Feel in the Blogg

Utsikt en fin kväll från Brittas hus i Närke. Solen är på väg ner…

Britta var ett solsken för så många – så ock för oss. Många är de som blivit fägnade och så väl mottagna hemma hos Britta. Värme, omsorg, en bit mat och glada skratt.

Britta betydde väldigt mycket för mig. Det var hon som blev min räddning när utbrändheten slog till och även vid sorger många år därefter. Jag tackade henne så ofta jag kunde och firade henne ibland med ”bubbel” som tack. Som här utomhus intill Brittas fina villa.

Många är de morgnar jag har vaknat upp i ”mitt rum” hemma hos Britta. Jag kunde komma ledsen och bedrövad en fredagskväll till Britta – för att läka över helgen och känna ny energi spira på söndagen.

Britta fyllde 75 år i juni och vi uppvaktade förstås!

För mina barn, liksom för många andra barn, hade Britta stor betydelse.   Det här är bilder från det som skulle komma att bli Brittas sista sommar…

Katten Sakura vistades ofta ”på grönbete” hemma hos Britta. Hon hade famnen öppen även för djur!

Idag, den 5 december 2012, begravs Britta – min bästa vän. Tyvärr hindrade en släkting till Britta mig och familjen från att publicera denna dödsannons.
Vi ville så gärna att alla de som Britta har hjälpt på olika sätt skulle få veta när hennes begravning ägde rum. Detta för att den som ville skulle ha en chans att visa sin respekt genom att närvara vid begravningsakten. Av någon anledning godtogs detta inte och vi ville inte bråka. Här kommer annonsen i alla fall – på min avskedsblogg för Britta:

Solen går ner på Björkbacken och vi saknar vår Britta så…

Denna söndagspredikan börjar med Domsöndagen som infaller idag enligt enligt västerländska kristna kyrkor. Men vem är det som ska dömas och varför?

På nätet hittar jag uppmaningar om att ”tänka på döden” denna dag och någon berättade att i bibeln står att just idag ska fåren skiljas från getterna och de sistnämnda ska brinna i helvetet! Vad har väl en stackars get gjort för ont??

Människan har alltid haft korkade idéer om djur utifrån djurens utseende och instinkt.

Jag bryr mig inte om vad domsöndagen står för och vad som uppmanas med den. Mitt devis är att alltid leva så bra som möjligt oavsett dag.

Men på tal om domar och rättvisa kontra orättvisa så är det bra att få kontakt med vården och den så kallade omsorgen ibland. För att mera förstå detta med orättvisor och inte.
Varför är det mest fundamentala i vårt samhälle lägst prioriterat? Varför är det inte högstatus och välavlönat att arbeta med det som måste vara det viktigaste i ett land – omvårdnad och utbildning.

I kontakten med vården och omsorgen ser man direkt hur hög arbetsbelastningen är och hur det saknas resurser. Ändå möts man av vårdbiträden, sköterskor och läkare som gör sitt yttersta och dessutom visar värme och omsorg om patienten.
Samma sak i skolan! Lärare som kämpar på trots överbefolkade klassrum och låg status.

Bilden av hemtjänsten här intill ser ju så trevlig ut. Ingenting påminner om tunga lyft, bajsblöjor eller larm mitt i natten – som också är en del av verkligheten. En mycket viktig del!

Jag är verkligen full av beundran för alla dessa människor inom sjukvården, hemtjänsten och skolan!

Domsöndagen borde handla om dessa orättvisor! Hur det är helt OK i Sverige att håva in pengar på finansjobb, klipp med bostäder och annat…
medan det som är värt något egentligen, att vi har friska människor och får välutbildade barn och ungdomar är klassat som yrken som ska ha låg lön.

Rent äckligt är det att höra talas om alla ekonomiska fallskärmar som löses ut för redan välbeställda och hur märkliga fastställda regler gör att avpolletterade politiker kan kvittera ut dubbla ersättningar.

Var finns fallskärmen för undersköterskan eller hemtjänstens personal som rycker ut mitt i natten!?  Nej, här är det fritt fall som gäller – och klara sig bäst man kan! 🙁
(Bilden ritad av TecknarOlle)

Om detta tycker jag Domsöndagen ska handla! Inte om stackar oskyldiga getter eller tvångstankar om döden.

