är beläget i en närliggande stad, Constanza, och drivs av företaget Alfmob srl. Bilderna talar sitt tydliga språk – friska, vaccinerade och kastrerade gatuhundar, som inte besvärar eller är till fara för någon, avlivas medelst injektioner i thorax.
Det är Hundhjälpens samarbetspartner Save The Dogs (STD) som under tre månader har dokumenterat vad som händer de hundar som fångas in och förs bort från staden Cernavoda – där STD sedan år 2002 bedriver sin verksamhet i form av kastrerings- och vaccinationsprogram, samt omhändertagande av hundar som ej klarar sig på gatan.
Att avliva friska gatuhundar är förbjudet enligt rumänsk lag. STD kommer därför att polisanmäla företaget Alfmob och den veterinär som utför avlivningarna. STD går idag också ut med ett pressmeddelande där de ber alla städer att omedelbart avbryta samarbetet med detta ökända företag. STD har även skickat bild- och videomaterial till pressen och alla rumänska TV-stationer.”

Jag kan förstå att Rumänien har problem med lösspringande, herrelösa hundar. I texten ovan kan man läsa om STD – Save the dog – som arbetar med att fånga in och kastrera hundar – vilket är helt rätt väg att gå, anser jag.
Liknande projekt har bedrivits både på Rhodos och på Kreta i Grekland vad gäller katter.
A och O måste vara att först se till att alla dessa lösspringande hundar och katter inte förökar sig igen och igen, år efter år – med ännu fler hemlösa djur som följd. Därefter får man ställa sig frågan – vad gör vi sen? Släpper ut hundarna i Rumänien igen? Omplacerar dom i det egna landet – går det? Eller avlivar dom?

På Rhodos och på Kreta jobbade två kvinnliga veterinärer från Holland resp Schweiz – jag hade en hel del kontakt med dom. De släppte ut katterna igen efter kastrering eftersom ingen där ville kännas vid dom. Veterinärerna såg ändå till att det inte blev ännu fler katter som for illa på de båda öarna.

Rumänerna borde själva lösa sina problem med kringspringande djur – gärna med bistånd och hjälp på plats från föreningar och organisationer i andra länder. Där kan Hundhjälpen möjligen hjälpa till – på plats i Rumänien. Men att ta hit herrelösa hundar är ingen bra lösning. Det är bara att flytta problemen.

Söker man på Internet finns det flera föreningar som plockar hem hundar från utlandet –  från Spanien, Irland m fl. Det har blivit en affärsidé och spinner på konceptet att människor som vill ha en ny leksak kan sitta på Internet och välja ut en söt hund – samtidigt som de känner sig duktiga och beundransvärda som räddar en stackars hemlös vovve.

Men det finns redan mängder av hundar här i Sverige som behöver nya hem! Hundar som är fråntagna sina ägare genom polisinsatser t ex. Här är några föreningar att välja på. Hundstallet , Hundfrämjandet , Hittehund och Hundis

På Hundstallets hemsida kan man se foton på hundar som behöver nya hem. Hundar som kommit in till Hundstallet pga vanvård! Och det är dom typiska hundraserna… S.k. amstaffblandning –  som Roro här –

eller modenyckshunden Chihuahua, som Marco här. .Typiska eftersom det går mode i hundraser. Machohunden är en kamphund av rasen American Staffordshire Terrier . Paris Hilton såg till att Chihuahuan blev accessoaren för bratsen och dess wannabees. Har ingenting med djurvänlighet eller hundintresse att göra!

Funderar ni på att skaffa hund? Fundera en gång till! Och läs på! Läs massor om hur det är att vara hundägare! Vad som krävs, vilken ras som passar bäst o.s.v. Tänk sen över att jycken kommer att finnas som ditt ansvar i minst 10 år framåt.

Väljer du att göra en insats för en hund som farit illa – välj Sverige först och svenska hundar! Vi behöver inte fler omplaceringshundar när ägarna tröttnat på de svåra hundarna från Rumänien,Spanien, Irland eller var dom nu kommer ifrån!

