Feel in the Blogg

  Så här ser min personliga almanacka ut för september 2013. En bild som min pappa gillade särskilt mycket.
September – lugn och stilla, ljus och mild. September – en höstmånad, min månad – och jag älskar hösten. Hösten är så anspråkslös och försonande. Kravlös och mjuk – vila och återhämtning.

Medan jag skriver sitter som vanligt katten Felix intill…  Han liknar mycket en av katterna på september månads uppslag i kattkalendern:  ”Love does not consist of gazing at each other, but in looking in the same direction together”, säger texten på kalendern.

Så kloka ord. Ord som får mig att tänka på min salig svärmor. Jag minns när vi var unga, diskussionerna gick höga hemma hos henne.  Till slut var alla riktigt arga, utom min svärmor som då utbrast: – Oh, så skönt!

Alla kom av sig! – Vadå skönt?? Just när vi argumenterade och skrek som värst, envisa över att få just sin egen åsikt att vinna över den andres!

Det var svärmor Kerstins sätt att avbryta en diskussion som höll på att spåra ur. Precis som en dåtidens Cecar Millan avbröt hon beteenden genom att göra något oväntat.
I Cesar Millans fall gäller det hundar – men kan lika gärna gälla människor. Ett avbrott, en puff i rätt riktning, en oväntad vändning och man måste stanna upp, dra efter andan och förhoppningsvis tänka om.
Bråk leder ingen vart!  Varken i små eller större sammanhang. Och tankarna går förstås vidare till detta land: Syrien!

Tankar på  och  men också på  och Masslakt av civila, gasattacker mot barn och rop på hjälp, räddning, vedergällning och krigsliknande situationer.

Nu är jag inte så naiv att jag tror att en liten puff i rätt riktning eller ett oväntat verbalt avbrott har effekt varken på Syriens president Assad  – eller på stormakterna tyvärr.
Och samtidigt som väl alla vill få slut på det som händer i Syrien så vill ingen vara den som ropar på storkrig.
USA – ofta hatat för sin inblandning i andra länders affärer men också ”storebror” som vi vill ska komma till undsättning då Europa eller resten av världen är på väg att kantra. Barack Obama har ingen lätt uppgift.

Vad kan vi vanliga människor göra? I förtvivlan ser vi på hur våra medsystrar och bröder i Syrien lemlästas och dödas.

Vi kan be en bön om vi känner för det. Många kyrkor i vårt land ber nog idag för Syriens folk.
Vi kan också mer handgripligen agera genom att till exempel skänka pengar till
Läkare utan gränser!   Klicka HÄR!

UNICEF – För Syriens barn! Klicka HÄR!  

Rädda Barnen – HÄR!  

Röda Korset HÄR!

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. GÖR NÅGOT!!

September, ja. Denna milda, vackra höstmånad öppnar tufft. Men tänk då på de fina orden i visan…

Minns i november, den ljuva september,
den tid då äpplet faller moget.
Grå är november men ljus är september,
för den som bara väntar troget.
Mörk är december men ljuv är september,
då livet är öppet och redoboget.
Dofter vi anar och vinden oss manar att följa.
Följa, följa, följa, följa,
följa, följa, följa, följa.

HÄR kan du höra melodin på engelska men fina bilder via Youtube.

Låt hösten bli just anspråkslös och försonande, kravlös och mjuk. En årstid av vila och återhämtning. För dig, för mig och för Syriens folk. Låt oss börja nu i september!

Fallfrukt kan bli en god kompott till frukosten. Äpplen finns lite varstans nu i september. Någon känner kanske för att palla men du kan säkert få några äpplen av grannen om du frågar snällt.

Min septemberfrukost imorse! 🙂

Just när jag skulle skriva mera om Rom. Om den s k lösgommen där man kan stå på taket och titta, förhoppningsvis utan att få svindel.

Just när jag skulle beskriva hettan de många trappstegen …..

Precis just när jag skulle berätta om Tiberön. Om vägen dit. Om människorna utefter vägen. ….. ….. ….. ….. …..

Just då hörde började jag tänka på det här: På Lundsberg, på alla plågoandar där och på andra internatskolor, på mobbing i skolor över huvud taget – och på folk som rycker på axlarna, inte bryr sig eller tycker ”lite får man tåla”.
Då kändes Rom inte så lockande längre…

Just då hörde jag också ett: Ropet kom från Syrien. Från ett folk som successivt slaktats i över två år. På droppen – gasattacken.

På flykt och trängsel vid stängda gränser.

– och länderna runt omkring som fortsätter att diskutera, komma med resolutioner, bråka sinsemellan om vem som har rätt att reagera, agera eller inte.

Då kändes en blogg om semester i Rom fullständigt ointressant!

