Feel in the Blogg

  Drömmar kan betyda mycket.

Kakmonstret tänker förstås på de här drömmarna: Men det är inte dom drömmarna jag är inne på nu.

Jag funderar kring drömmar om natten. Den märkliga värld vi träder in i när vi somnat. De platser vi får se, de händelser vi får uppleva och vad det kan betyda. Betyder det något?

Ja, mardrömmar betyder i alla fall ingen bra sömn! Och sömnproblem är ett gissel!

Den sömnlöse som provat ”allt” – varm mjölk med honung, en konjak vid sängkanten, läsa tills man blir trött, vandra runt om natten – provar något annat.
För att upptäcka att hälsokostmedlet inte hjälper ett dugg. Då blir det starkare grejer och så kan det hålla på.

M a o sömnen är väldigt viktig – men vad betyder drömmarna? Mer än att några av dom stör nattron?

Vad är det som gör att vi får vara med om spännande, roliga och ibland hemska saker om natten? Vad pågår i våra hjärnor nattetid?

När jag söker efter information finner jag att inte ens forskarna riktigt vet varför vi drömmer. Men så här tolkas drömmar vanligen:

”Drömmar handlar om att det centrala nervsystemet bearbetar information, men exakt varför vi drömmer finns det många teorier om. Fysiologiskt kan det handla om att ”träna” nervsystemet; psykologiskt om att gå igenom dagens alla intryck och sovra bland dem.” 
Från sidan ”Allt om vetenskap” – klicka HÄR!

Själv har jag alltid varit intresserad av drömmar och har lärt mig en del av John Crisp, engelsk drömterapeut. När man läser hans bok kan man förstå varför vissa drömmar kommer om natten. Och det handlar inte om s k sanndrömmar eller att förutspå framtiden.

Fast lite av att tolka sin framtid kan ju drömtydning faktiskt  innebära genom att vi kan lära oss vad det är som får oss att drömma det vi gör. Så här skriver John Crisp bl.a. i sin bok under rubriken ”Känslor och sinnesstämningar”:

”Tar vi bort de bilder och handlingar som finns i en dröm och bara undersöker vilka känslor som är uppenbara, blir drömmen ofta lättare att förstå än om vi försöker tolka symbolerna. Känslor i drömmen är ytterst sällan förvrängda. Därför behöver vi inte tolka dem utan bara acceptera dem och se om vi kan upptäcka var vi upplever dem i vakenlivet. ”

Rädslan eller skräcken vi känner i drömmen härrör alltså från något vi varit med om, något vi oroar oss för. Detsamma gäller förstås trevliga drömmar men dessa är ju lätta att ta till sig i förhållande till mardrömmarna.

Ta dina drömmar på allvar. Har du hemska mardrömmar – fundera på vad du kan ändra på i din vardag. Vad är det som gör dig arg, ledsen eller besviken – och kan du göra någonting åt det? Försök! Det finns alltid lösningar och hopp!

Är dina drömmar ljusa och vackra – var glad och njut av dom! Det betyder förmodligen att du upplevt fina saker och att du är i harmoni med livet.

Ta itu med din vardag, tänk på dig själv och att du ska må bra – då slipper du titta i taket när du ska sova och drömmarna blir ljusa och lyckliga.

Lättare sagt än gjort kanske…

”- Rena natta!” Så tänkte förmodligen katten Felix imorse – gick ut på förstubron – såg mörkret och regnet – och gick in igen. Klokt gjort!

Rena mörkret gäller väl även situationen för S och deras partiledare. Liza Marklund kallar Håkan Juholt för Åsa-Nisse – bara en av raden händelser som inte direkt för Socialdemokraterna närmare en regeringsplats. Läs HÄR!

Lite fånigt naivt tänker jag mig händelseförloppet kring Sossarnas partiledarskap så här:

Envåldshärskaren, den maktfullkomlige Göran Persson försvann och räddningen – Anna Lindh mördades. Den ständigt baktalade Mona Sahlin fick axla rollen som partiledare och smutskastningen av henne fortsatte och intensifierades – av de egna!

Mona Sahlin avgår – jag förstår henne fullständigt – men VEM SKA MAN NU VASKA FRAM?? Man letar bland gamla, uttjänta alternativ som Östros, Patgrotsky och Österberg medan karriärgalna Margot Wallström sedan länge vänt sina välgörare ryggen för pengarna i Bryssel.

