Feel in the Blogg

Först av allt i denna blogg idag ska protesterna ljuda HÖGT och LÅNGT vad gäller det här: Kalla Fakta/TV4 tog upp ”Botoxindustrins baksida” igår. Finns det någon framsida, undrar jag??

Jo, framsidan kan se ut så här:
och så här: eller så här… Fin framsida eller…

Förmodligen tycker de som tjänar pengar på korkade människor med skumma skönhetsideal att de lever på dollartecknens framsida men det är dags att sätta stopp för det!

Sluta ryck på axlarna åt de här nyheterna! Sluta tro att du ingenting kan göra! Igår tog jag upp demokratin i bloggen och här kan du verkligen göra din röst hörd!
Först och främst kan du gå in HÄR och komma till ”Forska utan djurförsök” och deras hemsida!  Där finns redan ett brev färdigskrivet till Botoxföretagen!  Det enda du behöver göra är att fylla i ditt namn och klicka på ”Skicka mitt brev” – så har du bidragit till en bättre värld! Du kan naturligtvis stödja verksamheten ”Forska utan djurförsök” ekonomiskt också – t ex genom att bli månadsgivare.

För att se Kalla Faktas program – klicka HÄR!

Bloggaren lägger märke till att ingen av de stora tidningarna skriver om programmet, om Botoxindustrin eller om plågsamma djurförsök idag! Men – varför skulle media styra oss!!?? Protestera!!

När man ser sådana här hemskheter blir man nästan förbannad över de s k vargproblemen i Sverige. Idag läser jag på nytt en insändare i lokalbladet från en anonym skribent, förstås, som tycker att ”naturen ska ha sin gång” – fast helst inte. ?? Det verkar som om skribenten inte vet riktigt hur de naturliga förhållandena är i vår natur. Skribenten tycker att vargen ska ägna sig åt samma goda jaktetik som i jägarkretsar och inte låta bytesdjur lida i onödan. Det är att lägga stora krav på en varg! Dessutom är det väl si och så med jaktetiken om man betänker SGT – Skjut, Gräv, Tig – som gäller jägare kontra varg. Hur många djur som skadskjuts varje år har jag ingen siffra på men det är många och flera av antalet mörkas. Så kom inte och snacka om god djuretik hos jägare! 🙁 

Annat att protestera mot visar veckans ”Dagens Samhälle”! Tidningen har listat kommunpolitikerna som tjänar mest i landet!

Och vad har då höginkomsttagarna för partibeteckningar? På första plats hittar vi förstås en moderat, skam vore det ju annars! Men som god tvåa har vi en sosse och sen ser det ut så här:

Miljöpartisterna ligger i botten – bra med bottenplats i detta sammanhang!  Vänstern och Sverigedemokraterna har heller inga höginkomsttagare men vad gäller SD misstänker jag att det beror på deras korta tid i kommunpolitiken. Deras ledamöter har nog inga svårigheter att sko sig på andra.

Per Bolund, MP, säger ”Vi miljöpartister prioriterar annat än pengar” och lever som han lär:

Fast jag själv är Miljöpartist tror jag nog inte att Miljöpartister är speciellt annorlunda än alla andra.  Tyvärr är människor giriga och det är väldigt få som ser till andra före sig själva. Men undantag finns och en god vilja är bra början.
Klicka HÄR för att komma till den utmärkta tidningen ”Dagens Samhälle”!

Så idag har ni mycket att göra mina vänner! Protestera mot orättvisor på alla plan! Börja med det här: Gå in på ”Forska utan djurförsök” och låt den giriga Botoxindustrin svämmas över av protestbrev!!

Avslutar med en bild från ett Arboga där snön har börjat falla. Lev väl!

Igår såg vyn mot Arbogaån ut så här – höstlik och snöfattig. Lite trist rentav!

