Den här tidningen får man om man handlar på Åhléns – vilket bloggaren sällan gör – men som s k medlem ramlade den in genom brevlådan här om dagen.
Bloggaren brukar heller inte läsa dessa ”medlemsskrifter” särskilt noga men i brist på annat gjordes det en kväll – och bloggaren hittade en hel del mycket bra!

Som det här! ”Gränslös stil i vår. Har vår ålder betydelse för vad vi väljer att ta på oss?”

Åldern! Denna märkliga siffra som ska bestämma vad du får eller inte får!
Olika officiella lagar som regleras genom ålder kan bloggaren gå med på – straffmyndighet, regler för när du får handla tobak och sprit, köra bil, när du anses tillräckligt mogen för att ha sex o.s.v. men inte konstruerade regler som t ex detta med klädsel!

”Känner vi oss fria att klä oss hur vi vill eller finns det plagg med åldersgränser?” – säger rubriken i Åhléns tidning.

Philip Warkander heter den här mannen som världens första doktor i modevetenskap.
”Han är fascinerad av hur människor skapar berättelser om sina liv. Genom de klädval vi gör uttrycker vi vår identitet, vare sig vi vill eller inte, och kläder kan ibland säga mer än ord”.

Precis som bloggaren – klädval berättar lite om livet. Bloggaren fick frågan här om dagen: ”- Hade du den där jackan innan du träffade den där killen som gör dig så glad?” Bloggaren skrattade och svarade: ”- Nej! Jag köpte den senare!”

Så är det – kläderna uttrycker vår identitet, förändringar i livet, kläder säger mer än ord.

Men är det OK?? Och vem bestämmer att det inte är det, i så fall??

Tidningen hänvisar till sin hemsida där den här kommentaren finns:

””Jag tycker att det är ganska viktigt att klä sig efter sin ålder. Att man inte klär sig i de hetaste trenderna när man är typ 60, då märks det så tydligt att den personen vill vara yngre, men det blir bara så fel.
Det skall inte uppstå en krock när man ser personens val av kläder och sedan vet man hur gammal personen är och det stämmer inte alls, det blir bara förvirrande.
Till exempel är det lite jobbigt att se unga tjejer som klär sig utmanande vuxet, men det kan också kännas likadant att se någon äldre dam som klär sig ungdomligt.” – Kerstin 28.”

Stackars Kerstin, 28, säger bloggaren! Så trist och så inmejslad i mallen om vad man får eller inte får!

Här är några bilder ur Åhléns tidning:

Varför skulle det här inte vara OK?  Vill den här kvinnan verkligen ”vara yngre” eller klär hon sig i det hon gillar?

Löjligt att påstå att kläder har åldersgränser! Bloggaren tror att revolutionen började med 40-talister som frigjorde sig på 60-talet, men ännu mer är det 50-talister och yngres förtjänst som vägrar följa gamla hjulspår och rebelliskt tänjer gränser, vill leva som de vill. Fortsätt så!!

Att tänja på gränser vad gäller ålder gäller också relationer. Älska vem du vill oavsett ålder! Så länge du inte sårar någon eller gör någon illa så älska på!

Att äldre män dejtar unga kvinnor har länge varit OK – nu är det dags att sluta höja på ögonbrynen eller gnälla om äldre kvinnor vill träffa yngre killar!

En vän till bloggaren skrev på morgonen och ängslades över att han snart skulle fylla 50. ”– Varför då”, undrade bloggaren!? Ålder är en siffra – ingenting annat! Varför haka upp sig på en siffra? Ska siffror osynligt få hindra oss att göra det vi önskar och vill? Aldrig i livet!

Du är precis så gammal som du känner dig! Du klär dig precis som du vill! Du älskar vem du vill! Det viktiga är att LEVA!
Och livet är kort – så sätt fart!

Annat bra ur Åhléns tidning är det här: Bloggaren som är vithyad hade inte ens tänkt på att det inte finns smink anpassat för mörkare skinn?
Black Vogue ändrar på den saken!

Tyvärr måste du vara medlem i Åhléns för att kunna läsa artiklarna på nätet. Black Vouge finns på Facebook!

Slutligen måste bloggaren få avreagera sig på nytt: ”- Vad är det för fel på män??”
Den här notisen finns i lokaltidningen idag.
Expojkvän slår totalt sönder och samman kvinnans lägenhet…
Vad är det för idioter till karlar?? Man eller mus?? Ja, varken det ena eller det andra om ni frågar bloggaren! En riktig rejäl skitstövel!
Väx upp och sluta hänga på era ex! Visa att ni klarar er själva – och om ni fixar det utan är ena jädra mesar så se till att ändra på er! Det gör man inte genom att trakassera sina ex! Vilken kvinna vill ha en sån som dig!?