Paniken tilltar! Vem ska det bli!? Vem ska leda det förr så mäktiga arbetarpartiet??

Valet föll på en snart 50-årig kille från Kalmar län. Hans reaktion, enligt en intervju i Sveriges Radio i våras lät så här: ”- Oj! De är inte kloka.”

Håkan Juholt fortsatte:” -Jag är alldeles för yvig och ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapacitet politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges störst politiska parti. Jag inser min begränsning.”

Dessa uttalanden länder väl honom ändå till heders.

Sen var han inne i ekorrhjulet som inte gick att stoppa! Förmodligen kände han sig lite smått hysteriskt lycklig över att plötsligt och otippat ha blivit Socialdemokraternas ledare. Kanske steg det honom åt huvudet ibland – och kan man klandra honom för det?

Det kunde ju ha varit vem som helst – eller? Kanske vår Olle från Arboga!?

Jag är säker på att Olle skulle klara jobbet minst lika bra som Håkan – nej, mycket bättre.

Rena natta alltså!

Men man kan ju försöka tända ett ljus i mörkret? Hur sossarna tänker tända till och tända om – det har jag ingen aning om. Jag själv vandrade i skogen en stund igår och plockade lite mossa och kvistar. Det är ju 1:a Advent på söndag och imorgon bara 1 månad till julafton!

Är det mörkt och dystert ute så får man göra det bästa av situationen. Tända ett ljus!

 Bloggaren gillar öl och tycker det är verkligt synd att Arboga sålde sig till Pripps  på 1970-talet som sedan köptes upp av danska Carlsberg år 2000 – vilket gör att Arboga Öl numera varken kommer från Arboga eller Sverige.

Men då blir vi ju desto gladare över att Köping fixar det! Via Strömsholms Brygghus! Artikeln om köpingsölet Gråskägg, som segrade i klassen stout på Göteborgs Porterfestival, finns idag i Arboga Tidning/Bärgslagsbladet. Klicka HÄR för att komma till artikeln! Och HÄR för att komma till Strömsholms Brygghus!

Trist i dagens blad är att läsa om nytt inbrottsförsök i kiosken på Köpingsvägen i Arboga. Jag fattar inte hur Lars Thebo orkar! Arboga Spelbutik har verkligen varit drabbad av skadegörelse och inbrott under många år. Bloggaren känner verkligen med butiksinnehavaren och hans personal!

Slit och släng var modeord på 1960-talet och så här läser jag på Wikipedia:
”Under 1960-talet kom det så omdebatterade slit-och-släng idealet. Det skulle vara enkelt och lättskött och kastas efter användandet. Dessa idér omsattes gärna av 1950- och 1960-talets unga människor. Men energikriser och miljöhot fick allmänheten på andra tankar.”

Ja, slit och släng känns inte positivt idag. Istället är det retro, vintage och recykling som gäller. I söndagens DN fanns denna annons från Lantmännen: Företaget puffar för något de kallar ”restdejting” – d v s hur olika matrester kan få nytt liv genom att ”gifta sig med varandra”. Lantmännen berättar att så mycket som var femte (5:e) matkasse slängs per år i Sverige! Klicka HÄR för läsa mera och få tips på goda restmaträtter.
Klicka HÄR för att beställa den lilla kokboken ”Var rädd om maten” – 50 recept. Den kostar 35 kr. Ett tips och ett pris nog så rätt i tiden!

Ja, sno ihop lite goda rester av det du har i kylskåpet! Unna dig kanske en kall öl till det! Ha en bra dag!

  Måndag idag och det betyder att gårdagen bl.a. kunde ägnas åt tjockatjocka DN! Massor av läsning i lugn och ro – härligt. Lite klipp från tidningen kommer som vanligt.

Vad sägs om denna trevliga nyhet!? Efter Skanör med sina gäss och Arvidsjaur med ekorrarna kommer nu Hörby med övergångsställe för änder!
Sådant gillar bloggaren! När man tar djur och natur på allvar! Inser att det är vi människor som inkräktat på naturen med våra hus, vägar, bilar och industrier och därmed bör känna respekt och ansvar för dom undanträngda – djuren. Läs HÄR i DN.

Annat som är värt att tänka till på är det här:
”Ni har lagt ett stort mörker över min pappas sista veckor i livet”, skriver sonen Kritian Petri och berättar om vanvård i livets slutskede. Vanvård, respektlöshet och brist på empati – igen! Läs reportaget genom att klicka HÄR!