Bloggaren tog sig en promenad till skomakare Marina på Stora Torget och uppmärksammade då detta: Ser ni dom? Julkransarna på Rådhusgatan? Från andra hållet då? Dom är lite svåra att upptäcka eller hur? Desto bättre ser tandläkare Edmon Torani och möjligen en och annan som jobbar på Rådhuset! Rätta mig om jag har fel – men är inte stolparna felvända? D v s upphänget under själva lyktan där kransarna är fästade? Ska inte juldekorationerna synas när människor tittar upp mot gatan?

På hemväg såg jag att det finns en del kvar att göra vid bryggorna nedanför Herrgårdsbron. Risken är uppenbar, som synes.

Netto öppnar idag på Fabriksgatan intill gamla silon: Utsikten från Stureparken förändras. Om det kan man ha olika åsikter men en förändring som är bra är att staketet mot järnvägen äntligen lagas! I många år har jag påpekat det men frågan har bollats mellan olika aktörer utan att någon åtgärdat felet – förrän nu då! Tack för det.

En fastighet som fascinerar mig är den här: Mitt i smeten i centrala Arboga ligger detta hus med en stor trädgård! Jag vet att Zaima äger huset idag men jag undrar om bakgrunden? När byggdes det? Vem byggde det och har huset något namn? Någon som vet?

Arbogapromenaden avslutas med en bild tagen från Bergmans gränd: I min barndom var detta platsen för Kronvalls Tivoli och motorcykelrace på lina!

Hemma på gården möter jag denna sötnos! Det visade sig så småningom vara en katt från grannhuset. Han ville gärna följa med mig in men jag tror inte mina tre kissar skulle ha tyckt det var en bra idé…

Det fria ordet då? Ja, tänk på hur viktig en lokaltidning är! Utan Bbl/AT skulle demokratin försämras en del. Nu har alla i trakten möjlighet att skriftligen lätta sina hjärtan och protestera eller berömma! Sidan ”Dialog” från gårdagen

och idag puffar jag för min partikamrat Per Bobergs insändare: Det lokala bladet skriver också om viktiga händelser som den här: Katter är bra på mycket!

I söndagens DN fann jag den här artikeln: Om svenskar som jobbar utomlands. Arbogabo som jag är blev jag extra uppmärksam när jag såg det här: Peter Johansson från Arboga är 36 år, d v s född omkring 1975 och tillhör därmed inte de årgångar jag har koll på. Men kanske någon läsare vet vem som fostrat Johanssons pojk här i stan? 🙂

Det lackar mot jul och snöfattigt var det igår men imorse hade det kommit några fjun. Snö den 23:e så det blir en vit julafton är bloggarens önskemål – sen kan det gärna få börja töa igen! Vår redan i januari vore inte dumt!

Julkaktusen gör i alla fall sitt bästa för att bättra på julstämningen.
Ha en fin onsdag!

SVT visar gamla långfilmer vissa eftermiddagar i veckan och igår var det en film som lockade bloggaren att titta. ”Kan doktorn komma” från 1942, byggd på Lappmarksdoktorns berättelser.

Einar Wallquist, född 1896 och död 1985, tillträdde tjänsten som provinsialläkare i lappmarkskommunen Arjeplog 26 år gammal, blev förtjust i landskapet och människorna och blev kvar. Debutboken Kan doktorn komma? kom 1935, och följdes av en lång rad böcker som skildrar livet och människorna i fjäll och lappmarker under 1900-talets första hälft.(Citat ur Wikipedia)
  Här ska doktorn skida iväg på ett sjukbesök i Lappmarken.

Efter en av sina böcker blev Wallquist ofta kallad Lappmarksdoktorn i pressen. Boken Kan doktorn komma? blev filmatiserad av Rolf Husberg 1942. Wallquist skrev dessutom en läkarbok för hemmen. 

