Feel in the Blogg

Venus och Mars.
Gudarna – målning av Sandro Botticelli.
Planeterna då? Venus:
och Mars:

Fast egentligen tänker bloggaren på det här:
Boken av John Gray! ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus”. Så här skriver John Gray, citat:

”Det finns två sorters människor. De bor på varsin planet, Venus och Mars. På planeten Venus odlar invånarna sitt känsloliv. Invånarna på Mars är inte intresserade av känslor…
Egentligen är det lika bra att inse det – vi kommer från olika planeter. Vi män och kvinnor. Och egentligen är det underligt att vi någonsin kan mötas.”

Visst är det enkelt! Kvinnor pratar känslor – män gör det inte!
På det viset kan vi också utgå ifrån att kvinnorna som tillhör Venus, kärlekens gudinna, är de välvilliga – godheten själv!  Medan män som hänförs till krigsguden Mars – bara vill kriga och bråka.

Och män tar till nävarna – misshandlar när de inte kan hantera känslor, så har vi lärt oss.
Men hur gör kvinnorna då?? Eller är det så att kvinnor bara snällt tar emot och aldrig reagerar, agerar. Kvinnor använder inte sina känslor till annat än kärleksfull godhet. Är det så?? 

Icke då!!  Det är det som bloggen ska handla om idag!

Om att kvinnor också misshandlar! Misshandlar män! SHE TOO!! Men på ett annat sätt – men lika förödande och nedbrytande!

Kvinnor slår sällan – inte fysiskt…
De använder det psykiska. Mental nedbrytning.

Genom tystnad, surhet och tjat. Tjata för att få sin vilja igenom. I ett förhållande kan detta beteende bli förödande. Tjat om pengar, resor, beteenden, gnäll! Allt för att få sin vilja igenom. Män som ”inte förstår känslor” protesterar, säger emot, vänder bort huvudet och försöker ignorera tjatet.

När det inte går som kvinnan vill övergår tjatet till gräl. Skäll från morgon till kväll – allt för att få mannen dit hon vill.

Eftersom män ”inte förstår känslor” så kan ytterligare manipulativt beteenden från kvinnan dyka upp. Hon ser till att alla hans vänner försvinner så att hon får full kontroll… ”I told all your friends that you hate them. Now we can hang out every day”.

 Mannen kan till slut försöka ta sig ur förhållandet. Bli av med den kärlek som blev till en mardröm.

GAME OVER – trodde han… MEN – det här är bara början…
För är man en besatt kvinna så är man!
Kvinnan vägrar inse att det hela är över! ”Bara för att du gjorde slut med mig betyder inte att jag gjort slut med dig!”

Hur gör kvinnor nu då? Jo, fortsatt skällande trots att relationen är över! Om underhållet, om pengar, om att barnen behöver det och det, om mannens beteende över huvud taget! ”Att försöka komma på vilken sorts galet beteende exfrun ska ha idag är som att fundera ut vad hon slösar pengar på när hon hela tiden tjatar om mer”.

Och kvinnan är mer sofistikerad i sina trakasserier än att bara skälla… Nu visar hon att hon är riktig ”drama queen” och ska gråta sig till allting som en variant! Hon har det SÅ jobbigt och hon mår SÅ dåligt! Den före detta mannen MÅSTE bara hjälpa henne!! Och barnen – barnen behöver ju sin pappa precis just nu…

Och detta med barnen är en verklig rysare För att hota med barnen för att få det man vill är barnmisshandel! Att omintetgöra kontakten mellan pappan och barnet är dessutom olagligt!

Och kvinnorna/mammorna kommer att få igen det! För när barnet blir vuxen kommer han att förstå och vända sig mot mamman. Men tills dess – genom att använda barnen som medel för att få som man vill – fortsätter den sjuka barnmisshandeln!

Det finns fler märkliga och mycket obehagliga psykiska trick som kvinnor kan ta till mot män. För när man trodde att det inte kunde bli värre så fanns det ett ”galet underground garage”!

Det handlar om stalking! Att förfölja mannen och ha kontroll över allt han gör. Detta stalkande händer oftast när mannen lämnat kvinnan och hon vägrar acceptera det. På olika sätt försöker hon hänga sig kvar!

