Feel in the Blogg

 Bästa tidningen!
Kupé! Och den är gratis!!

Bloggaren nyper alltid tidningen direkt när ett nytt nummer dyker upp på tåget! Och man uppmanas att gärna ta med tidningen hem! Så det gör bloggaren – alltid!

Numret januari-februari var inget undantag! Hem skulle den och bra var den! Som vanligt!

Här lite smakprov! First Aid Kit – de framgångsrika systrarna Söderberg berättar om framgångarnas baksida – det svarta hålet, utbrändhet.
I texten myntas något som bloggaren tycker säger väldigt mycket:
”UR EN RUIN KAN OFTAST GRUNDEN TAS TILL VARA”. Så fint och så klokt att tänka på för den som rasat ihop av för mycket jobb och för mycket stress.
Lugn, det finns en grund som du kan bygga upp ditt liv på igen.

”Generation Comeback” – ett reportage om hur viktiga och efterfrågade alla 50+ är på arbetsplatser! Sällan sjuka, vabbar aldrig, stor erfarenhet och trygghetsfaktor för yngre – är lite av vad som beskrivs i reportaget!

Om kvinnan med idéer som öppnade en algfarm! ”Den före detta punktjejen och bartendern Fredrika Gullfot har skapat Sveriges första kommersiella algfarm på Österlen i Skåne. Med algerna och omega-3-olja erövrar hon nu världen steg för steg!”
HÄR hittar du Simris Alg!

Alger, olja, mat…Kupé skriver också om en restaurang som bloggaren nu uppmanar äldste sonen att ta med henne på nästa gång hon är i Stockholm –
K-märkt på Östermalm!
K-märkt är restaurangen som tar tillvara handlarnas och livsmedelsleverantörernas sekunda varor som annars skulle slängas!
”Allt i buffén är tillagat av sekunda varor. Råvaror som har nått sitt bästföredatum. överskott som ska slängas och grönsaker med defekter.”
Miljötänk! Mindre svinn! OCH – gästerna betalar bara för det de vill ha. Man plockar till sig från buffén, sen vägs tallriken och man betalar per hekto! Varierad mat och otroligt gott!

Fina foton är det i tidningen också! Som den här roliga bilden:

Tips om vad man kan hitta på i vinter – med tåget genom Sverige – får läsaren också!

Kupé berättar också om att snart kan du via Google Maps kliva runt i fjällvärlden via din dator eller smartphone! Detta tack vare Scouterna!
”Kanske har du redan vandrat runt i New York med hjälp av Google Maps. Nu har du chansen att även besöka de svenska fjällen virtuellt. Projektet sker i samarbete mellan Google Sverige, som lånar ut kameror och står för den tekniska biten, och scouterna, som gör jobbet ute i fält. ”Scoutkårerna bestämmer själva vilka platser de vill dokumentera”, säger Caroline Thunved på Scouterna.”

Det här verkar vara något för bloggaren!! Författartåget går 15 mars från Göteborg till Umeå! Hela kvällen och även natten kan man författa om man vill. Det är en författartävling och temat för texten meddelas först när tåget rullar ut från Göteborgs central!
På morgonen kliver man av i Umeå och lämnar in sin tävlingstext på litteraturfestivalen ”Littfest” där sen en vinnare dras!

Lite kärlek på tåg också! Det här paret träffades av en slump på tysta avdelningen på snabbtåget mellan Stockholm och Malmö.
Tjejen tyckte killen intill såg så trevlig ut men det var ju tyst avdelning… Så när hon klev av tåget lämnade hon en lapp till killen istället med en inbjudan till träff om han var singel och hade lust. På den vägen är det. Idag är det gifta och har två barn! Plötsligt händer det! 🙂

Plötsligt händer det – är något som bloggaren fått uppleva också! När någon vågar ta steget och någon annan vågar haka på…Något som kom att betyda allt för henne. Något som gör att en viss man för alltid satt avtryck i hennes hjärta.
Om det kommer några rader på slutet…

Nu över till något mindre kul! Dåliga filmer!

