Feel in the Blogg

”I rymden finns inga känslor” lovordas nu av kritikerna och höjs mer eller mindre till skyarna. Men vari ligger succén??

Självklart bäddar Bill Skarsgård för framgången – en i raden av Skarsgårdsättlingar som äntrat scenen. Men mera? En komedi om en kille med Aspergers syndrom – så presenteras filmen – vari ligger det lockande för en allmän publik?

Hur kan man göra en komedi om något som de flesta inte vet vad det är? Gå ut på stan och fråga hundra personer om Aspergers syndrom och du får inte ett enda rätt svar. Ingen vet!

Vad är det då man skrattar åt i filmen? Det kan ju inte vara av igenkännande?
Är det åt den tokiga killen som bor i en tunna? Hur konstigt han beter sig, slår folk på käften utan anledning samtidigt som han verkar rätt gullegullig? Eller vad är det som är roligt?

Människor med Aspergers syndrom och andra liknande egenskaper inom Autismspektrat har delats i två läger, har det sagts mig. En del tycker filmen är jättekul och känner igen sig. De andra tar mycket illa vid sig, känner sig utpekade som idioter.

Det jag kan konstatera är att när människor inte har en aning om en sak – och sen får det presenterat för sig i en film – då blir det en sanning!
”I rymden finns inga känslor” blir sanningen om Aspergers syndrom! För hur ska en ovetande allmänhet annars tolka budskapet?

Vad vill Andreas Öhman med sin film? Jag är ganska säker på att han inte producerat filmen bara för just den där lilla skaran av befolkningen som har Aspergers syndrom och som känner igen sig.

Och varför hyllar de flesta kritikerna filmen? Jag tror det beror på att dom inte heller har en aning om vad Aspergers är för något. Dom ser bara en myspysig film med rätt mycket värme och lite tokigheter.
Sen glömmer dom totalt utpekandet av Aspergers syndrom. Sanningen som uppstår med filmen. Sanningen som gör att en hel mängd vanliga killar och tjejer med egenskapen blir livrädda att någon ska avslöja dom. Dom har fått slåss så fruktansvärt hårt i sina liv att dom inte orkar gå en rond till. Vill inte få frågor om livet i en tunna eller påstådd känslokyla.

Ikväll ska jag träffa filmmakarna i Stockholm för en diskussion ihop med andra med erfarenhet av Aspergers syndrom. Då ska jag ställa dom här frågorna. Imorgon vet vi svaren – kanske…

Ett tummat annonsblad om Jädersbruksdagarna visar att jag hade planer på att besöka evenemanget. ”Hade” planer, skriver jag, eftersom planerna rätt länge såg ut att gå om intet. En kraftig förkylning gjorde att jag igår morse bestämde mig för att stanna hemma.

Men, ingen är sämre än han kan ändra sig! När timmarna började ticka på under eftermiddagen och mellanbarnet och jag tog en fika började vi fundera på om vi ändå inte borde… Sonen har också åkt på morsans förkylning och var så där lagom rosslig i halsen med ständigt återkommande nysningar. Men – det var något särskilt som lockade… ”Världens starkaste man”! Vi åkte dit!

Jag ska erkänna – jag har aldrig tidigare besökt Jädersbruksdagarna. Nu skäms jag och jag vet inte varför det inte blivit av. Möjligen beroende på att all energi gått åt till Medeltidsdagarna och sen när allt drar igång igen på hösten har det känts lite lagom med bara den traditionella höstmarkanden inne i Arboga.

Jädersbruksdagarna visade sig vara ett enormt arrangemang! Massor av folk, massor av bilar och allt verkade fungera perfekt! Från ”incheckning” på den enorma parkeringsplatsen till försäljning, musik, förplägnad och alla härliga aktiviteter man kunde delta i! Ordförande i Jädersbruks vänner Jan Larsson berättade att flera föreningar är med och hjälper till och att det fungerar väldigt bra. Han berättade också att detta var 13:e gången som Jädersbruksdagarna anordnades vilket fick mig att känna skammens rodnad blossa upp på kinderna. Men det var inte bara jag som tillstod att det här var första besöket – jag träffade flera. Förhoppningsvis var det första men inte sista gången för alla nybörjare. Så är det definitivt för mig! Har redan noterat dagarna i almanackan för nästa år! Mer om Jädersbruksdagarna hittar du HÄR!

Här fanns något för alla! Motorsågskonst! En vacker uggla i trä syns på stubben intill. Och ni ser väl vem som formas på huggkubben!?
Hölass och andra aktiviteter för stor och liten, gammal som ung, serveringar, försäljning av allehanda ting! Kön ringlade särskilt lång framför ståndet med brända mandlar!

