Feel in the Blogg

Tidningen Dagens Samhälle skrev denna vecka om det här: ”Västerbotten blir först med att hålla folkomröstning i ett helt landsting”.
22000 personer skrev på för rätten till sjukvård norröver!

Det kan man väl kalla dubbeldemokrati! 🙂 Ett demokratiskt land där medborgarna valt sina politiker men som ändå får chans att säga sitt på nytt!

Så här står det på Sveriges Riksdags hemsida: ”Kommunala folkomröstningar är alltid rådgivande. Om 10 procent av de röstberättigade begär det måste fullmäktige pröva om en folkomröstning ska hållas. Men om två tredjedelar av ledamöterna i fullmäktige sedan röstar nej till initiativet blir folkomröstningen inte av.”

(För kännedom stod det 5 % på Wikipedia!! Något som bloggaren ändrade på nu. Sedan 1 januari 2011 är det 10 % som gäller – se HÄR på regeringens hemsida.
Så se upp – Wikipedia är inte alltid att lita på.)

Dubbeldemokrati kan behövas! Så här säger en socialdemokrat i Västerbottens läns landsting: 

Folkomröstningen är alltså den första någonsin i ett landsting! Heja Västerbotten!!

Det är inte lätt att vara politiker. Han eller hon ska föra folkets talan men sen får hen(!) för sig att det gäller att strida internt mot motståndarna också. Då kan allt bli fel.
För om oppositionen kommer på en lysande idé så har de styrande inte mage till att hänga på idén. Så snurrar det på i en enda lång långbänk i värsta fall – till ingen nytta. Så nog kan folkomröstningar och dubbeldemokrati ha ett klart syfte!

Vardagslunken så. Fredag idag och bloggaren läste -5,2 på termometern imorse. Tur att småfåglarna fått sitt!
Tur också att man har en god vän som förser ens frusna fötter med varma, sköna sockor! De här kom med paket från Skellefteå igår! 🙂
Tack Carola!!

Trots julkänslan här om dagen fick jag imorse en stark längtan efter de här: Ett hav av milt doftande narcisser… Men det kommer…

Till dess pryder jag hemmet med lite uppiggande cyklamen!

Pigga är däremot inte katterna! De gillar INTE kyla och ser verkligen inte fram emot den kalla vintern. Här softar och surar Felix på sängen.

På tal om katter så ska ingen tro att de inte har koll! De här djupa efterrättstallrikarna måste jag vara ytterst försiktig med när jag tar ur diskmaskinen!  Varför då? Jo, minsta lilla, lilla klirr från dessa tallrikar får katterna att komma rusande! Jag brukar nämligen servera extra god katt mat ur sådana tallrikar…
Otroligt vilket minne katterna har! Inga andra liknande tallrikar eller porslin får dom att komma störtande. 🙂

Teodor och Teodora har namnsdag idag! Grattis ni båda!

Njut frostig fredag och dröm om våren! 🙂

Jag läser ett antal tidningar i veckan och snappar upp lite smått och gott som sen hamnar här på bloggen. Det som berör, upprör eller gör mig rörd – skriver jag om.
Ibland fotograferar jag intressanta artiklar jag hittar i tidningarna och lägger ut dessa ihop med bloggen. Hänvisar alltid till tidningen i fråga och pushar samtidigt för att man ska läsa hela artikeln och då i den tidning jag refererar till.

Det har känts som ett lite vinna-vinna-koncept. Jag älskar att skriva, jag skriver om nyheter som kanske kan intressera andra och respektive tidningen får gratis reklam. Jag har en del läsare nämligen – som jag värnar om, och vill skriva intressant för. 🙂

  Tyvärr finns det grinsillar som opponerar sig mot detta och drar in det inkorrekta i mitt handlande. Vill hävda sig och trycka till mig och i någon sorts surpuppornas sammansvärjning missar poängen – vinna-vinna-konceptet.
Men det är OK för mig – jag gillar inte surpuppor som förmodas bli ännu surare om jag fortsätter. Därför är det noll och intet numera från den tidning som tjurat till.

Dagens DN berättar om en intressant bok som jag inte vill missa. Svetlana Aleksijevitj’s ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”.
Så här beskrivs boken på nätbokhandeln Adlibris:

 ”De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia.

Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djup­intervjuer och ingår i författarens stora livsverk »Utopins ­röster«, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.”

”Kommer att kunna jämföras med till exempel Aleksander Solzjenitsyns och Vasilij Grossmans storverk om den sovjetiska historien och människan.”

Ann Heberlein recenserar boken i DN – läs HÄR!

