Feel in the Blogg

Här om bloggen förundrades jag över en del nya yrken – applikationsutvecklare till exempel. Applikationer – appar på en Iphone kan vara allt från förnöjelse till nyheter och – livsviktiga saker!

Ibland ser jag ”Överleva” – ”I survived” – ett amerikanskt TV-program i TV4Fakta. Det handlar om hur människor överlevt livsfarliga situationer. De berättar om händelserna och förklarar också varför de tror att just de klarade livhanken. Det kan vara allt från överfall till trafikolyckor och naturkatastrofer.

I ett program berättade en man hur han överlevt en jordbävning. Han hade tur och dödades inte men fick svåra skador och kom i chock. En av anledningarna till att han klarade sig var en app!
I sin mobiltelefon hade mannen en applikation för ”Första hjälpen”.
Han hade sinnesnärvaro att leta upp appen och läste sig till hur han skulle förbinda en stor sårskada och vad han skulle tänka på vid chocktillstånd.

Jag letade genast i min egen Iphone efter lämpliga appar och hittade ett par: Välj det du behöver och dessutom sökning till närmaste vårdinriktning beroende på var du befinner dig.

Detta var Trygg-Hansas app och den fann jag bäst. Varför kan inte landstingen gå ut med egna appar?

Den här appen laddade jag hem också: Under till exempel ”KATT” finns detta:

Bra tips för nytta och inte bara nöje med din Iphone och alla appar som finns att ladda hem! De jag nämnt ovan är förstås gratis.

  Namnsdagsbarnen heter Arne och Arnold.
En Arnold jag minns var högt uppsatt chef på mitt jobb för länge sedan. På den tiden var ”reglerna” lite annorlunda för hur en chef skulle vara och denne Arnold hängde inte på dessa. Han var en vanlig man och skojade och pratade med alla ”undersåtar”. En del tittade snett på honom för det, särskilt kollegorna men också ”arbetarna” – de som fortfarande hade den gammaldags synen att man skulle buga och bocka för ”överheten”.
Heder åt denne Arnold! Grattis på din dag!

Avslutar med en bild på grannhunden Birk som njuter i solskenet medan husse pumpar cykeln. Birk har hittat något som doftar gott att rulla sig i…

I morse kändes nästan lite försmak av hösten. Regn mot rutan och lite mörkt när jag kom upp.
Det kändes mysigt att tända ljus till frukostkaffet.

Övriga familjen sover än och då får man morgontidningen för sig själv. 🙂 Så här ser framsidan ut idag: Skyfall som stänger ungdomslokalen Brandsta och Rune Lindströms skådespel”Giv oss fred” firar 50 år och glada över det tycks två av årets skådespelare vara – Per Pettersson och Christian Söderberg.

Ett klipp från gårdagen måste jag ta med också: Tage Nilsson var en välkänd konstnär i Arboga för många år sedan. Han och hans fru Maud Ekstrand Nilsson bodde i Torpstång utanför Arboga. Tre av de sex barnen verkar nu i Arboga under en tid. I tidningen berättas om utställningar med Pablo och Katarina men sonen Lasse finns också i stan för att delta i skulpturfestivalen ”Peace monuments of war material”. Läs mer på Arboga kommuns hemsida HÄR!

Läs mer i Arboga Tidning på nätet genom att klicka HÄR!

Varje dag vänder jag blad i min almanacka. Idag har Tage namnsdag.

Jag kom att tänka alla de människor jag associerar till för varje namn i veckan. Med början nu ska jag skriva några rader om några dessa – dag för dag under ett år.

Men jag måste nämna de två första namnsdagsbarnen i augusti också! Per och Karin!
För mig hänger Per och Karin liksom lite ihop. Karin Stén som sedermera blev Karin Silvervret är en vän från skoltiden och hennes son heter Per. 🙂
Men sen minns jag också min skolkamrat Per Holmqvist och läraren i fysik Per Garpered – båda från grundskoletiden på Gäddgårdsskolan.
Karin finns flera av också – min arbetskamrat från SAAB Aerotech Karin Bergqvist och vännen Karin Sjödahl-Östlund som kallas Kajsa.

