Feel in the Blogg

Nu dimper det ner en blogg igen! Bloggaren är som synes väldigt skrivsugen så här en bit in på nya året.

Först en kommentar till söndagens blogg:
Vad ska vi göra när gängkrigen flyttar in på lasaretten??

Och inte bara där! Vem vill bo i Rosengård? Vem vill bo i Bergsjön? Vem väljer Rinkeby? Vem vill bo i någon av de andra förorterna där våldet blivit mer regel än undantag? Våldet som eskalerar till andra städer än de största – Västerås, Örebro, Eskilstuna – för att nämna några närbelägna städer till bloggarens hemort. Vem vill bo där? Och vilka får ta sig rätten att ockupera ännu fler städer?

Detta är av någon anledning sprängstoff i svensk politik. Man får inte prata om vilka som krigar för då är man rasist! Men som sköterskan säger på bilden ur DN ovan – hon är själv från Bosnien, citat:

”– Ibland blir jag så arg. Tyvärr är det oftast barn till utlänningar som gör dåliga saker på sjukhuset. Så jag blir bara… ja, men snälla. Det här är ett lugnt land, en lugn stad, fint. Man kan skaffa sig ett jobb och liv, i Sverige finns alla möjligheter. Så går man vid sidan om och gör dumheter.”

Så sanna ord och bloggren känner så här:

NÄR ska vi våga sätta gränser? NÄR ska Sveriges politiker fatta att den naiva stil man tror är ”demokrati” håller på att få landet att kollapsa? NÄR ska vi börja ställa krav? NÄR ska Sveriges politiker förstå att ledarskap – att säga JA men också NEJ – är en förutsättning för att få ett samhälle där människor inte bara tar – utan också ger, ger tillbaka?
NÄR SKA POLITIKERNA FATTA???

Glöm inte: Det är val i höst!!

DN:s hela artikel ”När gängkrigen klev in på akuten” hittar du HÄR!

Nu något annat som bloggaren också tagit upp tidigare:

Bloggaren kom att tänka på att hennes mor ofta sa till henne: ”- Vad du är modig. Att du klarar detta! Att du vågar? Vad duktig du är.”

Varför sa hon så? Hur var det med mammas självkänsla? Maximerade hon sina möjligheter i livet? Antagligen inte. Så var det inte på den tiden – och särskilt inte för flickor.

Vad hade hon för drömmar? Hur långt hade hon kunnat komma? Vad ville hon innerst inne. Och – hur tyckte hon att hennes liv sen blev – mamma Hjördis?

Detsamma gäller kvinnorna före henne. Bloggarens farmor Svea: 
och mormor Edit: Hur gick deras tankar när de var unga? Vågade de ens drömma? Maximerade de sina möjligheter och hur summerade de sina liv när slutet kom? Var de nöjda? Hade de fått uträtta det de hoppats på?

Pojkar hade inte heller det lätt förr i världen. Pappa hade tur. Kom från en fattig familj men fick studera till ingenjör.  Om han sen ville bli ingenjör det är en helt annan sak. Hans föräldrar gav honom en chans och han tog den. Men var det detta pappa Göte drömde om en gång och hur tyckte han att livet blev?

Maximerade de sina möjligheter? Troligen inte. Några drömmar slog säkert in men möjligheterna var begränsade oavsett drömmarna. Och sen var det ju det där med självkänslan…

 Men hur gick det då för deras barn, Hjördis och Götes dotter, Sveas och Edits barnbarn? Vad drömde hon om där hon står på skidorna på Sjukhusgärdet? Hon ler mot kameran – ser lycklig ut. Ovetandes om att mobbande skolkamrater snart kommer att trycka ner hennes självkänsla och förminska hennes möjligheter radikalt.

Men hur gick det då? Jo, det har ju bloggaren skrivit om tidigare. Livet levde hårt med flickan på bilden. Men att bli mobbad, utfryst och nedtryckt ger en groende kamplust. En vilja till revansch!
Och alla de där negativa upplevelserna – för det kom fler genom livet – blev till nyttiga kunskaper. Till förståelse för andra. Till en vilja – inte att hämnas – utan att göra gott.

