Feel in the Blogg

Vilket åskväder!! Aftonbladet kallar det ”superåskan” – men nog har man varit med om värre åskväder – fast det här var helt OK för en åskvädersdiggare som jag! 🙂
(Fotot på blixten är från Internet och inte tagen av mig).

Jag vaknade tidigt imorse och det var mörkt fast det var morgon… Vi bor nära järnvägen så jag undrade om det var flera tåg som passerade förbi – men det var åskmuller. Hela tiden mullrade det och sen kom en rejäl blixt och knall som fick håret att resa sig på mina armar! Otäckt men härligt när man är inomhus i säkerhet. Och regn – massor av regn!

Garagebelysningen gick igång automatiskt eftersom det blev så mörkt på himlen.

För en som gillar åska var det naturligt att inta morgonkaffet på trappan! 😀 Att i skydd av paraply och på en bekväm kudde ta del av naturens fyrverkerier var härligt!

Katten Felix var dock inte det minsta intresserad av att ta platsen på trappan efter mitt kaffedrickande. Klok kisse!

Och om denna kloka kisse handlar bloggen imorgon!
Kolla in den då om ni vill och har lust!

Plötsligt har jag fått en vurm för Agatha Christies Miss Marple! Det kan jag tacka TV4 för som varje vardag under ett par veckor nu sänt långfilmslånga avsnitt med den kvinnliga detektiven! Fantastiskt! Men – jag upptäckte igår att det är skillnad på Miss Marple och Miss Marple!!

Bilden ovan visar fyra olika Miss Marples! Till vänster Julia McKenzie, därefter Angela Lansbury och Geraldine McEvan – underst Joan Hickson – och Joan Hickson ÄR Miss Marple! Inte bara för mig – även deckarförfattarinnan själv, Agatha Christie, tyckte så!

Den första Miss Marple på film var Margareth Rutherford:

Agatha Christie, f 1890 d 1976, är en av världens bäst säljande författare. Förutom Miss Marple skrev Christie bl.a. böcker med Hercule Poirot i huvudrollen.  David Suchet gestaltar här Hercule Poirot.

Så här skriver Wikipedia om Agatha Christie vad gäller Joan Hickson som Miss Marple: Redan 1962, i samband med inspelningen av Murder she said, såg författarinnan själv vilka möjligheter Hickson hade att, senare i livet, gestalta Miss Marple. Detta berättade Hickson själv i en intervju 1993. Enligt Hickson blev hon själv tämligen förvånad över författarinnans kommentar, eftersom hon fortfarande var alltför ung för rollen. Men författarinnan hade rätt – Hickson anses idag ha gjort den bästa gestaltningen av Miss Marple som gjorts på TV och film.

Agatha Christie som liten flicka.

Agatha Christie med sitt enda barn, dottern Rosalind.  Här Rosalind med Christies endag barnbarn Mathew. Här ses Mathew Prichard som vuxen:

För Agatha Christie var alltså Joan Hickson den perfekta Miss Marple! Joan Hickson föddes 1906 i Storbrittanien och debuterade redan som 5-åring i Askungen. 19 år gammal sökte hon in på teaterskola. Här är bilder från några rolltolkningar: *** ***   ***

Under tiden 1984 – 1992 spelade Joan Hickson in samtliga 12 romaner om Miss Marple för BBC.

Så här står det i Wikipedia om Miss Marple, citat:

”Miss Marple, egentligen Jane Marple, är en fiktiv person som förekommer i tolv detektivromaner och tjugo noveller av Agatha Christie. Alla romanerna har ett flertal gånger återgivits på film eller TV.
Jane Marple är en snäll och nyfiken gammal ungmö, som bor i ett litet hus i den lilla byn St. Mary Mead, någonstans i England. Hennes favoritsysslor är att pyssla om sin trädgård och att skvallra med grannarna, som alla tycker om henne. Miss Marples närmaste släkting är en systerson, den hårdkokte, moderne författaren Raymond West, som vid sällsynta tillfällen kommer och hälsar på henne.
Miss Marples nyfikenhet tillsammans med hennes livserfarenhet, människokännedom, allmänna klokhet och inte minst hennes förmåga att få människor att lätta sitt hjärta för henne har gjort henne till en lysande amatördetektiv som klarat upp flera kriminalfall, främst mord. Till skillnad från många andra fiktiva detektiver, exempelvis Sherlock Holmes och Hercule Poirot, har miss Marple ingen speciell sidekick. Det kommer olika människor varje gång.” 

Här ses Joan Hickson i sitt hem i England.

Joan Hickson som alltså föddes 1906 spelade in sista filmen om Miss Marple så sent som 1992 i en ålder av 86 år. Joan Hickson avled 1998.