Tage då – jo, jag hade en farbror som hette Tage. Farbror Tage var lång och smal, lite rödlätt och vi var mycket stolta över honom, min bror och jag, för farbror Tage var polis!
Sen minns jag Tage Öhberg, som var avlöningschef på SAAB Aerotech en gång. En mycket sympatisk man som förutom att vara en hävert på siffror också hade en underfundig humor och ett varm och glatt sinne. Dessutom kunde ha tala pitemål!
Båda dessa ”Tagar” har gått ur tiden – frid över deras minne.

Grattis alla namnsdagsbarn!

Min vän Olavi och jag gillar hösten – så den är välkommen – om än den kan vänta någon månad till med att bli lite mer definitiv… Idag är det lite av höstväder och det märks på katterna. Det är SÅ skönt att sova och gärna högt upp så man får vara ifred! 🙂

Arboga! Det är lycka att bo i en småstad även om belackarna klagar på dåligt utbud av varor och tjänster liksom att ”- Här händer ingenting”.

Att bo i en småstad är att ”alla känner alla” – på gott och ont kanske – men hanterar man den kunskapen på rätt sätt blir det en tillgång. Man känner ansvar för varandra och ställer upp när det kniper. Här kommer ett exempel:

I måndags hade jag en bokad tid i grannkommunen Köping men när jag skulle ta ut bilen var den näst intill omöjlig att rubba. Vänster bakhjul var helt låst. Jag har varit med om detta förr när jag tvättat bilen och försökte nu gunga ut bilen för att få däcket att släppa. Det lyckades inte.
Vad gör man då? Jo, man ringer Sveriges bästa bilverkstad – Meca i Arboga – verkstaden som tidigare hette Krisats! Efter 5-6 minuter hade Magnus på Meca fått situationen klar för sig och sänt två killar för att hjälpa mig. Däcket satt stenhårt men de lyckades få loss det! Och jag hann i tid till frissan! 🙂

Det kallar jag service! Och inget betalt skulle de ha! Självklart körde jag sen dit med en tårta till personalen.
Skulle detta kunna ha hänt i storstan? Ja kanske, men fan trot!

I småstan är det nära till allt – se bara själva! 😀 Tågen svischar förbi alldeles intill tomtgränsen. Det är nästan så man tänker att snart har man en passagerare eller kanske självaste lokföraren neddimpande som sällskap på bänken!

Men bänken ägnade vi oss inte åt igår. Nu var det träd som gällde! Körsbärsträdet hade en massa torra grenar och som tur var hade jag en hjälpreda!

Trädet blev tillsnyggat och vi fick också lära oss en del om häggspinnmalen och dess kärleksliv!
En insekt med två huvuden? Nej, ett häggspinnmalspar som parar sig.
Visst ser det väl lite romantiskt och gulligt ut – ända mot ända med vingarna mjukt lindade om varandra.

Häggspinnmalen är inte rolig för häggträd men lyckligtvis har vi inga sådana på vår gård. Läs mer om häggspinnmalen på Wikipedia genom att klicka HÄR!

Annat in natura! För några år sedan fick jag den här krukan med sin växt i present av en god vän. Sen dess har växten – en slideranka (Muehlenbeckia complexa) fört en tynande tillvaro hemma hos mig. Men nu skulle det bli andra bullar av!

Sliderankan – eller ”plättar på tråd”, ett av flera namn i folkmun, hade små, små lite oansenliga blommor – och till och med frukter:  Vackert eller hur!

Nu fick min slideranka ny jord, ny kruka och blev upphissad högt i luften. Jag tror den kommer att trivas mycket bättre nu.

Lite tokerier! Den här trucken såg jag när jag besökte Byggtjänst här i Arboga:
Den passar väl mig!? 😀

Varje dag klickar jag på en sida på Internet. Varje klick genererar mat till djur på härbärgen. Se vidare  HÄR på The Animal Rescue Site. Idag fanns den här bilden på sidan:

Den gjorde mig alldeles varm i hjärtat! Bilden påminner om två katter som vi hade en gång. Sippan till vänster, som blev 18 år, och Hasse till höger – han blev 12. De har förstås aldrig träffat varandra eftersom Hasse tog över efter Sippan så att säga. Men i en katthimmel någonstans kanske de ligger så här tillsammans…

Ha en fin torsdag! Njut småstaden!