Jag tänker på slagsmål. Hur jag skulle reagera om någon började slåss, fortsätta slå mot en person i underläge.
Jag skulle skrika: ”– SLUTA! ” Om jag tordes och var stark skulle jag gå emellan. Kanske till och med knocka den som gav sig på den svage för att få stopp på den hemska misshandeln.
Det jag INTE skulle göra vore att vända mig om och gå – eller starta ett sammanträde och fundera på vad som borde göras.
Och jag skulle inte bry mig ett dugg om ifall slagskämpen jag stoppade var en höginkomsttagare med rötterna i Lundsberg eller vad han ansåg sig ha för avsikter med att slå ner någon. Jag skulle säga STOPP – nu får det vara nog och rädda det som räddas kunde!

Någon gång måste man sätta punkt! Någon gång måste man slå näven i bordet!

Så tänker en enkel medmänniska i en liten stad i Sverige. Hur tänker du?

 Klicka HÄR för att komma till Läkare utan gränser – för hjälp till Syriens folk!

Söndagens predikan berättar om en idyll. En unik plats i världen –  i Sticklinge i Himmeta. Unik för där vilar en rofylld glädje och en välkomnande värme som inte upplevs överallt.
Vi besökte åter denna fina plats igår.

Hunden Sally vill att vi följer med – hästarna ska tas in till gården. När Birgitta Sund visslar kommer hästarna. Per-Erik och Jakob går dem till mötes.

Lilla fina fölet Ella född i juni!
Här med sin mamma:

Tillbaka mot gården. Himmeta kyrka syns i bakgrunden, bör noteras i denna söndagens predikan. 😉

Jenny har sina fina hästar här:

Förutom Sally och hästar finns det fler djur på gården.
Höns och en tupp! Och katter förstås!
Här fina Kajsa-Maja! Hittekatt från Stockholm som via Polisen kom till gården i Himmeta! 🙂

Men det är inte bara djur och natur på gården – det byggs bilar också! I alla fall en! Det tar sin tid men det går sakta men säkert framåt, säger Per-Erik.

Han lär sig allt från grunden och klurar ut hur det ska vara och fungera. Träklädsel förstås – ek – Per-Erik är en träman!

Känner man sig trött och pressad, ledsen och stressad – ett besök hos Birgitta och Per-Erik får alltid bloggaren att må bättre! En harmonisk idyll!

Den sedvanliga kardemummakakan vankades förstås! 🙂

Makarna Sund har många strängar på sin lyra – ta hand om utsatta barn och ungdomar är en av dessa. Och att ta hand om bloggaren med familj då och då också förstås! 😉

Bloggaren kallar denna oas i tillvaron en unik plats i världen och så är det för oss. Det finns förhoppningsvis fler oaser och idyller som just du finner den mest unika och fantastiska i världen. Ta tillvara den!

Njut av det du har omkring dig! Det lilla kan vara det stora.

Denna söndag gratulerar vi Arne och Arnold! Hurra!

Att ta tillvara stunden kan vara
att njuta av ögonblicket då en kissekatt möter dig i arla morgonstund.

Den här bilden cirkulerar nu på Facebook och visar Stina och hennes mamma. Aftonbladet skriver om hur invånarna i Glasberga  i Södertälje rasar mot att människor med Downs syndrom och autism planeras få boende i området.

”Vi tänker på våra barn som inte kommer att känna sig trygga i sitt eget bostadsområde”- är ett av argumenten från Glasbergaborna.
Skrämmande människofientlig inställning! Tänk om det var ditt barn med Downs syndrom? Kanske just ditt framtida barnbarn föds med ett handikapp som kräver LSS-boende på sikt! TÄNK!!

Inte långt från bloggarens hemort finns liknande människofientlighet. I Nannberga! Arboga Tidning gör ett uppföljande reportage idag:
Plötsligt låtsas Nannbergaborna oroa sig över flyktingpojkarnas placering i Nannberga med argument som ”-Här finns ingenting för ungdomar”.
Men vad vet de om flyende pojkars behov? Kanske lite vänlighet och tryggt boende räcker?

Andra tror att de nio pojkarna ska duscha så otroligt ofta och dricka sådana ofantliga mängder vatten att grundvattennivån ska rubbas!!
Men kom igen!!
Säg heller som det är: – VI VILL INTE HA ER TILL GRANNAR!

Människor med handikapp, människor med invandrarbakgrund är inte välkomna – vad blir det härnäst? Förbud mot skånsk dialekt i Norrland? Eller neka glada, positiva människor boende i tungsinta tristbyn!?

Var inte så fruktansvärt rädda! Nya saker är inte farliga! Var istället nyfikna och intresserade – välkomnande! 🙂

Minns den Gyllene regeln! Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem!
Går lika bra omvänt: Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.

