Feel in the Blogg

Postvittjning! Först ut idag är reklam!

Bloggaren fick ett konstigt kuvert med posten igår: Det var adresserat till bloggaren och det här var avsändaren:
Till vänster på kuvertet stod följande:
– Mitt slutbetyg?? funderade bloggaren och upptäckte sen årtalet: 2023!

Ett tomt slutbetyg på en fiktiv person som slutar grundskolan i juni 2023.

Bloggaren blev lite intresserad, tyckte det var ett rätt kul sätt att göra reklam på. Men reklam för vad?

Jo, Röda Korset!!   ???

Är det inte väldigt konstigt att Röda Korset ägnar sig åt detta!?
Nej, det handlar inte om utsatta skolelever i fattiga länder – utan om barn i Sverige!

”Gör din läxa. Så barnen kan göra sin.” uppmanar Röda Korset på talongen förmärkt med 250 kronor att betala in.

Har den svenska skolan verkligen sjunkit så lågt!? Blivit så utarmad och nedprioriterad att hjälporganisationer typ Röda Korset måste gå in och stödja! Detta är ju alldeles förskräckligt!!

När ska de svenska politikerna prioritera det som är viktigt i vårt samhälle!?
Absolut viktigast måste vara bra skolundervisning åt alla barn! En trygg skola att se upp till, som genererar trygga, kunniga unga människor – de som ska ta över samhället så småningom!

Istället ser vi slutkörda lärare med en näst intill omöjlig arbetssituation! Som i sin tur genererar slutkörda, desillusionerade barn som tappat lusten och aldrig får de kunskaper de har rätt till. Något som i sin tur utarmar samhället och dessutom gör att lärarutbildningen är den minst intressanta för unga att studera vidare till!  SKANDALÖST!

Hur kan det vara möjligt att vi blivit så urdåliga på att ta hand om det viktigaste i samhället – våra barn och unga – att Röda Korset känner sig manade att rycka ut!?
Vill få folk i stundande juletider att tänka på svenska barns kommande skolbetyg istället för att rädda människor i det tyfondrabbade Filippinerna
eller i det krigshärjade Syrien!?

Skrämmande – och vad gör vi åt saken!?
BOTTENBETYG för Alliansen!! 

Blir det bättre av regeringsskifte? Jo, kanske! Så här kan det inte få fortsätta.

Klicka HÄR för att komma till Röda Korsets hemsida och tänk då helst inte på svenska skolbarn utan på de verkligt drabbade i världen! 🙁

 Imorgon blir det ännu ett neddyk i posthögen! Ses då!

Avslutar med ett frostbitet strå gullris. Tycker just frostbitet och kyligt är en bra avslutning på denna blogg…

Bloggaren är lätt omtumlad av bloggarna de senaste två dagarna och funderar mycket på vad som händer i vårt land. Om alla städer är som Arboga då är det illa.
Plötsligt slog det bloggaren att filmen man skrattade åt och tyckte var en parodi, ett skämt – faktiskt speglar min egen hemstad i mångt och mycket…
Citat ur Svenska Dagbladets recension av filmen:
”Precis som vi infödda stockholmare redan länge har insett är livet på landet allt annat än tryggt och dess invånare allt annat än normala. Erik (Jonas Rimeika) lämnade en gång hembygden för att bli författare i Stockholm. Lillasyster fick inte följa med
eftersom hon skulle skyddas från brottslingarna i storstan. Allteftersom de fruktansvärda förhållandena i hans värmländska före detta hemkommun avslöjas, antar Eriks kropp mer och mer formen av ett levande frågetecken. Videobutiken är ett gangstertillhåll, polisen en lat mutkolv, ålderdomshemmet en knarkcentral och de gamla kompisarna kapabla till i stort sett vad som helst för några tusenlappar.”
Läs hela HÄR!

 Vad gör vi åt det?? Drömmer vidare?

Drömma sig bort för att stå ut kan man göra via ”Heartbeat” eller ”Tillbaka till Aidensfield” som serien heter på svenska.

Lagom mycket brottslighet – polisen vinner alltid, mysigt på puben hos Gina och Greengrass ställer till harmlösa förtretligheter. Lägg sen till lite kärlek och massor av 50-60-talsmusik så är drömmen fullkomlig!

Blaketon! Greengrass ställer till bråk och Gina kommer till undsättning. Ventress och Bellamy! Och så bröllop mellan Nick Rowan och Jo Weston!

—– —– —– En underbar serie som nu åter repriseras i TV4Guld. Läs mer på Wikipedia HÄR!

Här om dagen vågade bloggaren sig ut på en minipromenad. Fram och tillbaka till Netto! Här en bild från järnvägsbron över till Östra Nygatan i Arboga.