På Sveriges Radios hemsida hittar jag följande på Lappmarksdoktorn, citat: ”Året var 1922 när Einar Wallquist kom som nyutbildad läkare till Arjeplog. Han blev den yngste distriktsläkaren i fjällvärlden. Med läkarväskan och vandrarstav kom han ut till sina patienter och kom att älska bygden och folket.”

SR har också i sitt arkiv – ”SR Minnen” – fyra inspelade intervjuer med Lappmarksdoktorn, gjorda av Bertil Perrolf. Klicka HÄR för att ta del av dessa! 

För mig var filmen att uppleva ett stycke svensk historia! Hur fjällvärldens invånare i norr hade det i början av 1900-talet. Dessutom storslagna, vackra bilder. Kraja och Långsjön talas det om i filmen, nära Arjeplog, och platserna påminner om den bild jag köpte på en resa till Kiruna för några år sedan. Fotot föreställer Ida Maria Stöckel den 23 september 1913 vid sjön Jostojärvi nära Kiruna. Jag köpte bilden på Bildarkivet i Kiruna och där berättade man att Ida Maria Stöckel var Börje Salmings farmor!

Nostalgisk över de vackra vyerna i filmen igår och fotot på min vägg söker jag på Kraja via Internet och finner detta:

Sannerligen långt ifrån idyllen i början av 1900-talet. (Kraja stugby).

Men det var inte bara idyll för fjällfolket på den tiden och det fick man en aning om i filmen igår. Med vandringsstav, skidor eller med båt tog han sig fram – Lappmarksdoktorn.  Stora delar av Norrbotten var ödemark utan vägar och kommunikation.

Med det stora intresse som Einar Wallquist hade för historia började han samla gamla föremål från trakten. Ambitionen var att samla in minst ett av varje föremål som använts. År 1965 donerade Wallquist sin samling till Arjeplogs kommun och var själv verksam som museiman de sista tjugo åren av sitt liv. Museet kom att kallas Silvermuseet. Klicka HÄR för att komma till Silvermuseet i Arjeplog!

Anledningen till att jag såg filmen igår var en god vän som faktiskt träffat Lappmarksdoktorn och även köpt konstverk av honom. 

Britta berättar att Einar Wallquist var något av ett original, lite klurig men mycket vänlig. En allkonstnär måste man kalla honom med många strängar på sin lyra. Här en bild av en tavla signerad Einar Wallquist.

Böcker han skrev.

Så missa för allt i världen inte SVT:s filmutbud – du kan finna oanade guldkorn som ger mycket att tänka på – och  till och med en och annan blogg!

”Lördag hela veckan” sjöng Kurt Olsson –
och Lasse Brandeby får nu uppleva lördagsledigheten för evigt. Jag har haft mycket roligt tack vare hans Kurtan och de undervisande avsnitten i Kurt Olsson Television!

Underbart svängigt och roligt var idén med Damorkestern också! Igår såg jag Minnenas Television på SVT och inslaget ”Fådda blommor” med Kurt Olsson och Damorkestern! Fantastiskt roligt! Oslagbart att se Kurtan rocka loss i ”King Creole” ihop med Jerry Williams!
Via Youtube kan du också titta och lyssna på duon! Klicka HÄR och njut! (drygt 4 minuter in i inslaget).

Kurt Olsson och Damorkesten turnerade runt med sin show på 80-talet och bloggaren upplevde dom live i Båstad en sommar! Oförglömligt!

Lasse Brandeby gjorde mycket mer men det är som Kurtan jag minns honom bäst. Tack Lasse för alla skratt!

Jag skänker Lasse lite fådda blommor! Här en vacker hyacint som delat sig i två! Delad glädje är dubbel glädje!Vila i frid Lasse.

I natt har jag haft märkliga drömmar. Om och om igen drömde jag om fängelser – livstidsdomar. Sorgsna människor bakom höga murar.

Till sist gick det inte att sova längre och jag började fundera istället där jag låg. Tänka, grubbla och kom fram till varför jag drömt som jag gjort. Jag är ju intresserad av drömtydning och inser att hjärnans hopkok speglar vår vardag på gott och ont. Det liv vi lever och de glädjeämnen och sorger vi möter.

