Feel in the Blogg

Ni som läst min blogg tidigare vet att jag har DN på söndagar. Idag var den väldigt brittisk med tanke på det som ska inträffa om tolv dagar – OS i London. Jag är inte särskilt sportintresserad så jag kommer inte att nämna någonting mer om OS eller sport i dagens blogg som är en söndagspredikan.

Däremot kommer jag att knyta an till en del annat ur dagens DN. Lite med tanke på vad som är livsviktigt och inte. Varje dag i tidningar landet runt och världen över finns sådana här sidor: Med anda ord – vi är inte odödliga. Ingenting kan vara säkrare att förutspå och fastslå än att vi alla ska dö en gång. När och hur vet ingen.
Själv upptäcker jag allt oftare numera att de dödas födelseår ligger inom mitt eget decennium – vilket får mig ännu mer att tänka på: Vad är viktigt och inte?

Utseendet har en del fått för sig är absolut livsviktigt – när vi andra förstått att det är mer insidan som räknas.
I DN idag står att läsa om ”Barbiedrogen” som injiceras för att bli brun. Sjukt, tycker jag. Tyvärr förekommer drogen allt lägre ner i åldrarna och finns tillgängligt över allt på grund av nätet – även i lilla Arboga.

 Vad betyder utseendet?
Vem bestämmer vad som är vackert? Du?
Och hur går den sen?? Vacker, rynkig
– och sjuk?

Snygg och smart?

När det är det här som räknas!

Vi borde intressera oss för sinnen, känslor och tankar istället! Då kvittar hudfärg, kön, ålder och – utseende!

Att känna med sina sinnen är att leva och uppleva. Sommaren till exempel med solsken och regn.
Ett litet humlebarn räddat! Kanske hade den prövat sina vingar lite för högt för den satt fastklamrad på flaggan när jag halade den igår kväll. Humlan fick vila ut i en blomma.

Att känna och tänka är viktigt på många sätt. För att återgå till DN – det här står att läsa idag i tidningen: Bradley Manning avslöjade grymheter i kriget i Irak och gjorde Wikileaks berömt. Nu står han åtalad på 22 punkter och riskerar livstids fängelse. En hel del amerikaner vill att han straffas med döden.

  Alltmedan Julian Assange, en av ledarna för Wikileaks, fegar ur på Ecuadors ambassad! Hur vore det om världskändisen lyfte ett finger för någon annan än sig själv – till exempel för 25-årig Bradley Manning ! (Ur DN idag, söndag)

Man är sig själv närmast, som det heter. Var och en får självklart försöka välja sin egen väg i livet och vad man anser vara värt något. Jag hoppas bara att man ibland stannar upp och reflekterar. Inte går på allt. Funderar till på vad som är så livsviktigt och inte.

Livsviktigt för mig är min familj. Till exempel att glädjas över att ha sina älskade föräldrar kvar i livet! Att förgylla en regntung dag med lite småprat över en kopp kaffe med tilltugg.

Viktiga är också mina katter. Idag var det Felix som stod för uppvisningen till frukosten. Annars brukar Curry och Wilma brottas när vi intar måltider. Felix tog en match med trasmattan istället! 🙂

Katter är som dom är. Varför dricka vatten inne när man kan få det i en vattenkanna på trappan!? Det spelade ingen roll att morsan ville in när regnet stod som spön i backen. Felix skulle dricka först! På sitt eget speciella sätt! 😀

Åter till DN och en krönika från för länge sedan och som sen dess suttit på vår kylskåpsdörr! Det är DN:s journalist Mia Tottmar som skrivit den och den handlar just om katter och deras beteenden. Vi läser den ibland och skrattar gott! Den handlar om hur man närmar sig en katt och det här är ett utdrag ur den:

”Om katten tittar på dig som om du vore dum i huvudet så tycker den antagligen det” – är en underbar reflektion!

Avslutar med Lindströms skämtteckning ur söndagens DN! Tänkvärd!

Tänk en stund på vad som är värt att strida för.
Fundera ett tag på vad du vill minnas den dag du sitter på hemmet –
om du får förmånen att bli gammal.
Och hur vill du själv bli ihågkommen? För ditt fagra yttre en gång eller din justhet mot andra.
Känn efter vad som verkligen betyder något – och inte.

Har ni sett en sådan här någon gång? Det har jag – men helst inte…

Jag är fullständigt opraktisk och oteknisk och den här teckningen stämmer inte alls in på mig när jag ger mig i kast med Billy!