I DN:s nätupplaga mitt i artikeln om boken ligger en annons, den här: ”Secret love” hänvisar bilden till och jag blir förstås nyfiken. En asiatisk kvinna och hemlig kärlek… Jag ser framför mig obskyra företeelser som kan få mig upprörd. Jag klickar på annonsen och kommer hit: Ännu en annons tornar upp sig på Östasiatiska museets hemsida.

Museet beskriver utställningen ”Secret love” så här: ”Med kinesiska världsnamn som Gao Brothers, Chi Peng, Ma Liuming och Zhang Yuan öppnar Östasiatiska museet i höst en utställning om tabubelagd kärlek – Secret Love. Det är den första stora samtida konstutställningen på temat någonsin. Utställningen omfattar 150 verk av ett tjugosju kinesiska konstnärer som förenas i viljan att ge uttryck för i Kina känsliga ämnen som identitet, sexualitet och normer”. 

Utställningen pågår just nu och fram till och med 31 mars 2013.

”Det kinesiska samhället förändras mycket snabbt och med det synen på sexualitet och identitet. Förändringen är speciellt märkbar för HBTQ-personer. Homosexualitet avkriminaliserades 1997 och ses sedan 2000 inte längre som en mental sjukdom, men många tabun finns fortfarande kvar. Med internet och ett öppnare samhälle ökar medvetenheten om individuella rättigheter. Möt det moderna Kina där konsten och den visuella kulturen bidrar till en ökad medvetenhet och dialog i kamp mot fördomar.”

Citerat från Östasiatiska Museets hemsida – gå in och läs mera HÄR!

”The Doll Collection”

Nu börjar jag se slutet på det hela. Lindträden fäller fler och fler löv.

Lönnen på gården är snart kal. En hel del hjälp fick jag av Moder Natur också natten till fredagen! 🙂

När jag gav mig ut på den vanliga räfsrundan såg det ut så här: Som om en gigantisk sopmaskin föst iväg alla löv intill garageväggen. Jag tackar Moder Naturs stormvindar för det!

Det var bara att räfsa ihop löven och köra allt till komposten! Snabbt och enkelt avklarat – för en gångs skull!

Vilda Wilma deltog i jobbet på sitt vis. Medan Bröderna Brothers sov bort dagen – här kurar Curry ihop sig på sängen!

Snart är de vackra löven på träden ett minne blott – men så småningom prima jord från komposten!

Ur Dagens Samhälle, denna förträffliga tidning, har jag klippt ur följande bild: ”Giraff håller koll på de äldre”! En sällsam uppfinning från Västerås och Giraff Technologies AB.

Så här läser jag på ”Giraffs” hemsida: ”Med Giraff kan du besöka ett hem via Internet – lika säkert och naturligt som om du vore där personligen. Du rör dig fritt i hemmet med hjälp av en datormus och interagerar med de boende via videokonferens. Den du besöker behöver inte göra något, mer än att luta sig tillbaka, koppla av och njuta av sällskapet”.
Läs och prova själv HÄR!

Bra eller dåligt? Bra för äldre som vill känna trygghet men inte ha spring hemma av olika personer från hemtjänsten. Dåligt för att en robot aldrig ersätter mänsklig närhet och kontakt.
  Man kan tänka sig att Giraffen kan vara mycket positiv i oländiga trakter när Moder Natur ställer till med oväder – Giraffen kommer alltid fram. Negativt när Giraffen faktiskt inte ser allt och knappast kan ha koll på stämningen i hemmet den besöker. Vem vet vad eller vem som lurar i skuggorna dit Giraffen inte når?

Sen är det ju det där med att förstå sig på också… Robotar, videokonferenser, teknologi, musklick…

Kommentarer på detta?

Grattis Sabina idag!

Njut lördagen och ta sen en skön sovmorgon imorgon med en timma extra! 🙂 Imorgon går vi över till vintertid eller normaltid, som det ju är.

Min fina lilla hemstad Arboga är full av motsägelser. Manifestationer mot våld och främlingsfientlighet och ändå fortsätter de rasistiska inläggen och kommentarerna.

Nej, det är inte enkelt att ändra på beteenden och på människors uppfattning. ”Tills motsatsen är bevisad”, är ett uttryck som man kanske skulle kunna använda i det här sammanhanget. Bevisa motsatsen – vi är alla medmänniskor oavsett hudfärg och etnicitet.

