Vad är ett av de värsta hoten mot folkhälsan tror ni?

Ni tänker kanske på hjärtinfarkt, trafikolyckor eller cancer?

Ja, dessa är också hot mot hälsan men i DN igår kunde man läsa följande:

Ensamhet – ett större hot mot folkhälsan än rökning

”Ofrivillig ensamhet är en minst lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning.
Den ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och demens – folksjukdomar som skulle kunna lindras om vi fick bukt med ensamheten, visar forskningen.”

Artikeln i DN berättar om människor som dör i ensamhet. Så ensamma att de först hittas efter lång tid, ibland flera år! (Bild DN)

Citat ur artikeln: ”Varje år påträffas personer som avlidit utan att närstående eller andra upptäckt att de dött.
På sjukhus dör upp till var femte person ensam.”

”I dag toppar Sverige den internationella statistiken över singelhushåll. Fyra av tio hushåll består av endast en vuxen. Av personer som är 60 år eller äldre bor drygt två av tre ensamma.” ” En teori är att kvinnornas frigörelse, med möjlighet att arbeta, få en egen ekonomi och råd att skiljas, kan ha haft betydelse. Även urbaniseringen och välfärdssystemet skapar en trygghet som uppmuntrar individualism.”(Bild DN)

I DN från maj 2015 kan man läsa att Stockholm är den singeltätaste staden i världen!

Frihet och oberoende – javisst, men alla vill inte vara ensamma.

Ensam och ledsen, ja – men det är alltså också farligt för hälsan! DN fortsätter, citat:

”En studie från i år visar att hög social isolering leder till en nästan 50 procent högre sannolikhet att dö i förtid. Även enligt den studien, som gjordes vid University of Wisconsin-Green Bay, är det den psykologiska aspekten av ensamhet som med tiden får fysiska konsekvenser.”

Man vill inte vara ensam – och till råga på allt så blir man sjuk av ensamheten också!
Men vad gör man då??

Ja, det är naturligtvis inte lätt. Boutredare Maria Herou säger så här i DN:s artikel:

”– Det finns ibland många i samma kvarter som man önskar hade kontakt. Det vore bra med fler sociala träffpunkter där man kan mötas på ett enkelt sätt. Framför allt borde vi i samhället i stort se till att ha mer kontakt med grannar, hälsa och prata lite med varandra.
Våga fråga och lägga sig i varandras liv lite mer, säger Maria Herou och berättar om upplevelser som fått henne att inse att det är viktigt att våga lägga sig i andras liv.”

Förr var livet mer av nära kontakter.
Man kände varandra i byn och bondesamhället gjorde att människor hade sitt arbete hemma, man hjälpte varandra. Hjälptes åt och träffades – umgicks. Umgänget blev en social trygghet och ett skydd.

Bloggaren får känna på lite av den där gemenskapen från förr genom vännerna på landet. Som här – en namnsdag firas! Tillfällen till att träffas tillvaratas och man pratar bort en stund, känner gemenskap – och trygghet. Varför kan inte andra göra på samma sätt och även i stan!?

En mycket enkel sak är ju att börja hälsa på grannen i trappan! Det ena leder till det andra och till sommaren kanske ni ordnar en gårdsfest tillsammans!

Bloggaren vet vad det vill säga att bli ”ofrivilligt ensam”. Att bli lämnad efter många års äktenskap kändes fruktansvärt.
Visst, bloggaren är en frigjord och oberoende kvinna så det fanns och finns många fördelar med en ofrivillig ensamhet som snart kändes frivillig.

Men sorgen att inte ha någon att dela vardagen med kommer. Någon att bli gammal tillsammans med.  Någon man delat alla minnen med och som kommer att finnas vid ens sida ”tills döden skiljer oss åt”…
Den känslan, den sorgen och förtvivlan får en nästan att gå under.

Och bara en sådan sak som sex. Med den förra partnern kunde man vara lugn och njuta – båda kände varandras kroppar med eventuella brister och skavanker. Att träffa någon ny – inte en chans! Hur skulle man våga det efter alla år??

Men precis som med Triss!

Efter ett par år inställd på ett rätt behagligt men ibland lite sorgesamt singelliv (utan sex ) hände plötsligt det totalt oväntade! Lite chockad, en del motstånd från bloggarens sida (skulle hon tordas??) och sen var det klart!

Mötet ledde till en total omvälvning av bloggarens liv – bara på gott! Glädje, skratt, en massa tappade kilon i vikt, nyrustat hem – livet blev så mycket roligare och lyckligare.
Mötet mellan två singlar som båda fortfarande vill ha det bekymmerslösa singellivet att rå sig själva men ändå ha någon att krama ibland – visade sig vara perfekt.

Tänk så underbart det vore om alla kunde träffa någon på det sättet eller på det sätt som just de vill!
Någon att prata med. Någon att gå en promenad med. Någon att dela vardagsbekymmer likväl som glädjeämnen med. Det behöver inte vara mer än så. Leder det sedan till något annat så får väl framtiden avgöra hur det blir med det!