Klicka HÄR för att läsa reportaget i Bbl/AT!

På tal om boende så firar bloggaren 35 år i sitt hus idag! Det ska förstås firas! 🙂

 Runt år 1900 såg det ut så här på bloggarens gata!
Huset några år senare: Glasblåsargården, då arbetarbostad för glasbrukarna vid Arboga Glasbruk.

1 augusti 2013 flaggas det!

 Firas ska det och kanske med något av de goda som finns på gården. Mums!
Blir till ett härligt lunchmål!

Lite blommor finns det också – och en hel del ogräs… Som kan vara nog så vackra!

Insekter! Och ett och annat kräk som benämns ohyra… Fångad av de duktiga katterna och den fick en hederlig begravning!

GRATTIS! Per och Pelle har namnsdag idag!

Ha en fin torsdag, denna första dag i månaden augusti. Och var inte så rädda!

Det finns farliga saker i världen som man bör har respekt för. De allra flesta människor tillhör inte den kategorin.

Hört talas om begreppet ”mina barn och andras ungar”?

Så här ser dagens förstasida ut på den lokala Arboga Tidning: ”Nannberga skola trygg flyktingmiljö”. Visst ser det idylliskt ut – så välkomnande för ensamkommande flyktingbarn! Eller…?

De två eldsjälarna på bilden har förvandlat den gamla skolan till en trygg plats för de nio (9) flyktingbarn som kommit till Sverige och som är en del av Arboga kommuns beslut om att ta emot just ensamkommande barn.

Eller är det ”en trygg plats”??

För det är tydligen skillnad på våra barn och andras ungar! Beslutet om att ta emot nio pojkar i åldern från 15 år har fått Nannbergas boende att protestera vilt!

Livet på landet är alltså inte alls så mysigt och hemtrevligt som man kan tro… Trots att bara 4-5 grannfastigheter berörs av flyktinghemmet har mer än dubbelt så många boende protesterat genom att överklaga till länsstyrelsen och även till Mark- och Miljödomstolen.
Man tar alltså till alla knep och möjligheter för att ”bli av” med flyktingbarnen. Skrämmande! Här en bild från Heby som också tar emot ensamkommande flyktingbarn:

Varför är vissa människor så rädda? För vad? Vad ska hända? Hur tror ni att dessa flyktingar känner när de får ett sådan här ”välkomnande”? Kan det faktiskt tänkas att de blir lite misstänksamma mot omgivningen och inte särskilt vänligt inställda? Vems fel är det då?

Förr i världen var familjerna i Sverige stora. De kunde bli ännu större med lite god vilja. Bloggarens mor har berättat att i byn Regna i Östergötland fanns när hon var liten en barnrik familj där både mor och far hastigt avled i svår sjukdom. Plötsligt stod 7-8 barn föräldralösa!

Invånarna i byn vägrade låta ”myndigheterna” ta hand om barnen och ungdomarna utan alla i byn ställde upp. Snart hade barnen fördelats ut i andra familjer. Någon tog ett par stycken barn, andra tre och några kom ensamma till sin nya familj.
Men de fick ha kvar tryggheten att bo kvar i samma lilla by. Tryggheten och värmen att veta att byn brydde sig och värnade om dem.  Mamma minns detta med glädje och kan berätta att alla barnen klarade sig bra sen i livet.
(Bilderna är hämtade från nätet och har ingen koppling till berättelsen från Regna.)

Förr kunde det vara fattigt och svårt men ändå fanns givmildhet och värme – men hur ser det ut idag? Var det bättre förr?

Bloggaren kan bara hoppas att folket i Nannberga kommer på bättre tankar och inte fortsätter att bete sig så här ogint och inskränkt framöver. Ge ungdomarna som flytt en chans! Det är väl det minsta man kan begära!

För övrigt kan jag berätta att söker man på ”ensamkommande flyktingbarn” på nätet kommer massor av främlingsfientliga sidor upp. Vidrigt!

Hela artikeln om flyktingmottagningen i Nannberga skola kan läsas HÄR i Bbl/AT!

Fönstren på vid gavel igår – fy så varm det har varit. Något bättre idag men hett ändå trots att solen idag enbart lyser med sin frånvaro.

Himlen var så här fin igår kväll:  Kan det vara ”Cirrus uncinus” – s k skidspetsmoln? Bloggaren letar på SMHI:s sida men hittar ingen molnsort som riktigt liknar denna. En fråga har nu gått iväg till SMHI! Svar kommer här på bloggen så småningom!

Algot har namnsdag idag! Vad kan man göra annat än att önska honom allt gott på namnsdagen! 😉

Avslutar bloggen med stekt potatis och ägg!
Härliga gulor i äggen från Ingrids lyckliga hönor!