Feel in the Blogg

Ynklig ser han ut på bilden och ynklig är vad han är – Erik Almqvist, numera sparkad ekonomisk-politisk talesman för Sverigedemokraterna.

Samtidigt är det otroligt skönt att partiet börjar bekänna färg och visa sitt rätta jag för den lilla del av Sveriges befolkning som möjligen gått på deras lögner och mer eller mindre upputsade fasad.

Partiet försökte verka folkligt och rumsrent genom att stjäla en älskad vårblomma till sin logga. Men oskyldigt blå är knappast något som hör ihop med Sverigedemokraterna!

Så här står det på Wikipedia:

Sverigedemokraterna bildades 6 februari 1988. Partiets grundare och tidiga förgrundsgestalter utgjordes till viss del av personer tidigare verksamma i nationalistiska och rasistiska partier och organisationer som Framstegspartiet, Sverigepartiet och Bevara Sverige Svenskt (BSS), däribland Leif Ericsson.En av partiets tidiga ordförande, Anders Klarström, var tidigare aktiv i det nazistiska Nordiska Rikspartiet.Partiet kännetecknades inledningsvis av högerextremism och aktivism.

Här är bilder från Sverigedemokraterna innan de började försöka tvätta rent sin smutsiga fasad!

Bevara Sverige Svenskt – en av grundorganisationerna i SD affischerar så här:

Det är dags att svenskarna börjar förstå vilket sorts parti Sverigedemokraterna är – bortom knätofs och gulligull!
Och tänk efter – hur töntigt ser inte detta par ut en vardag i det moderna Sverige!? Man kan undra vad det är för skillnad mellan dessa klädedräkter och andra som tydligen inte passar in i Sverigedemokraternas land!?

Söker du Sverigedemokraterna på Google så hittar du den här rubriceringen gjorda av dom själva: ”Sverigedemokraterna är ett sverigevänligt parti som eftersträvar en hög grad av trygghet och samhörighet i det svenska samhället.”

Ha ha ha! Tillåt mig gapskratta! Här är senaste bilden på partitoppen ur SD som värnar om trygghet och samhörighet: Expressen – läs, se och hör  HÄR!

Folk som beväpnar sig med järnrör – är folk jag aldrig skulle vilja ha samröre med – och sådana personer sitter i Sveriges Riksdag!!

  Men nu avslöjas Sverigedemokraterna, tack och lov! Senaste nytt är att Kent Ekeroth också sparkas ur ledningen för Sverigedemokraterna! Ekeroth är SD:s rättspolitiske talesperson!! Man baxnar!!

Decimera partiet fullständigt – precis som det bör göras med en organisation som via lögner och dimridåer försöker bli rumsrena. Demokratiska, jämställda Sverige ska inte smutsas ner av ett gäng rasister med nazistiska åsikter!
För om topparna i partiet ser ut som Almqvist och Ekeroth – hur ser resten ut!?
Slutför processen i valet 2014!

Kanske borde vi skicka gänget Sverigedemokrater till ett eget litet land långt borta. Sibirien skulle kunna vara ett lämpligt alternativ. Där kan de utöva sina riter, slåss med järnrör iförda knätofs och idka inavel med blonda, blåögda av samma sort. De har snart utrotat sig själva.

Dit kunde resten av gängen rasister skickas. Till dessa borde räknas de personer som attackerade flyktingförläggningen i Arboga – trots att de hävdar att dådet inte var rasistiskt.
Om man ger flyktingar kollektivt ansvar för ett överfall där en okänd gärningsman inte är funnen – är inte det rasistiskt så vet inte jag vad ordet rasism innebär.

Lite skrattretande, om det inte var så beklämmande, är att läsa vad försvarsadvokat Maria Wilhelmsson säger, enligt Bbl/AT:
”- När det gäller det som hände inne på Nalles menar min klient att han bara placerat foten på den killens bröst och gett honom en knuff”.

Placerat foten på killens bröst!! Hur får man det att inte låta som misshandel!?

Bedrövligt är att läsa hur en av de flyktingar som attackerats berättar om sin rädsla och sina mardrömmar efter händelsen. ”– Jag kommer aldrig att känna mig fri i Sverige igen”, säger mannen.
SKÄMS!! Är det så här vi ska bete oss mot människor som flyr från krig och våld för att finna en tillflykt!!

Nej – och jag måste bara visa den här bilden igen som blivit lite historisk.

I övrigt kan man undra om Sverigedemokraterna numera har någon som gillar fotboll när Sverige har en stjärna i världsklass som heter Zlatan Ibrahimovic!! Fantastisk matsch igår!!

Grattis Sverige till så härliga, unika och fantastiska medborgare!
Sådana killar kan vi vara stolta över till skillnad från vissa andra…

Leopold har namnsdag idag! Grattis!