Bloggaren upptäckte att grannhuset klippt sin häck! Den häcken har ställt till mycket förtret sommar som höst. Om sommaren grenar som hängt ut över trottoaren så att det varit omöjligt att ta sig fram – och om vintern blockerad med snö.
Men det finns fortfarande en del kvar att göra… Så här ser trottoaren ut framför den vackra Glasbruksvillan!

Bloggaren värmer gärna sin frusna själ med en kopp latte och tända ljus!
Dottern föredrar te
– jordgubbste med rosor i!

Katten Felix har sina egna idéer! Mat ska ätas ut vasken och varför dricka vatten ur vattenskålen på golvet när man kan få det serverat i glas på diskbänken!? 😀 

Fast om vattenskålen står uppe på bänken kan det också gå bra… 😉

Dröm gärna men bli inte likgiltig!

Ge aldrig upp!

Man kan drömma sött. Låta sig svepas iväg i ljusa, fantastiska drömmar. Om natten.

Man kan också drömma om dagarna. Dagdrömma.
Låtsas att man lever i en annan värld. En bra värld. Förtränga det dåliga.
Inte vilja se. Inte vilja höra.
Inte vilja veta någonting om vad som händer i ens verklighet.

Är det så??  Arboga – drömmarnas stad, dagdrömmarnas, mardrömmarnas.

 Igår tog bloggen upp misshandel, stölder, knarkhandel, mordbrand och ond bråd död i ”den lilla fina staden Arboga”. Ett dilemma för befolkningen i stan och det borde också vara en nagel i ögat på stadens politiker.
Några som allra mest borde oroa sig är de som drabbas men framför allt de anhöriga till de som utför dåden! Bloggaren tänker nu på ungdomar som hamnar snett. Var finns deras föräldrar i sammanhanget!?

Det är lätt att ha koll på vad unga gör! Bloggaren behöver inte ens vara ”vän” med någon av alla ungdomar som super skallen av sig i stan för att se deras helgnöjen via sociala nätverk.
Behöver inte ens vara medlem i en community för att upptäcka verkligt farliga beteenden!

Blundar föräldrar, släkt och vänner för detta!? Vill inte se, inte höra och inte tala!?

Har människor blivit avtrubbade, likgiltiga – gett upp?

Bloggaren har kollat runt lite och är milt sagt förvånad över vad hon ser! Möjligen kämpar föräldrar en ojämn kamp? Kanske sliter mor- och farföräldrar sitt hår? Vänner försöker om och om igen?
Men det är tydligen inte tillräckligt!

Hur vill vi ha det i Arboga? Hur vill du att dina barn ska uppleva sin barn- och ungdomstid? Vilka vuxna vill vi se i framtiden? Hur ser Arboga ut om 10 år, 20?

Är det någon som bryr sig?  Sticker du kanske huvudet i sanden som en stuts? Det man inte ser/hör/vet – det finns inte. Och sen dagdrömma vidare…

Men det pågår kanske massor av tankesmedjor i stan! Planer och aktiviteter för en bättre framtid? Bloggaren hoppas det!
Hoppas att alla som behöver få stöd också får det! Att staden ”med plats för inspiration” inte bara är en pappersprodukt, lite fina formuleringar i ett dokument, en kul slogan.
Budskapet vi på olika sätt faktiskt nås av är alldeles för viktigt för det!!

Den fina oljemålningen på människor som inte vill se, höra eller tala är målad av Sonja EM Andersson. Så även målningen här nedan. Sonjas politiska och samhällsengagerade konst hittar du om du klickar HÄR!

”Vem kan man lita på?”

Mina drömmars stad – Arboga. Staden jag föddes i och som blev min barndoms stad.
Jag vill kunna vara stolt över min stad men det går inte längre…

Utvecklingen skrämmer mig. Om och om igen rubriker om  rasism,
inbrott, misshandel,
droger, mordbrand och ond, bråd död.

Jag är rädd för den stad som Arboga har blivit – eller kanske är på väg att bli. Jag är ännu mer rädd att alla andra små och stora städer ser likadana ut. Att vi går mot ett samhälle av rädsla där människor inte vågar gå ut på kvällarna och där ropen på hårdare tag skallar.

Vad beror utvecklingen på? Jag tror att det är en mängd faktorer som spelar in.
Överfulla dagis men personal om inte orkar. Dålig skola med lärare som inte orkar.
En jämställdhet som inte fungerar och som får kvinnor att inte orka – men som även får män att kollapsa.

Dålig sjukvård. Dålig psykvård. Dålig kriminalvård.
Dålig vård och omsorg över huvud taget.

Hur tar vi oss ur detta dödskallesamhälle!?