Och träffar mannen en ny kärlek – då vet besattheten inga gränser!

 HUR kan kvinnor falla så lågt!? Har dom ingen stolthet!? ”I didn’t steal your ex, he found med while running from you!”

”Your ex asking to stay friends after you break up – – is like kidnappers asking to stay in touch after they let you go!”

Bloggaren SKÄMS över att vara kvinna när hon ser hur många kvinnor beter sig mot män!

Medan det INTE är OK att skoja om kvinnor som misshandlas av män – så är det inga problem att ha kul över män som trycks ner psykiskt! Vem har inte hört talas om toffelhjältarnas toffelhjälte – Lille Fridolf!

 Att kvinnor tar till psykisk misshandel för att få män dit de vill är alltså lite kul bara… ”The henpecked husband”.

”Henpecked” är den engelska motsvarigheten till toffelhjälte.

 Ett annat ord i nutid är ”pussy whipped” –
”fittpiskad” på svenska.

Hur blev det så här?
Och tänker människor och då främst kvinnor på att det är så här?

Om kvinnor är känslomänniskor från Venus och män från Mars inte förstår känslor  – hur klarar då män av psykisk misshandel?
Är verkligen kvinnor så bra på känslor om inte avsaknad av känsloförståelse också bör beaktas? Istället för att som nu – användas och utnyttjas till egen fördel.
Hur kan det vara OK att skoja om psykisk misshandel när fysisk misshandel är uteslutet att skämta om?

När alla människor börjar försöka förstå varandra och varandras olikheter – då först kommer vi någon vart.
Den dagen kvinnor slutar hänga på svansen av det obalanserade i metoo-rörelsen – då kan vi nå fram till varandra.
När vi inser att ord, psykiskt beteende och känslor gör lika ont som en örfil då närmar vi oss problemet.
Det har ingenting att göra med att förringa vare sig det ena eller det andra – utan handlar om förståelse.

Fortsättning följer i ämnet…

och Älskling allra mest!

Sjusovarväder för bloggaren och för Felix! 🙂

Sin egen lyckas smed!

 Vet du att du kan bli din egen lyckas smed!?
Eller är du en sådan som fastnat i ekorrhjulet!?   Som kanske gett upp inför en hopplös partner – eller som inte ens orkar säga ifrån längre till exet som hänger som en kätting runt foten på dig!?

 Som intar en passiv roll och skyller på andra!? På chefen, på taskiga arbetskamrater, på alla utom dig själv?
Du kanske skyller på att du inte orkar göra något åt din situation!? Du finner dig i läget!? – Vad kan jag göra??
Lite Stockholmssyndrom över det hela! D v s – ”det är bättre att förlika sig med allt det hemska för det kanske blir ännu värre om jag kämpar emot och försöker ta mig ur…”

FEL FEL FEL!!! 

Du har din bok – ditt liv! Lev det!! Innan det är försent!!

Välj ditt eget liv!

Låt igen annan styra det!

Det gäller ALLT! Ditt jobb, din fritid, din partner, dina ex, dina vänner och dina mindre bra vänner!

Det låter enkelt när det skrivs men kan vara NOG så svårt att få till i verkligheten. Att våga bryta upp! Att våga säga emot! Att våga ta ett nytt steg i livet! Att ta det där klivet rätt ut i det okända efter kanske många år och inte riktigt veta vad som kommer att hända. Hur kommer det att gå? Korkade tankar som ”man vet vad man har men inte vad man får”! Klarar jag detta??
SJÄLVKLART! VÅGA – VINN!!

Du har ett liv – se till att ta det tillvara! Medan tid är… Äg ditt eget liv!
Så att ingen annan äger dig!

Har du ett jobb som suger musten ur dig och kollapsen är nära – BRYT UPP! GÅ DÄRIFRÅN! 

Samma sak gäller ett förhållande som suger – eller en expartner som vägrar lämna dig ifred! SÄG IFRÅN! ÄG DITT LIV!!