Hur gör man då?? DET är ju den stora frågan! Alla är ju inte som bloggarens vän som plötsligt bara gjorde slag i saken. 😉

En sak kan man ju börja med: Hälsa på grannen!

Precis som förr i världen! Ett ”- Hej!” – inte svårt alls! Och snart har ni börjat prata – fått kontakt.
Bildat ett hälsosamt nätverk. Att bry sig! Det behöver inte handla om någon att älska, någon att dela allt med – det kan räcka med att man bryr sig om varandra. Har lite omsorg om varandra. Någon som finns där. Lite trygghet – och ensamlivet blir lite mindre ensamt, lite mer hälsosamt.

Bloggaren tror att vi måste våga lite mera! Inte vara så stelbenta utan tänka lite mer fritt utanför boxen!  Är du fri och ensam men vill ha kontakt – VÅGA!

Var inte så konventionell och pryd! Livet är alldeles för kort – och ensamt – för det!

Hela artikeln om ensamhet som livshotande tillstånd – hittar du i Dagens Nyheter HÄR!

 

”A dangerous business” – det är vad en del tycker att bloggaren håller på med! Farliga bloggar!

 ” – Men vad har hon NU skrivit!!??” 

”- Hur fan kan hon bara lämna ut sig själv så där!!

Det händer faktiskt att folk försöker tala bloggaren till rätta. Ge henne råd om vad man skriver i en blogg och inte. Hur personlig man får vara och inte.

Som om bloggaren bryr sig!! Som om folk tror att de vet allt om henne genom hennes bloggar!! Och som om hon bryr sig om det??

Bloggaren skriver precis det hon vill i sin egen blogg och det är helt frivilligt att läsa! Och för den fruktansvärt orolige så meddelas härmed att bloggaren har en etik som säger henne att inte lämna ut människor med namn om hon inte frågat dem först. Dra en lättnadens suck nu – folks!!

Bloggaren kommer att fortsätta med sitt personliga skrivande – var så säker!
Och ni kan också vara säkra på – ni vet absolut inte allt!

Och vad ni än gör –  var rädda om hälsan!  Och GLÖM INTE DET HÄR:

 

Personligt: TACK till DIG som ger mig hälsa och ett nytt lyckligare liv!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utkik från dagens blogg!
Bloggen idag blir lite både ock. Lite vackert, lite fult, lite härligt, lite hemskt – precis som livet självt. Det handlar om livet också. Om hur man kan leva livet på ett bra sätt men också hur man ser till att förgifta det för sig själv och för andra.Var så goda!

Vi tar det fina först.

Hösten är här. Bloggaren tillhör skaran som gillar hösten. Klar fin luft, doften av fuktig jord och höstlöv – det lugna, stillsamma. Naturen återhämtar sig – och då kan vi människor göra detsamma. Hösten är en kravlös årstid, tycker bloggaren. Man kan bara vara och det är bara skönt.

En blick genom köksfönstret och bloggaren ville gå ut på trappan! Luktärterna blommar fortfarande och doftar lika ljuvligt men nu är det frågan om tid hur länge de finns kvar innan frosten nyper dom. För imorse visade temperaturen så här: Bara +3 grader ute! Det är hög tid att plocka in tomaterna och bryta några kvistar av luktärterna för att spara sommarens doft kvar ännu en tid inomhus.

En höstlig bild! Orolig himmel och vimpeln i flaggstången fladdrar hårt i vinden. Men det är vackert när alla löv skiftar färg!
Att det sen innebär lite jobb när alla löven rasat ner – det är en helt annan sak… 😉

Det där fula och hemska så – ska vi ta oss an det nu då!
Det där om gift…
eller gift… – som ibland är samma sak…

I sammanhanget gift som gift
– tänker bloggaren på giftspindlar! 
– men också på Poison Ivy! 

Bloggaren känner till flera som drabbats av än den ena, än den andra eller av båda sorterna samtidigt! 

Giftspindeln är den där kvinnan som inte kan skilja på mitt och ditt och som bestämmer sig för att snärja in mannen i sitt nät!

Bryr sig inte ett dugg om han är gift eller sammanboende med någon. Hon SKA HA killen och ger sig inte förrän hon snärjt honom och sugit musten ur honom! 
Spinner in honom tills han är hennes!

Hon slutar inte förrän hon har kastat ut frun, splittrat familjen och fått mannen hon begärt! Hennes motto är: ”- Jag tar det jag vill ha!”

Poison Ivy är en annan variant!  Giftblanderskan – hon som förgiftar! 

Där handlar det om kvinnan som vägrar acceptera att förhållandet är slut. Ger sig inte fast det kan ha gått flera år!  Hon ser till att förgifta tillvaron för både sin exman och för alla som kommer i exmannens väg!   Med stalking, trakasserier och hot förgiftar hon – och inbillar sig på något väldigt märkligt sätt att hennes agerande ska ge henne mannen tillbaka. Det är ju i själva verket precis tvärtom!
Hon försöker hindra mannen från att umgås med sina vänner eller träffa andra kvinnor. Försöker han protestera – hotar hon med barnen.