Ändå hinner minnena ikapp bloggaren ibland. Det svarta hålet öppnar sig igen. Och därför damp den här boken in genom brevlådan i fredags: Tomas Gunnarssons ”Att överlista Jante”.

Boken med självtester…

Med frågor som de här: ”Hindrar du dig själv från att göra något som är viktigt för dig, något du längtar efter eller drömmer om att göra?”

Då tar bloggaren fram sådana här bilder via Google på datorn!

Och sådana här: +

Då sneglar bloggaren på sådana här böcker:
Och då skriver hon bloggar som den här.
När minnena dyker upp eller när hon ser andra människor må dåligt för att de låter sig tryckas ner. Då blir bloggaren ARG!

För ALLA MÄNNISKOR HAR ETT VÄRDE!

Bloggaren har nog ändå en ganska bra självkänsla idag. Hon vågar. Är modig. Låter sig aldrig mer tryckas ner. Därför sätter hon sådana här lappar på sin dörr! 😀 För att peppa andra. För idag VÅGAR OCH KAN bloggaren och hon säger stolt och utmanande:

”-WATCH ME!!”

Och så här är det: Du MÅSTE tycka om dig själv! Tycka att du själv är bra! Ha respekt för den du är! Det är det viktigaste av allt för att MAXIMERA DINA MÖJLIGHETER! Och det handlar INTE om att vara egoistisk eller stöddig! Det handlar om att ta sig själv på allvar och ge sig själv den respekt man förtjänar!

TA ALLTID HAND OM DIG SJÄLV FÖRST!

Var rädda om er! Älska dig själv så orkar du älska andra så mycket mer! Puss och kram m m från bloggaren:

Bloggaren vid havet – en gång för länge sedan…
Vad tänkte hon på?
Vad drömde hon om?
En sak är säker – hon samlar fortfarande på vackra stenar från stranden nu som då…

Självkänsla! Har du det? Och i så fall – är den bra eller dålig??

Jaha, och vad menas då egentligen med ”självkänsla”?? Så här säger Wikipedia, citat:
”Självkänsla eller självuppfattning är den självkännedom som handlar om uppfattningen man har om sig själv och den man är.”
Och mer: ”Att ha dålig och låg självkänsla kallas mindervärdeskomplex eller självförkastelse, vilket är mycket destruktivt för personen.”

Så ser du dig så här:   Du tycker att du inte är bra nog…

Bloggaren vet hur det är att ha dålig självkänsla. Att tycka sig vara sämst på allt. Det började när hon var liten.

Inte hemma hos mamma och pappa – eller som här med farmor – utan när skolan började. Då fick bloggaren veta att hon var fel – helt fel. Det hjälpte inte vad mamma och pappa sa hemma – orden, hånet, mobbingen etsade sig fast.  Den lilla flickan, glad och trygg en gång – fick en skoltid som formade henne. Som gav henne en väldigt dålig självkänsla.

Bloggaren vet hur det är att komma in i en stor lokal med massor av folk och helst vilja springa ut igen direkt. Hur man sen liksom glider in i skuggan intill väggen – om man nu måste vara kvar. Försvinner, blir liksom ett med skuggan och väggen. Finns inte – och hoppas att ingen ska upptäcka en.

Men bloggaren gjorde upp med livet sen! Genom arbete och chefer, jobbarkompisar och goda vänner fick hon klart för sig att hon var helt okey!

För det går att ändra på självkänslan – från dålig till god, det vill säga till den självkänsla du verkligen är värd att ha! Ett bra knep är en sån här: En spegel! Den ger en lite hjälp på traven!
Du är banne mig inte alls ful! Inte alls dum! Du är ju bara bäst!!

Hjärnan är en lurig sak! Den tror helt enkelt på vad du säger!

 Så gå till exempel in i badrummet, titta dig själv i spegeln och säg högt för dig själv:   

Kom ihåg knepet! Se glad ut och säg högt till dig sjäv: DU ÄR SÅ JÄVLA BRA! FÖRUTOM ATT DU ÄR BÄST SÅ ÄR DU SNYGGAST OCKSÅ!! GLÖM ALDRIG DET!!

Använd rätt teknik!

Och jämför dig inte med andra! Alla är goda och bra på sitt vis!