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård”, skriver Kristian Petri och utan att alls ta ifrån honom och hans far den uppmärksamhet som den här hemska berättelsen ska ha – kommer jag att tänka på några andra i samhället som också utsätts för total respektlöshet.

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård” – kan också beskriva en mängd hårt arbetande människor som slitits ut. Nedbrutna av ett icke-fungerande samhällssystem där bara unga, friska, barnlösa 180 %-are gäller – kastas människor på sophögen när de inte längre orkar. Sakta men säkert bryts de ner genom förtal, diskriminering, trakasserier från de myndigheter som genom regeringen satts att ansvara för de sjukskrivna.

Vanvård av människor som mycket väl skulle kunna komma tillbaka i arbete om möjligheten fanns. Om rehabilitering och människovärde var ord som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kände till och inte just vanvård som idag. Vanvård där specialistläkares ord väger lätt när Försäkringskassan tar beslut och ingen som helst flexibilitet eller anpassning till olika människors förutsättningar finns med i regelboken från regeringen.

Vanvård in i döden är det som gäller för det Sverige som kallar sig välfärdsland där bara unga, friska människor med rätt efternamn har ett berättigande.

En annan som ser döden i vitögat är den här mannen: Muammar Khadaffis son, den 39-årige Saif al-Islam som nu tillfångatagits. Jag har ingen som helst förbarmande över vare sig honom eller hans far men när jag ser fotot från DN undrar jag: – Vad tänker han på bilden? Fejkar han eller är det uppriktighet jag ser i hans ögon? Ser jag fasansfull rädsla? Vad känner han? Ångrar han sig? Tror han på någon framtid? Och – vad kommer att hända honom nu? Ska han skändas och dödas som sin far eller får han en rättvis rättegång? Vad tror han själv?

Över till något helt annat, som det heter.
På en topp-5-lista rankar en journalist i DN denna bok. ”Rosa den farliga färgen” av Fanny Ambjörnsson.
Boken är utgiven på Ordfronts förlag och så här står det på Ordfronts hemsida om boken:

”Färgen rosa väcker känslor, både av avsmak, obehag och avsky, men också av begär, vällust och välbehag. Rosa uppfattas sällan som helt neutralt. Förmodligen för att det är den enda färgen i färgskalen som är entydigt könskodad. Rosa har med kvinnor att göra. I de större klädkedjornas barnklädesavdelningar kan man lokalisera könsuppdelning enbart genom att leta sig fram till den rosa avdelningen.
Intressant nog är det rosa man ofta ser som symbol i olika feministiska sammanhang.  Feministiskt initiativ valde mörkrosa som sin partifärg och vissa queeraktivister använder sig av rosa som motstånd.”

Visst är det intressant!   Hur en enda färg kan vara så otroligt laddad!
Läs mer HÄR på Ordfronts förlag.

Bokrecension – ”Denna dödens kropp” av Elizabeth George.
Dessa 700 sidor skulle man lätt ha kunnat läsa rakt av om inte behovet av sömn gjort sig påmint. Thomas Lynley är tillbaka efter sin hustrus tragiska bortgång. Det känns väldigt tryggt och bra. Oroande är däremot att en viss Isabelle Ardery dyker upp som chef på prov för mordroteln. Hon är en osympatisk bitch som dricker för mycket men som ändå får Lynley att glömma hustrun Helen för att snart gå i säng med Ardery. Han har dessutom mage att förorda Ardery för platsen som chef. Alltmedan Barbara Havers tack och lov går sina egna vägar och ser till att det minst sagt kluriga mordfallet löses. Mordgåtan sträcker sig över lång tid och den är gränslöst spännande. Elizabeth George har gjort det igen! Det enda man blir ledsen över är att boken tar slut och att man förmodligen får vänta rätt lång tid på nästa utveckling vad gäller kommissarie Lynley och hans gäng.

”Slut för idag – tack för idag”, som min gamla lärare sa i småskolan!

Så här startar ett stort antal människor sina dagar – fast utan det lilla röda hjärtat som gullar till det allvarliga. Stress och press gör folk sjuka och människor drabbas år efter år men inget händer.

