Feel in the Blogg

Ja, hur gick det då med Kling och Klang i Arboga? Ni vet – omöjligheten att komma fram till närpolisen, som jag skrev om här om dagen.

Jo, här kommer fortsättningen! I måndags vid pass 08.23 ringde jag åter 11414 – det är det enda nummer en vanlig medborgare har till polisen what so ever.
Efter femton (15 !) signaler kom jag fram till en man som lovade att koppla mig vidare till närpolisen i Arboga. Efter tjugofem (25 !) signaler blev jag bortkopplad och satt med en upptagetton i luren!

  Men jag ger mig inte så lätt – åh, nej! Klockan 08.27 (ja, jag noterade allt skriftligt!!) slog jag numret igen och efter bara 4 signaler svarade någon i växeln! Jag sa mitt ärende och hon kopplade mig.  Efter sexton (16 !) signaler kopplades jag tillbaka till växeln och kvinnan sa det jag redan förstått – att ingen svarar i Arboga… Jag förklarade mitt ärende och hon kopplade mig då till den berömda mobiltelefonen! OCH – närpolisen jag ville ha tag i svarade direkt!

Som uttänkt frågade jag, efter att ha presenterat mig: ”- Har du sökt mig?” Det hade han inte. Även det hade jag redan kunnat räkna ut.
Nej, han hade inte kollat av mobilen och han hade varit på kurs hela veckan.

Så var det med den saken! Ja, mitt ärende, som antingen var ett mycket allvarligt sexbrott eller ”bara” grovt förtal – tror jag fortfarande lutar åt det sistnämnda. Hade jag ansett annat – hade jag självklart inte nöjt mig med att vänta 4 dagar för att anmäla brott.

Den gode närpolisen var riktigt trevlig och vi pratade nog nästan 20 minuter. Han fick klart för sig vad det handlade om och jag fick riktlinjer för hur jag ska agera. Allt är nu i sin ordning! Här en bild på närpolismannen i Arboga, nr 2 från vänster. Fotot är tagen från Kungsörs hemsida. Som ni ser är han inte alls lik dom dumma poliserna hos Pippi Långstrump och jag kan försäkra er om att det heller inte finns någon annan likhet heller! 🙂

Så där fick jag den information jag önskat mig! Men oönskad information kan man också få – vare sig man vill eller inte – i vårt numera öppna, kanske alltför öppna samhälle!
Jag sökte efter ett telefonnummer till ett företag i Arboga – Samuelssons Fastighetsservice – och ”på köpet” fick jag detta:

”Hänt i Arboga

• 17/09 09:45 Trafikbrott
• 17/09 03:55 Skadegörelse
• 16/09 02:53 Stöld/inbrott
• 11/09 23:29 Olaga intrång/hemfridsbrott
• 10/09 22:45 Trafikolycka

 Relations-
förändringar i Arboga

• 05/09 Karl Tomas Carlsson
• 05/09 Christina Elisabet Carlsson
• 28/08 Hans Peter Eklund
• 28/08 Åsa Karolina Cekr
• 27/08 Rolf Kenneth Lindahl Nilsson

 Avlidna i Arboga

• 13/09 Lilly Ellentina Pettersson
• 11/09 Tore Enar Skog
• 04/09 John Henry Knuts
• 31/08 Sirkka Liisa Götelid
• 26/08 Pirkko Kirsti Annikki Liljendahl

Detta är en tjänst från Internetbolaget

Informationen om relationsförändringar & avlidna presenteras i samarbete med Ratsit.”

Hemfridsbrott och avlidna! Men kanske än mer privatlivskränkande – ”Relationsförändringar i Arboga”.
Vem vill skylta på Internet med att han eller hon skilt sig!?
Om ni inte tror mig – klicka på Samuelssons Fastighetsservice här ovan! Informationen ligger i högerfältet 🙁

Idag är Arboga grått men kanske solen tittar fram ändå, som den gjorde en stund igår. Lika svårt som vanligt har jag haft att skriva denna blogg. Anledningen stavas Felix!

Ha en skön höstdag! Även om det är grått så är det milt och skönt ute!

Så här förmodar jag att en del jägare önskar framställa vargen! Hotfull! Galen! Äter upp dina barn!

Käkar upp mormor också! Precis som i sagan om Rödluvan och vargen! Här Gustave Dorés bild till Bröderna Grimms saga. Mörk och hotfull närmar han sig den lilla oskuldsfulla Rödluvan… Ondskan lyser ur bestens ögon!

Vargen lurar stackars Rödluvan och rusar sen mot mormors lilla stuga i skogen! Där tar han sig in och – ÄTER UPP STACKARS GAMLA MORMOR!!

Som om inte det var nog…  … Den hemska vargen tänker äta upp lilla Rödluvan också! Ja, sen vet ni hur det gick! Den duktiga jägaren förstod sammanhanget – sprättade upp magen på vargen och räddade både mormor och Rödluvan! Eller var det fler jägare mot vargen? Jo, sannolikt var det så! Ett helt gäng ”duktiga jägare” mot en enda varg!