Sen kanske den som haft en dålig självkänsla försöker kompensera. Göra allting så bra som möjligt. För att känna sig uppskattad, omtyckt – värd något…
Då är det väldigt lätt att göra för mycket. Vilja för mycket. Slita för hårt… Bara den som brinner kan bränna ut sig sägs det… Det gjorde bloggaren – brann och brände sig… Slet ut sig totalt för att vara bra på allt – mamma, maka och jobb. Åter ville hon krypa in och gömma sig. Inte visa sig för någon. Kände sig minst och obetydligast i världen.

Då såg prioriteringsordningen ut så här… Kvinnan som hade hand om rehabiliteringen av bloggaren frågade när hon såg listan:
”- Var finns du någonstans på listan?”
Det hade bloggaren aldrig tänkt på. Att hon själv skulle finnas med…

Idag ser listan ut så här: Kanske borde bloggaren ha sig själv på första plats. Det är viktigt att tänka på sig själv – också! För att kunna hjälpa andra måste man hjälpa sig själv först. För att kunna visa sig snäll och varm mot andra – måste man faktiskt vara snäll och omtänksam mot sig själv först. Det är INTE egoistiskt!

Bloggaren klarade det – igen! Lärde sig att tänka så här: JAG KAN!!  Jag är värd något! Från det här: Till det här: Så tänk på att DU ÄR VÄRDEFULL! Strunta i dom som försöker säga dig något annat!

Idag vet bloggaren hur det är att gå in i ett stort rum fullt med folk och riktigt äga stället! Den känslan!!

 Så titta dig i spegeln och säg högt till dig själv: DU ÄR BÄST!!!

Så här till exempel! 😉

😀

Glöm aldrig det: Det som betyder mest är hur du ser på dig själv. Hur du tycker om dig själv. TYCK OM DIG SJÄLV!!
Sen är det ju så här också:

Nu över till något helt annat! Svenska flaggan – och svenska flaggdagar! Visste ni att vi har en ny flaggdag bland Sveriges allmänna flaggdagar?
Inte? Det visste inte Almanacksförlaget heller! För det finns ingen markering i 2018 års almanacka för 29 maj!
Men så här är det: 29 maj är ny allmän flaggdag i Sverige! Det beslutade regeringen att gälla från och med den 14 juli 2017. Och eftersom 29 maj då redan var passerad så blir det först i år som bloggaren och alla andra som håller på flaggdagarna får hissa flaggan den 29 maj – Veterandagen! Citat från regeringens hemsida: ”Det är ägnat att öka kunskapen hos befolkningen om veteranernas viktiga insatser och tjäna som en påminnelse om att militära och civila veteraner och deras insatser för fred och säkerhet är av särskild betydelse för Sverige som nation.”
Läs mer HÄR på hemsidan.

Var snälla nu mot varandra men – var allra mest snäll mot dig själv!

Idag på det nya årets andra dag handlar det om kärlek och den sköra lyckan.

Efter nyårshelgen kändes det självklart att ämnet skulle bli detta. Varför får ni veta strax.

 På tåget för ett par dagar sedan satt en gäng unga killar. Förväntansfulla – med kostymväskan intill och systemkassarna på bordet – pratande de om nyårsafton. Allt lät så roligt och hoppfullt.

På hemvägen satt bloggaren bakom en annan, slokörad ung man. Också han med kostymväska och packning – men utan glädje i rösten. Han ringde en polare och sa
”- Jag har mått bättre”.
Fyllsjuk, tänkte bloggaren, som inte kunde undgå att höra vad den unge mannen sa. Men – det handlade om att bli lämnad.  Att förväntansfullt åka många mil till flickvännen på nyårsafton – uppklädd och fin – för att bli sviken och dumpad sen. Killen var ledsen och bedrövad.

Då kom bloggaren att tänka ”den sköra lyckan”. Det där om blödande hjärtan… Hon tänkte på hur stark kärleken kan vara och hur åren, vardagen, stressen sakta får hjärtan att börja blöda och förhållanden att ta slut…

De där missförstånden… De där grälen… Som gör att vi snart verkar leva i skilda världar – utan någonting gemensamt längre… Den där kärleken som var så stark! Borta…

Bloggaren vet. Hon har varit med om allt det där.  Ung och längtande efter kärleken! Och hon hittade honom!
Men åren gick. Så mycket som skulle klaras av. Hem, barn, jobb, pengar – vardagssysslorna tog över alltmer så att det plötsligt varken fanns tid eller ork kvar för den där varma kärleken man hade en gång.
Allt var över… Sorgen oändlig. Allt man trott på! Allt man hoppats! Borta…

Ännu mer kom bloggaren att tänka på det där med ”den sköra lyckan” när hon på Facebook ser all längtan som finns – särskilt efter en ”parhelg” som nyårshelgen.