Så mycket förstår jag dock att jag inte ska klättra i hyllan om jag nu någon gång skulle råka få upp den!

Bokhyllan Billy från IKEA har legat hemma hos mig sedan i våras. Då hade jag gett mig i kast med mängderna av böcker som står i dubbla rader i de bokhyllor jag redan har.
Men – jag gav snabbt upp. För att sortera böckerna i ordning efter författare krävdes mer utrymme. Det utrymmet hade jag inte med tummen mitt i handen och Billy inpackad i ett tungt, smalt och avlångt paket.

Men räddningen kom på mellanbarnets sommarlov! Lätt som en plätt fick han ihop Billy under överinseende av katten Felix.
Felix som är vaktmästarkatt här hemma gick nu in i rollen som arbetsledare! Han la sig på ritningarna! Han bet i skruvarna och han tuggade på pluggen! Inte så mycket till hjälp med andra ord… Men ändå – nice try, som man säger.

Hyllan är nu redo för alla böcker! Men det blir höstgöra! Sådant som känns trevligt att hålla på med när höstvindarna blåser kyligt och regnet smattrar mot rutorna.

Folke då!? Jo, Folke har namnsdag idag. Men inte bara det – det är ju Kronprinsessan Victorias 35-årsdag! Officiell bild av vår vackra prinsessa. Och här – mer som en vanlig, ung tjej! Med en liten kattunge i famnen! 🙂 Victoria gillar djur och är bland annat beskyddare av Nordens Ark!
Här i närkontakt med en koala!

Det är allmän flaggdag idag till Kronprinsessans ära!
Så flaggan hissades på Glasblåsargården i Arboga – för sessan men mest för en liten nyfödd prins utanför Boden! Via en vän har jag med spänning följt den långa väntan när stoet Nettan skulle föla. I natt kom han! Så vacker! Det som särskilt rörde mitt hjärta var det som blänker till på bilden: Den ena lilla hoven – helt fin och oanvänd.

Vad ska lilla fölet heta? Miriam har bett om tips på Facebook och mitt förslag är fölet Folke – hela folkets lilla föl. För vi är många som följt nedkomsten via nätet! 🙂

Vad Prins Folke av Norrbotten så småningom får för namn ska ni få veta när det är bestämt.

En blomma till lilla fölets ära. Och en oskuldsfullt vit – som en fyrklöver – för lycka och välgång:

Idag är det fredagen den 13:e – en olycksdag – men varför är det så? På Wikipedia läser jag detta:

”Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg- och vilodag,en dag som var olämplig att börja med ett arbete på och det man gjorde fick inte vara bullersamt. Det var också olämpligt att starta en resa, särskilt en längre mer äventyrlig resa, särskilt till sjöss.
Talet 13 betraktas som ett magiskt tal inom folktro och magi. Rädslan för talet 13 går tillbaka till tiden före kristendomen; antika trolldomsböcker visar att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.”

Via Aftonbladet hittar jag den här förklaringen:
”Svenskarna har betraktat fredag den 13:e som en otursdag så långt bak i tiden som de skriftliga källorna sträcker sig. Ursprungligen härstammar myten från Jesu tid. Teorin bygger på att Jesus och hans lärljungar var tretton till antalet. Den trettonde var Judas, han som svek Jesus – därav olyckstalet tretton. Jesus hängde sedan på korset på långfredagen.
– Tillsammans ger de två orsakerna extra otur och vi har fredag den 13:e, säger Jonas Engman, universitetslektor i etnologi vid Stockholms universitet.”

Ibland får man vara lite kritisk till alla ”fakta” som Wikipedia kommer med. Vem som helst kan lägga upp sina teorier och att fredagen skulle ha varit en vilodag i det gamla bondesamhället har jag lite svårt att tro. De stackars bönderna jobbade väl alla dagar i veckan precis som numera – undantaget söndagar förr som enligt budorden var en vilodag. ”Tänk på vilodagen så att du helgar den” är det tredje budordet enligt den kristna bibeln.

Hur som helst så tror bloggaren att den här fredagen inte är mer olycksalig  än andra fredagar! Vädret fortsätter att vara som det är – oavsett olyckstal.
Ena stunden ösregn. Och nästa – solsken om än inte några längre stunder…

 Ankdammsnyheter är utlovade och skall verkställas!