Älska djur – men älska dom på rätt sätt. Gör en insats – men gör den på rätt sätt.

Här om dagen såg jag följande lilla annons i en tidning:

Är inte det en dröm som de flesta av oss har innerst inne. Drömmen om en liten röd stuga. Spartanskt, ett rum och ett kök, dit man kan dra sig tillbaka ibland när vardagshetsen och stressen blir för stor.

Ett ställe där man får bara vara. Lugna ner sig. Andas. Leva.

Alla har långt ifrån möjligheten att förverkliga drömmen i praktiken. Men vi kan alla ha en liten röd stuga ändå – inombords. Genom att unna oss lugn och ro ibland. Dra oss tillbaka från alla måsten. Logga ut från verkligheten och låta sinnena styra.

Bara en så enkel sak som att stänga av telefoner och mobiler, knäppa igen datorn, dra ner persiennerna, slå på den där cd-skivan med avslappningsmusik som du köpte för länge sen för att någon gång lyssna på… Sätt dig i favortifåtöljen eller lägg dig på sängen och bara njut! Låt ingenting störa dig. Slappna av och lev.

Njut av den du är. Njut av att du har ett hem, en egen liten vrå i världen. Njut av en blomma, en bok, musiken. Njut och lev.

Ta tillvara en av alla dagar som springer förbi. Livet är så kort. Vem vet vad som händer imorgon dag. Unna dig en dag av frid – att känna att du lever.

Kortfilmen ”I rymden finns inga känslor” visades i SVT den 13 juli. Filmen sägs handla om hur en ung man med Aspergers syndrom får sin tillvaro att fungera. Andreas Öhman, filmens manusförfattare och regissör kommer med en långfilmsversion till hösten. Fredagen den 3 september har den längre filmen premiär på svenska biografer.

Efter att ha sett kortfilmen tillsammans med ett par ungdomar med just Aspergers syndrom blev jag både upprörd och bedrövad. Andreas Öhman saknar insikt om hur Aspergerspersoner fungerar och raljerar om de svårigheter och bekymmer som människor med denna egenskap möts av i samhället. En ”humor”som träffar rakt i solar plexus! Stampar på den som redan ligger!

Föreställningen presenteras som en film där, citat: ”Simon, 18 år, lider av Aspergers syndrom”. Regissören skriver också, citat: ”- Det är en ganska lättsam film trots att den handlar om en kille med Aspergers.”

Människor med Aspergers syndrom varken lider eller njuter av egenskapen! Dom bara är!
I en av kommentarerna till de tidigare bloggar jag skrivit om filmen berättar en man att han inte lider av sin AS – men däremot av all okunskap och all oförståelse kring den!
Den här filmen gör inte kunskapen och förståelsen bättre! En av de ungdomar som jag såg filmen tillsammans med sa: ”-Jaha, nu kan jag aldrig mer berätta att jag har Aspergers – för då tror dom att jag är en idiot”.

Jag bad professor Christopher Gillberg om en kommentar och han skriver så här, citat:

”Fruktansvärt pekoral. Jag tror att den framstår så extremt negativ pga det usla manuset, avsaknaden av riktig regi och de bedrövliga skådespelarprestationerna. Jag håller med om att den är en katastrof: om detta är den bild som public service vill förmedla om Aspergers syndrom så är det tragiskt. Jag menar att föreningarna borde reagera – och det på bästa plats i debattsammanhang!”

Jag kommer nu att kontakta Riksförbundet Attention samt Autism- och Aspergersförbundet angående filmen samt Professor Gillbers kommentarer. En av bloggläsarna har redan kontaktat SF – Svensk Filmindustri för att se till att representanter för ovan nämnda föreningar får en förhandsvisning av långfilmen innan den går upp på bio.

”I rymden finns inga känslor” påstår Andreas Öhman. Men hos mängder av människor finns massor av känslor kring alla felaktiga uppgifter, vanföreställningar och hånfulla kommentarer kring Aspergers syndrom!