Via Internet och Youtube hittade jag ett roligt klipp från Agatha Christies 100-årsdag. Agatha Christie skulle ha fyllt 100 år den 15 september 1990. I Storbrittanien firades det med det första mötet någonsin mellan Miss Marple och Hercule Poirot i Torquay!
Klicka HÄR för att se mötet och höra en exklusiv intervju med Miss Marple/Joan Hickson!

Nog förstår jag att fler kommer att spela rollen som den magnifika Miss Marple men för mig är Miss Marple ändå alltid Joan Hickson!

Joan Hickson som Miss Marple
i ”Ett karibiskt mysterium”

  När hösten, vintern och våren passerat och man äntligen kan lägga jobbet bakom sig för semester – då kommer ofta njutningen på skam. Man drabbas av Semesterhets. En hemsk plåga som yttrar sig på olika vis.

Plötsligt ska ALLT vara så väldigt bra, rent av perfekt! Vädret, ungarna, mannen, trafiken, stugan man hyrt – plus att hemmet man lämnat för en tid ska vara renstädat och prydligt, all tvätt tvättad, gräsmattan klippt, ogräset bortrensat och soporna källsorterade (vilket innebär billaster med papper, glas, metall och allt vad det är till återvinningsstationen…).

HETS med andra ord.

Blir det sen inte riktigt som man tänkt – lägger hetsen in nästa växel och man mår ännu sämre.
När resan inte alls liknar omslagsbilden på boken man köpt… 

…utan regnet står som spön i backen, förtältet läcker, ungarna är griniga och mannen dövar ångesten på sitt sätt…

Varför blir det så? Jag minns själv hur det var innan jag gick in i väggen. Hårt slit under 10,5 månader för att sen unna sig hela 6 veckors semester! Då inträffade den andra formen av Semesterhets – svårigheten att verkligen ha semester!

Det tog mig 5 av de 6 veckorna att lyckas varva ner, komma in i ett lugn, andas rätt, känna harmoni – och då var alltså sista semesterveckan inne… Nu inträffade nästa steg i Semesterhetsen – hat av jobbet. Jag kände ett enormt HAT mot mitt arbete som nu skulle börja när veckan var till ända. Ett glödande hat som gjorde mig rasande och frustrerad – och inte ett dugg avkopplad och lugn längre. Till saken hör att jag älskade verkligen mitt jobb – det var inte där felet låg.

Nej, sluta upp med alla krav! Semestern behöver inte vara allt det där. Det viktiga är lugnet, välbefinnande, harmonin. Den får man genom att kunna varva ner och det gör man så bra på gräsmattan hemma med en god bok.

Man behöver inte alls sippa drinken eller hallonsaften på något semesterparadis – inte ens i en hängmatta! Soffhörnet eller favoritfåtöljen där hemma går lika bra!
Stäng dörren om Semesterhetsen!

Leta inte efter lyckan när den redan finns där hemma hos dig!
Precis inpå knuten! Det enkla, det så vardagsvanliga att vi inte ens märker det.

Som en katt på köksbordet när man vaknar. En liten kisse som gärna vill ta genvägen genom fönstret ut och du låter den göra det.

  Här om dagen visade dottern mig något på vårt favoritte. Hon hade upptäckt att varje tepåse hade ett litet budskap – som sådana där Fortunecookies – Lyckokakor. Hon hade sett det – inte jag. Jag hade nog inte varit tillräckligt lugn och avslappnad för att ta in den informationen. Klicka HÄR för att komma till Yogi Tea! Avslutar med det budskap jag fick med mitt morgonte idag:

Every child is a hope for the world.
Varje barn är ett hopp för världen.

  Arboga är en stad med väldigt många fördelar. Staden har gamla, fina anor med många gamla hus och gränder bevarade. Arboga är ”känt” för sin medeltida prägel och för uttryck som ”kommer efter som Arboga öl”. Staden  ligger centralt i Mälardalen på behagligt pendelavstånd från Eskilstuna, Västerås och Örebro – och det tar endast 90 minuter att komma till huvudstaden. Det finns motorväg 4 km utanför centrum och man kan välja såväl Mälarbanan som Svealandsbanan för tåg till och från Arboga. Lägg sen till den vackra Arbogaån som ringlar sig igenom staden.

  Vad är då felet? Varför ökar inte invånarantalet? Varför är inte Arboga en stad som väldigt många gärna skulle vilja bo i?
Svaret är dels marknadsföring men främst hur Arboga styrs, vilken information som sprids via kommunen.

Några exempel i nutid. Ett rykte sprids i media att Arboga har billigaste båtplatserna i landet! Det är ju toppen! Oavsett om stan har någon plats för jollen eller ej! I Bbl/AT kan man sen läsa vad ansvarig inom kommunen kommenterat angående nyheten: ”– Nej, vi har inte några kommunala båtplatser att hyra ut.”