Bloggaren brukar kolla filmutbudet på sina kanaler via TV.se. Hon väljer bara filmer med högre betyg – från 5-6 och helst högre. MEN man kan gå på nitar ändå. Som den här: ”Galen i kärlek” på svenska. Låt er inte luras av att Jack Nicholson är med – men få gärna varningsklockorna att börja ringa över att Woody Allen-kärestan Diane Keaton är motspelaren…

Bloggaren borde ha läst detta innan hon började kolla på filmen!
”Handling: Harry Sanborn (Jack Nicholson) lever var mans dröm. Han är 60 år och går ut med kvinnor i 20-30-årsåldern. När han har tänkt ha en romantisk helg med sin senaste erövring Marin (Amanda Peet), i hennes mors strandvilla i Hamptons, får Harry smärtor i bröstet. Han måste då stanna kvar i huset under Marins mors, Erica Barry (Diane Keaton), ofrivilliga vård. Resultatet blir att Harry förälskar sig i Erica, trots att en kvinna i hennes ålder inte passar in i hans livsstil. Och Harry, som alltid haft världen i sin hand, måste för första gången ta itu med sitt liv.”

Man kräks ju bara av att läsa introt! Tyvärr hade bloggaren alltså inte gjort det utan började titta…
 Den åldrade, tunnhåriga och fete ”Harry Sanborn” får alla tjejer han vill ha och dom han vill ha ska vara 20 år och helst inte en dag äldre… Bara det känns som ett mysterium av typ äckligt – men det blir värre.

Det senaste kapet, tjejen Marin 20 år. Men den åldrade, fete får hjärtproblem när han ska sätta på kapet och hamnar på sjukhus. Sen blir han konvalescent hos 20-åringens mor(!)
 Mot sin vilja blir den gamle och fete förälskad i mamman ”Erica Barry” som inte haft en man på länge och som glömt hur man kysser… Det löser den gamle och fete…
 Men den gamle och fete får hjärtinfarkter ideligen och tas om hand av en ung läkare – Och kan man tänka sig – den unge läkaren blir också förälskad i Erica!

 Pusskalas på båda håll och även trillas det i säng.  Erica Barry som nu börjat få smak för män igen vet inte vem hon ska välja!! Den kloke, ansvarsfulle unge läkaren som avslöjar att han ärligt älskar henne  – eller den åldrade dryge som helst av allt vill lägga omkull tjejer under 20 men som nu tycker om att bli ompysslad av en mer moderlig typ när åldern börjar ta ut sitt pris via hjärtattackerna!

VEM ska hon välja??  Spänningen är OOOOLIDLIG!!

Bloggaren har sedan länge förstått precis vad det är för film och hur det ska gå… MEN blir lätt skakad när det faktiskt verkar som om Erica väljer den yngre!!  Hon förlovar sig med honom i Paris efter att den äldre, fete kastat loss sedan ett halvår på ny jakt.

Näädå, bloggaren fick rätt! Erica som inte haft en man på länge och plötsligt fått två att välja på – bryter förlovningen direkt när den äldre, fete dyker upp igen!!
För vem kan motstå en gubbsjuk tjejtjusare som Harry Sanborn!? Den näst intill lika gamla Erica Barry får väl ta det som en eloge och en fantastisk komplimang att hon blir vald av Harry trots att hon är 40 år för gammal…

Svenska Dagbladet skrev en recension när det begav sig. Filmen är från 2003. Så här skriver tidningen och bloggaren nickar instämmande:
”Den ogifte playboyen Harry (Jack Nicholson) överraskas på lantstället som ägs av den frånskilda, framgångsrika dramatikern Erica (Diane Keaton) i sällskap med hennes unga dotter på 20 plus.
Mamma biter ihop men det vill sig inte bättre än att den 63-årige älskaren får en hjärtinfarkt när han ska ligga med dottern första gången. (Hon förblir alltså orörd, vilket är en förutsättning för fortsättningen.)
Under konvalescensen, som av olika skäl tillbringas på lantstället, uppstår känslor mellan jämnåriga Erica och Harry, till den senares enorma förvåning. Han håller nämligen på att krevera när han av misstag får se henne naken och hon också, trots att Diane Keaton är hur smal och vältränad som helst.
Jack Nicholson däremot, håller på att anta rent Marlon Brandoska dimensioner, vilket han inte skäms det minsta för, utan viftar glatt på sina enorma skinkor under patientrocken.”

Så se upp när ni ska kolla på film!

Bad movies – finns i verkligheten också. D v s en verklighet lika sjukt dålig som det allra sämsta filmmanus! Och där en enda person förstör för alla INKLUSIVE sig själv.  Värsta långa hemska kalkonrullen alltså!
Så dags för lite bitch slap!