Svek handlar bloggen om i dagens predikan.
Vad betyder då svek? Enligt nätsidan Synonymer.se betyder ordet svek ”förräderi, falskhet, bedrägeri, oråd, trolöshet”.

Det finns olika sorters svek men att svika någon borde ingå i de sju så kallade dödssynderna, anser jag. Det gör det inte och det närmaste man kommer svek som handling är möjligen dödssynden vällust. Vällust definieras så här enligt Wikipedia: ”Vällust är en överdriven strävan efter njutning, främst då sexuella njutningar.” Det står också att katolska kyrkan anser vällust vara en dödssynd.

Att svika ett förtroende, ett löfte, är oerhört grovt. Handlar det sedan om förhållanden, relationer, drabbar sveket hårt. Det slår sönder familjen, hemmet, ekonomin, hälsan och är livsavgörande många gånger.

Att svika sin älskade, den som borde stå en allra närmast, känns smärtsamt oförlåtligt.
Det vackra vi hade, den ljusa framtiden, vägen tillsammans – slutar i kyla och ensamhet för den drabbade. En lång ensam väg att ta sig upp på. Försöka vandra vidare på mot en främmande, skrämmande framtid.

Hur kan sviken kärlek uppstå? Varför går människor på det om och om igen. Myten om det grönare gräset på andra sidan?
I dagens Svenska Dagbladet tar man upp frågan.

”Glöm smöriga sångtexter, veckotidningsnoveller och heta filmskildringar. De handlar oftast inte om kärlek utan om förälskelsen – himlastormande men alltid tidsbegränsad. – Man måste lära sig att upptäcka att det finns andra värden i en längre kärleksrelation, säger psykoanalytikern Tomas Böhm.”
Läs hela artikeln HÄR!

Sviker vi för lättvindigt? Tar vi idag för lätt på relationer, förälskelser och äkta kärlek? Skiljer vi oss för fort?

Förr var det svårare att ta ut skilsmässa. Det fanns betänketid och parterna hade möjligen en chans att tänka till lite innan det drastiska steget.

För det är ju faktiskt så att gräset är lika snustorrt på den andra sidan om det inte sköts och vattnas regelbundet.

 Bloggaren har själv blivit sviken och det känns ofattbart att så många år bara kastas bort av den som var ens livs stora kärlek. Otrohet är en sak, men svek och lögner något helt annat.
Men jag har kommit över det nu och jag vet att det finns ett liv efter sveket. Och ett liv som faktiskt många gånger är mycket bättre. En nystart, en chans att välja på nytt hur man vill leva sitt liv!
Jag träffar ofta både kvinnor och män som varit med om samma sak, sveket från den man älskade. Ett råd: Hoppa inte in i ett nytt förhållande för fort! Oftast är det mycket svårt att hitta den rätta och att sen lyckas två gånger och den andra gången på mycket kort tid är inte troligt. Du kan lätt hamna ur askan i elden.

Nej, ta det lugnt. Låt tiden gå och märk snart hur det finns ett liv efter iskylan! Hur det grönskar på nytt! En pånyttfödelse – möjligheten att välja ditt eget liv än en gång.
Snart ska du se hur hela världen blommar igen. Tro mig, jag vet.

Så var inte för snabb! Vare sig med att lämna den gamla kärleken eller att kasta dig in i ett nytt förhållande – och svik aldrig!

Idag firas mannen med det fornnordiska namnet Sverker! Grattis!

Avslutar med texten till en melodi som sjungs av Gloria Gaynor
– en låt som hjälpt mig mycket.
Den är lång – men den är bra!
”I will survive” – för det kommer du att göra! 🙂
Klicka HÄR om du vill höra den via Youtube.

At first I was afraid
I was petrified
Kept thinking I could never live
without you by my side
But then I spent so many nights
thinking how you did me wrong
And I grew strong
And I learned how to get along
and so you’re back
from outer space
I just walked in to find you here
with that sad look upon your face
I should have changed that stupid lock
I should have made you leave your key
If I had known for just one second
you’d be back to bother me

Go on now go walk out the door
just turn around now
’cause you’re not welcome anymore
weren’t you the one who tried to hurt me with goodbye
Did you think I’d crumble
Did you think I’d lay down and die
Oh no, not I
I will survive
oh as long as i know how to love
I know I’ll stay alive
I’ve got all my life to live
I’ve got all my love to give
and I’ll survive
I will survive (hey hey)

It took all the strength I had
not to fall apart
kept trying hard to mend
the pieces of my broken heart
and I spent oh so many nights
just feeling sorry for myself
I used to cry
But now I hold my head up high
and you see me
somebody new
I’m not that chained up little person
still in love with you
and so you felt like dropping in
and just expect me to be free
But now I’m saving all my loving
for someone who’s loving me