På nätet hittar bloggaren några enkla, allmänna råd:

1. Städa upp på skrivbordet Ett skrivbord med ordning och reda signalerar kontroll och bidrar till att förebygga stress.
2. Ta till orda på jobbet Stig fram och ta ordet ibland om du vill signalera styrka och kontroll på ditt jobb. Se till att välja ämnen, som du verkligen brinner för.
3. Fokusera på det du kan styra
   Ta fem minuter för att tänka på vad du ska göra nästa lediga dag, om du håller på att drunkna i jobb. När du fokuserar på något du själv kan bestämma, ökar det din känsla av styrka och kontroll.
4. Ta initiativet socialt Låter du alltid vännerna bestämma tid och plats, när ni ska ses, se då till att själv komma ut på banan. Genom att ta initiativet känner du dig i kontroll, och samtidigt ser du till att ni gör något som du gillar, vilket gör dig glad.
5. Visa initiativförmåga i din relation Att känna styrka i en parrelation ökar lyckokänslan. Du ska inte bestämma allt, men se till att det ibland är du som bestämmer vad ni ska göra och vart ni ska.
6. Ta ansvar för en olycklig relation
   Om du inte är lycklig i din parrelation, sluta omyndigförklara dig själv genom att skylla på din partner. Fokusera i stället på vad du själv kan göra för att få ordning på relationen.
7. Du har alltid ett val i livet:

Bryt upp! Gå iväg – mot lycka i ditt liv! Det är du värd! Du är värd att känna lycka! Du är värd att alltid ha ett lyckligt liv!

Lägg inte mer tid på ett jobb som slukar all din energi och som får dig att må dåligt!
Säg HEJ-DÅ till människor som bara ställer till problem i ditt liv och som äter dig inifrån! Bestäm dig för: NU ÄR DET SLUT! – Nu bryter jag upp och går min väg mot ny lycka och harmoni!

Du kan bli din egen lyckas smed! Slå till nu! Och smid medan järnet är varmt!

Lycka! Vad är det?? Så här definierar Deepak Chopra ordet:

Lycka är ingenting som man finner i pengar, hur man bor eller vilket välstånd man befinner sig i. Detta är något man finner i sig själv, genom att vara nöjd över den man är.

Lite hemmabilder också! Visdomsorden idag 25 april 2018 passar väl bra till bloggen!

”Jorden är rund. Den plats som kan synas vara slutet kan också vara början!”

Rosen från Gräsnäs! Den fina porslinsblomman med blomklasar hela vägen! Och mammas hibiskus som idag har 14 knoppar på väg att slå ut!

Gör som bloggaren – ta kommando över ditt eget liv! Låt ingen annan styra dig. Livet är kort – du har rätt att vara lycklig! VÄLJ LYCKA!  Bloggaren valde – vågade välja och fann ny lycka.

Och, till sist – var rädda om er! Var rädda om varandra också! KRAMAR till er därute – och, med risken att bli tjatig, den varmaste kramen och den längsta kyssen går till ÄLSKLING!  Lova att vara rädd om dig!!

”Tills döden skiljer oss åt…”

 De orden kom bloggaren att tänka på imorse. ”Tills döden skiljer oss åt” – det var viktiga ord för bloggarens barn en gång. Viktiga ord, ett löfte, ett avtal – gjort av kärlek.
Avtal kan väl inte brytas? Och därmed självklart inte ges till någon annan innan avtalet lösts upp genom döden. Så tänkte barnen.

Därför hade bloggarens barn så svårt att förstå och acceptera skilsmässan för många år sedan. För man bryter inte löften. Man håller ett avtal. Särskilt om det gjorts i kärlekens namn.

Hur tänker andra? Hur känner andra barn när mamma och pappa vill separera?
”- Folk lämnar varandra alldeles för lätt numera”, sa Ken när vi pratade här om dagen.
 Är löften ingenting att ge?
Är det OK att bryta ett avtal? 
Rent allmänt också?  Eller är det bara löften gjorda genom kärlek som får brytas?

 Så här säger man vid en kyrklig vigsel!

Jag, NN,
tar dig, NN,
nu till min hustru
att dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt

 Och de här visdomsorden kan prästen uttala under vigseln:

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. (Rom:9-10, 15)

Bär varandras bördor. (Gal 6:2)

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4-7, 13)

Vid en borgerlig vigsel kan talet från vigselförrättaren låta så här:

”Ni vill ingå äktenskap med varandra. Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap. Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra, frågar jag: Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
(Paret kan växla ringar.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning för varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit.”
(Texten tagen från Stockholms Stadshus).