Det är ju jag själv som fått livstidsstraffet! Jag själv som sliter mitt hår innanför gigantiska murar, omöjliga att ta sig igenom.

Jo, jag har försökt fly många gånger. Försökt förhandla med mina vakter till ingen nytta. De slår i sina böcker, hänvisar till paragrafer och skickar mig i bästa (läs: sämsta) fall vidare till någon myndighetsperson där jag omedelbart får kalla handen!

Att vara sjuk i vårt land är att vara paria. Ett land där bara unga, friska, barnlösa människor som orkar och vill jobba 180 % har något berättigande. Det finns många unga slitvargar, javisst – men, slitet har också ett slut. Kroppen och psyket säger till sist ifrån och under tiden fram till dess har du blivit sjukare och sjukare, mist sociala kontakter, vänner och kanske t o m familjen.

Det är då du får ditt straff för att du inte längre håller måttet! Du hamnar i ett omöjligt system där du som person inte har någon som helst betydelse. Det handlar bara om olika kassaflöden.

Samhällssystemet håller på att falla samman när livstidsstraff utmäts för de trötta som inte orkar. Vi har fått ett samhälle där systemen motarbetar varandra. Där den ena sidan inte godtar någon sjukskrivning förutom de som är relaterade till nära-döden. Och den andra försöker rädda det som räddas kan innan det är för sent!

Vi har fått ett samhälle där ALLA ska ut i jobb oavsett sjukdomstillstånd vilket gör att läkarna går samman för att hitta lösningar, hitta sätt att skriva sjukintyg som håller eftersom de förstår hur läget är för sina patienter. Det innebär fantasiintyg utan verklighetsförankring som i sin tur, i bästa fall (läs: sämsta), genererar total likgiltighet för en rehabilitering av en människa som faktiskt skulle kunna göra en hel del på arbetsmarknaden om hon eller han fick rätt utgångsläge.

Den här bilden hittade jag via Internet och Martin Mobergs blogg. Klicka HÄR för att komma dit.
Men det kunde lika gärna ha varit en sosse som sparkade ut folk. S var inte ett dugg bättre när de hade regeringsmakten!

På tal om sossar så läste jag DN idag igen – det är ju söndag. Gulligull med julmat i massor täcker framsidan –  för det är ju andra advent i dag gubevars. Men bläddrar man några sidor i tidningen som hinner verkligheten ifatt en!

Först det här: Bard låter en person från jorden anropa en rymdfarkost med orden: ” -Hittat ett nytt svart hål i vår galax, säger du! Sensation! Hur långt bort ligger det?”
Varvid svaret från rymden blir: ”-Tja, sisådär 120 mil från där ni står.”
Klicka HÄR för att komma till Satirarkivet och Magnus Bard!

På sidan 6 i DN hittar jag denna debattartikel, skriven av Tommy Möller, professor i statsvetenskap: ”S-krisen får återverkningar på den svenska demokratin”

Självklart! Det har jag ansett länge! Tack Tommy Möller för du med sakkunskap skriver det vi andra känner och tycker! Första delen i ingressen till artikeln lyder: ”Förlamad opposition. Socialdemokraternas kris är inte bara en intern angelägenhet. En vital demokrati förutsätter en stark opposition som granskar regeringen.” Klicka HÄR för att läsa hela debattartikeln!

Så! Nu har jag avreagerat mig! Jag har gjort upp med mina drömmar i natt. Nu kan jag njuta lite lugn en stund igen. En dag i taget…

Tack och lov för mina lugnande katter!
Dom ger lisa för en trasig själ och stillar nerver i dallring och protestvrål i det tysta som aldrig når fram.

  En och annan doftande hyacint så här andra söndagen i advent gör väl också sitt till för en återgång i harmoni…