Bloggaren vet! Jag har själv råkat ut för utbrändhet – och inte bara en gång. Första gången var 1997 och det var så pass nytt då (eller rättare sagt uppmärksammat) att DN genom Awiwa Keller skrev en stort reportage om mig i januari 1998. Lite från artikeln kan ni läsa genom att klicka HÄR men också  HÄR!

1997 – det är alltså över 14 år sedan – och ingenting tyder på att arbetsgivarna, fackföreningarna eller regeringen har förstått allvaret för att göra någonting åt det. Det är otroligt skrämmande! Det handlar inte bara om tragedier för enskilda människor utan om samhällsekonomi.

  och  bollar de sjuka mellan sig och bollandet är det enda som händer dessa sjuka människor! För hjälp får ingen!

Som utbränd med utmattningssyndrom handlar det just om svårigheter att tänka – när det är som värst. D v s problem att minnas, att tänka framåt, att fundera ut lösningar. Man behöver hjälp med det – men får det absolut inte. Man skickas fram och tillbaka mellan myndighetsutövare och ingen tar ansvar för den sjuke. Var finns informationen! Och var finns respekten?

När symptomen slår till blir man som utbränd förvirrad och snurrig och att själva leta information – och rätt information – kan vara mycket svårt.

Hur kan regeringen hävda ”arbetslinjen” när man samtidigt överger de som behöver stöd för att komma igen?
På Wikipedia läser jag så här om ”arbetslinjen”:  ”Arbetsförmögna måste aktivt söka avlönat arbete eller gå någon godkänd aktiveringskurs eller utbildning för att kvalificera till bidrag.”
Vidare detta: ”En grundtanke är att arbetslösa genom ”morötter och piskor” skall tvingas och lockas till lönearbete.” Läs mer på Wikipedia genom att klicka HÄR.

Detta är ett absurt och avskyvärt synsätt när man samtidigt lämnar sjuka åt sitt öde. Det är att skapa två klasser – de som arbetar och de som ”bara lever på bidrag” av vilket den sistnämnda gruppen ska förintas.

Personligen har jag alltid ställt mig positiv till försök att komma igen. Alltid trott på lösningar. Nu vet jag att lösningarna inte kommer vare sig från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Man måste klara sig själv – hur omöjligt det än är. Förutom den psykiska knäck detta innebär handlar det också om tunnare plånbok, snart tom.

RESPEKTEN! Var finns den i vårt samhälle?

Samma sak gäller gamla människor – läs: alla över 65. Åldersdiskrimineringen är påtaglig i vårt s k välfärdsland inom alla områden. Därför blir jag riktigt glad när protestaktioner uppstår! PRO (Pensionärernas Riksorganisation) protesterar genom Ulla Berndtsson i Arboga. Artikeln hittade jag i Arboga Tidning. Nättidningen finner du HÄR – men jag är osäker på om just denna artikel ligger ute.

Disrespekt – som för övrigt inte verkar finns som svenskt ord fast man på engelska säger ”disrespect” som motsats till respekt – kan väl också handla om att hota andra människor. Min dotter ringde nyss från tåget på väg mot Stockholm och berättade att en man med pistol hotat spränga tåget hon satt på. En skrämmande händelse som avlöpte väl denna gång då polisen snabbt omhändertog mannen. Läs HÄR! Expressen skriver om det (efter tips från bloggaren!)

Ja, farliga människor finns det tyvärr en hel del och ändå bör vi alla mest vara rädda för VARGEN – eller?? 

Farliga människor beskrivs i deckare och kriminalromaner och många är de människor som hävdar att de är deckarförfattare. ”Många äro kallde men få utvalda” säger Bibeln och det håller jag verkligen med om.

Jag har just läst klart Elizabeth Georges senaste kriminalroman och jag säger bara: – Camilla Läckberg släng dig i väggen!
Det finns deckare och så finns det Deckare. Det finns välskrivna, gastkramande kriminalromaner som får läsaren att aldrig vilja lägga ifrån sig boken och så finns det kiosklitteratur!
Vill du läsa en troligt spännande Deckare – köp ”Denna dödens kropp”! Klicka HÄR för att komma till Adlibris eller köp den hos en bokhandel nära dig! Kan blir en bra julklapp kanske?

Respekt visar mina katter för varandra! Felix står faktiskt ut med Wilma fast han inte tål henne. Curry och Wilma är riktigt goda vänner och visar alltid respekt för varandra.

Så VISA RESPEKT!  Bloggen avslutas med ännu en kattpuss! 🙂