Nej, lev livet utan att såra någon annan! Lev livet utan siffror som begränsar!
Lev och älska – älska livet! Säger bloggaren som vägrar ta av jeansjackan för att det inte skulle passa någon inkrökt mallprodukt att hon har den på!  Som älskar vem hon vill!

Bloggaren har många tankar och funderingar. Triggas igång av allt möjligt. Idag kom ordet ”Promiskuös” upp på tapeten!

Promiskuös – vad är det?? Det här kan man hitta när man söker på nätet:
Är du promiskuös så är du ”sexuellt oreglerad”! Jaha, och vad menas med det?? Hur är man sexuellt reglerad??

Jo, det finns förstås regler vad gäller sexuell debut – vilket ser väldigt olika ut i världen. Inte ens här i Norden har vi samma åldersgräns. 15 år för Sverige och Danmark med norska och finska ungdomar får hålla på sig tills de fyller 16.

I Spanien är 13 år åldersgräns! USA – dubbelmoralens högborg – har olika åldrar beroende på var man bor – mellan 16-18.

HÄR kan ni läsa på Wikipedia om olika åldersgränser för den sexuella debuten. Där kan ni också se var sex mellan människor av samma kön är helt förbjudet – bland annat i Afghanistan.
Dubbelmoral kan man kanske prata om när man ser att i Cypern är det OK med sex för 13-åriga pojkar men där måste flickorna ha fyllt 17! Känns väldigt märkligt eftersom flickor anses mogna tidigare än pojkar.
Men det är ju skillnad på hur man ser på mäns och kvinnors sexualitet och lusta…

Nu tror ju inte bloggaren att promiskuös egentligen handlar om sexuell debut utan mer om ”lösaktighet” och ”osedlighet” – som det också står på nätet:

Vem bestämmer då dessa regler? Vad gäller för att man ska anses lösaktig?  Och – är det inte så att det är olika för män… och kvinnor… 

Det är OK för män att vara ”frisläppta” men inte för kvinnor. Jo, fortfarande 2016 i Sverige är det nog så.
Ändå handlar det bara om +  och att njuta.
Bloggaren pratar alltså om promiskuöst beteende – d v s att gilla att ha sex. Inte om att ha sex för fortplantning s a s – även om dessa två saker mycket väl kan och helst alltid bör gå hand i hand.

Den här bilden dök upp på Facebook!
D v s – glöm promiskuöst beteende! Folk gillar att ha sex – så sluta gnäll!
Och kärleken, sexet, ska naturligtvis alltid ske med samtycke från de inblandade!

Över till något annat!  Det här brevet skickade bloggaren idag till Röda Korset centralt Stockholm. Detta för att få klarhet i vad som gäller! Bloggaren gillar inte att bra kläder slängs av organisationen för att en söm gått upp eller en knapp är borta. Det finns alldeles för många uteliggare för att en enda varm jacka ska kastas!

Den här jackan är upprinnelsen till det hela! En söm som gått upp, lite sliten, gjorde att jackan skulle kastas till återvinning – d v s bli papper eller fyllnadsmaterial i Holland.
Nu vill bloggaren veta vad som gäller? Flyktingar strömmar in in vårt land och vi har många bostadslösa som sover ute om nätterna. Vad ska vi göra med jackan?
När, om, svar kommer från Röda Korsets ordförande får ni veta det här.

Bloggaren är en ifrågasättare men också en som inte går i ledband. Till exempel gör sådan här reklam: ”Öppna genast!” – att bloggaren omedelbart kastar det i sopkorgen UTAN att öppna! 😀

Tills vi ses igen – njut av kärlek! Som inte bara är sex utan också kramar –
– kyssar eller bara det där mysiga att luta sig mot hans bröst.
Självklart kan valfritt bröst lutas mot, oavsett kön och ålder.

Ha det gott och njut lite rosa skimmer då och då!

Bloggaren fortsätter med sina funderingar runt relationer. Dagens blogg handlar om att leva ihop livet ut – är det möjligt och i så fall varför skulle man!? Med följdfrågan: – Hur kul är det?

Ungt par – kärlek och lycka! Sambos eller giftermål.  Jättemysigt och underbart och härligt!!

