Feel in the Blogg

 Hösten närmar sig med stormsteg. Med den följer vackra färger.

Och solen sken så vackert mot den regnvåta Centrumleden i Arboga när jag tog mig en promenad här om dagen.

Träden har inte riktigt börjat skifta färg överallt men lönnen intill garaget är grann!

Än så länge njuter jag av det vackra. Sen blir det mera jobb… När alla de vackra löven singlat ner till marken… Min trappa var så här vackert smyckad igår! Prickig av nedfallna vildvinsblad.

När jag jobbar i trädgården blir katterna så glada! De gillar när jag är ute med dom. Här glada Wilma! Wilma är en riktig pratkvarn och svarar alltid på tilltal! Det kan bli en lång konversation! 🙂

Njut de fina höstdagarna och tänk på stroferna jag avslutar bloggen med idag.

Men först namnsdagsbarnen!
GRATTIS LENNART OCH LEONARD IDAG FREDAGEN DEN 28 SEPTEMBER!

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Dagligen rasar nyheterna över oss – både lokala, nationella och de som kommer till oss från länder utanför Sveriges gränser.

Jag berörs på olika vis. Först Hadille. ”Tvååriga Hadilles mamma vill ha tillbaka sin dotter” läser jag bl.a. i DN

Hadille som lämnades av sin mamma bara 20 dagar gammal. Lämnades hos en man som inte var hennes far och som misshandlade den lilla babyn svårt.
Plötsligt efter att inte ha sökt efter sin lilla dotter på två år vill mamman ”ha tillbaka” henne.
Hur tacklar man sådant? Ska det biologiska bandet alltid vara avgörande? Vem ser till den lilla Hadilles väl och ve, hennes rättigheter att få ett bra liv?
Samtidigt – vem vet varför Hadilles mamma lämnade barnet? Vem vet varför hon inte tagit kontakt tidigare? Kanske är det möjligt att en förening mor – barn kan leda till något gott?

Annat som berör mig är Peter Mangs.

Svenska Dagbladet skriver idag, citat: ”Serieskytten Peter Mangs var inte psykiskt sjuk när han mördade två personer och försökte mörda ytterligare fyra i Malmö. Det konstateras i den rättspsykiatriska undersökningen av Mangs.” Det konstateras också att Mangs har Aspergers syndrom. Därmed kan Mangs dömas till fängelse för sina hemska brott.
Oavsett brotten och Peter Mangs själv – känns det härligt att läsa att Aspergers syndrom ännu en gång inte dokumenteras som en sjukdom. Aspergers syndrom är inte en ”allvarlig psykiskt störning”! Tack för det.

Slutligen det som måste beröra alla – kriget i Syrien! 🙁

Min dotter ringde igår och var så upprörd: – Varför gör ingen någonting!!??

Hon sa det som jag också tänker: ”- Vad känner Syriens folk när vi bara handfallet tittar på!?”
”-Vad bryr sig dödspatrullerna om att sammanträden hålls långt borta och någon ledare fördömer dödandet!?”
”- Och de som mirakulöst överlever – hur kommer de att tänka och agera mot omgivningen som inte gjorde ett dugg för att stoppa dödandet!?!

Värst drabbas som alltid barnen…

Ni gubbar på höga poster – sluta sitt i sammanträden och mumla för att komma fram till INGENTING!

GÖR NÅGOT FÖR ATT RÄDDA SYRIENS FOLK – NU!!

Sådana här saker berör mig idag förutom de rent personliga – sådant jag väljer att inte dela med mig av men som berör mig mycket starkt just nu.

Dagmar och Rigmor ska firas idag! Jag tänker på två lärare med namnen. Dagmar Rydbeck, lärare på Gäddgårdsskolan en gång i tiden – och Rigmor Stridsberg, också välkänd lärare i Arboga. Den förstnämnda finns inte i livet längre men Rigmor Stridsberg kan gratuleras!
Grattis alla Dagmar och Rigmor!

Avslutar dagens blogg med ett par strofer ur John Lennons ”Imagine”:

Imagine there’s no countries
It isn’t hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people living life in peace

You, you may say
I’m a dreamer, but I’m not the only one
I hope some day you’ll join us
And the world will be as one

I morse upplevde jag såväl känslan av doft som känslan av empati på ett särskilt sätt.

 Först när jag kom upp kände jag en kryddig doft över hela lägenheten. – Vad kan det vara som doftar så, tänkte jag. – Är det en blomma som slagit ut? Men det var en annorlunda doft – inte som blommor brukar dofta. Jag funderade, gick runt i våningen och tittade.
Sen kom jag på det!! Mitt nyinköpta te! Ett klassiskt ayurvediskt kryddte enligt beskrivningen.

Innehållet: Kanel, kardemumma, ingefära, kryddnejlika, svartpeppar m m. Inte undra på att det doftade så annorlunda gott! Yogi Tea är gott att dricka också och finns i flera smaker! Ekologiskt är det också! 🙂

 Annorlunda men inte god – var doften som slog emot mig i stora gästrummet… – Aha, nu har katterna tagit in en råtta igen och den ligger här död någonstans, var min första tanke.