Ensamma människor, lämnade människor skriver om sin ensamhet och sin längtan.  Och gör de där testerna. De där testerna som säger precis det där som vi vill att andra ska veta – att vi känner och längtar. Att vi hoppas och tror!

Det som verkligen kändes ”heartbreaking” var en annons på Facebook idag – den här…   Någon vill sälja en ring – ”Fin ring i ask – orörd”, står det.
Det bloggaren har ringat in är detta…  Kanske var det den sorgsne unge mannen på tåget hem som lagt in annonsen?

 Men varför blir det så här då?? 

 Det finns förstås massor av svar på det. Och det där med svar, att prata – med varandra – det är nog där en stor del av lösningen kan ligga. Innan allt exploderar i bara gräl.

Att prata med varandra! Att trots allt vardagsslit hitta tid för att prata! Fråga, få svar, berätta hur det känns, förklara missförstånd.

Och kramas! Förlåta och kramas igen.
Inte ge upp så lätt.
Aldrig glömma varför den där kärleken började blomma en gång…

 Så bloggaren vet hur det känns… Men – precis som det står på bilden – om ni tittar noggrant till höger: ”There is always hope”.

Det finns hopp! Det finns nya vägar att vandra! Det finns ny lycka att fånga!  Bara du vågar. Bara du har ett öppet sinne. Bara du tar chansen.  Du måste göra ett val – för att ta en chans – eller så kommer ditt liv aldrig att förändras.

Bloggaren har tagit chanser. Trots att hon var jätterädd, dödsförskräckt. Men hon vågade!

Hon tog ett jättekliv rätt ut ur sin trygghetszon! Hon hade ingen aning om hur det skulle gå. För först efteråt vet du svaret. Hur det gick. Det där du vågade. Överlevde du? Följde en katastrof?? Eller blev allt bättre kanske!? Våga – vinn!
Bloggaren vågade och vann – känslor, lycka, erfarenheter och nytt liv!
Med sådana chanser riskerar man sånt här i jul- och nyårstider när man inte har möjligheter att träffas… Det är smällar man får ta! 

Har du ett lite trasigt, hoplappat hjärta? Våga ge ut den igen – trots lite skador och ärr.

För varje dag är en ny chans! ”När vi slutar ta risker – slutar vi leva livet”! Går det inte som du vill har du ändå fått goda livserfarenheter på köpet.

Och att våga mötas, våga kramar och kärlek – handlar om så mycket mer än just närhet till någon annan. Det sprider sig till resten av ditt liv som ringar på vattnet. Du blir glad, får energi, skrattar och mår gott igen – och du lyser upp även andra.

Ni som har er käresta kvar – var riktigt rädda om varandra! Glöm inte att få tid för BARA ER TVÅ då ni kan påminnas om varför ni en gång i tiden förälskade er i just varandra!

Ni som har funnit en ny – var rädd om kärleken. Ta det försiktigt och varligt.
”Den sköra lyckan” är ömtålig som glas. Handskas snällt och varsamt med den
– och kärleksfullt…

Och ni sorgsna ensamma som längtar…

GLÖM INTE DETTA: ”En relation är perfekt när två pratar med varandra som bästa vänner, leker som barn, argumenterar som man och kvinna och försvarar varandra som syskon”.

Lite annat också idag. Det här:  ”Härliga händelser 2017”! Den proppfulla glasburken öppnades på nyårsafton:  Det blev 75 härliga händelser. 75 saker som bloggaren tyckte var så där lite extra härligt under förra året! Det rörde sig mest om egna känsloupplevelser men också om barnen, Älskling och vänner. Här är några av händelserna ur högen! 😀 

Bloggaren rekommenderar andra att göra en sådan här burk. Det var så roligt att läsa på nyårsafton! Man blev varm i hjärtat och fick sig en del goda skratt också. Händelser som kanske redan fallit i glömska när månaderna gått men som sannerligen var värda att minnas igen.