Kärlekslyckan utvidgas – en baby!
Sen kanske flera barn! Tiden går – kärleken består, eller?
Tonårstiden kan vara nog så slitsam för föräldrar… Med sorg i hjärtat och kanske en lättnadens suck flyttar så barnen hemifrån……och vad händer då… Nu när det bara är två kvar, det där kärleksparet från förr… 

Inget att prata om längre… Ingenting gemensamt…   Till slut – skilda vägar…

Men är det så fel egentligen?? Som bloggaren i tidigare bloggar konstaterat så är vi människor också djur som alla andra. Arten ska fortleva – fortplantning ska till. Men sen då? Få djurarter lever ihop livet ut och djur blir dessutom sällan så gamla som vi människor blir. Numera, vill säga. För inte alls länge sedan var det inte ovanligt att livet slutade vid 40-50 för hårt arbetande människor. Idag är den livstiden fördubblad för väldigt många. Det betyder kanske 40 år av tillsammansskap efter det att barnen flyttat hemifrån. Hur kul är det??

Jodå, det finns riktiga lovestories där par lever ihop under 50-60 år och är hur lyckliga som helst. Men hur vanligt är det? Är det inte mycket av jämka och jämka, slentrian och en hel del tristess?

 Bloggaren blev ofrivilligt singel för några år sedan och trots att äktenskapet blivit rätt mycket av  just slentrian och tristess kändes det som om livet tog slut.

Så var det ju inte alls – tvärtom, visade det sig.  Livet hade så mycket mer kvar att ge!
Resor, möten, nya bekantskaper, nya vänner, andra konstellationer.

Med vuxna, utflugna barn blev det en oväntad frihet som innebar stor förändring – förbättring – ett rikare liv. Det tog sina år att förstå att skilsmässan inte var slutet på livet utan tvärtom – en nystart – men sen! Dags att leva livet!

Och varför inte? Varför ska par hålla ihop livet ut? Om de nu inte är sjusärdeles lyckliga tillsammans och känner att detta är det absolut rätta för dem förstås. Men alla andra? Vi är som djur som reproducerat oss, tagit hand om vår avkomma – och sen då? Sen när det är 40 år kvar till döden!?

Bloggaren tror på idén att försöka hålla ihop när barnen är små. Kämpa på även om det är tungt – för att ge barnen en någorlunda trygg uppväxt. Sen finns det bra exempel på alternativ men det känns ändå som viktigast att sätta barnens väl och ve före sitt eget under barnens uppväxt.

Men sen då!? En skilsmässa behöver inte alls vara slutet, som sagt, utan tvärtom! Det finns så mycket mer att se, göra och uppleva!

Och i den ålder som kallas medel – halva livet kvar – så kan man strunta i konventionerna! Vem bryr sig!? Vad spelar ålder för roll när båda är vuxna och vill samma sak? Vad spelar någonting för roll? Allt är tillåtet som inte sårar någon annan eller gör någon illa, är bra ledord! 

Bloggaren förstår att alla 40-åringar och äldre inte bara kan bryta upp ur förhållanden bara för att – och känner då att hon dragit en vinstlott som drabbades av en ”ofrivillig skilsmässa”.

Att bli äldre, skilja sig – kan vara kicken du behöver! Så du som ”drabbats” –  sluta vara ledsen och bitter! Sluta leva i det förgångna utan ta för dig av ditt nya, spännande liv! LEV medan tid är!

Alla pappor är skitstövlar! Så kan man nästan tolka artikeln i Expressen som nu delas vilt på sociala medier.

Till alla pappor som inte lever upp till titeln –

så lyder rubriken på artikeln som sågar papporna längs med fotknölarna genom Sara Wigséns försorg. (Foto från Expressen).

”Så – det här skriver jag till alla pappor som inte finns där. Det finns inga ursäkter. Det är inte ditt barns fel. Det är ditt fel och bara ditt fel. Du kan skilja dig från din partner men du kan inte skilja dig från ditt barn. Du kan faktiskt inte det.”, citat ur artikeln.
Du kan läsa hela krönikan HÄR.

Det handlar om skilsmässor.
Om familjer som går sönder.  Om barn som far illa när mamma och pappa inte längre håller ihop.

Vi har hört det förr. Vi har läst om det tidigare. Kvinnor har klagat och kommer att klaga igen på samma sak – frånvarande pappor.