På alla fyra kröp jag runt för att leta efter det döda djuret då jag hörde ett ynkligt jamande. Vilda Wilma hade blivit instängd på mitt kontor över natten… Hon var så upprörd och olycklig när hon kom ut, jamade och jamade om och och igen.
Och på kontoret väntade det här… Det var den lukten jag känt.
Stackars Wilma hade även kissat – på mattan och på min portfölj…

Men men, sådant är livet med katter och en olycka händer så lätt. Nu blev golvet rent och mattan tvättad och Wilma är lycklig och fri igen! 🙂

  Uh-uh-ljud då – vad är det för något?
Ja, det kanske är fel beskrivet men jag menar det där ömsinta ljudet som kvinnor ger ifrån sig ibland. Ett ljud – inte från munnen utan genom näsan. ”- Uh, uh”

När kvinnor håller en liten nyfödd baby.

När man vårdar en sjuk eller kramar om en gammal, trött människa.

Ljud som uppkommer när en stark känsla av värme och inkännande uppstår – som vid närhet till en katt.

Detta ljud är nog typiskt kvinnligt. Jag hörde det senast när min dotter med tandläkarskräck behandlades av en mycket bra tandläkare, kvinna. ”- Uh, uh”.

Kanske en del män också ger ifrån sig sådana ljud – det vet jag inte. Jag har i alla fall aldrig hört ett sådant ljud från en man.

Själv kom jag på mig med att låta uh, uh imorse när jag bläddrade i Arboga Tidning. Nej, det var inte bönder som fick mig att avge sådana ljud utan det här: Grisar – djur jag känner stark empati för. Bilden fanns intill artikeln om att det är ”Bonde på stan” i Arboga på lördag.

Lite längre bak i tidningen och jag gav ifrån mig nästa uh-uh-ljud! En försvunnen katt – och mitt hjärta svämmar över.

Vore kanske kul att veta lite mer om detta uh-uh-ljud! Men vem forskar på sådant!? 😉

Enar och Einar har namnsdag idag den 26 september. Grattis!

Själv kan bloggaren fira ny frissa idag! 😉
Tack Jenny för klippningen på Slingan vid Torget i Köping!

Här om dagen tänkte jag på livet som en tågresa. Vi är alla passagerare och följer med på resan.

Men så plötsligt stiger någon av! Den käraste vännens resa är till ända. Biljetten som löstes en gång räcker bara hit…

Så sorgligt med så definitiva avsked. En hastig kram, några kärleksfulla ord eller kanske inte ens det hinns med när tåget sätter sig i rörelse igen och går vidare – livets tåg…

Vem vet när min ändstation är den nästa? Hur länge får du åka med? Ett litet tag till kanske eller längre… …innan du måste gå av och lämna din plats.

Så vemodigt att tänka på men så viktigt. För vår resa har ett slut, det vet vi alla. Så se dig om i din kupé, var vänlig mot dina medpassagerare och njut av landskapet som flyter förbi. Din biljett har en slutdestination men du vet inte när och var.

Jag försöker tänka så och njuta av varje dag. Förmodligen kommer det med åldern. I ungdomen är man sorglös och kan nästan inte vänta på att framtiden ska komma, att man ska fylla 13, 15, 18 o.s.v.

Några som inte tänker så utan lever dagen som den kommer är mina katter. Idag var det åter dags för morgonshow! Lite slagsmål på skoj och sen vänskaplig kram!

Vaktkatten Felix var på plats och höll koll! Han tycker dom är SÅ jobbiga! 🙂

Fredrika har namnsdag idag! Grattis!

Jag tänker direkt på den här kvinnan: Fredrika Bremer!

”Fredrika Bremer anses vara kvinnorörelsens främsta pionjär”, skriver Wikipedia. Läs mera HÄR!

Var rädd om biljetten du fått på livets resa.
Vårda den ömt.
Resan går fortare än du tror.

Av olika anledningar kom jag idag att tänka på livets gång.

Från det lilla nyfödda barnet… …till den gamla och trötta kvinnan.

Har ni tänkt på hur märkligt man reagerar när man får veta att någons liv snart är till ända? Man blir förskräckt, utom sig och det känns närmast lite chockartat. Tårarna rinner och man vill inte tro att det är sant.
När det egentligen är något vi alla vet redan från början. Att livet har ett slut. Att vi alla ska dö en gång.

Jag upprepar det jag sagt så många gånger här på bloggen: Lev medan tid är! Ta tillvara stunden! Njut av det lilla – som egentligen är det allra största!
För du vet aldrig när det är över. När du kramat om vännen för sista gången. När du upplevt din sista dag, din sista natt, din sista sommar…

Låter det sorgligt? Kanhända – men det är sanningen. Så lev medan tid är.

Dag och Daga – denna söndags namnsdagsbarn.
Ta tillvara din DAG! Och grattis alla Dag och Daga.

Hur snabbt gulnar lönnarna

som pryder vår vandring i parken,

att dö är att resa en smula

från grenen till fasta marken.

(Stig Dagerman)