En massa härligt musik! Det här gänget fick bl.a. den tidigare polisen Wikström i god form!  Sven-Erik Wikström är ju själv lite i branschen s.a.s. när han nu lagt uniformen på hyllan. Dock hann jag aldrig få reda på vare sig om Wikström fick tag i någon CD-skiva med bandets musik – eller bandets namn! Kanske någon annan vet?

Bilar och maskiner! Denna gamla pärla fick jag lov att plåta! Det var en favorit när jag var i nedre tonåren. Eller vad säger du Junith?

Sen var det då äntligen dags!! Enorm uppenbarar han sig på den lilla scenen – Magnus Samuelsson – Världens starkaste man!

Dock visade det sig att kraftkarlar inte är mer än människor dom heller och kan göra sig illa. Magnus hade gjort ett lite, lite för tungt lyft på så där 300 kg och tre senor i ena armen hade gått av. Så inga lyft denna gång! Men det var väldigt roligt att höra honom berätta om sin karriär från bondpojke till världskändis! Om ungdomstiden i Kisa, tävlingar i USA och ”Let’s dance” som han vann ihop med den professionella dansaren Annika Sjö – trots att han aldrig dansat innan!

Magnus Samuelsson var en vanlig, enkel bondgrabb trots sina framgångar och sitt kändisskap. En verkligt trevlig kille! Här laddar han upp med T-shirts och böcker till försäljning. ”Stark” – heter träningsboken som Magnus Samuelsson gett ut. Missade du den på Jädersbruksdagarna kan du köpa den via Magnus hemsida genom att klicka HÄR!

Här får sonen en efterlängtad autograf av hjälten: Självklart köpte vi T-shirts också som Magnus glatt signerade! Min ska jag nog stoltsera med när jag dansar linedance! 🙂

Vill du veta allt om Magnus Samuelsson – besök hans hemsida genom att klicka HÄR. Magnus lär förresten ha lovat att komma tillbaka till Arboga nästa år! Låter hoppfullt!

Sen kom förstår höjdpunkten för en beundrare som jag! Världens starkaste kram!

Sen var min dag räddad och min lycka gjord!
Den kramen lever man länge på… Vilken kille!
Tack Magnus!

Ingen marknad utan ballonger! Och visst fanns det några knippen även i år – men färre blir det.

Hostande och harklande gav sig bloggaren ut i det soliga marknadsminglet i Arboga och tog, förstås, lite bilder! Det första fotot är dock från mitt hallgolv! På morgonen när jag kom upp låg ett litet rött kuvert instoppat genom brevinkastet. Det var min mor som med knagglig handstil, hon är nästan helt blind nu, sänt en hälsning med ”en liten marknadsslant”. Det fick mitt hjärta att svälla av värme och glädje. Pappa hade fått vara kurir, förstår jag, men när han varit här på morgonen vet jag inte. Tidigt måste det ha varit. UNDERBART att få ha sina älskade föräldrar kvar i livet!

Så med lite pengar på fickan gav vi oss iväg! Fantastiskt höstväder med strålande sol och det behövdes för termometern visade bara ynka 7 grader när vi gav oss ut. Massor med folk ute men inte lika många marknadsknallar som förr. Förmodligen är det för många marknader numera – då blir den traditionella höstmarknaden bara en bland andra. Gratulationskort i parti och minut lockade köpare!

Här inhandlades en burk honung  – bra för halsen i en kopp varmt te – och en stor burk hjortronsylt! Ja, det var mer en liten hink. Passade på när sylten visade sig INTE innehålla citronsyra – något som är tillsatt i alla burkar jag tittat på i affärerna. På Wikipedia läser jag: ”Inom livsmedelsindustrin används citronsyra som surhetsreglerande medel med E-nummer 330″ Så onödigt och det ger hjortronsylten en bismak jag inte gillar.

Godis förstås! Sonen passade på att förse sig – 3 påsar för 25 kr!

Han hittade annat också som var intressant. Dataspel! Som ni ser hade jag hjälp att bära! Honung och sylt dinglar på sonens arm! 🙂

Fler än sonen var hågade köpare!

Full ruljangs på Järntorget! Blommor – levande och i eternellform!

Sonen provade lyckan i lotteriet. Tyvärr ingen vinst för honom – men ett litet bidrag till Arboga Södra.

Hostan satte stopp för längre tids vistelse ute och vi gick hem.

Söndagens DN har denna förstasida: De bästa ”exotiska resorna”. Det är märkligt att vi människor bara ta in miljöproblemen på ett sätt – men inte hela vägen s.a.s. Bilden på DN föreställer Yucatan i Mexico och dit är det en lång resa – med flyg. Jag vet, jag har själv varit där – om än för 30 år sedan. Fast jag tänker till just nu så är jag inte mycket bättre själv. Reste till Kanarieöarna på senvintern i år och skulle väldigt gärna vilja se Egypten igen. Men – kanske det inte går. Inte på sikt i alla fall.