Vårt kommunalråd vädrade sina åsikter om Migrationsverket när vi andra mest förfasade oss över hur människor kan bete sig som de gör mot skrämda flyktingar. Kanske inte helt rätt tidpunkt men det finns en poäng i kommunalrådets grinighet.
Hur många invånare i Arboga har en susning om Kallstensgården – egentligen? Vet dom ens var stället ligger? Det kallas ju i folkmun ”Nalles”.
Anonymt – precis som personerna som vistas där.

 Vi ser Kallstensgården på bild – som idag i tidningen Dagens Samhälle. ”Hatbrotten blir allt fler” – står det på första sidan och inne i tidningen skyltar Arboga åter i dåligt sammanhang. Bilden till höger visar hur det såg ut efter attacken förra veckan.

Visst kan man skylla på Migrationsverket men ”it takes two to tango”. Arboga kommun kan själva eftersöka information igen, igen och igen. Skyll inte ifrån er – utan fortsätt kräva information och samarbete tills ni är nöjda!

Arboga ska vara en plats för inspiration, sägs det, men lyssna då till allt som spirar!
Alltsedan de olika attackerna mot flyktingförläggningen har människor agerat själva i det tysta på ett positivt vis. Insamlingar har ordnats, några bakade bullar och åkte till förläggningen med, Arbogabor stannar till och pratar med flyktingar de möter o.s.v.

För flera år sedan när flyktingar strömmade in från det forna Jugoslavien blev många familjer faddrar till flyktingfamiljer, även här i Arboga.
Varför inte låta Arbogaborna få bättre kontakt med de asylsökande på ”gamla Nalles”? Det borde vara ett utbyte som alla skulle tjäna på.
Som bekant är det svårare att slå en kompis på käften – i alla fall för de flesta människor. Information och kunskap får det som verkar främmande och annorlunda mindre obekant och konstigt.

Kan Arboga göra skillnad? Ja, vi har en chans nu men det räcker inte med frivilliginsatser och enstaka Arbogabor som sticker ut. Det här måste genomsyra hela kommunen och stödjas aktivt av politikerna.
Låt Arboga visa den inspiration som de stoltserar med – och låt den leda till förändring så att vi i media istället får läsa positiva nyheter förknippade med staden!

Inga och Inga-Lill – två pinglor som ska firas idag på namnsdagen den 25 oktober. Grattis flickor!

Hela Järntorget var fullt av människor som hörsammat manifestationen i Arboga igår. Protesten mot det våld och de främlingsfientligheter som gror i staden.
(Foto: Anna Bonnevier)

Det gjorde mig varm inombords att se så många medmänniskor på plats – människor i alla åldrar, med olika hudfärg och etnicitet men med samma färg på hjärtat, som en av initiativtagarna citerade ett litet barn.

Initiativtagarna säger i lokalbladet idag att de är förvånade över de många ”kändisar” som valt att delta och också tala. Detta eftersom de varit måna om att manifestationen skulle vara opolitisk. Kommunalrådet, kyrkoherden, en riksdagsman och landshövdingen för Västmanland framträdde bland andra.

Jag nämnde i bloggen igår att jag tyckte det var en onödig kommentar att på kommunens hemsida poängtera att manifestationen vare sig var politisk eller religiös. Det kändes ovidkommande. Allt är politik och allt handlar om att leva och överleva. Alla är välkomna!
Visst var det fint igår – men, det är idag det börjar! 
Manifestationer i alla ära men det är vardagslivet det handlar om. Snacket människor emellan, känslan för det främmande och ovanliga, hur vi agerar som medmänniskor mot varandra.

Det senaste inlägget på min blogg säger så här: ”När de här överfallen skedde i Arboga då fanns det minsann inga 13 polispatruller på plats för att hitta förövarna men så fort det är invandrare inblandade då finns det hur mycket resurser som helst.”
Det är sådana uttalanden det handlar om.

Hur gör du när du hör sådant? Hänger du på eller ifrågasätter du?
Tänker du lite längre än bara fyrkantigt inom din egen lilla värld? Funderar du på hur du själv skulle känna ensam, långt borta i ett främmande land?
Hur du skulle må om du själv blev attackerad eller bara tänka tanken att inte våga gå ut för att bli överfallen?
Vad tycker du om våld och fientlighet egentligen? Är det OK eller vill du känna dig trygg och harmonisk? Vad gäller för dig?

Behandla alla så som du själv vill bli behandlad – en enkel regel.
Sen är det helt OK att inte älska alla, man behöver inte ens tycka om människorna man möter, men man ska visa respekt!

Gårdagen är förbi – det är nu det börjar!

På Facebook hittade jag den här teckningen. Lite kul. Säger en del om oss människor.

Grattis Marika och Marika som har namnsdag idag!