Nu är en ny glasburk färdig!
Och minsann har det inte droppat ner några härliga händelser redan! 😉

Slutligen lite roliga och annorlunda Herr Gårman-bilder från Dagens Nyheter! Det är i Lund som de här skyltarna finns! 😀 Konstnären är okänd, enligt tidningen.

Bloggaren tycker att det verkar vara en väldigt bra start på 2018. Lite risktagande! Lite roligt! Och det där med att hjälpa upp varandra.

 Så hjälp varandra! Var rädda om varandra! Våga mera! Kramas mera! Var rädda om den där sköra lyckan…

Och – risken är stor att det kommer fler bloggar 2018! Puss på er!

Hallå! 2018 är här!!
Hur har natten varit? Sovit gott?

Sovit någonting över huvud taget?  Baksmällan från helvetet – eller är det chill?

Hur som helst – ÄR DU REDO!!??

Stunden är inne!! 

The moment of truth är här!

Så är du värsta mardrömmen! Eller kanske ägare till en sån här tröja!
Är du en vidrig bitch! En sån som inte är värd att lägga någon energi på alls eftersom karma fixar det!
Kan du räkna dig till det här gänget:

Luuugn nu! Bara lugn!! Du kan andas ut! Bloggaren är en person som väljer att se framåt inte bakåt – och allrahelst när det gäller skitmänniskor som ställt till det för henne. Sådana som pratat skit bakom ryggen, som låtsas vara vän men som baktalar en så fort de får tillfälle. Sådana med dålig karma med så trista liv att de bara måste ondgöra sig över allt och alla för att liksom ha något värde i sina egna tomma ögon.

Till er väljer bloggaren att bara säga: och

Men för dom som ger bloggarens nära och kära ett skitliv är det värre! Där finns bara det här att säga:

Detta gäller dom som behandlar bloggarens barn illa, som gör Älsklings liv till ett helvete och de vänner som far illa på grund av skitmänniskor!

 Men som bloggaren är en vänlig själ så lämnar hon heller inte ut namn på värsta skithögarna – dom vet ofta redan vilka dom är (karma, som sagt).

För att vara rättvis så kommer heller inte de som ska hyllas, hissas och höjas till skyarna att namnges! Dom vet troligen också vilka dom är. Bloggaren är en person som talar om för folk när hon tycker dom gjort något bra, när hon gillar dom eller kanske rent av älskar!

Hemma hos bloggaren finns den här skylten: Som ett litet tips bara…

 Som sagt bloggaren är en snäll typ och vad har hon på tapeten nu då? Jo, det här: Vad har du avlagt för nyårslöfte!?  Bygga muskler, tappa extra kilon – eller vad? Och det kanske viktigaste – tänker du försöka hålla givna löften??

Bloggaren hade denna bild förra året: I år ser nyårslöftet ut så här! Löften och löften – vägledning mera kanske:

Känns det märkligt? Verkar det konstiga ”löften” Ja, det har sina orsaker… Det handlar om att välja rätt väg i livet. Och det är inte alltid så lätt.  Har man då haft lyckan att få lite hjälp på traven så sitter det i! Hjälp att hitta nya vägar och nytt liv!

De som känner bloggaren kan tänka: – Åh nej, nu börjar hon igen… Tjatet om den där fantastiska karln…

Och så är det! För det var en så helt fantastisk händelse i livet – den där sommaren 2015 – som fick sätta ribban för alla nyårslöften därefter.

När en ledsen, sårad, hopplös person plötsligt får en kick i rätt riktning så är det bara just – helt fantastiskt!
”We don’t meet people by accident. They are meant to cross our path for a reason”.  Ja, så är det – det är bloggaren säker på.

Och det där mötet! ”One day someone is going to hug you so tight that all your broken pieces will stick back together.” Precis så var det! Plötsligt började alla sår att läkas – den trasiga själen, det brustna hjärtat. Sorgen försvann liksom de trista grå dagarna.

Bloggaren fick energi igen! Fick kraft och mod! Blev lätt om hjärtat och snar till skratt. Lycklig – helt enkelt.