Go on now go walk out the door
just turn around now
’cause you’re not welcome anymore
weren’t you the one who tried to break me with goodbye
Did you think I’d crumble
Did you think I’d lay down and die
Oh no, not I
I will survive
oh as long as i know how to love
I know I’ll stay alive
I’ve got all my life to live
I’ve got all my love to give
and I’ll survive
I will survive

Hela Järntorget var fullt av människor som hörsammat manifestationen i Arboga igår. Protesten mot det våld och de främlingsfientligheter som gror i staden.
(Foto: Anna Bonnevier)

Det gjorde mig varm inombords att se så många medmänniskor på plats – människor i alla åldrar, med olika hudfärg och etnicitet men med samma färg på hjärtat, som en av initiativtagarna citerade ett litet barn.

Initiativtagarna säger i lokalbladet idag att de är förvånade över de många ”kändisar” som valt att delta och också tala. Detta eftersom de varit måna om att manifestationen skulle vara opolitisk. Kommunalrådet, kyrkoherden, en riksdagsman och landshövdingen för Västmanland framträdde bland andra.

Jag nämnde i bloggen igår att jag tyckte det var en onödig kommentar att på kommunens hemsida poängtera att manifestationen vare sig var politisk eller religiös. Det kändes ovidkommande. Allt är politik och allt handlar om att leva och överleva. Alla är välkomna!
Visst var det fint igår – men, det är idag det börjar! 
Manifestationer i alla ära men det är vardagslivet det handlar om. Snacket människor emellan, känslan för det främmande och ovanliga, hur vi agerar som medmänniskor mot varandra.

Det senaste inlägget på min blogg säger så här: ”När de här överfallen skedde i Arboga då fanns det minsann inga 13 polispatruller på plats för att hitta förövarna men så fort det är invandrare inblandade då finns det hur mycket resurser som helst.”
Det är sådana uttalanden det handlar om.

Hur gör du när du hör sådant? Hänger du på eller ifrågasätter du?
Tänker du lite längre än bara fyrkantigt inom din egen lilla värld? Funderar du på hur du själv skulle känna ensam, långt borta i ett främmande land?
Hur du skulle må om du själv blev attackerad eller bara tänka tanken att inte våga gå ut för att bli överfallen?
Vad tycker du om våld och fientlighet egentligen? Är det OK eller vill du känna dig trygg och harmonisk? Vad gäller för dig?

Behandla alla så som du själv vill bli behandlad – en enkel regel.
Sen är det helt OK att inte älska alla, man behöver inte ens tycka om människorna man möter, men man ska visa respekt!

Gårdagen är förbi – det är nu det börjar!

På Facebook hittade jag den här teckningen. Lite kul. Säger en del om oss människor.

Grattis Marika och Marika som har namnsdag idag!

Många har upprörts över överfall och trakasserier i Arboga och droppen blev när flyktingförläggningen fick rutorna krossade och en asylsökande blev misshandlad i tisdags.

Många var också de som ville ”göra någonting”! Protestera, manifestera, säga ifrån en gång för alla.
”Många äro kallade men få är utvalda” för att tala lite bibelspråk så här i söndagens predikan. Med det menar jag att många vill ha ett ord med i laget men idéerna kanske inte alltid är så väl genomtänkta. Det kan bli ”fort men fel” och syftet med de olika aktionerna kan skilja sig åt.

För att få någon ordning på alltsammans trodde jag att en så viktig fråga som stadens säkerhet och renommé skulle förankras stadigt hos de folkvalda. De personer som vi genom allmänna val valt att styra över vår stad.
Ändå har jag känt en viss undanglidning från ansvaret.

På Arboga kommuns hemsida finns det visserligen en spalt om ”Manifestation mot våld och främlingsfientlighet” men det poängteras också ”Manifestationen är opolitisk och inte heller religiös.” Varför då?

Är det inte faktiskt just så att i den här frågan är alla de folkvalda i kommunen eniga, oavsett partitillhörighet! Och på Facebook kan jag läsa att kyrkoherden filar på ett kort anförande han tänker hålla vid manifestationen ikväll.

Upplevs det inte som politiskt korrekt att ta ställning? Fegar man ur? Känns inte ärendet tillräckligt viktigt? Eller vari ligger förklaringen?

Själv anser jag att det borde vara självklart att gemensamt agera mot våld i alla former! Det borde kännas hedersamt att förenas över gränserna i en sådan här viktig fråga. Att visa att mycket kan vi vara oense om, men i den här frågan är vi totalt eniga.
Visa övriga landet att Arboga faktiskt är en varm och inkännande liten stad som bara tillfälligtvis fått lite dåligt rykte.