För övrigt så var det en månad till julafton igår och idag är det en vecka till första advent. Katterna bryr sig inte ett dugg om vare sig advent eller jul utan håller sig till sina vanliga rutiner.
Som här – Curry spanar in fåglarna och retar upp sig på dom. 😀 Han morrar och skär tänder när han ser pippifåglarna snaska i sig fågelfrö som morsan lagt ut.
Hur kan jag vara så urbota dum, tänker han säkert. 🙂

Förutom Domsöndagen så har Katarina och Katja namnsdag! Grattis!

Bloggaren intar nu frukost. Ta det lugnt, njut söndagen och tänk inte så mycket på domar. Om det inte är i form av sådana här domherrar… 😉

(Foto: Sverige Radio)

Ett rent samvete är bästa huvudkudden, säger ordspråket.

Hur tänker du? Vilken sida ska vinna?

Hör du till dom som får dåligt samvete eller är du kanske så kall och egotrippad att samvetet alltid håller tyst.

Många kan tyvärr drabbas av dumma, illasinnade personer men Bertolt Brecht sa så här: ”Det finns bara ett sätt att bekämpa ondskan. Överlev den.”

Ett annat sätt är att ignorera dåliga personer. Inte låta dom påverka ditt liv. Inte ödsla din energi på sådana människor. Det kan kännas svårt ibland – men fundera på om elaka människor verkligen ska få ta plats i ditt liv.

Det finns också människor som tvekar över om de handlar rätt. De som har svårt att bestämma sig. Som hela tiden vacklar mellan olika beslut. – Hur gör jag rätt? – Vad är bäst just nu?

Till de personer i min omvärld som våndas, har beslutsångest och som nästan alltid kommer fram till att de borde ha gjort annorlunda – efteråt, så där med facit i hand, brukar jag säga:
– Man gör alltid det bästa i en uppkommen situation! Man väljer sällan det näst bästa.
Har du gjort ditt bästa behöver du aldrig känna ånger. Om det sen visar sig att andra förslag hade varit bättre – so what!? I situationen som var – valde du det du ansåg vara allra bäst.

Tänker man så blir livet lättare.

 En som sover med gott samvete idag är katten Felix. Fast visst kisar han litegrann…? 😉
Kanske var smällen han gav Vilda Wilma i tuffaste laget? Kanske knep han en mus som han nog inte borde ha gjort när magen ändå var full med mat hemifrån?
Nej, jag tror katter och andra djur har rent samvete. Skuldbeläggande står människor för när djur följer sin instinkt.

Gör ditt bästa – du kan inte göra mer!

Dagens namnsdagsbarn är Klemens. Barn ja, inte många nyfödda får namnet Klemens idag. Så här läser jag på Wikipedia om namnet:
Klemens, eller Clemens, är ett mansnamn av latinskt ursprung med betydelsen ’nådig’ eller ’mild’. Namnet har använts i Sverige sedan 1200-talet och var mycket vanligt under medeltiden. Sitt starkaste fäste hade namnet i Norrland där det även var vanligt som förnamn bland samer.

Sin starkaste period hade Klemens på 1950-talet och nuförtiden är namnet ovanligt. Högst några enstaka pojkar får namnet som tilltalsnamn varje år.

Grattis ni som heter Klemens! Ha en fin fredag och kanske ett litet namnsdagskalas! 🙂

Bloggen idag tillägnar jag en av mina bästa vänner som avled igår, tisdagen den 20 november 2012. Frid över hennes minne.

Britta Granberg, Björkbacken i Glanshammar är död. Efter en kort tid av allvarlig sjukdom somnade hon in lugnt och stilla den 20 november 2012.

Jag har minnen av Britta från hela min arbetstid på dåvarande CVA som sedermera blev FFV Underhåll och senare SAAB Aerotech i Arboga.
På 1970-talet kunde man träffa på syster Britta på ”sjukan”, hon jobbade som sköterska på företagshälsovården.
Så småningom blev Britta anställd inom rehabilitering – ett jobb som passade henne som hand i handsken. Britta sa ofta att hon ville jobba som en liten u-båt och med det menade hon att verka utan att synas allt för mycket. Den strategin lyckades hon med över all förväntan.
Som personalman och senare personalansvarig kom jag att ha en hel del kontakt med Britta – inte bara jag utan alla andra som jobbade med personalfrågor. Från att företaget haft en hel del rehabiliteringsfall – anställda som av olika anledningar behövde hjälp att klara sin arbetssituation – minskade fallen drastiskt genom Brittas försorg . Britta var fenomenal på att hitta lösningar som passade både personen i fråga och företaget. Hennes norrländska envishet, Britta var född i Gråträsk i Norrbotten, parat med kunskap och klokhet gjorde att hon klarade de mest svårlösta fall. Hennes klarsynthet och raka besked ingav respekt och förtroende hos såväl anställda som hos företagsledning.