Så hur var det nu med de där löftena?  Vara dig trogen, älska dig för evigt?
Är det bara att låtsas som det regnar – och bryta avtal och löften?

 Och – kan man ge samma löften igen, och igen
– till nya partners?   Hur trovärdigt känns ett sådant löfte??

När kärleken försvinner och par vill gå isär så är det ofta att barnen blir lidande.
Som Ken undrade – är det för enkelt att gå skilda vägar numera? Tänker man bara på sig själv, ger upp för lätt?

Svåra frågor och svaren är väl väldigt olika och även väldigt individuella. Det är nog så att många ändå försöker. Försöker rädda det som räddas kan, kanske. Håller ihop ”för barnen” ibland.
Samtidigt kan det vara så att man med tiden kommit på att man begått ett misstag. Den där kvinnan var inte den man trodde från början. Och mannen visade kanske sidor som man borde ha upptäckt innan man flyttade ihop och fick barn.

Man utvecklas olika också, förändras över tid, kanske växer ifrån varandra. Det händer saker ”på vägen” som sätter spår. Den ena parten vill lämna, eller den andra, kanske båda – ett gemensamt beslut.

Om grälen tilltar drabbas barnen. Då kan det vara det bästa, för alla, att ”bryta avtalet”.

Men är paren inte överens kan en hemsk kamp börja. Den ena parten vill separera men inte den andra. Hårda ord och dåligt beteende. En av de två vägrar inse att kärleken är över.  Att separationen är ett faktum.
De som drabbas då – igen – är barnen. Det är fruktansvärt att bevittna hur en del personer använder barnen för hota sina ex i någon sorts desperat sista åtgärd att försöka få sin före detta partner tillbaka.
Att utsätta sina barn för sådant är barnmisshandel och det är faktiskt också så att lagen har en del att säga i den frågan.

Så ni som försökt men funnit att en separation måste till.   Det blir aldrig något ”to death do us part”.
– Gå vidare! Förstör inte era liv med att hålla fast vid en relation som för länge sen är död. Och har ni barn – tänk på barnen! Förstör inte också deras liv genom egoism och svårigheter att släppa taget!

Bloggaren är skild men har gått vidare i livet. Faktiskt gick acceptansen relativt fort när det hela var ett faktum. Ett nytt liv väntade. Ett liv hon inte hade en aning om hur det skulle komma att förete sig.
Barnen förstod så småningom. Förstod vad som hände och att allt inte behöver tas så bokstavligt. Att vissa löften kan bli väldigt svåra att hålla ibland och att avtal faktiskt är möjliga att bryta. Att livet går vidare och faktiskt till och med kan bli bättre än tidigare.
För det går att bryta avtal. Du kan t ex ha ett hyresavtal men bli av med din bostad om du inte sköter dig. Likadant vad gäller anställningsavtal – missköter man sig på jobbet kan man trots avtal bli uppsagd.
Men som en präst bloggaren känner uttryckte det: ”- Löften är viktiga. I yttersta nödfall måste de brytas, annars inte !”

På tal om relationer och familjer – bloggaren tänker på vilken STOR FAMILJ hon har!
Till hennes familj räknas hennes barn, Älsklingen och hans familj, hennes bror med familj, exmannen och bloggarens ickebiologiska systrar – en här i stan, en i Skellefteå, en i norra Yorkshire i England – men lite grann också grannarna i hennes hus! En del arbetskamrater får räknas dit också. En STOR FAMILJ!

För så kan det ju vara – ”Friends are family you choose for youself” – d v s din familj kan bli den du själv väljer att den ska vara. Biologisk och icke biologisk.

Bara slutet kvar då! 🙂

Först ett måste:

LÄGG NER SVENSKA AKADEMIEN!!
En gubbsjuk snobbklubb som anser sig vara bättre än alla andra (vilket de nu bevisat motsatsen!).
En tragisk, pinsam fornlämning från 1700-talet med en kung (!) som överhuvud!! Hallå!!Det är 2018 nu!!
Och HUR kan någon försvara den sekten –
och dessutom sprida knytblusar överallt!? Obegripligt…

Nu är våren här!
I alla fall på Glasblåsargården i Arboga!  Äntligen!!