Så här är det kanske: De där oväntade mötena! Den där osannolika konstellationen! Mötet mellan två som egentligen aldrig skulle ha mötts!

Eller så är det ödet igen… Bloggaren hoppas att det är så som visdomsorden säger. Att det inte bara är bloggaren som fick en totalomvändning av sitt liv till något positivt – utan att det är lite ömsesidigt. Att det spillt över lite på honom också – även om han aldrig pratar känslor. 😉

Och när man är så där nyfrälst av livet, lycklig som få och svävar på moln – så kan man bli lite tjatig och lite larvig.  Då pyntar man hemmet och Facebook med sånt här: Och sånt här… Då lever man liksom uppe bland molnen, dom rosa då förstås! 😀 

Därför blir man också SÅ ARG och SÅ LEDSEN när vissa personer inte fattar! Inte vill förstå! Inte respekterar och inte låter glädjen få finnas. Som är svartsjuka, avundsjuka på ens lycka. Som vill göra allt för att förstöra, svärta ner och göra illa. Till den personen vill bloggaren bara säga:
Ja, för det är synd om sådana personer. Som inte kan gå vidare och släppa taget. Unna någon annan lycka. Den som gör så kommer aldrig att nå lycka och glädje själv.

Bloggaren struntar i dessa små personer.  ”- Jag bestämde mig för att bli lycklig igen!” För vad som än händer i livet – den tid av lycka som varit och som är än  idag – kan aldrig tas ifrån en. Och därför kommer det alltid att vara så här: Den person som så totalt förändrade bloggarens liv kommer FÖR ALLTID ATT FINNAS I HENNES HJÄRTA. Han har för alltid en plats där. Han har gjort avtryck i bloggarens liv. Satt spår, varma och glödande, som aldrig kommer att försvinna.

Och på grund av den illvilliga personen nämnd ovan och för att det kan finnas andra som vill förstöra och förgöra så kan bloggaren naturligtvis inte avslöja den fantastiska mannens namn. Han vet dock om allt det som skrivs. Bloggaren har berättat det för honom många gånger.

OJ! Nu blev det ju väldigt mycket positivt och gulligulligt! Helt rätt! Bloggaren vill känna kärlek och värme – inte hat och ilska.

Vill att det ska smitta av sig på andra!

 För livet är alldeles för kort för att ägna tid åt det där dumma, tråkiga, besvärliga och jobbiga! Så sprid kärlek och få kärlek tillbaka. Var vänlig och du får vänlighet tillbaka. Le mot någon och du får ett leende tillbaka. Älska och du blir älskad.

Tänk på den goda karman!

Måndagen den 1 januari 2018!
Välj rätt väg nu!

Vänta inte! Säg inte att ”det hinner jag göra sen” eller ”kanske nästa gång”
– för det kan också hända att DET DÅ ÄR FÖRSENT!

Egotrippad blogg eller vad!? Men nu är det ju bloggarens blogg så hon väljer vad hon vill. Och hon vill dela med sig av värme och kärlek!  Tacka för det hon fått och får! Men också sprida vidare!

  MER KÄRLEK TILL FOLKET!

SÅ – GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA ÄLSKLINGAR!  VAR RÄDDA OM ER! OCH OM VARANDRA!
PUSS OCH KRAM M M! 😉

Fyra begravningar –

inget bröllop…

Bloggaren talar om tillfällen då släkten möjligen ses. Och då menar bloggaren inte den närmaste familjen utan släkten! Ja, mer än så! Hela surven – fastrar, mostrar, kusiner och kusinbarn!

Begravningar, ja – för chansen att någon i familjen gifter sig numera är inte så stor. Det är sambos och särbos och byten hit och dit som gäller. Och om nu paret skulle sta och gifta sig så är sannolikheten inte särskilt stor att man blir bjuden. Och då menar bloggaren åter igen inte den närmaste familjen utan just de släktingar man har en bit bort, så att säga.

Så det är på begravningar man ses – kanske! För det är heller inte helt säkert att mer avlägsna släktingar än de närmast sörjande dyker upp.