 

Den kvinnan har ett eget förgiftat sinne och förstår inte att ju mer hon förstör mannens liv – desto mer illa tycker han om henne.

Han formligen spyr till slut på henne och hennes gift!

Denna kvinna förstör för mannen, för barnen men även för sig själv. Hon kastar bort år på att leta efter det förgångna när hon istället borde hitta en ny man, ett nytt liv.

För hur hon än sjukt anstränger sig så kan hon aldrig kontrollera mannen 24/7!

Hans vänner kommer alltid att hitta till honom.  

 Han kommer alltid att hitta vägar till att ha relationer.

Det här handlar om två sorters små flickor! Giftspindeln – som bara ska ha allt hon pekar på är den bortskämda lilla flickan – van att få som hon vill.

Giftblanderskan-  är den rädda lilla flickan – hon som är så rädd att hon förstör både sitt eget liv och andras.

Råd till dessa små flickor! Ändra ditt liv och ditt beteende!

Och – SÖK HJÄLP om du inte klarar det själv!

Respektera andras förhållanden!

Lev inte i det förgångna!

 

Så där ja, nu är the good, the bad and the ugly avklarade! Men några godingar har bloggaren sparat till sist! 🙂

Morgonpromenaden från sovrummet och ut till köket ger följande för bloggaren!

Vilda Wilma – lite nyvaken!

Felix – lite pömsig han också!

Men matvraket Curry är redan vid matskålen och vittjar gårdagens rester!

DN Söndag hade idag detta högst upp på framsidan: Benny Andersson säger: ”- Att sitta vid pianot har alltid varit förknippat med ren lust.”
Utan att över huvud taget jämföra sig med Benny Andersson så känner bloggaren likadant inför ett papper och en penna, eller ett tangentbord och en tom sida! Ren lust att skriva!

Så stå ut med skriverierna eller sluta gå in på bloggen!
Bloggaren kommer att fortsätta med skrivandet av ren lust!

Men nu är det hög tid att avrunda tycker bloggaren och så känner Vilda Wilma likaså!

😉 Vill ni känna av lite ”poison” så lyssna HÄR på ”Poison Ivy” med The Coasters!

Texten börjar så här: ”She comes on like a rose and everybody knows – She’ll get you in dutch, you can look but you’d better not touch!”

Under texten står följande om låten: ”It’s about a really mean, manipulative woman (or man) that gets ”under” your skin..
with poison ivy the itch is of course in your skin but with a person like this the ”itch” is all in your mind were you just cant scratch.”

 

 

 

 

 

 

 

Bloggaren tog ett skönt, välgörande bad nyligen. Hon låg där och funderade. Smälte intryck. Plötsligt dök minnen upp – och inte några trevliga minnen…

Minnen av besatthet – obsession – och då menar bloggaren INTE parfymen!!

Utan verklig obsession, besatthet!

Om man googlar på ordet besatthet så kan man bl.a. läsa detta, citat från webbsidan ”Steg för hälsa”:
”När besatthet inträffar har det att göra med låg självkänsla. Vi saknar något. Vi behöver något som vi inte har. Därför blir vi besatta.”

Vidare står det på sidan: ”Något händer när du blir besatt av en annan person… Denna exklusivitet dränker dig, för oftast vill du kontrollera allt. Som ett resultat fylls du av tvivel och är konstant på alerten, snarare än att vara avslappnad…”

Bloggaren kom att tänka på att hon själv blivit utsatt för en person som blev besatt av henne.
Det var vid en tidpunkt då hon själv var väldigt nere, utbränd och deprimerad, och hade via arbetet sänts till en plats för rehabilitering.

På platsen samlades flera psykiskt nedstämda med dålig självbild och lågt självförtroende. Besvikna människor, svikna människor – som förlorat tron på det mesta.
Väldigt sårbara människor samlade i en grupp långt ute på landet.

Vad händer då när sorgsna, hjälpsökande människor träffar andra i samma situation? Jo, de försöker trösta varandra.

De kommer samman, pratar ut och finner tröst hos varandra. Det händer då att en del kommer varandra särskilt nära.

Det händer att ledsna, sorgsna människor med sämsta självkänslan förväxlar sympati och tröst med kärlek…
Som texten om besatthet säger här ovan – ”När besatthet inträffar har det att göra med låg självkänsla. Vi saknar något. Vi behöver något som vi inte har. Därför blir vi besatta.”

Bloggaren träffade på en man som ”förstod henne precis”. Som det gick ”så bra att prata med” och som hon gärna anförtrodde sig till. En person som lyssnade. Han hade något hon kände att hon saknat…
En man som hon gärna tog en fika med där långt ute på landet. Alla i gruppen åt tillsammans men det var ändå den här mannen som var speciell.
Till slut gick det överstyr… Det blev en besatthet hos mannen. Bloggaren skulle alltid välja just honom att fika med, alltid vara den som hon träffade på kvällen och började hon bli avvisande blev mannen oförstående. Mycket oförstående… Vid ett tillfälle när bloggaren bestämt sig för att sätta en tydlig gräns – ringde mannen henne och tiggde och bad. Han mådde så dåligt. Kunde hon inte komma en liten stund så han fick prata…
Bloggaren tvekade men efter att mannen gråtit och träget bett henne så gick hon med på att träffa honom.
Det slutade med att han skadade henne genom att hålla fast henne så att hon ramlade omkull när hon skulle gå…

Det skulle bli värre. Mannen började förfölja henne. Ville vara bara med henne.