Plötsligt är det sol och värme och fågelkvitter! Ljuvligt! Fika ute ihop med grannarna- ”familjen”!  🙂

Och det blev till och med en öl i bersån igår!

Idag kokas det gammaldags fruktsoppa som på mammas vis! Åsså hängs det tvätt! Första tvätten ute för i år! Underbart!

 Var riktigt rädda om er nu men också om varandra!
Tänk efter FÖRE! Lär dig av misstagen. Var snäll, glöm ledsamheter fort och gå vidare. Mer kärlek – mindre hat! Livet är alldeles för kort för att lägga ner tid på dumheter!

Massor av kramar till er alla och en särskild hälsning till Agneta Fridlund som ofta talar om att hon gillar bloggen! Kram till dig!

Sen finns det ju en som betyder speciellt mycket. Som kom en gång när hjärtat var fruset till is.
Som fick isen och det kalla
att börja smälta.
HAN får som alltid den varmaste kramen och den längsta kyssen.

När bloggaren var liten läste hennes mor den här boken för henne. Om det lilla blå tåget som var så litet men som ändå klarade av saker som ingen hade trott att det skulle klara.

Liten och oansenlig upptäcker den att det stora fina loket som ska dra alla julklappar till barnen har gått sönder.

Men det lilla blå tåget kan inte låta barnen bli ledsna utan tänker göra vad det kan!

”I think I can”!

”Jag tror att jag kan – jag tror att jag kan – jag tror att jag kan”! Och visst kunde det lilla blå tåget! Mot alla odds och mot alla som inte trodde på det – drog det lilla blå tåget alla vagnar med julklappar upp för berget och ner sen till barnen som väntade!

Bloggarens mamma läste den här boken många gånger och kom att kalla bloggaren för ”Det lilla blå tåget”. När allt kändes svårt och hopplöst för bloggaren  – påminde mamman henne: ”- Du är ju det lilla blå tåget. Du klarar det.”

Och så har det nog fortsatt. Bloggaren har gett sig in i situationer som verkat övermäktiga för ett litet blått tåg. Ibland har det gått bra, ibland inte – men det viktiga har varit att försöka.

– Vad handlar det här om?? – Hur kan någon bli ett blått tåg??  Så tänker ni som läser kanske?

 Jo, med tiden och med erfarenheter lär man sig. För bloggaren är det viktigt att alltid försöka. ”I am the girl who decided to go for it”
– och det gäller det mesta – alltid!

 Och vad är det då som måste göras??

Det vet man om man är ett litet blått lok… Man vet i sitt hjärta vad som är rätt och fel. Det gäller bara att göra det rätta. Och – det är inte alltid lätt…

Den där känslan. Känslan som blir starkare och starkare. Den kallas magkänsla.

”Lita alltid på magkänslan. Din hjärna kan luras och ditt hjärta är en idiot men magkänslan kan inte ljuga.”

 Magkänsla eller intuition är en instinkt som en del bortförklarar och struntar i. Bloggaren är säker på att denna instinkt är nedärvd i generna sen urminnes tider. Ett lite djuriskt beteende som inte enkelt kan förklaras men som kan rädda en ur svåra situationer men också få en att göra rätt val.

Kändisar litar på magkänslan! Oprah Winfrey:

Steve Jobs:

OK – om man nu lyssnar på sin magkänsla och bestämmer sig för att gå på den. Och det gäller något väldigt viktigt. Någon som kan påverka både en själv och andra. Hur lätt är det då att gå på magkänslan!?

Inte särskilt lätt, om du frågar bloggaren.  Man står där på klippan och tänker: ”- Vågar jag? Vågar jag ta steget? Hoppet rätt ut i det okända?”

Men är man som bloggaren så tar man språnget! Hoppar och faller! Och man vet inte hur man kommer att landa… Blir det mjukt och skönt – eller stenhårt, iskallt…

Men man hoppar ändå – bära eller brista – för man måste! För magkänslan säger en det.

När man är ett litet blått tåg och ser enorma svårframkomliga berg framför sig så ger man sig inte. ”Do what is right, not what is easy”. ´Man gör det som känns rätt även om det är svårt.