Till alla stackare med sjuka bitchar i sin närhet:
Så sätt igång!

 Lite fina vintriga bilder på slutet då så att vi lugnar ner oss lite. LUGN OCH FIN NU…

Vinter på Glasblåsargården –
och i Chinatown!  Bloggaren hade lite hjälp när hon skottade här om morgonen! 🙂 Felix!

Åsså raderna på slutet – om det där som plötsligt händer…

Du bjöd upp! Jag tvekade…
Du gav dig inte! Jag kom sakta…
Sen dess dansar vi – vår speciella dans, inte lik någon annan.
Du för – jag följer.
Jag för – du följer.
Du saktar ner, jag driver på.
Jag tvekar, du håller mig kvar.
Så fortsätter dansen – olik alla andra.
Förändras, utvecklas, ändrar takt, virvlar runt, och där – en paus, några andetag, sen fortsätter vi.
Långt borta och nära…
Mjukt och varmt, eldigt och hett…
Du håller mig. Jag värmer dig.
Vår dans – olik alla andra.

Du som förändrade mitt liv.

Älska! Hata inte! Bloggaren får utbrott ibland på sjuka människor som förstör för andra men så bestämmer hon sig för att den personen ska inte få ta ännu mer energi och att det är högre att tänka så här:

MEN – hon vet vilka trådar hon ska dra i och vilka myndigheter hon ska kontakta om inte personerna som förstör för andra upphör med sina beteenden.
Hon väntar dock en tid för att personerna själva ska rätta in sig i leden innan hon tar till storsläggan…

En av de högsta cheferna som bloggaren jobbade med sa en gång:
– Tycker du något är fel eller har viktiga åsikter – får du inte svar när du knackar så sparkar du in dörren!👊
(Och – det var en komplimang!)
Sån är bloggaren! Och det fortsätter hon med! Är något helt åt helvete fel eller någon far illa så ber bloggaren inte om lov för att agera!

– Jag hatar sånna som du!!

Äckliga superoptimister – – som har en enda uppmaning till folk och det är att dom ska vara glada, njuta av livet – ja, verkligen LEVA!!

 – Vad är det för jävla uppmaning!?!?

 – Hur fan tror du man skulle vilja höra sån jävla skit när man mår hur dåligt som helst!?

När livet verkligen suger och man inte ens orkar med sig själv – än mindre beskäftiga hyperpositiva livsfreakar!!

 När man är förbannad orkar man bara inte med sånt jävla crap!! 
Och allra värst känns hånet
när man är riktigt, riktig ledsen…

Nu är det precis så. Allt är svart. Sorgernas sorger hänger över som tjocka svarta moln som vägrar lyfta och försvinna.

Hur blev det så? Vad händer??

*********

 Jo, livet kom emellan…

Livet är inte bara en dans på rosor, klackarna i taket och puss&kram hela tiden. 
Det är besvikelser och tårar också. Gräl och bitterhet. Ilska och ”jag ska aldrig förlåta”.
Och när något av det värsta händer och ens barn vänder sig bort från en då gryr aldrig morgonljuset. Då är det bara mörker…

Svarta dagar som de som pågår just nu. Dagar när man släcker ner, drar för, stänger in – med känslan att för evigt vilja stanna inne i sin bubbla.

När dagarna bara är tårar.
Gråta i kudden tills den är helt blöt och ögonen röda och igensvullna.
Men så försöker man öppna upp sina rödgråtna ögon för en stund och upptäcker då orden på kudden.
Den kudde som fått all sorg och alla tårar… ”All you need is love” – allt du behöver är kärlek.

Visst är det så. ALLT DU BEHÖVER ÄR KÄRLEK!

Och den finns ju där – bara du torkar dina tårar och ser den, känner den. Bara du tänker efter. Bara du vilar en stund och låter all sorg och smärta falna. Låter de svarta molnen sakta men säkert skingras så ska du se att den finns där – kärleken, värmen, omsorgen, tillgivenheten, trösten.

Dagens blogg är en terapiblogg – speciellt för bloggaren själv. Och hon har just kommit på att i köket på en hylla står en glasburk som hon i all sorg och bedrövelse glömt bort. ”HÄRLIGA HÄNDELSER 2017”.

Ja visst, året har varit fullt av härliga, lyckliga, underbara händelser! Så många att glasburken nästan är helt proppfull!