Vid ett tillfälle skulle bloggaren gå en promenad i skogen – ensam för att få lite frid och rensa huvudet på tankar. Hon skyndade sig att äta upp middagen i matsalen men mannen såg henne förstås och frågade anklagande varför hon tänkte gå utan honom.

Den skogspromenaden i skymningen glömmer bloggaren aldrig. Mannen gick bredvid henne hela tiden och stämningen var oerhört laddad. Det var långt inne i skogen – in the middle of nowhere…
 Mannen kändes hotfull samtidigt som han försökte ta på bloggaren, få henne nära sig, kyssa henne.
Bloggaren var avvisande kall men försökte ändå att inte pressa situationen för mycket. Med tanke på att mannen skadat henne dagen innan kände bloggaren att vad som helst skulle kunna hända.
Hon kände faktiskt sig hotad till livet.
  Mannen var mycket instabil, stor och stark och ingen av de andra i gruppen visste var paret var någonstans…

Från en varm och förstående vän blev mannen en besatt galning!

Efter den promenaden sökte bloggaren hjälp hos personalen som var ansvarig för rehabiliteringen – och det visade sig vara i sista minuten. Nu var mannen helt besatt.
 Bloggaren fick fly, gömma sig. Personalen ordnade nytt boende.
 Mannen låstes in i ett rum och förpassades sedan från platsen.

Det här hände för många år sedan men liknande saker händer igen och igen och igen.

På olika sätt sker denna obsession – besatthet.

Det kan vara en besatt man – – men lika gärna en besatt kvinna!

Som citerats i början handlar det om dålig självkänsla, lågt självförtroende, hos den som drabbas – ””När besatthet inträffar har det att göra med låg självkänsla. Vi saknar något. Vi behöver något som vi inte har. Därför blir vi besatta.”
Och är det känslorna som tagit slut hos motparten – då kan besattheten slå till. Oavsett om det är frågan om ett vänskapsförhållande som gått över styr, som i bloggarens fall, eller om det är frågan om skilsmässa, att bli lämnad av sin partner.

Ur artikeln ”När kärleken blir besatthet” i Aftonbladet står följande, citat:

”Ett varningstecken

De flesta kan uppleva en mild form av besatthet om en relation tagit slut på den andra partens initiativ. Vi känner oss sårade och svikna – något som är helt naturligt.

Det första tecknet på besatthet är när tankarna ständigt kretsar kring den här personen – vad gör han/hon just nu? Vem är han/hon med? Vad gör de tillsammans?

Det är en form av självplågeri som ofta knyter an till förnekelse- och ilskefasen, men som oftast upphör med tiden när bearbetningsprocessen når nästa fas.

Hur lång tid processen tar är olika från person till person, men om månader går utan förändring är det dags att se det som ett varningstecken, enligt Eva Sanner.”
(Eva Sanner är psykosyntesterapeut och arbetar med par, bloggarens anm.)

 Citat ur artikeln som du hittar i sin helhet HÄR!
”Vad händer egentligen när ett förhållande tar slut – och beslutet inte är ömsesidigt? Hela din tillvaro faller ihop och under en tid – innan du kommit över honom/henne – så är det svårt att se hur du skulle kunna gå vidare.”

Män kan bli besatta – men det kan kvinnor självklart också.

Mäns besatthet kan tyvärr ta sig fysiska uttryck. – medan kvinnors besatthet ligger mer åt det psykiska hållet. ”- Om inte jag får dig så ska ingen annan heller ha dig!”

 Stalking – att förfölja någon – sysslar både män och kvinnor med.

 

 Så här står det i Wikipedia om stalking/förföljelse, citat:

”Förföljelsesyndrom, stalkning (av eng. stalking), är att tvångsmässigt smyga på och förfölja en annan person.
Det kan exempelvis handla om en psykiskt störd person som förföljer en politiker, känd person, person i sin umgängeskrets eller en för vederbörande helt obekant person.

Det kan även röra sig om att kontakta en person i sådan omfattning via telefon, brev eller e-post att det uppfattas som trakasseri.

”Beteendet riktar sig mot personer i nuvarande eller tidigare umgängeskrets, till exempel tidigare förhållanden.”

 Stalking är ett brott och kan polisanmälas. På Wikipedia står följande:
”Olaga förföljelse är en brottsrubricering i Sverige som införts för att försöka förhindra stalking. Förslaget innebar också att den tidigare termen besöksförbud ersätts med kontaktförbud, från och med den 1 oktober 2011.

Läs mera HÄR på Regeringskansliets hemsida om ”Förbättrat skydd mot stalking.”

Besatthet och stalking handlar om dålig självkänsla, lågt självförtroende.