 Bloggaren har fått hånfulla kommentarer, blivit idiotförklarad och trakasserad för att hon ”vågar”.  Folk har snackat skit och några har vänt henne ryggen.

Men det finns folk som jublat också!  Som tackat. Som tyckt att bloggaren är modig som vågar. Att hon har civilkurage.
Bloggaren har allra mest uppskattat dom som stod där intill när hon skulle ta språnget och våga  – och DÅ trodde på henne. Att inte känna sig alldeles ensam innan steget ut i tomma intet.

Ibland känns det särskilt svårt – det där språnget, att våga. Det kan då handla om vänner, människor som står en väldigt nära.
Men då tänker bloggaren så här:
”Falska vänner säger bara det jag vill höra. Riktiga vänner är inte rädda för att berätta sådant som jag kanske inte vill höra.”

Bloggaren vill vara en riktig vän.  För att hon bryr sig om vännen.   För att hon vågar bry sig om även när det känns tufft.
Att bry sig om – på riktigt och visa det.

Även om det blir svåra sanningar som måste levereras. Som gör ont. Som kan göra andra upprörda också.

Eftersom bloggaren är en sån här – – men också har ett stort och varmt hjärta så gör hon inget av ondska, hämnd eller girighet. Hon vill väl – alltid – även när det gäller ”fiender”.

Bloggaren tänker ibland på s k ”eftermälen”. På Wikipedia kan man läsa den här förklaringen på ordet eftermäle, citat:
”Vad som sägs (förmäles) om en person efter döden; summering av livet, sammanfattande omdöme, dödsruna, levnadsbeskrivning, biografi.”

”Ingen är så dålig som när han gifter sig eller så bra som när han dör” – är ett uttryck. Det uttrycket visar på alltför överdrivna ”sänkningar” liksom hyllningar. T ex när en god vän lämnar kompislivet för att stadga sig – ingen kompis är så dålig som då. Eller när man överdrivet hyllar en död med lovord om hur bra han har varit!
Det är så dags då…
Bloggaren tycker att det känns märkligt och skevt att stå vid en kista och tala om för en död person hur bra han var en gång. Om det dessutom kanske är första gången man berättar det för den döde…

Tycker du om någon – säg det idag!
”Kom inte till min begravning och visa hur mycket du brydde dig om mig – visa mig det idag – medan jag är i livet!”
Vem vet – den döde kanske kan protestera! Som på den här bilden som visar en ”säkerhetskista” från 1800-talet då man var rädd för att bli levande begravd. Den skendöde kunde sen ringa i klockan nere ifrån kistan för att påkalla uppmärksamhet. Så se upp! Säger du något överdrivet känslosamt vid graven till någon som du inte brydde sig särskilt mycket om medan han levde så kanske personen ringer i klockan…

Så VÄNTA INTE med att visa att du bryr dig!  Visa omtanke och värme IDAG – innan det är försent.
Och även om det innebär att du måste uppbåda allt mod och all kraft för att säga en svår sanning till en vän.

Välj rätt tid!
Och våga göra det DU anser vara rätt!

”Thoughts from a crowded brain”! En rejäl blogg idag igen från Susslightning!

Som fortsätter på sin upptrampade väg.
Den väg som startade med ett litet blått tåg en gång.
Fast någon medalj har det inte blivit. Det hon fått istället är ett rent samvete, en omsorg om andra och att aldrig någonsin ge upp! Även det kom hemifrån. Bloggarens mor sa alltid: ”Upphör aldrig att kämpa för det du anser vara rätt”. Och på den vägen är det!

Liiite liiite annat också! Unga i USA kräver stopp på våld och vapen.
Porrstjärnan Stormy Daniels börjar berätta!
Ska de unga och kvinnorna fälla pajaspresidenten – äntligen?!
Allt i DN om du klickar HÄR!

 Lite påsk också.
För påsken är ju snart här. Om bara några dagar är skärtorsdagen inne och sen rullar det på. Något som inte rullar på alls är våren… -3 och snöfall imorse hos bloggaren. Inte kul!

Bloggarens ena son är nu i Hongkong så han slipper ruskvädret. Den röda pilen på kartan från Flightradar24 visar planet på väg från Arlanda och den långa resan mot Asien.