Brittas livskamrat Henrik drabbades av Alzheimers sjukdom och på 1990-talet grundade Britta Alzheimersföreningen i Örebro. Britta var länge en av de drivande i föreningen.

Från att ha varit goda arbetskamrater blev Britta och jag bästa vänner. När jag sen själv blev sjuk i utbrändhet blev Britta mitt stora stöd. Otaliga var de gånger hon tog emot mig i sitt hus på landet då jag slutkörd och deprimerad kontaktade henne. Hos Britta fick man möjlighet att ”bara vara”. Stilla musik, levande ljus, omsorg och värme från en fantastisk medmänniska. En oas, en tillflykt, ett andrum, där hos Britta på Björkbacken.

När Britta pensionerades för ett antal år sedan slog hon sig inte till ro utan fortsatte att arbeta medmänskligt på olika vis, bland annat med familjehemsvård för vuxna. Britta hade förmågan att ta människor oavsett ålder och ställning. Hos henne trivdes såväl små barn som ungdomar och äldre. Mina egna barn åkte gärna till Britta och sov över någon helg bara för chansen att få utbyta tankar och funderingar med henne men också för att ha roligt, få skratta gott.

En fantastisk människa har gott ur tiden. Det kommer att bli oerhört tomt efter vännen Britta. Jag är säker på att många med mig, med oss, känner samma sak.

Vila i frid käraste Britta!

AMF, ett av många pensionsbolag hävdar i sin reklam att allt blir bättre med tiden. Det kan ju vara möjligt på sätt och vis – man blir äldre och förhoppningsvis klokare.  Men det viktiga vad gäller tid, anser jag,  är att den har ett slut.

Våra liv existerar under en begränsad tid. Hur fort tiden går kan till exempel upptäckas då man bläddrar i fotoalbum. Liten ihop med pappa. Och alldeles nyss ung – här med morfar.

Sen kom barnen… …som nu är vuxna. Med en mormor som en gång var en liten flicka.

Här nedan sittande med syster och vänner på trappan till sitt hem en gång…

Ju äldre man blir ju mer märker man hur svindlade fort tiden går och hur väldigt kort livet egentligen är. Går man som bloggaren på kurs i släktforskning får man ytterligare perspektiv på detta med tid.
Här om dagen kom det här fotot ända från Amerika – dit en anfader flyttade en gång. Bilden föreställer min morfars farfar Carl Fredrik Landerholm och hans andra hustru Karolina, som inte var min morfars farmor eftersom hon dog ung.
Min morfars farbror Carl for till Amerika 1888 via Hull i England och hamnade så småningom i Illinois. Nu har jag alltså träffat på en släkting ”overthere”.
Andra rötter ner till 1600-talet har jag hittat och det är intressant att följa släkterna och fantisera om hur de levde och hade det.

När man är liten vill man bli stor, när man är ung vill man bli äldre, flytta hemifrån, få ett bra jobb, hitta kärleken, bilda familj och man strävar och längtar att tiden ska gå fortare.
Men plötsligt upptäcker man att livet har en ände, att det kommer att ta slut. Släktingar avlider, vänner blir sjuka och man får en påminnelse om att allt inte är för evigt. Att det har ett slut.

Tänk om vi fick den här påminnelsen och förståelsen lite tidigare i livet! Tänk om vi lite mer på allvar förstod att livet är för kort för att slösas bort. Att bråk, osämja, krig och elände är fullkomligt vansinnigt att ägna sig åt när varje dag är en unik, skimrande gåva!

Ta tillvara denna söndag. Tänk på vad som är värt något i livet och inte. Glöm bekymren för en stund, skippa tankarna på orättvisor och lev lycklig för en dag. Lycklig över att ha livet kvar – ännu en dag…

Cancerfondens reklam säger: Världens vackraste ord – imorgon.
Ett visst ordstäv säger: Den friske har många önskningar, den sjuke bara en…

Du lever idag – ta till vara den tiden på det bästa sätt som du kan.

Lillemor och Moa har namnsdag idag. Gratulerar!