Visst, det finna många pappor som bara är föräldrar på pappret, kanske bara genom ett faderskapstest. Det finns pappor som aldrig träffar sin barn därför att de aldrig haft en relation till barnet eller kanske tappat den på vägen. Det finns taskiga pappor. Men det finns många bra och längtande pappor också!

 Det är aldrig ens fel att två träter! När mammor säger att barnen far illa av pappor som ”inte ställer upp” så har de själva stark del i att barnen mår dåligt.

Hur många skilsmässor är lyckliga skilsmässor? Att det över huvud taget skulle existera lyckliga skilsmässor tror bloggaren är mer en fiktiv konstruktion. Det finns alltid förlorare och bittra ex.
OCH bitterheten slår hårt mot barnen.

 Visst, det kan vara bra att gå skilda vägar för barnens skull när mamma och pappa bara bråkar. Men att förstå att skilsmässan handlar om två vuxna som inte kan leva tillsammans längre är det viktiga! Där har barnen ingen skuld och ska heller inte behöva lida också efter skilsmässan.

En kvinna i Expressen tar ifrån pappor titeln ”Pappa”. Det är hårt! För hårt! När mamman ofta också har skuld i att föräldraskapet inte fungerar efter separationen!

Kvinnor/mammor som inte kan acceptera att mannen/pappan numera inte ”tillhör henne” utan har ett eget, nytt liv.
Svartsjuka som svärtar ner även barnen!
Kontroll av vad mannen/pappan håller på med, vilka han träffar och vad han gör i sitt nya liv. 
Svartsjuka som genererar osämja, avståndstagande och ännu värre – skitsnack om mannen/pappan inför de gemensamma barnen!
Hela tiden skuldbeläggande av mannen/pappan – till exempel som nu – artikeln i Expressen som delas vilt av bittra, arga och svartsjuka kvinnor/mammor.

Hur tror dessa kvinnor/mammor att deras beteende påverkar barnen? Mår barnen bättre? Får de en godare relation till sin far? Knappast!
Avståndet mellan pappa och barn blir större, relationen allt sämre och kanske först i en framtid när barnen börjar förstå – inse också mammans beteende – kan leda till att kontakten mellan pappa och barn blir bättre. Kanske även mamman skuldbeläggs då för en förlorad barndomstid med pappan.
Men då har många år gått. Mycken sorg passerat och många tårar runnit. Även hos pappan!

Nej, det är inte ens fel när två träter! Alla kvinnor och mammor som genomgår en separation måste inse att nu är det ett nytt liv på egen hand som gäller. Ett liv utan mannen de tidigare haft vid sin sida. Bygga upp något nytt utan att hela tiden hänga på mannen. Bli självständiga – för sin egen skull självklart men allrahelst för barnen och deras uppväxt!
Sen behövs samarbete med mannen/pappan för barnens skull – inte motarbete! Att jämka, försöka, prova nya vägar – samarbeta! Eftersom ni skildes av en anledning – krävs det ansträngning för samarbete. Fixa det!
 Det finns faktiskt kvinnor/mammor som blir ensamma genom att mannen/pappan dör. Där barnen blir helt faderslösa. Dessa kvinnor klarar sig! Barnen också – och deras liv fylls nog med mer av fina, positiva bilder av mannen/pappan än hos de kvinnor/mammor som genomgår skilsmässa…

Som bilden lite längre upp säger: ”Att vara en bitter, svartsjuk, kontrollerande, tokig exfru är ute. Försök att bli en kärleksfull mamma till era barn istället.”

Det är närmast pinsamt hur osjälvständigt och beroende en del kvinnor beter sig. Gaska upp er! Ni klarar er lätt utan en man! Visa det nu och visa barnen! Sluta prata smörja om barnens pappa! Det leder inte till något gott alls. Glöm den f d mannen och börja leva! För er egen skull och er egen självkänsla men främst för barnen!

Bloggaren har själv varit med om en skilsmässa och vet att hennes egna känslor påverkade barnen även om hon försökte att agera objektivt. Vi är inte mer än människor! Men blir vi upplysta, tänker till och försöker lägga våra egna känslor åt sidan så gör vi barnen en stor tjänst och alla kommer att må så mycket bättre.

Så strunta i Sara Wigsén och hennes bitterhet och börja leva. För din egen skull och för era barns.

Avslutningsvis lite bilder från det som symboliserar bloggarens nya liv! 🙂

Lite nyinköpt krimskrams. Och så den där halskedjan som betyder så mycket… Love! Life! Love life!
Kärlek! Liv! Älska livet!