Jag läser ur den lokala Arboga Tidning och konstaterar att de förrymda kvigorna nu är återbördade till faders- eller är det modershuset.
Förstasidesnyheterna idag gäller det medeltida brudparet! Linnea och Fabian vigs under Medeltidsdagarna i augusti här i Arboga! Jätteroligt, tycker bloggaren! Det medeltida bröllopet är en av höjdpunkterna under dessa dagar som i år infaller 8-12 augusti. Läs mera HÄR på Arboga kommuns hemsida!

På förstasidan läser jag också att Larz-Thure Ljungdahl spelar in nya intervjuer med gamla Arbogabor under vinjetten ”Jag minns mitt Arboga”. Den här gången är det blanda andra P-O Nilsson som kommer att gå till eftervärlden.

Bloggaren funderar på om det är just Larz-Thures egna minnen som får råda vid valet av intervjuoffer? Det finns många andra intressanta personer att intervjua om verksamheter i Arboga som haft betydelse. P-O känner nog människor redan till och hans eftermäle kommer att leva kvar ändå.
Jag tänker bland annat på Arboga Maskiner som gjorde lilla Arboga världsberömt genom sina borrmaskiner.
Ett betydande företag för Arboga en gång i tiden. 

  Det finns tyvärr inte många kvar som kan berätta men min egen pappa lever ännu. Pappa har minnet väl i behåll och har många väldigt intressanta händelser att berätta om.
Jag har påtalat just Arboga Maskiner för Arboga Minne vid möten flera gånger men inte fått gehör. Arboga Minne, hembygdsföreningen som är inblandad i denna historirebeskrivning ihop med Larz-Thure Ljungdahl.
Till slut skrev jag ett brev till Larz-Thure Ljungdahl. Jag postade det i mars i år men jag har ännu inte fått något svar. Men Larz-Thure har väl för mycket att göra kanske...

Ett annat mycket intressant område att berätta från är ”Flyget” som blev CVA som som så småningom blev SAAB Aerotech. Inte heller här finns många kvar som kan berätta om tiderna då det begav sig. En av de få kunde vara Erik Werner, f d fackordförande för FCTF och Sif. Han torde känna till om mera övergripande händelser i verksamhetens historia.
Gunnel Rydeborg som var redaktör för personaltidningen Bergtrollet en tid och även personalrekryterare hade varit en klippa att intervjua  men hon finns tyvärr inte kvar i livet längre. Även om detta skrev jag i mitt personliga brev till Larz-Thure Ljungdahl men han har, som sagt, inte svarat.

Visst får man vara tacksam över att Larz-Thure Ljungdahl dokumenterar men kanske ett visst inflytande utifrån vore bra?
Arboga Minnes hemsida hittar du HÄR!

Annat i bladet är den här glade gossen som fyller jämnt! Köp Arboga Tidning om du vill läsa mera om Polisen Wickström! 🙂 GRATTIS!!

Annat du kan passa på att köpa när du handlar tidningen är jordgubbar! 2 liter för 40 kronor igår inne på ICA invid Nytorget i Arboga. De var jättegoda!

Ha sen en fin fredagen den 13:e! 😉

Trots ett evigt regnande, kvalmig värme och massor av mygg är det ljuvligt att vara hemma igen. Borta bra men hemma bäst, säger ordspråket.
En resa bort gör att du uppskattar det du har hemmavid mer – så sant!

Katterna! Här ett hastigt möte utomhus i en regnpaus. Wilma smyger sig fram, Felix avvaktar och är inte road.

Inomhus – när morsan tappat ett ägg som skulle ha varit i pannkakssmeten! Smaskens för Wilma och Curry!

Att se allt som grönskar och blommar ute! Upptäcka att bigarråerna snart är klara och att det blir äpplen och plommon även i år. Hitta fullt med smultron i den lilla igenväxta örtagården!

Ta frukostkaffet på trappan.  Lyssna på den sköna tystnaden fast man befinner sig mitt i stan och kända doften av lindblom.
Läsa lokalbladet och inse att det är en väldigt liten stad man bor i när förstasidesnyheten handlar om förrymda kvigor. 🙂

Känna sig hemma och må gott. Drömma sig tillbaka till Paris men vara fullkomligt nöjd med dagen som idag är.

Sista dagen på vår resa blev en het dag på många sätt. Bloggaren hade feber och temperaturen i Paris låg runt +32-33 grader. Men vi betade av de platser vi ville besöka och det gick jättebra.