Som barn var den delen av sagan hemskast! När jägaren skar upp magen på vargen, fyllde den sen med sten och den stackars vargen som blivit törstig och drack vatten i bäcken – ramlade i och drunknade. Då grät jag!

Och varför berättar jag om den här sagan nu? Jo, i gårdagens lokala blad fanns följande annons: ”VARGMÖTE” Och inte vilket vargmöte som helst – ett hemligt sådant på initiativ av Jägareförbundet Västmanlands län!

Du är inte välkommen! Så här noteras särskilt i annonsen: ”Notera att detta möte endast är öppet för våra medlemmar”. M a o – gruppen för inbördes beundran och peppning ska träffas och vill inte att någon utomstående får insyn!

Man kan undra om de lokala journalisterna möjligen skulle kunna få en hint om vad som sägs på mötet?  Efteråt – för insläppta blir förmodligen inte dom heller – om de inte kan visa upp en blodig bild på en dödad varg – d  v s bevisa likasinnat synsätt. Nu överdriver jag möjligen men efter det senaste uttalande från Jägareförbundet i Västmanland kan man nästan tro vad som helst om det gänget.

Jag hoppas Bbl/AT och/eller Magazin24 förmedlar information till sina läsare om vad som diskuterades på mötet på Brunnby Gård, Irsta, Västerås!

Rödluvan och andra påhittade sagor berättas kanske på mötet ikväll! Vi får väl se om allmänheten får veta…

Här en bild från ett av mina möten med ”stora, stygga vargen”!

Katter är inte att leka med! Säger den här bilden i alla fall!
Bilden från i somras visar en irriterad duo – Felix och Wilma. Fortsättning följer längre ner!

Att läsa en bok – eller i alla fall att försöka.

Det kan bli lite si och så med läsandet när en kelsjuk kisse vill lägga beslag på matte just när matte lagt sig tillrätta för lässtunden hon längtat efter. Curry does’nt take no for an answer – så kan man väl uttrycka det!

Så det blir till att jämka! Kela lite först och läsa sen! Nu har jag i alla fall läst klart boken ifråga: Peter Robinson skriver kriminalromaner och jag gillar verkligen hans böcker om kommissarierna Banks och Cabbot. ”Mörkrets alla färger”  är spännande från första stund och slutet är verkligen oförutsägbart. En härva av intriger med sviken kärlek, spioneri och helt vanliga killar och tjejer som ingredienser! Peter Robinson gör ingen besviken!

Du kan köpa boken i en bokhandel nära dig! Eller gå in på t ex Adlibris  ( 44 kr i pocketformat) eller Bokus – (inbunden för 180 kr om du hellre vill ha det!) Ja, båda nätbokhandlarna har förstås både pocket och inbundna alternativ liksom ljudböcker.

En som också brukar störa när bloggaren ska läsa eller ägna sig åt bloggen är Felix!

Men här följer historien som initierades i toppen av bloggen:

Som ni ser har Felix något väldigt viktigt för sig! Han har span genom staketet ut mot gatan! Kanske kollar han på en trippande sädesärla eller har fått syn på en liten mus som kilar mellan husen? Hur som helst vill han inte bli störd!

Men ni ser också vem som kommer smygande! Den i Felix ögon mycket irriterande Wilma! Se så sur Felix blir när den där röda lilla saken kommer krälande fram!

Ja, vad händer? Kattfight? Felix slår snabbt till med tassen! Wilma fräser ifrån!

Men bättre fly än illa fäkta, anser Wilma och flyr!

Katter! Ja, dom är härliga! Inte en lugn stund! Alltid något på gång! Men när det är sega, regniga dagar som idag – då sover katterna! Curry!

Felix!

Och till och med lilla vilda Wilma!

Förr undrade man vad banken hade för sig efter klockan 3. Numera undrar man väl vad banken har för sig över huvud taget…

Men nu gällde det Polisen. Polisen i allmänhet med den s k närpolisen i synnerhet. Vad gör dom efter klockan 4?
Eller när klockan börjar närma sig slutet på arbetsdagen…?

I torsdags eftermiddag behövde jag ha ett besked från polisen om en obehaglig händelse. Det jag fått veta kunde antingen röra sig om grovt förtal eller också om barnporrbrott eller sexuellt utnyttjande av barn. Självklart kontaktade jag polisen – bara för att inse att dom inte vill ha kontakt med mig!

Jag ringde en kvart innan klockan 16 och kopplades hit och dit. Det utmärkande för alla kopplingar var att signalerna gick fram men ingen svarade. Telefonisten suckade och kopplade mig till närpolisens mobiltelefon. Där svarade förstås ingen heller men jag kunde få lämna ett meddelande! Det gjorde jag  – och talade om vad ärendet gällde (förtal eller sexbrott mot barn) – och bad vederbörande att ringa mig. Jag angav mig mobiltelefonnummer.

Tror ni någon ringde!? Naturligtvis inte.   Jag har lämnat meddelande till närpolisen förr – också om allvarligt brott – men ingen polis har ringt upp.

