Feel in the Blogg

Årets första dag och årets första blogg. Gott Nytt 2016!

 Känns det så här idag? Iskallt!
Och lite skruttigt? Dagen efter kvällen före. Det finns hopp!

Den vackra julblomman som förärades bloggaren veckorna före jul börjar se lite anskrämlig ut.
Men det finns som sagt hopp! Ett nytt år! Ett nytt liv! Och inte bara ett!
Bloggarens fina amaryllis har inte bara en ny knopp – utan två! Tack igen – Lars och Birgitta!

Så det finns hopp för dig också – nytt år, nytt liv! Dags att vända blad, som man säger. Den nya amerikanska kattkalendern för 2016 är uppe och bladet för januari säger ”Better to feed one cat than many mice” – dvs bättre att föda en katt än många möss.

När vi nu avverkat hoppet från gammalt till nytt – från 2015 till 2016 – låt oss gå till rubriken för dagens blogg! ”Glad i deg!”
Vad är nu det?? Glad i deg??
Nej, det handlar INTE om att vara glad i degen! Utom om det norska uttrycket som på svenska blir ”glad i dig”!

Glad i dig! Kan vara att man gillar sin mamma väldigt mycket.

Eller att man älskar pappa!

Men visst är det ett jättefint uttryck – glad i dig!
Bloggaren kom att tänka på uttrycket igår när hon träffade en mycket kär vän. Det var verkligen underbart att se honom. Bloggaren blev SÅ glad! Så där så man riktigt känner hur det lyser ur ögonen! Att vara glad i någon! Att tycka väldigt mycket om någon – så att man blir så GLAD och lycklig när man ser personen. Så glad så att det verkligen syns! Så där glad så att omgivningen försvinner för en medan andra ser hur det verkligen lyser ur ögonen.
Ja, så kändes det igår. Glad i dig.

 Så precis som igår på årets sista dag så hoppas bloggaren på årets första dag – att massor av kärlek och lycka ska postas till er bloggläsare. 

 Att du ska känna dig glad i någon

– eller något!

Det finns hopp – nytt år – nytt liv!

Det svarta hålet närmar sig…

 Bilder från gårdagen, från tider som inte längre finns…

….. …..
….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. ….. …..

Min barndoms gata…

Barndomshemmet…
En epok är över…  I fredags såldes huset…

Fortsättningen blev så här…
Svarta hålet…  Ihop med:   =  

…..  ….. ….

Men så – tankarna igen… Älskade barn!!!

Det där hoppet… Hoppet om att allt ändå ska bli som man önskar en gång. Allt det gör att man tar sig upp – igen. Man försöker igen!
Bryter ihop och går vidare.

Efter en natts lång sömn – inte den långa, eviga – känns det bättre.  Man ser ljuset igen – hoppet. Man inser det underbart, fantastiska att vakna. Att leva! 

”Fixera din blick framåt på vad du kan göra, inte tillbaka på det du inte kan förändra” – bra visdomsord.

Och så försöker man igen.
Denna fjärde advent.

Livet är inte så farligt ändå…

Bloggaren har en massa gosedjur. Ja, några har fått flytta upp på vinden på grund av platsbrist. Men gosedjur har alltid betytt mycket – något mjukt, tryggt – någon att krama…

Så det lilla lodjuret ovan var en av flera gosedjur som mötte bloggarens blick imorse. Denna morgon som kändes totalt onödig. Varför gå upp??

En sådan där morgon när man känner total meningslöshet. 
En massa krav som man inte orkar leva upp till. Så varför inte hoppa över denna dag och gömma sig för världen.
Och inte bara den här dagen, utan kanske även nästa och nästa och nästa…

När man tappar lusten, tappar greppet och faller igen.

Faller handlöst och oväntat – eller kanske inte helt oväntat då…

Hur man är LIVRÄDD för att hamna i det djupa svarta hålet!!

Det där hemska, vidriga, förgörande hålet som är så svårt att ta sig ur…

Hur är det möjligt att klara detta??