Printemps – på Boulevard Haussmann är Paris shoppingcenter nummer ett! Där inne var det skönt och svalt men alldeles för dyrt för bloggaren. Människor (rika sådana) köade invid Chanel och de olika modedesigners som finns där och bara några stycken släpptes in i taget för att få göra sina dyra inköp.

Bloggaren besökte parfymavdelningen och blev ofrivilligt sprayad med doftande eau-de-cologne av en påpasslig expedit. Det var bara trevligt först tills jag senare upptäckte hur jag såg ut…
Sonen utbrast på Metron: ”- Oj, vad du är varm – det riktigt glittrar av svettpärlor i pannan på dig! ” Visst kände jag mig varm men inte så att det rann om mig. Jag tittade i fickspegeln och upptäckte att hela ansiktet glittrade. Snart såg jag att även händer och armar hade fint, fint glitter överallt.
Expediten på Printemps hade sprutat parfymerat glitter på mig. Kändes inte alls trevligt utan tvärtom ganska fräckt!

Efter att ha tagit oss förbi rader av gatuförsäljare som ville kränga klockor, armband och pikétröjor nådde vi Metron igen och tog tåget mot Place de Vosges!

Place des Vosges är ett torg på gränsen mellan 4:e och 3:e arrondissemanget, i Maraiskvarteren i Paris. Torget som omgärdas av 36 stycken tegelhus med skiffertak och mansardfönster byggdes 1615 för att hysa de tornerspel som ägde rum för att fira Ludvig XIII:s och Anna av Österrikes bröllop.
 Vid torget, som i guideböcker brukar kallas det mest romantiska torget i Paris, har flera kända personer bott: Madame de Sévigné, kardinal Richelieu och Victor Hugo. I nummer 6 ligger idag Musée Victor Hugo.

Därefter for vi till Jardin du Luxembourg för en paus. Det var flera som tänkt så denna varma dag och många hade slagit sig ner på gräsmattorna under de lummiga träden. Det såg väldigt trevligt ut, tyckte bloggaren. Detsamma tyckte inte den franska polisen som med visselpipor och ilskna tillrop tvingade upp människorna från gräset. Visst, det fanns bänkar – men vad gjorde väl det om folk vilade en stund på gräsmattan!? Men icke i Luxembourgträdgården i Paris!

Snart var allt ett minne blott… På Stockholms Central hann verkligheten ikapp oss. Med ombokningsbara biljetter försökte vi få byta till ett tidigare tåg hem. Men köerna var så långa så det var med nöd och näppe vi kunde byta. 7 minuter hade vi tillgodo när vi släpande, stapplande rusade in på perrong 4 för resan mot Arboga. Sittplatser hade vi turen att hitta i alla fall om dock inte bredvid varandra.
 Är det inte märkligt att det ska vara så ineffektivt på SJ! Det kostar extra att köpa en ombokningsbar tågbiljett men det tar sådan tid att få boka om att jag varit med om flera gånger att det tåg man ville boka om till hunnit gå. Och då talar jag inte om  korta tidsaspekter utan om 45 minuter till 1 timma. I dessa teknikens tidevarv borde det gå väldigt lätt och enkelt att byta avgångstid själv via en dataterminal eller mobilen.

Vi kom hem igen i alla fall och äventyret var slut.

Nu får man leva på minnen… Affischen från Montmartre.

Sniglarna – här i choklad!
Och turen upp i Tour Eiffel!

Alla bilder har jag ju kvar och i drömmarna är jag åter i Paris… Notre-Dame, favoriten!

Fransmännen var inte alls stroppiga och ovilliga att prata engelska såsom jag upplevde det på 70-talet. Tvärtom var det väldigt hjälpsamma. När vi virrade runt för att hitta Printemps till exempel och sen bad om hjälp – ändrade fransyskan sina egna planer och följde oss dit! 🙂

Minnen kan man vaska fram från lilla Arboga också. Just nu pågår minnesutbyten på en härlig sida på Facebook! Gruppen heter ”Du vet att du är från Arboga om….” Anslut dig gärna där och ta del av allas härliga minnen från 50-, 60-, 70-, 80-talet och framåt! Här en härlig bild jag hittat på Jan Olssons hemsida. ”Öhrman och Melander” på vänster sida och därefter ses Järnhandeln. Vänstertrafik är det så bilden är troligen från 50-talet med hänsyn också till flickornas klädsel.

Ha en fin onsdag! Vi ses igen!