Polisen ringde inte under torsdagen men heller inte under fredagen. Jag skulle på resa men hade mobilen med mig hela tiden för att kunna nås av polisen. Jag hade själv inte möjlighet att ringa upp igen men fanns alltså stand-by vid mobilen. Inget samtal!

Hur tänker en polisman som får ett sådant meddelande på mobilsvar?

1)  Att jag skämtar? (!)

2) Att –”hon får väl för bövelen ringa upp själv för inte tänker då jag ringa upp någon”?

3) Att närpolisen i Arboga är så överhopade av jobb att ett misstänkt sexbrott mot barn prioriteras ner?

Risken är kanske också att polisen inte ens lyssnar av sin telefonsvarare på mobilen. ”-Polisen – var god dröj!” Nej hellre: ”- Polisen – inte intresserad!”

Men det är väl Kling och Klang som tjänstgör och då får man väl inrätta sig efter det. Strunta i misstänkta brott eller ta lagen i egna händer.

Jag är inte en person som varken struntar i saker och ting eller ingår i något sorts medborgargarde. Imorgon ringer jag på nytt närpolisen och frågar: ”- Har du sökt mig?”

Fortsättning följer!

Lite höstmys måste jag ändå bjuda på när bloggen hittills varit så bedrövlig. Vilken underbar septemberdag det bjöds på igår! Tvätten åkte ut på tork i det ljuvliga vädret! Natten hade varit kylig, endast +2,9 enligt rapport från Borgaregatan, men solskenet och vinden torkade snabbt lakan och kläder! Härligt!

Blommorna kämpar in i det sista och nästan tävlar med varandra om att leverera den vackraste blomman innan Gubben Frost tar dom.

Blommorna tävlar också med löven i granna färger! Lönnen har så sakteliga börjat ändra färg och ett och annat löv singlat till marken.

Då tänker jag på Stig Dagermans vackra dikt:

Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Medan tid är kan man hinna göra mycket. T ex åka till älskade föräldrar med nygräddad äppelpaj! Äpplen bjuder också hösten på!

Avslutar med en bild från vardagen med katten Felix! Han har en egenhet – ja, han har förstås flera – men den här egenheten går ut på att jag ska jaga honom till matskålen. Fråga inte!!
När jag inte gör det utan ser på TV, läser, jobbar med annat – tittar han ut mig. Stirrar hela tiden tills jag inte orkar längre.
Eller som här, när jag försöker äta frukost, lägger sig på rygg och väntar! Gör jag minsta ansats att resa mig – rusar han upp och är färdig för kapplöpningen till maten… Suck… Katter!

Livet på landet för mig är Regna i Östergötland! Vägvisaren säger: ”Välkommen till Regna! Sänk takten i livet! Flytta till Regna!”

Igår var det en strålande fin höstdag och jag begav mig iväg för en liten utflykt i det gröna, sköna. Regna ligger i norra Östergötland, på gränsen till Södermanland.

Förbi den gamla dansbanan Hassebacken där både jag och min mor har dansat i unga år.

Snart skymtar Regna kyrka med det karaktäristiska tornet! Jag besökte mina morföräldrars grav och satte några blommor. Här i kyrkan vigdes jag en gång och här är också mitt yngsta barn döpt.

Regna har ett vandrarhem, anslutet till Svenska Turistföreningen! Vandrarhemmet ligger mitt emot kyrkan i byn. Klicka HÄR för att komma till Vandrarhemmet i Regna!

Snart är jag framme! Stugan ligger alldeles intill sjön Björklången. Vädret var strålande! Raskt ut i skogen! Visst är det härligt när dom där gula svamparna plötsligt dyker upp! Men mest fanns det förstås trattkantareller! Som små gubbar klättrar dom över mossa och sten! Så tacksamt att plocka trattkantareller! Då har man snart korgen full!  Eller kassen! 🙂

Men taggsvamp är också en tacksam svamp som många kanske inte känner till. Matig, stor och god. Här ett litet exemplar. Taggsvampen är sällan angripen av mask utan har en fast, fin fot.

Det är underbart att gå i skogen. Så lugnt och stilla. Fridfullt för själen.   Jag är en riktig trädkramare! Och nytta gör man! Härligt med svamp!

Skogen ligger alldeles intill sjön. Än finns sommarblommorna kvar. En ensam blåklocka vid min fikaplats.

Kaffe ur termos och medhavda smörgåsar intogs förstås utomhus, lutad mot husväggen i solskenet.

Väl hemma igen återstod mycket jobb… Svampen ska rensas! Och Wilma blev nyfiken och ville hjälpa till…

En familjetrattkantarell!!

Sen förvällning och stekning! Därefter inpackning i frysaskar att tas fram vid högtidliga tillfällen!

Snart är frosten här och nyper all svamp. Passa på medan tid är! I natt var det kallt – fast inte minusgrader. Än…

Njut härliga höstdagar! Unna dig en tur på landet! Allemansrätten gör att alla kan få en burk svamp i frysen till jul!