Vad vill den här bloggen då säga förutom den skrivterapi som gynnar bloggaren själv. Jo, att livet har många sidor. Att ta sorgerna likväl som glädjeämnena. Rid igenom stormen och känn sen att du klarat det hela bra.
Den blöta kudden torkar fort och dina ögon ler och skrattar snart igen. Du har klarat det här också och lärt dig något på köpet. Att du är stark! Att genom sorgsna dagar kan du uppleva de fina, soliga så mycket djupare och mer.

”- Nej, jag hatar inte sånna som dig. Det var bara en överreaktion när sorgen stockade sig i halsen, vreden nästan sprängde min skalle och tårarna aldrig ville sluta rinna… När det blev lite för mycket helt enkelt.”

VAR RÄDDA OM ER DÄR UTE! KRAM till alla som behöver och en särskild kram till mina älskade barn och till min älskling! Jag finns här alltid för er!

Hur man skyddar sig.

Man gör sig ointaglig.
Skärmar av sig.
Stänger ute.
Inga känslor.

Ingen får komma nära –
aldrig riktigt nära.
För svek, besvikelser, sorg och tårar gör så ont.
För ont…
Mer än man orkar bära.

Hur man skyddar sig.

Man gör sig ointaglig.
Skärmar av sig.
Stänger ute.
Inga känslor…

Vad får en person att gå upp klockan 4 på morgonen? Och det handlar inte om jobb. Inte om en bäbis som ska matas. Inte om några väntande plikter alls.

Det handlar om ORO!

Ni vet den där gnagande känslan som får en att först inte kunna somna på kvällen och sen väcker en var och varannan timma. Som får en att känna ”- Nu står jag inte ut längre. Nu går jag upp!” Även om klockan visar alldeles för tidigt och man sannerligen behöver sin sömn.

Vad oroar sig människor för kan man undra? Bloggaren kan komma på en hel del – som det här:

Barnen! Hur de har det. Hur det ska gå för dom. Oro över skola, problem, utveckling, framtid o.s.v.

Pengar! Att pengarna inte ska räcka till! ”– Hur ska jag klara mig fram till nästa lön/bidrag?”

Och ihop med pengarna kommer oron för jobb. Att hitta ett jobb! Rädslan att förlora det jobb man har! Orka med sitt jobb!

Sjukdomar…   Olyckor…  Åldrande…  Död…
Oron över framtiden. Vad ska hända? ”- Hur kommer jag att klara mig?”

Oro över ensamhet. Att bli lämnad. Oro över att aldrig hitta någon att dela livet med. Oro över att mannen eller kvinnan i ditt liv ska lämna dig.

Det finns mycket man kan får för sig att oroa sig över. Bloggaren hittar ingen seriös undersökning över vad människor i allmänhet oroar sig över men kan bara gå till sig själv.

En lista hittar bloggaren i alla fall. En lista som lite kan kopplas till detta med oro och vad vi kan och behöver göra åt alla orostankar.
Vad vi ångrar mest på dödsbädden.

Vad är du rädd för att ångra på din dödsbädd?

Korset är symbol för mycket och även för döden.
Bloggen handlar idag om att ha fått ett liv men att välja att avbryta det. Inte vilja leva längre. Att ta sitt liv.

Knappast någonting är väl mer förgörande och tragiskt än när någon väljer att ta sitt liv.
 Någon känner att det liv han eller hon har fått är så tungt och så svårt att det inte går att klara av. Personen väljer döden istället för att fortsätta leva.

Den som brukar läsa den här bloggen vet att skribenten hyllar livet och brukar uppmana alla att LEVA.  Verkligen leva – ta chanser, våga språnget, leva ut, göra allt det där du önskat att få göra medan tid är, vara liten galen – ja, verkligen leva.

Då kan det kännas ofattbart när någon väljer att ta sitt liv. Sätta stopp för chansen man fått. Sluta i förtid, så att säga.

Men bloggaren vet hur det är. Förstår känslan. Har själv varit där. Den där känslan, som efteråt kan verka helt absurd och ofattbar – men som var där då:

Känslan att ingen utväg finns.

Allting, precis allting är så svårt och så svart att det inte går längre. Man orkar inte mera. Då i det mörkaste mörka uppenbarar sig den där fruktansvärda känslan av att – jo, det finns en utväg. En sista utväg – att göra slut på alltihop.