Ja, jag finner det hela lite märkligt men det hindrar mig naturligtvis inte från att delta i manifestationen ikväll och jag hoppas vi blir många och att det går lugnt tillväga.
Och istället för att tjafsa om bristande engagemang och velighet som leder bort från själva ämnet, vill jag nu fokusera på det viktiga: Att ta tillbaka Arboga som en liten fin, trygg och positiv stad!

Skänk ett leende och det gör underverk.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Låt Arboga bli en ljus, varm och glad stad igen!
Lys upp stan ikväll!
Vi ses kl 19.00 utanför Heliga Trefaldighetskyrkan vid Järntorget!

Innan kvällen hinner du fira Ursula och Yrsa
som är dagens namnsdagsbarn. Grattis!

Gårdagen blev rätt omtumlande för bloggaren. Många hörde av sig, kom fram när jag var ute, eller ringde och tyckte att artikeln i tidningen var bra.
Mest rörd blev jag när en invandrarkvinna ringde och på knagglig svenska och med tårar i rösten tackade och sa:” – Du är mycket modig.”

 Men gårdagen fick mig också att inse hur trygghet simuleras. Får oss att tro att vi lever i en lugn liten småstad.
När brott mörkas och kriminella handlingar aldrig avrapporteras får vi Arbogabor uppfattningen att det är ett gott samhälle, ett samhälle där vi kan känna oss säkra. Så är inte fallet av de samtal jag fick ta del av igår!

Människor som förföljs och trakasseras i åratal utan att Polisen gör någonting. Det hjälper inte att ringa – de kommer ändå aldrig, var en del av det jag fick höra.

 1995 genomfördes den så kallade Psykiatrireformen. Tanken var att psykiskt sjuka personer i högre grad skulle integreras med resten av samhället. Reformen har fått mycket kritik och innebär, som till exempel här i Arboga, att sjuka människor far illa och  i värsta fall kan drabba andra genom sin sjukdom. Ringer man Polisen hänvisar de till Socialtjänsten som i sin tur hänvisar tillbaka till Polisen. Och allt får fortsätta som tidigare.

 Överfall som vi aldrig får reda på.
Jag har fått information om överfall denna vecka på några av de asylsökande i Arboga. Flyktingarna ska ha blivit mycket rädda och tagit sin tillflykt till en skola.

Varför nås inte allmänheten av den nyheten? Eller är det så att flyktingarna inte tas på allvar? Kanske till och med så att de inte kan göra sig förstådda, än mindre vet hur de anmäler händelsen till Polisen? Kanske de inte ens törs anmäla – för att situationen här i Arboga då blir ännu värre för dom…
Och vad blir kontentan av det? Jo, att överfallen bara drabbar ”vanliga Arbogabor”.

En av de personer som kontaktade mig igår för att berätta om omskakande händelser jag inte hade en aning om – nämnde  nästan som i förbifarten hur en grannhund  blivit ihjälbiten av en hund på gården där han bor. Den gamle mannen konstaterade att ingenting hände efter det. ”- Men hade det varit en varg som bitit ihjäl den lilla hunden då hade gården varit full av polisbilar”, sa han.

Jag har hört om många fler händelser. Människors osäkerhet blir till rädsla och kan så småningom ta sig andra former av uttryck. Några känner sig manade att ”ta lagen i egna händer” medan andra låser in sig och vågar inte gå ut.

Det jag fick veta igår gör mig upprörd och besviken. Men jag känner också en stark vilja att få till förändring.
Jag hade hoppats på ett kraftfullt initiativ från politikerhåll efter den senaste tidens alla händelser men så verkar inte bli fallet.
Jag anser nämligen att de personer vi genom val har bestämt ska styra vår stad också har det ansvaret. Att kraftfullt markera – nu får det vara nog! Gå i bräschen för ett motstånd mot allt det negativa som svärtar ner vår stad och visa att här tar vi saker och ting på allvar! Och att göra det direkt! Det här kan inte vänta!

Istället är det allmänheten som får dra upp kampen och vi får hoppas att det inte blir i form av medborgargarden eller liknande.
När inte de styrande initierat någonting kommer jag självklart att stötta systrarna Deublers ljusmanifestation på söndag kl 19 utanför Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga. Det är många som hört av sig till mig om olika initiativ till upprop och kamp – man kan bara hoppas att alla dessa grupper strålar samman som en stark och positiv enhet på söndag kväll.

Låt Arboga bli den där trygga staden som den gamla farbrorn som ringde mig hoppades på då han flyttade hit.

Ljus på Arboga!

LJUS FÖR ARBOGA!!

Tore och Tor har namnsdag idag. Grattis!