 Vid besatthet då ett förhållande tar slut blir tyvärr barnen ibland slagpåsar – vapen mellan föräldrarna.
Helt förkastligt och kan faktiskt liknas vid barnmisshandel.

Förutom att den ena föräldern lever i sjuk besatthet utsätter han/hon den andra föräldern för lidande men framför allt lider baren!

När det gäller svåra händelser som du inte förväntat – sjukdom, utbrändhet, missförstådd vänskap eller en separation från den kärlek du trodde var evig – måste du acceptera och gå vidare.

Det kan kännas som ”the end of the world” och något du aldrig kommer att klara – men det enda sättet är att gå vidare. Sök hjälp om du känner att du behöver. Någon att prata med – någon professionell…
Begå inte bloggarens misstag…

Försök – det kommer att gå bra! Bloggaren vet.

Och blir du förföljd av mannen du valt att lämna:

Detsamma gäller den som blir stalkad av kvinnan du valt att separera ifrån:

* *

Det är inte lätt att vara människa… Bloggaren såg en otroligt bra film här om dagen. Den här: ”Good Will Hunting” – på svenska bara ”Will Hunting” med Robin Williams, Matt Damon och vår egen Stellan Skarsgård i rollerna bland andra.
Filmen handlar om en ung kille med ett val som kan förändras hans liv. Ett val som för många skulle tyckas självklart men som för den här killen med den uppväxten och den omgivningen inte är något hans ens bryr sig om att tänka på. Tills han en dag träffar rätt person att vägleda honom.
Robin Williams fick för övrigt en Oscar för rollen i filmen.
Läs mera om filmen HÄR!

MÅR DU DÅLIGT?  SÖK HJÄLP!
 DN har en mycket bra artikel ”Tidiga varningssignaler på utbrändhet” som du hittar HÄR! I artikeln står bl.a. detta, citat:
”– Ofta är det så att det är när sömnen inte fungerar som man blir utbränd. Då fungerar inte längre kroppens återhämtningsfunktion. När folk slutat sova kommer sammanbrottet ganska snart.”
Precis så var det för bloggaren. Till slut gick det inte att sova alls och inom några dagar kom den totala kollapsen.

 Det här blev ju en lång blogg – långt från myset i det sköna skumbadet och på kringelkrångliga vägar fram till the bitter end – för den är verkligen bitter – slutklämmen i denna blogg:

VAD HAR SVERIGE BLIVIT FÖR LAND!?

Nazistiska demonstrationer tillåts! Kriminaliteten regerar! Penningtvättens paradis! Politikerna är svaga veklingar! Och poliserna flyr sina jobb! BLOGGAREN SKÄMS FÖR SVERIGE!!  🙁

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SAKER OM TID!

”- Jag har all tid i världen…” Så kan det låta när tidsoptimisten aldrig får arslet ur vagnen för att äntligen få till det där han skulle ha gjort för hur länge sen som helst.
Ännu värre är dom här: ”- Jag har inte tid!!” – det väser hon ur mungipan lite halvt hysteriskt med stirrig blick…

HUR kan man gambla med tid!?

Tid är en utmätt, mycket dyrbar vara som man inte har råd att vare sig slösa bort på onödigheter eller förspilla genom att inte ta tiden på allvar.

 Tiden vi har – du och jag – är begränsad. Tiden kommer att ta slut och vi vet heller inte hur mycket vi har av varan.
Har vi mycket tid eller har vi lite? Kommer vi att leva till vi blir 100 eller kommer slutet betydligt tidigare?
Och förutom detta med tid så ingår begreppet hälsa i aspekten också. Hur länge kommer vi att vara pigga och glada och kunna ge järnet den tid som vi fått oss tilldelat?? Ingen vet.

 Det alla borde ta till sig är att TID ÄR DYRBAR och dyrbarheter bör man vara rädd om.

Saker som INTE bör slösas tid på i onödan är jobb! Det är helt värdelöst att lägga ner alltför mycket av din dyrbara tid på arbete.
Gör det du måste och behöver, för att du mår bra av det och så att du får lagom mycket inkomst för det du gör – så du klarar dig. Gör varken mer eller mindre!

INGEN tackar dig för att du sliter ut dig. Du är snart utbytt mot en annan slav.
DU SKA LEVA – INTE BARA ÖVERLEVA!!

 Det du däremot ska ägna tid åt är först och främst dig själv! Mår du bra så mår andra runt omkring dig också bra.

Och det där med att gambla om tid! HUR kan någon VÅGA VÄNTA med att säga förlåt, ge den där kramen eller säga de där kärleksfulla orden!?
HUR kan någon VÅGA VÄNTA till nästa dag, nästa månad, nästa år – den framtiden kanske inte du har tillgång till! VÄNTAR DU KAN ALLTING PLÖTSLIGT VARA ALLDELES FÖRSENT!

Vad väntar du på??
Bättre tider??

VÄNTA INTE! LEV NU!!