Bilden föreställer tunnan som Simon i filmen sover i. ???

Så har jag då ledsamt nog kommit till sista sidan i Alexander McCall Smiths senaste bok ”Tedags för normalt byggda damer”. Ledsamt därför att det är så hemtrevligt angenämt att dyka ner i Botswana hos Mma Ramotswe och hennes assistent Mma Makutsi. Få ta del av de småknepiga mysterier som Damernas Detektivbyrå löser.

Denna gång handlade det bl.a. om fotboll – så rätt i VM-tider- och de problem Kalahari Swoopers hade att vinna en enda match! Men lite privata problem uppstod också – denna gång för Mma Makutsi och hennes fästman Phuti Radiphuti.

Den tionde boken om detektivbyrån – 255 småputtriga, vänliga sidor med ett härligt språk. Jag har nu läst dom alla tio!
Men – denna gång har jag en fråga om översättningen av bokens titel! På Alexander McCall Smiths engelska språk heter boken ”Tea time for the Traditionally Built” – d.v.s underförstått – tedags för traditionellt byggda damer som Mma Ramotswe! Men översättare Peder Carlsson har angett den svenska titeln till ”Tedags för normalt byggda damer”! Det måste väl ändå vara en fadäs!?

Jag har kontrollerat om det låg något underfundigt i den svenska titeln, något som speglar sig av bokens innehåll – men kommer inte fram till något sådant. I slutet av boken avnjuter den traditionellt byggda Mma Ramotswe en testund med många koppar te och Mma Potokwanes härliga fruktkaka på de föräldralösa barnens gård.

Intresserad som jag är kommer jag att kontakta bokförlaget och Peder Carlsson för att ta reda på detta. Man är väl lite detektiv själv… 🙂

I dagens lokaltidning kan man läsa att en varg har rivit får i Färna. Förstasidesnyhet och en stort uppslag på sidan 2. Tidningen berättar om en bedrövad fårägare som fått sin tre avelsbaggar dödade av varg. Att det är varg som dödat har konstaterats av representant från Länsstyrelsen. Fårägaren tycker inte om vargar och är besviken på ”folk i stan” som gillar varg.

Samtidigt kan man läsa i artikeln – att,citat: ”Björn (fårägarens namn, min kommentar) tittade senast till baggarna, som gick i ett öppet landskap, det vill säga utan elstängsel, vid sjutiden på söndagskvällen”. Morgonen därpå var tre får döda. ”- De måste ha plågast hårt, säger Björn sammanbitet.”

Fårägare Björn får skylla sig själv som trots tidigare attacker på sina får (!) inte försett sin inhägnad med stängsel! Svenska Rovdjursföreningen åker ut och sätter upp stängsel – det är bara att kontakta föreningen! Gå in HÄR för att läsa mera!

Att de tre fåren skulle ha ”plågats hårt” som ägaren säger verkar inte troligt när representanten från Länsstyrelsen konstaterar bett i halsen på baggarna. Vargen har bitit i strupen och dödat. Förmodligen har de här fåren plågats mindre än vad djur gör i svenska slakterier!

Intill artikeln i Arboga Tidning finns en faktaruta om vargen – dock ingen om fårägaren!
Det är oansvarigt att inte skydda sin boskap! Skulden ligger hos fårägaren! När en hungrig varg kommer till en glänta där får betar i ”öppet landskap” är det som att komma till ett dukat smörgåsbord! Hur ska en utsvulten varg se skillnad på en avelsbagge hos Björn fårägare och en vilt byte i skogen?

Sluta klaga på rovdjur som beter sig helt naturligt! Djurägare ska ta sitt ansvar och se till att skydda sina djur!

De stackars dödade baggarna hos Björn i Färna beror enbart på Björn själv! Sluta med hatartiklar mot vargar!

Tyvärr kan jag inte koppla bloggen till nyhetsartikeln i Bärgslagsbladet/Arboga Tidning då de inte själva uppdaterat sin hemsida med senaste nytt.