Men så händer något! Tankarna vandrar iväg och det slår en att det faktiskt finns en hel del att kliva ur sängen för!
En del anledningar att ta sig upp för stegen igen! För det finns människor som vill dig väl!
Människor som vill räcka dig en hjälpande hand!

Tillsammans kan du ta dig upp igen!

Ett lyckoskutt när man ligger där i sängen och kommer på att det finns en hel del att orka vidare för.
Tillsammans kan vi klara det.

Det kan också vara så att du behöver falla för att upptäcka dig själv och vart du hamnat i livet.
Precis som bilden säger: Ibland kanske du faller ner för att det är meningen att du ska hitta något där nere i det mörka. Dig själv. Vem du är. Vad du blivit. Hur du vill ha det. Dags att välja. En nystart! En ny chans!

Ge aldrig upp! Det finns någon därute som älskar dig!

Avslutar med ABBA:s ”I do, I do, I do”.

 Liv och död – så nära
– och ändå så otroligt långt borta.

Dessa tankar kom för bloggaren under Luciadagen. En vacker, kall dag.

En liten röd stuga. Inte vilken stuga som helst och inte var som helst – utan på kyrkogården. Det var hit bloggaren fick ta sig för att lussa för föräldrarna denna Luciadag… Det blev många tårar av saknad och längtan. Kaffet, lussebullen och pepparkakan kunde inte intas i det kära barndomshemmet – utan på en kall kyrkogård denna gång.  Älskade far och mor vilar här och bloggaren saknar dem så!

Lite pynt fick bloggaren fumligt till – det blev nästan som en liten julgran.  Allt för mor och far.
Pappa har ett liknande hjärta intill. För alltid i bloggarens hjärta – för alltid.

Många tankar en sådan här dag och med föregående blogg i åminnelse vandrar funderingarna runt.
Om livet. Hur vi lever det. Vad vi vågar i livet – och inte. Och varför?

Vem bestämmer vad vi vågar? Inte alltid vi själva – nej, väldigt sällan vi själva. Andras åsikter om hur vi bör leva vårt liv eller inte präglar de mått och steg vi tar.  Att inte våga leva fullt ut!

Att vara rädd för det där man har inuti. Rädd för vad det kan ställa till med. Om vi skulle våga…

På Luciadagens kväll bevistade bloggaren en konsert med Bo Kaspers Orkester. Där spelades en av bloggarens favoriter från Bo Kaspers nya CD – ”Redo att gå sönder igen”. Texten till ”Floden” går så här:

”Det rinner en älv, en sugande flod genom livet mitt, jag uppfylls av mildhet och frid när jag vadat ut i dess mitt.
Och var gång som jag vågat att bada i den blir jag hel och ren och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben.
Nu undrar jag varför jag inte badar mer? Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger?
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig, att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig.
Förunderligt Förunderligt…

Det finns en brunn, en källa till liv i min egen kropp när jag druckit av den fylls jag av klarhet och saknat hopp.
Var gång som jag vågat att dricka ur den blir jag hel och ren och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben.
Nu undrar jag varför jag inte dricker mer? Varför, varför när jag vet att allt det ljusa och goda som det ger?
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig, att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig.
Förunderligt Förunderligt…

Jag vill trotsa det motstånd jag har att ta emot det som gör mig gott! Det kloka att gå runt och söka det som jag redan fått!
Nu undrar jag varför jag inte badar mer? Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger?
Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig, att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig.
Förunderligt Förunderligt…”

Läs texten och tänk! Vågar du möta ditt inre jag? Vågar du uppleva ”allt det det ljusa och goda som det ger”?
Varför ”badar” du inte mer!?
”Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig, att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig.
Förunderligt Förunderligt…”

Våga bli ”hel och ren” genom att släppa fram det du har inuti dig!

Tack Bo Kaspers Orkester!

Har du tillgång till Spotify kan du lyssna på ”Floden”. CD:n kan du t ex köpa via CDON  HÄR! 149 kr och leverans innan jul, utlovas.

Våga leva livet fullt ut! Våga vara den du är! Ta steget, språnget! Du kommer att bli lycklig, lyckligare.

Våga! Innan din ridå går ner. Innan allt är försent…