En som predikade dessa ord ofta var Lena Nevander Friström.  ”Men hallå! Vad väntar du på – livet är bara nu!”
Jag hoppas och tror att Lena levde som hon lärde för hon avled 2008 endast 54 år gammal.
HÄR hittar du Lena Nevander Friströms ljudbok och här är ett citat ur den:

”Men hallå, livet är bara nu! Hela vårt välbefinnande vilar på fyra grundstenar: sömn, mat, motion och relationer.
Balans i livet mellan familj, arbete och fritid är en nödvändighet och måste finnas hela tiden, inte bara under en semestervecka.”

  Anledningen till att bloggaren kom att tänka på dyrbar tid var ett besök i en stuga tillhörande familjen.
Som den skrivande person som bloggaren är har hon en loggbok i stugan. Bloggaren kom att bläddra i den och hittade rader skrivna för 7 år sen. Där stod om lycka och glädje där på landet men också om sorgsen oro inför en framtid då barnen inte längre finns med som de gör när de är små, bor hemma, följer med till stugan. Raderna avslutades med – ”men idag är det lycka och det är NU som räknas. Leva här och nu!”
Tårarna rann när bloggaren läste  – för tiden hade nu sprungit iväg och allt som var då finns inte längre som förr.  Men bloggaren är så tacksam över att hon följde – och fortfarande följer rådet: LEVA HÄR OCH NU!

 

På tal om tid och att leva så såg bloggaren en udda men bra film här om dagen – ”The Book of Love”. Så här står det om filmen på nätet:
”När hans gravida fru Penny omkommer i en trafikolycka, har tillbakadragna arkitekten Henry svårt att se någon fortsatt mening i livet. Men när han träffar den skrotsamlande flickan Millie blir han märkligt intresserad, och engagerad i hennes livsprojekt: att bygga en flotte och segla ut på öppet hav.”

 Och ”flickan Millie” i filmen sa ett par saker som verkligen fastnade hos bloggaren:

”Det sägs att 67 % av människor som dör gör det när ingen ser. Men ingen talar om hur många som lever och ingen ser.”

och

”Det mesta är bäst när det inte är perfekt.”

HÄR kan ni se mer om filmen!

Här om veckan pratade bloggaren med ett par killar om val i livet. Och inte vilket val i livet som helst
– utan om valet av partner och av rätt sådan!

Varje människa är som en pusselbit och fel val ger skavande pusselbitar som inte riktigt går ihop. Det kan göra livet mer eller mindre besvärligt – för båda.
 Medan om man hittar rätt pusselbit får man liksom känslan av att livet blir lite mer komplett, ett vinna/vinnakoncept,
man kompletterar varandra. 

Sen är det sannerligen inte lätt att hitta rätt i pusselbitshögen!
Eller att få till det där pusslet!

Vem säger förresten att det inte kan gå bra att fila till ”fel bitar” också –
så att ”omöjliga bitar” ändå passar ihop! 🙂

  Det kan nog också vara en bra rekommendation –
att karlar slutar sprätta runt med snoppen överallt!

 Dra igen gylfen så blir det nog tusan så många bättre pussel. 😀

Är bloggaren för frispråkig? Kommer hon med för många avslöjanden? Är hon för öppen? Nej då, inte alls! Bloggaren skriver precis vad hon vill och det är upp till er om ni vill läsa eller låta bli. Enkelt! 😀

En del är rädda för frispråkiga människor.  En del tror att bloggaren kan bli farlig.
– Vad ska hon hitta på härnäst!?

Det är lugnt! Bloggaren kör med etik! Lämnar aldrig ut någon – och avslöjar bara lagom mycket
– och det gäller även om henne själv! 😉 

Så sluta oroa er över allt möjligt och lägg av med stress och press! Skjut absolut inte upp drömmar och önskningar till morgondagen – för imorgon kanske aldrig kommer!
Gör som bloggaren – älska! Och strunta fullständigt i dom där tråkiga typerna som vigt sitt liv åt bitterhet, illvilja och förtal!

FÅNGA DAGEN SOM ÄR IDAG – LEV LIVET HÄR OCH NU!

 

 

 

Det här är en blogg om en kvinna som bloggaren känner ganska väl. Och om mobbing – på olika nivåer och hur det kan upplevas.

För enkelhetens skull kan vi kalla den här kvinnan Suss.
Idén till bloggen kom här om dagen när Suss åter fick höra rykten. En vän till Suss förklarade hur hon försvarade Suss mot de som tyckte illa om henne…

WOW, tänkte Suss! Igen!
Och självklart visste Suss inte vilka personerna var, tog inte reda på det heller. Suss har förmodligen aldrig träffat dom eller ens bytt några ord med dom.
Men men, Suss är van…

Sticker man ut – på vilket sätt det nu än må vara, så blir man en target – en måltavla. Som uppstickare kan man antingen hyllas eller hånas, det sistnämnda kan likställas med mobbing.

Suss vet vad mobbing är. Hon stack ut som liten. Varför? Jo, Suss var blyg och tordes inte säga ifrån. Hon blev en måltavla.