Men ibland sker det. En älskad förälder dör och vid jordfästningen träffar man kusiner och kusinbarn, kanske fastrar och morbröder. Om man har tur – och de där äldre släktingarna fortfarande är i livet.
De där människorna som tillhör ens förflutna, ens barndom. Mostern som var tuff och glad och stod i kiosk. Farbror Tage, en lång och ståtlig polisman, som man såg upp till och som kunde berätta spännande historier.

Barndomsminnen men också länkar till en själv – släkten. Kopplingar till en själv, likheter både till utseende och till sätt. Arvsanlag, drag av varandra. Delar av ens personliga pussel.

 Och när man ses där på begravningen, kramas och tröstar, så händer det att man säger: ”- Tänk att vi bara ses på begravningar – det är för illa!” Och får kanske till svar: ”- Jaa, nu måste vi göra något åt detta! Nu måste vi ses!”

Och man menar det säkert  – då. Sen kommer så mycket annat emellan… Och ju mer tiden går, desto svårare blir det att ta den där kontakten igen.

Istället för att träffas så har vi ju nätet… Mobilen… Att prata i – att surfa med…

I alla lägen… Och när vi kommer hem så kopplar vi upp oss via datorn… Håller koll på varandra och ändå inte. Vi träffas sällan IRL!

 Istället för att vänta till död och begravning för att få träffa din närmaste släkt – gör något konkret och aktivt NU!

 Istället för chattande och surfande – ta personlig kontakt! Bestäm er för att träffas!

Kaffe för två!  Eller flera! Hela släkten!
Gör det väldigt enkelt! Ni ska ses för att ni vill prata, dela minnen, hitta likheter och olikheter, släktdrag!
Inte för att visa upp ett tjusigt hem eller bjuda på trerätters!

Det är populärt att släktforska idag. Leta i gamla kyrkböcker efter anförvanter långt bort i tiden.
Men varför inte börja med släktingarna du knappt känner men som fortfarande är i livet!

Bloggaren gjorde så! Hon har varit på begravningar och även hon har sagt: ”- Vi MÅSTE ses och inte bara vid begravningar!”

Nu var det dags! Bloggaren mötte sin kusin Anders här om veckan! Behöver jag säga att det var lyckat!? Kusinselfien talar väl sitt tydliga språk!
Vi hade så mycket att prata om och vi kom så bra överens. Tyckte lika om mycket och upptäckte egenheter som vi båda delade.

Kan det bero på att vi är släkt kanske…

Så gör som vi! Träffas inte bara när det är sorg och tårar på en kyrkogård!
Bjud in till fika!
Innan det är försent…

Tack Anders! Vi ses snart igen! Och vi kopplar på de övriga också snart
– eller hur!

Nu någonting helt annat!

När bloggaren sökte bilder på nätet dök detta upp: Ha ha ha!

Bloggaren kan ju säga att den man som ställde den frågan inte hade en chans hos henne – vare sig han ville eller inte! Bloggaren skulle nog ha gjort som Vilda Wilma när Felix försökte närma sig! Gett en rak höger! Ha ha ha!

Så där – ny blogg klar. Dags att göra något annat vettigt! Kanske som Tjuren Ferdinand – lukta på blommorna! ÄLSKAR hyacinter!!

Njae, stopp där! Inte riktigt klar än… För nu är det snart dags…Snart är klockan fem i tolv för detta år och 2017 ska summeras!
Vad var bra!? Och vad var fullkomligt öken!?

Det är dags för – YIPPIE!!!

So bevare!! Se upp alla ni där ute! Snart är timmen slagen! Bloggaren kommer att avslöja allt! Alla som gjort henne gott! Och alla som varit riktiga skithögar! Och varför bloggaren anser att dom varit det… Allt ska ut!

Oooh, dags att blir lite orolig då kanske!! Vad kommer den där galna bloggaren att skriva och vad kommer hon inte att skriva…

Ja, det kan ni ju fundera på.Ni har ju några dagar på er. 31 december är det dags:

Hiss! Eller diss!

Tills dess – försök att sköta er!! Puss godingar!

OBS! Ni som är oroliga eller vill gottgöra kan antingen skriva en kommentar – titta högst upp till höger!
ELLER skicka ett mail till bloggarens adjutant på följande adress: linde@telia.com så får vi se vad vi eventuellt kan göra åt saken.