Arboga – känt för hur många matställen och caféer som helst? Man kan ju undra vad det är med Arboga och mat! Pizzerior, restauranger, salladsbar, konditorier och caféer – och nu ännu en! En indisk restaurang!

Men så är det kanske i alla småstäder, vad vet jag? Pizzeriorna skockas och byter ägare lika fort som vissa karlar byter skjortan. Man undrar hur de får det hela att gå runt?

Arboga kommun ska ju inte vara sämre utan lägger sig förstås i matfrågan också. Se här: Nu stundar nya tider och cook chill är inte längre inne utan mer av ett skällsord.
  Annat var det när bloggaren satt med i Barn- och utbildningsnämnden för ett antal år sedan. Då slogs sossarna stenhårt för den kokta-kylda maten och Kjell Söderström, dåvarande ordförande, tryckte igen truten på oss som protesterade. Inte med mat men med väl inlärda argument.

Ja ja, sent ska syndaren vakna. Nu tas maten på allvar och ungar och gamlingar ska få mat lagad av tre kockar i Arboga!

Över till något helt annat, som man säger. 1 augusti idag och min egentillverkade almanacka visar detta för månaden augusti: Hög tid att boka in nästa vecka för årets evenemang – Medeltidsdagarna i Arboga! Har du inte bokat boende redan så blir det svårt. Men det går ju tåg fram och åter om du inte kan övernatta.

  Klicka HÄR för att komma till Föreningen Arboga Medeltid´s hemsida och program för alla dagarna!

  Lite katter blir det idag också – eller ganska mycket… En särskild hälsning till Eva i Glanshammar som gärna vill se bilder på bloggarens katter! Här kommer några! Var så god!  🙂

”Det bästa mor har det sätter hon på bordet”, säger ordspråket!   Ja, det får gälla för Vilda Wilma också!  Så skönt att krumbukta sig och njuta på trädgårdsbordet!

Eller gå på promenad i djungeln som tillhör gården! 🙂 Felix står ut – men ser till att inte komma för nära. Han gillar inte Wilma och försöker hålla koll på var hon är…
Sen bär det av hemåt igen! Svansen i topp och det gäller även för Curry!
Mot hemmets trygga, lugna vrå!
Att ha tre katter är 3 x lycka!

– Öppna då!! Wilma vet sin plats och håller sig lite ifrån…

Inomhus igen tar Curry plats på sitt favoritställe högt ovanför alla andra! 🙂

Ha en fin första dag i augusti månad! Än skiner solen!

  Den 14 juli på självaste kronprinsessans 35-årsdag föddes ett litet föl utanför Boden. Vi var många som följt händelsen via Facebook. Från mamma Nettans runda mage, till ägarinnan Miriams väntan på födelsen nattetid under myggnätet ute i stallet.

Så föddes han då och blev Prins Folke av Norrbotten för oss alla som följt det hela.

Men lille prinsen hade svårt att stå. Oroligt följde vi händelseförloppet. Miriam mjölkade ur stoet för att i nappflaska ge den lille. Han kunde ju inte stå och nådde inte upp till mammas spenar. Varannan timma dygnet runt slet Miriam för det lilla fölet.

Prins Folke – eller Speranzo – som blev det officiella namnet – fick i sig näring, blev pigg och hade en enorm livsvilja – men, han kunde fortfarande inte stå på mer än tre ben.

Igår kom domen. Lille prinsen hade en defekt på sitt ben vilket gjorde att han aldrig skulle kunna bli bra. Han fick somna in i Miriams famn.

Jag grät när jag fick beskedet. Grät över ett litet levnadsglatt föl som måste dö och över en hästmamma som nu oroligt kallar på sitt lilla föl och undrar var han är, varför han inte kommer…

VILA I FRID ÄLSKADE LILLE PRINS!
Du blev bara 16 dagar
men vi glömmer dig aldrig.