 Suss som liten.  Tyckte om alla djur, särskilt katter! 
Påhittig och glad – hemma hos mamma och pappa.  Skrev sagor, fick en publicerad i Dagens Nyheter som 7-åring, hittade på ett eget skriftspråk, kunde namnet på alla hundraser, lekte med Gittan – hade roligt helt enkelt.
Till hon började skolan…

Suss var, som sagt, blyg – en måltavla och hade fel frisyr, flätor med fina rosetter som mamman flätade i. Är man ”fel” på det sättet i skolkamraters ögon så blir man nedtryckt, ännu tystare, vågar ännu mindre och finns nästan inte till slut…

Det kallas mobbing och förstörde nästan hela Suss skoltid. Hon vågade inte räcka upp handen, vågade inte svara på frågor, skulle aldrig någonsin vågat stå framför klassen och prata.

 Hon blev en ingenting.

Sen kom vuxentiden – tack och lov! Televerket!
Suss och bästa kompisen tog mod till sig, tillsammans och flyttade till Stockholm där de båda fick jobb på Televerket.
Nu började det hända saker för Suss! Hon blev tvungen att svara i telefon och möta kunder som vill beställa abonnemang, flytta telefoner och allt vad det var. Suss växte, blev säkrare, kände sig värdefull. Vågade mera.

Vågade söka nytt jobb och kom till CVA i Arboga. Där blev hon ännu säkrare och vågade ännu mer – det slog nästan över. Suss tog igen för alla tysta, osäkra år!

Suss utmanade chefer och hon utmanade facket. Hon drev frågor om rättvisa för de svaga på jobbet och kämpade för de som hade det svårt. Hon skrev insändare såväl i personaltidningen som i det lokala bladet – gjorde sin röst hörd. Snart visste alla vem Suss var!

Nu fick Suss höra talas om folk som ”inte tålde den där Susanne Wahlfeldt”. Naturligtvis på omvägar. Ingen sa det direkt till Suss.
Suss som var van att sticka ut, bli mobbad sen skoltiden, kände detta väldigt obehagligt – men det var ingenting som egentligen bekom henne. Hon hade växt sig starkare och visste att hon kämpade för bra saker.

Och om Suss fick namn på ”hatarna” tog hon kontakt med dom!  Antingen låtsades de inte förstå någonting av vad Suss pratade om – eller också visade det sig att de faktiskt kom rätt bra överens när de väl träffades …
Hur som helst – de som verkligen kom i kontakt med Suss tystnade med sitt förtal…

Suss träffade kärleken och allt blev nu ännu bättre!
Med kärleken kom resor runt om i världen men också barn. Återigen växte Suss – nu som dubbelarbetande personalchef och trebarnsmor. Växte och fortsatte att kämpa – nu för barnen med ADHD men också för andra barn med liknande svårigheter.
 Bildade en förening lokalt och var med om att starta en på riksplanet. Skrev skrivelser, protester, insändare. Agerade! Kämpade.

Åter fick Suss höra på bakvägar att folk tyckte illa om henne. ”Dem där jävla Susanne Linde – hon ska då vara med överallt!” – så kunde det låta.
Suss lät sig inte skrämmas, kände sig tvärtom stärkt. Hon kämpade ju för bra saker och det fanns många som sa tvärtom – som hejade på, dunkade henne i ryggen.

På fritiden gjorde hon trevliga saker som att samla de gamla som fortfarande var i livet och som haft sin barndom i huset som Suss nu bodde i.
 Suss fick massor av värdefull information om Glasblåsargården som blev en artikel i Arboga Tidning och kanske så småningom kan hamna i Arboga Minnes Årsbok.

Hon fortsatte att kämpa för utsatta, ville vara en röst för de som inte vågade tala och fortsatte att agera.
Bland olika idéer som kom för henne var en insamling till kvinnan som fått sina barn mördade i Arboga. Förutom en stor summa pengar från allmänheten som överlämnades genom Suss försorg skänkte företag möbler, resor, presentkort på kläder kom från H&M m.m. genom att Suss tog kontakt.
De flesta tyckte att Suss gjorde bra då – inte så många tyckte att hon var ”too much” men det fanns några stycken som tyckte att hon nog skulle låta bli!

 Med många järn i elden hela tiden, en stark vilja att göra gott så hände det som tyvärr händer många – Suss gick in i väggen, brände ut sig och blev väldigt sjuk.

Det var en fruktansvärd och förgörande upplevelse. Något som för alltid förändrade Suss. Hon hade samma glöd, samma vilja men orken fanns inte längre på samma sätt.

När det var som allra värst bodde Suss hemma hos sina gamla föräldrar och orkade absolut ingenting. Panikångest och en otroligt trötthet var hennes liv under ett halvår.

Men som den person hon är – när hon börjat repa sig lite ville hon kämpa för att andra inte skulle behöva drabbas som hon. För mycket hårt jobb, för många krav, för lite tid.
Hon och vänner startade föreningen ”Tid för Sverige” för att agera mot utbrändhet.  Föreningen implementerades snart i vad som skulle komma att bli ett nytt parti – Feministiskt initiativ!