Men – hur dum får man vara!? Gratisreklam ska naturligtvis tas tillvara omgående och på bästa sätt! Finns inga båtplatser lediga så svarar man: ”-Ja, vi har billiga båtplatser men tyvärr inga lediga just nu! Ställ er på väntelista för vi jobbar för att fler ska kunna hyra båtplats här!”
Sen ser man till att fånga upp idén och realisera den!

Igår fanns denna notis i Gråsparvens ”På stan” i lokala Arboga Tidning: Par med båt kajkade runt i ån utan att hitta någonstans att lägga till! Paret ringde så småningom kommunen och fick tillåtelse att lägga till vid den nya bryggan nedanför Strandgården…
Otroligt! Självklart ska Arboga med en å som når in i centrum ha en gästhamn!

Sen detta: Det låter väl toppen! Badplatserna i Arboga får bästa betyg vad gäller vattenkvalitet – t o m det centrala Villagatsbadet! Men – inne i tidningen finns också denna artikel: Den lilla aktiva grupp som tagit saken i egna händer för att rusta upp just Villagatsbadet stöter på patrull om och om igen.

Men vad har vi för mentalitet i Arboga egentligen?? Varför är allting så segt, så jobbigt, så omständligt!? Är det fel personer på de viktiga posterna i kommunen? Är det brist på mod och engagemang? Men vad gör vi andra då åt saken!?

Här har vi en jättefin stad med alla möjligheter och så låter vi chanserna bara passera! När någon plötsligt reagerar har båten bokstavligen redan gått! Tillfället runnit ur händerna!

Sorgligt. Men eftersom jag är en person som vägrar ger upp och som ser möjligheter – så tänker jag inte ge upp nu heller! Tillsammans kan vi ändra på saker och ting – det är min fullständiga övertygelse.

Arboga ÄR en stad med möjligheter – vi ska se till att fler inser det – eller hur!
Då kan vi också få  upp den lika sorgliga statistiken som säger att Västmanland är absolut sämst i landet på att locka turister. Läs HÄR vad Sveriges Radio skriver.
Turister måste alltid ses som blivande kommuninnevånare!

Avslutar med bilder från gårdagens middag! Här puttrar fångsten i stekpannan! Fisken kommer inte från Arbogaån men är egenhändigt uppdragen ändå men ur en sjö i Östergötland! Abborrarna smakade underbart!

Ha en fin tisdag denna härliga sommar i juli månad! Men glöm inte att ta tillvara tillfällena som ges!

Fast ni kanske inte har väntat – men JAG har gjort det! Ingen blogg igår trots att det fanns hur mycket som helst att blogga om. Men datorn fick stanna hemma när resan gick mot fagra Östergyllen.

Men nu så! Nu blir det bilder från Regna i norra Östergötland!

  Vädret var som gjort för fiskafänge!  Både med vanligt metspö och ut på sjön med kastspö. Björklången, sjön intill stugan, är full av liv.
Abborrar  och gäddor mest. Den här åkte i igen för vi tyckte den var för liten.

Härligt och rogivande att vara på sjön i en liten eka. Så mycket vackert att se.

Näckrosor! En så vacker blomma!

Fångsten blev ”så där” efter att dottern blivit av med sitt bästa drag när gammelgäddan slet av reven då hon skulle veva in. Misstolka inte bilden! Det är en minigädda intill abborren. Tyvärr fick den sätta livet till då kroken hamnat så illa att vi inte fick bort den… Efter sådana upplevelser tyckte dottern att det var dags att sluta fiska för denna gång. Jag höll med.

Dags för fika på bryggan! Dottern rullar in reven på spöet. Själv tog jag mig ett skönt dopp! Snart led dagen mot sitt slut.

Intill stugan fann jag denna spillning. Jag tror det är från en räv. Men vi såg den aldrig.
Fotot på räven är från Internet.

Snart kom kvällen. Vi somnade gott i våra sängar. Man sover så skönt här. Det är knäpptyst, inget som stör. Stugan är full av minnen – både sådana man kan se och sådana som finns inom en. Jag har varit här sen jag var liten. Min mormor och morfar bodde här i Regna och därför lät mamma och pappa bygga stugan just här. Min morfar Edvin har byggt den ihop med en kamrat. På byrån i det ena sovrummet finns detta foto: Min mormor Edit med mig och mina kusiner. Titta vilka kläder som var mode då på 50-talet bland pojkar! Per-Uno längst till vänster är 6 år och hans bror Torbjörn 3. Den glada lilla vilden till höger är förstås jag! 🙂

  På natten vaknade jag och gick upp.  Fullmånen lyste över sjön. En nästan lite trolsk upplevelse.

  Morgondimma
över Björklången.

Lingonen rodnar redan och några löv har redan börjat bli gula…

Ett par dygn av ren avkoppling och lugn. Idag när vi lämnade idyllen regnade det ihållande. Kändes lagom att bege sig hemåt då. Avslutar med en bild från dasset som tyvärr har börjat läcka från taket – därav paraplyet! 😀