Bloggaren har varit där. När det var som värst. Som mörkast och svårast. Då var det en skön känsla att tänka så. Att slippa. Att fly. Att få lindring när ingen annan hjälp fanns att få. Lindringen att avsluta sitt liv.

Bloggaren lever. Hon valde inte det som då kändes som det enda möjliga – och som strax efteråt och även idag, känns oerhört skrämmande och helt uteslutet – att begå självmord.

Varför valde hon då livet? Jo, hon tänkte på sina barn. På vad barnen hade sagt till henne. Hur mycket hon betydde för dem och hur mycket de älskade henne. Hon kunde inte lämna sina barn! Kärleken till dem var för stark.

Bloggaren hade tur för bloggaren älskar sitt liv. Älskar att leva och är väldigt rädd om livet. För livet har ett slut en gång, trots allt, och det gäller att ta tillvara varje stund som om den vore den sista.

”Årligen begår cirka 1 100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen.”
Så står det på Socialstyrelsens hemsida.
Så här står det också, citat: ”Under det senaste decenniet har självmorden minskat i alla åldersgrupper utom bland personer under 25 år.”

Vad kan man då göra som medmänniska? Kan man göra något över huvud taget? Bloggaren tänker själv på att saker som uppmärksamhet, hålla koll, fånga upp signaler och förstå ”rop på hjälp” är viktiga. Vara rädda om varandra, värna om inte bara familj och vänner utan även människor i närområdet, grannar, arbetskamrater o.s.v.

Men det är inte lätt. Ibland kommer självmordet till synes som en blixt från klar himmel och anhöriga liksom vänner står där bestörta och chockade utan att ha förstått hur allvarligt det varit, kanske inte märkt något alls.

  Det finns en organisation som försöker se till att minska antalet självmord – Suicide Zero!
Sucide Zero skriver ”Varje år tar över 1 500 människor sitt liv i Sverige. Det är nära sex gånger fler än som dör i trafiken.… ” (Siffran är högre än Socialstyrelsens men det är möjligt att Socialstyrelsens siffra är gammal, bloggarens anm.)

På Sucide Zeros hemsida kan du få råd och du kan även lära dig exempel på hur den suicidala processen kan se ut. (Bild från Suicide Zeros hemsida).

På Suicide Zeros hemsida finns också möjlighet att stödja organisationens verksamhet liksom att ge minnesgåvor, en gåva till minnet av någon som tagit sitt liv.
Bloggaren kommer att hedra minnet av Jack Berggren som tog sitt liv endast 22 år gammal. Vila i frid Jack.

Du kan också lämna en minnesgåva över Jack eller någon annan genom att klicka HÄR!

Bloggaren tror också att medmänsklighet, värme och att bry sig om – är viktiga delar.  Att inte blunda för det som sker.
Att våga fråga hur någon mår. 
Att trösta.
Hjälpa någon att ta sig upp igen.

”Ta ett djupt andetag. Det är bara en dålig dag, inte ett dåligt liv.”
Att bry sig! Att sträcka ut en hjälpande hand!
Men också att låta människor få vara som dom är.
Vara mer vidsynt, inte så fördömande. DU DUGER!! Glöm aldrig det!

Ett bra sätt att leva livet är att leva livet mera kärleksfullt. Älska mer och hata mindre. Kramas mer – slåss inte alls. Knip igen munnen när de spydiga kommentarerna eller de elaka orden är på väg och försök att se det positiva och ljusa i det som händer runt omkring dig istället. Ett mynt har två sidor och glaset är antingen halvtomt eller halvfullt! Välj själv och välj rätt! Välj vänlighet, omtanke och kärlek. 🙂

Ta hand om dig själv men ta också hand om andra! ”Vänner är änglar som lyfter upp oss när våra vingar har glömt hur man flyger”.

Se till att den som tappar sin ballong – får den tillbaka, eller en helt ny!

Tänk efter på hur roligare livet blir när man är positiv och tänker gott om människor – än när man går runt med ett mörkt och bittert sinne med förgörande tankar om andra. Tänk på hur smittande ett leende är och hur gott det värmer i hjärtat att mötas av ett sådant.

Älska mer – hata mindre. Var rädda om er och om varandra! Livet är så kort – gör resan så varm, solig och lycklig som du bara kan! KRAM på er!

TACK mina älskade barn för er kärlek!