Nu var allmänheten delad! Några tyckte att Suss var modig och bra. Det ropades ”Heja, heja!” på stan när hon gick ut. Men det fanns andra som spydde sin galla.
Som vanligt…

Men sen blev det riktigt illa!!  När kvällstidningarna gick ut med rubriker som

Fi-ledaren misstänks för bedrägeri

då kräktes en allmänhet fullständigt ner ”den där Linde”!

Artikeln från 8 april 2005 finner ni HÄR! Den dagen hade Expressens löpsedlar i Arboga bara en enda stor bild – den på Suss med rubriken ovan…

Det spelade ingen roll att Suss inte hade gjort något fel. Att hon förklarat allt för Försäkringskassan om sin sjukskrivning och sitt deltagande tillsammans med Fi – när Suss gick in i affärena i lilla Arboga då gick folk ut!
Och Försäkringskassan gjorde helt om och drog in Suss sjukbidrag. Detta fick de bakläxa på när Suss vann i Länsrätten och domaren gav Suss rätt.
Hon vann!! Den artikeln kan ni se HÄR!

Suss orkade inte all press (i dubbel bemärkelse) och hoppade av politiken. Men snart kunde hon inte hålla sig längre… Det blev Miljöpartiet!
Nu mottogs hon mestadels bra av lokalbefolkningen och partiet fick många röster i valet. Så pass många att Suss kom med i kommunfullmäktige.
Men nu fanns de fler som mådde dåligt av Suss engagemang – de andra partierna hade en en del mindre nogräknade medlemmar.  ”Den där jävla Susanne Linde!”

  Åsså allmänheten!!  ”- Fy fan, för den där jävla Linde! Hur kan man hoppa mellan olika partier på det där viset!!??”
 Suss brydde sig inte det minsta! Numera var hon van…

Det hon inte var van vid längre var stressen, pressen – hon orkade inte alls som förr. Hon hoppade av politiken helt.
Belackarna var snart där:”- Ha ha ha, ja hon är ju inte klok den där jävla Linde!”

2012 kallas hon ”Den frispråkiga bloggaren” i lokaltidningen och kräver större engagemang mot våldsamheter som drabbat hemstaden.

”Ja, se den där jävla Susanne Linde!!” Bysnacket gick…

 Suss brydde sig inte längre om pratet. Kände sig mer så här:

 Men livet är inte bara engagemang och kamp för andra när det gäller Suss. Det var det egna livet också. Den egna kampen.

Mannen i hennes liv lämnade henne efter många år tillsammans. Hon tog det mycket hårt. Firade trots allt med grannen Lisa som tyckte att hon sannerligen borde fira sitt nya fria liv.

Visst – hon höll god min. Visade upp ett coolt face!
Men inuti fanns tårarna. Att bli lämnad av den man älskat och trott på – var mycket hårt.

 Livet blev mörkt och svårt. De egna engagemangen uteblev.
Vardagen kändes bara seg och grå. Åren gick – hon vande sig vid detta nya liv. MEN – så en dag hände det till synes omöjliga! Hon blev kär!
En ny man kom plötsligt in i hennes liv! Och med det massor av annat!
17 kilo ner i vikt! Nya kläder, ny frisyr, nytt liv! En gladare, lyckligare Suss! Underbart!! 

MEN!! Nu var det ju definitivt färdigt igen! Folk skulle absolut veta vem HAN var och helst alla detaljer! En del var glada, andra skadeglada på grund av åldersskillnaden och en del var förstås riktigt upprörda…

Kletade ner Facebook med skitsnack… SÅ tröttsamt och fullständigt värdelöst.

Och bryr hon sig, Suss? Inte nämnvärt! Om det inte drabbar den egna familjen eller älsklingens förstås!
DÅ blir hon en TIGER!

Vad ville bloggaren säga med det här märkliga inlägget då denna söndag!?

Jo, dels – SLUTA SNACKA SKIT OM FOLK DU INTE HAR EN ANING OM VEM ELLER HUR DOM ÄR!!
Eller ännu hellre – SLUTA MED SKITSNACK ÖVER HUVUD TAGET!! SKITSNACK ÄR MOBBING!! Gör dig inte till åtlöje genom ett sådant lågt beteende!
Gläds istället med dom som det går bra för, som finner lycka och glädje igen. Tänk positivt och du kommer att märka att ditt eget liv också blir positivt!

Ja, så är det ju!

Så sluta lägg dig i andras liv och skaffa ett eget!

Och ni som har åsikter om Susanne Lindes liv – vad hon gör och inte – hur hon agerar eller inte – TA KONTAKT MED HENNE! Bloggaren förmedlar gärna frågor och svar! 😉
För som ni såg i inledningen så pratar folk fortfarande bakom ryggen på denna kvinna! Från en trist allmänhet som inte har annat att lägga tiden på – till ideella organisationer och företag – ja, faktiskt!
SÅ små kan människor vara!

Men tror ni hon bryr sig!? Inte då!! Jo, det kan stärka henne, har bloggaren förstått! Göra henne ännu mer stridbar och entusiastisk – men det är bara välvilja och godhet som driver henne – kalla det kärlek.

Hon fortsätter!

Är som hon är!