Jag har rest en hel del –  men missat Sverige. Det tänker jag ta igen i framtiden och har faktiskt redan börjat. Har besökt både Kiruna och Haparanda för jag har upptäckt fantastiska Norrland! Det finns så mycket vackert i vårt avlånga land. Så fin natur, så många sevärda platser. Om bara SJ kunde fixa billigare biljettpriser och ett ”Interrailkort” inom Sverige så kunde vi börja ”hemestra” mera! ”Hemester” – semester på hemmaplan!

Den här bilden finns i senaste numret av Effekt, klimatmagasinet: Teckningen av Riber Hansson publicerades ursprungligen i Sydsvenska Dagbladet 2008 och tilldelades Press Cartoon Europe’s Grand Prix samma höst. En fantastisk men hemsk teckning. Säger allt.

Effekt är en väldigt bra tidning, religiöst och politiskt obunden. Köp den, läs den, klicka HÄR för att komma till senaste numret! Där kan du bl.a. läsa om klimatpiloter i Laxå och Askersund!

Avslutar med en bild på en av mina favoriter – Martin Emtnäs. Faktiskt också med i söndagens DN! Martin gillar skogen – och det gör jag också.

Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att lockas av reklamen i TV. Jag gick in för att kolla vad Försäkringskassan har för fler överraskningar åt svenska folket. ”Den sista överraskningen” skulle det vara till och med.

Kassan har ju överraskat förr – om man säger så… Neka sjuka sjukskrivning, få personer att då begå självmord, förfölja och trakassera, ignorera, nonchalera och förödmjuka, betala ut sjukersättningar alldeles för sent, se till att folk blir av med sina anställningar och mycket, mycket mera.

Jag blev dock lite smått chockad av filmen måste jag säga. Fast egentligen borde man inte bli förvånad längre över Försäkringskassan. Nog vet vi att de pysslar med annat på sina jobb – men det här… Slå volter, vissla ihop med kollegan, kasta gem, dansa, kludda, leka med stämplar och mobiltelefoner… Kolla deras ”Sista överraskning” genom att klicka HÄR!

Hemsidan är:

http://sistaoverraskningen.forsakringskassan.se/?cmpe=overaskning-en_sista-100906-fkse_1asida-gif-503x

Snälla – låt den sista överraskningen istället bli: VI LÄGGER NER FÖRSÄKRINGSKASSAN! Lägger ner den i  dess nuvarande form och ser till att en allmänhet får den allmänna sjukförsäkring som de betalar för och har rätt till  – den dag de blir sjuka!

SLUTA SLÅ PÅ SJUKA OCH ARBETSLÖSA!

Ett fel med bilden ovan!
De andra politikerna saknas!
Lika goda kålsupare dom!

Vardagslycka om nu lördagar kan räknas som vardagar? Lycka kände jag i alla fall av några enkla händelser nu på lördagsmorgonen.

Tidigt uppe gick jag till tvättstugan. Genom fönstret ser jag katten Felix komma åt mitt håll. Han har hört någon rumstera inne i tvättstugan och beger sig hitåt. Jag öppnar fönstret och ropar:” -Felix – kom!” Han tittar upp, kommer glatt springande med svansen i vädret, hoppar upp på fönsterblecket och är snart inne hos mig. 🙂

När jag kommer in igen går jag en runda i lägenheten. Jodå, Curry ligger på sin vanliga plats högt uppe på bokhyllan. Jag sträcker upp handen och han smeker sin nos mot den. 🙂

Jag funderar om Wilma ligger där hon brukar och det gör hon. Sömnigt sträcker hon på sig och gäspar stort. Blir glad när jag stryker henne över ryggen. 🙂

Det är lycka för mig! Vardagslycka och lycka i allmänhet – tre underbara katter.

Men lite vardagslycka kan också vara att höra att Niklas går på övervåningen och tänka:” – Aha, han är redan vaken. Undrar om han har någon FBU-övning idag kanske? ” Eller springet av lätta fötter i en annan våning ovanpå och le när jag tänker på Julia och hur mycket spring det finns i benen på små barn. Vardagslycka är också att möta grannhunden Birk med husse och matte och se hur otroligt glad han blir över att träffa just mig. Och att möta Malin och dela lite vardagsprat. Tryggheten att de finns där – mina rara grannar.

Lycka är nuet – hemma – det vanliga – att få vakna upp på morgonen och må gott, hemma. Veta att alla kära  har det bra. Så enkelt. Nästan så enkelt att vi inte bryr oss om att notera det. Men så avgörande när det motsatta inträffar. Hur man längtar efter just de här lyckliga, enkla stunderna då.

Ta till vara stunden. Stanna upp och njut. Vardagslycka – så enkelt.

Vad livet och stunden gav,
kan ingen ta ifrån oss.
(Gunnar Ekelöf.)