Så där ja, nu knyter vi ihop säcken för denna gång. Ha det så bra nu allesammans! Påskpussar och kramar i mängd nu när påsken närmar sig!

OCH – som alltid – blötaste, mumsigaste påskpussen går till ”ni vet vem”!! 

Bloggaren fortsätter som hon gör. Det är därför hennes dörr ser ut så här: Texten som får igång henne om hon skulle tappa fart! 

Och den lilla lappen på dörren säger så här:

WATCH ME!!!

Har du drabbats av en ”pain in the ass”!?
Eller är du möjligen själv en sådan!?

Bloggaren menar alltså inte hemorrojder eller andra fysiska smärtor i arslet!  Hon menar dom där riktigt djävulska människorna som vigt sitt liv åt att plåga andra!

Bloggaren har åsikter och drar sig inte för att säga dom! Hon är också en person som ”lägger sig i” om det handlar om människor eller djur som far illa. Hon vägrar att bara titta på eller vända bort huvudet!

Bloggaren agerar – och då kan det ibland kännas så här: Men bloggaren är en snäll person – men en person som hatar orättvisor och elakheter – och som inte drar sig för att försöka göra något åt saker och ting! Så egentligen är hon bara en liten smekning i baken och inte alls någon ”pain”!

När bloggaren tänker på dom där verkligt djävulska människorna som förstör och förgör andra så finns det ett par som dyker upp från förr – som etsat sig fast.
General Franco statschef i Spanien – 1939 – 1975. Citat från Wikipedia:

”Under det Spanska inbördeskriget och de inledande åren av Francos regim förföljdes och dödades ett stort antal politiska motståndare, däribland kommunister, socialister, protestanter, intellektuella, frimurare samt katalanska och baskiska separatister. Det råder oenighet om hur många som föll offer för Francos förföljelser, och uppskattningarna av hur många som dödades varierar mellan 58 000–400 000.”

Augusto Pinochet. President i Chile 1973 – 1990. Hans  specialitet var utrensningar av regimkritiker genom tortyr, mord och plötsliga försvinnanden…

Fruktansvärda personer utan samvete och som för egen vinning ödelägger andra människors liv.Bloggaren förstår att väldigt många människor i Spanien och Chile innerligt längtade efter dessa diktatorers död.

 – Det vore bättre om han var död! Så sas det säkert – och så sägs det än idag om personer som samvetslöst förstör andra människors tillvaro genom sin makt och ställning.

– Det vore bättre om han var död! Så händer det ibland att vi vräker ur oss när någon beter sig väldigt illa mot oss och kanske under väldigt lång tid. – Det vore bättre om hon var död!

Vilka önskar vi då livet ur?

 Som liten, ensam och mobbad i skolan går nog tankarna då och då åt mobbarnas plötsliga frånfälle…

Likadant med en iskall och oförstående lärare som glömt allt vad pedagogik heter och som aldrig haft vare sig medkänsla eller empati. – Det vore bättre om hon var död!

Ut i arbetslivet sen. Hur man än gör så är chefen på och hackar! Gör varje morgon till en plåga när väckarklockan ringer och det är dags att bege sig till jobbet… Kanske önskar man livet ur chefen när allt känns tungt.

Som om inte det vore nog så träffar man på fel kvinna… Hon som verkade så timid och god visade sig vara en riktig ”pain in the ass”!

Eller så faller man för fel man… Till en början änglalikt snäll…tills hornen börjar titta fram!

De där människorna som gör att ”må bra” blir till – ”idag mår jag mindre dåligt” – och lyckokänsla är – ”just nu känner jag mig mindre ledsen”.
När ”mindre dåligt” är det ”må bra” du får. Eller när ”mindre ledsen” är den lycka du tillåts uppleva. 
Bara för att andra har tagit över ditt liv! För att du råkat ut för en riktig ”pain in the ass”!

Bloggaren funderar på varför en del människor kvalificerar sig för titeln ”pain in the ass”? Nu talar bloggaren om folk i allmänhet – vanligt folk – inte generaler och presidenter.