Trots allt är jag optimist och vägrar tro att det inte finns lösningar.
En lösning, en stor sådan, är en förändrad syn på samhället – vad som är viktigt och inte.
Viktigt är INTE högre löner åt höginkomsttagare eller storsatsningar på skrytbyggen eller sprängfyllda aktieportföljer!
VIKTIGT är alla ”mjuka frågor” som handlar om hur vi behandlar oss själva och varandra.

Bland det viktigaste i ett samhälle är barnen, den kommande generationen. Därmed blir SKOLAN en av de absolut viktigaste satsningsområdena! Läraryrket måste uppvärderas mycket, mycket mera och elevers skolmiljö måste ha prioritet 1.

Därefter kommer vården – ALL VÅRD! Uppvärdering också av alla vårdyrken!  Högre löner och bättre arbetsförhållande!

 Sen måste det vara otroligt skamligt av ett land som Sverige att vanvårda sina gamla – de människor som en gång byggt upp vårt land!

71-åring kvinna med liggsår… Vi borde skämmas!!

Allt är politik och politiker kan förändra om vi tvingar dom genom att kräva handling och att sen rösta rätt.

Göra lite som katten Curry! Kräva kärlek och omsorg! Med upprepade försök får han som han vill. 🙂

Jag ger aldrig upp! Arboga – mina drömmars stad…

Söndag och dags att predika!
En kyrka, grannhuset, pryder inte helt oväntat söndagsbloggen – men det är inte en dagsaktuell bild!

Denna helg har bjudit på ovanligt varm väder – termometern har visat + 10 på morgonen! Bilden på Nicolaikyrkan i Arboga – liksom bilderna som följer här under – är tagna för snart 1 månad sedan då Kung Bore tillfälligt besökte vår trakt.

Oktober – utsikt över Sturegatan och Stureparken i Arboga.

Frusna tassar har markerat kattstegen in.

Bänken, inte lika inbjudande att slå sig ner på som i somras…
Frusen scilla och höstlöv.

Kyla gör en frusen och i oktober bjöd dottern på god kantarellsoppa! Härligt värmande!
På tal om mat – bloggaren fick bild på mellanbarnets fredagsmiddag: Vegetarisk pyttipanna – ser verkligen gott ut!

Men vi skulle ju cirkulera denna söndag, sa bloggens rubrik! Så här: Avfallsmagasinet, som det kallas, berättar massor av intressanta saker om att cirkulera, återvinna och minska sopberget.

Skrämmande är att läsa detta: ”Var fjärde matkasse kastas”! Så mycket mat slänger vi i soporna! Hemskt med tanke på att i stora delar av vår värld har människor inte mat för dagen.

Frågor får svar i magasinet! Till exempel lärde sig bloggaren att tuggummi INTE ska slängas i kompostpåsen!
Det tar otroliga 25 år (!) för ett tuggummi att brytas ner, skriver tidningen! Skrämmande fakta!

Informationsbladet Cirkulera ges ut av Vafab Miljö. Du kan läsa tidningen direkt HÄR!

Allwin heter företaget i Sverige som startats för att ta tillvara ”var fjärde matkasse”!

Som hindrar fullgod mat från att hamna i soptunnan och istället kan delas ut på härbärgen runt om i landet.

Så här läser bloggaren om Allwins hemsida: ”Mängder av förstklassig mat går till hungriga biogasstationer där maten ruttnar bort genom rötning, eller används som “biobränsle” för att tillverka fjärrvärme eller El till bostäder. ”

Läs mera om Allwin HÄR!

Vi kastar massor av mat och samtidigt går människor hungriga – och det inte bara i de så kallade U-länderna. I Sverige finns det nu så många fattiga familjer att en grupp på Facebook startats under namnet ”Matkassen”.
 Människor skänker matkassar till mindre lyckligt lottade i Sverige. Läs mer på Metro HÄR!
HÄR hittar du gruppen om du är medlem av Facebook.

Bloggaren undrar hur människor i vårt land kan gå på att Sverige är ett välfärdsland? Kan man prata välfärd när det finns så många fattiga människor utan hjälp här i landet att medmänniskor på privat initiativ måste komma till räddning!?

Samhällsansvar?

De här frågorna kommer i alla fall bloggaren ha i klart minne den 14 september nästa år!

Bloggaren kan skatta sig lycklig över att ha ljus, värme och en tallrik havregrynsgröt på morgonen. Funderar samtidigt på orättvisor och skänker pengar till Filippinerna, glömmer inte Syrien och undrar över fattiga småbarnsfamiljers situation till jul.

Plötsligt känns vinden isande kall
och tillvaron lika frusen som för några veckor sedan…