VARFÖR blir vissa människor en ”pain in the ass”? HUR blir dom det? Och VET DOM OM att dom är en riktig plåga? Att folk helst undviker kontakt med dom och det gäller såväl barn, ungdomar som vuxna?Att dom där ”painen” är så ruskiga att en och annan önskar livet ur dom? HUR kan man tillåta sig att vara någon som andra önskar vore död!?

 Bloggaren tror att det är dom små människorna som blir plågoandar.  Små, osäkra människor som ger sig på andra för att slippa råka illa ut själva. Bäst-att-slå-först-innan-man-själv-blir-slagen-principen…

 Rädda människor som härskar genom att söndra. Som skaffar sig ett hov av likasinnade för att klara sig  – genom att idka förtal och mobbing.
Genom att förstöra andras liv känns deras eget inte lika förstört…

Som gör skolgången till ett helvete för några utvalda och som längre upp i ålder gör arbetsplatsen till en plåga. Dessa små människor försöker hävda sig själva genom att trycka ner andra. HUR kan man falla så lågt? SÅ sorgligt tragiskt.

 Samma sak i förhållanden –
dom där ljuva kvinnorna – med horn och svans gömda…   Mannen – i början snäll och beskedlig men som snart visar sig vara djävulen själv!

 Än värre – förhållanden som tagit slut men där de galet besatta kvinnorna och männen fortsätter att trakassera sina ex!

HUR kan man falla så lågt? HUR kan man självmant visa upp för en allmänhet att man inte klarar ett liv utan den före detta mannen eller kvinnan?
Och HUR kan man tillåta sig att styra någon annans liv när relationen för länge sedan är över?
HUR kan man hänga sig på någon som inte vill ha en!?

Det är då sådana här skämt kommer till:

Jaha, och vad kan man då göra åt sådana här situationer bland s k vanliga människor. Det är inte lätt – men ett råd som bloggaren vill ge är – Översatt till svenska, ungefär så här: ”En riktig vän säger inte bara vad du vill höra – utan vad du behöver höra! Även om det skulle innebära en spark i baken!”

Så har du en vän eller bekant som är en otäck ”pain in the ass” – var en riktig vän och ge personen en rejäl spark där bak!

SLUTA alltså!
Innan karma tar över. 

Jaha, nu var bastonerna avklarade! En del tycker nog att det bloggaren har skrivit är bra. Andra vill kanske göra som katterna här hemma! Visa sitt missnöje genom att pissa på skiten!

Ni gör som ni vill och har ni kommit så här långt så är det ju kört om ni vill slippa bloggarens åsikter för dagen!

Och på tal om katterna här hemma så har bloggaren och husdjuren tagit en paushelg i väntan på våren.
Utanför fönstret se det nämligen så här ”kul”ut…

  Vem orkar med sånt!?

Nej, ner med persiennerna och in i bubblan bara!
Avstängt och utestängt!

Det skrivs lite. Det vilas mycket!
Det njuts mycket också!
Och i detta med njutning ingår att unna sig det man vill ha! En smarrig parisare och en Mariestads!

Eller vakna mitt i natten och ta en kopp te och en macka med marmelad, och en med pepparrotsost på sängkanten!

Något bra på TV, mycket musik – soft eller rockabilly – åsså lite sånt här: När andan faller på och när som helst. Gärna mitt i natten om man känner för det!

BARA VARA! MYCKET VILA! De egna batterier på laddning! 🙂

Så där ja, dagens blogg avklarad! SLUTA VARA EN PAIN IN THE ASS!!

Även om bloggaren ”bara” har sjukbidrag så får den här skylten gälla även för henne! Lite grann i alla fall.  Självkritik har hon minsann.

Var så goda!

Men kom ihåg! Bloggaren är en snäll person som bara vill väl. Lite, lite ”pain in the ass ”är helt OK, tycker hon. Om man vill väl och om man påtalar saker som är helt fel och bara försöker ställa tillrätta!
En liten smekning där bak bara! No pain!

Var rädda om er! Huka er undan era plågoandar men försök samtidigt att bli av med dom!
Och ni som trakasserar andra på grund av det egna dåliga självförtroendet – snälla, sluta med det! Ta hjälp om det behövs!

Puss och kram till er alla och en särskild uppmaning till Älsklingen  – för njutningens skull denna paushelg: