Feel in the Blogg

Måndagsmorgon med katten Felix – en del av vardagslunken. Något man tar lite för givet.

Ingen speciell dag. Inget särskilt ska hända – vardagslunk – men ändå fantastiskt stort! För vardagslunken är en lugnare del av livet och livet är en gåva som vi har men som snart är borta.

Jag tänker på livet idag. Som den huvudlösa skuggan här bakom mig ruvar döden på oss alla. Vi vet inte när –  bara att den kommer.

En del har fått sina dagar räknade. Vet mera bestämt när de ska ta slut. Svår sjukdom har gjort att vardagslunken blir en unik nästa oåtkomlig gåva. Dörren som nyss stod vidöppen är nu bara på glänt…

Mörka tankar, sorgsna funderingar under en promenad i mörker – förbyttes till glädje och värme – LIVET – hos älskade mor och far! Här häller pappa upp Farsdagspresenten för smakprov – Linie Akvavit.

Vi fick en så trevlig kväll tillsammans!  Kastet från en tillvaro i dödens skugga till ljuset och värmen hos föräldrarna gjorde säkert sitt till. Jag ringde dom imorse och tackade för den fina samvaron igår och de delade min åsikt.
Lyckan att ha kvar sina gamla föräldrar är stor.

Vardagslunken är livet. Inte livet med yviga gester och fantastiska upplevelser – utan det vanliga, enkla livet som är så mycket värt. Det kan vara en busig katt på morgonen! Eller kajorna som vänskapligt delar fågelfrön med småfåglarna. Blomman som räddades från den tidiga frosten ute på trappan och som nu blommar vidare!

En nattfjäril som vilar på en vägg. Enkla, vardagliga ting som är fantastiska om man betänker alternativet till liv.

Google har en tänkare på sin logga idag – så det kanske är en lite filosofisk måndag.

Namnsdagsbarn denna måndag är Konrad och Kurt. Grattis!

”Livet är det som pågår när vi sysslar med annat”, sägs komma från John Lennon och är i alla fall ett väldigt bra citat! Ta tillvara! Upplev lyckan av vardagslunken.

KRAM till er denna filosofiska måndag!

I natt drabbades jag av det som kallas ”vargtimmen”.

Det är svårt att hitta information om begreppet. Så här läser jag på Wikipedia:  ”Vargtimmen kallas den tid före gryningen som infaller ungefär 03.00 – 05.00 och då kroppens aktivitet är som lägst. Blodets halt av hormonet melatonin är som högst, kroppstemperaturen och blodtrycket sjunker till dygnets lägsta nivåer och ämnesomsättningen går ner.”

Så här beskriver Ingmar Bergman denna tid om natten:
”Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning, det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Den är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme då de flesta barn föds.”

En tid på dygnet då man borde sova men då grubblandet blir till en mara. Där inga lösningar syns till och vanmakten är stor. Jag upplevde det i natt…
Man vrider och vänder sig, funderar, gråter, funderar igen, hittar inga svar, är färdig att ge upp, kastar sig av och an i sängen.
Kanske känns tiden svårare för vissa?
Lyckas till slut att somna konstigt nog…

Så kommer morgonen, ljuset! Det mörka är borta! Vargtimmen är förbi! Allt känns plötsligt annorlunda. Bekymren från i natt känns möjliga att lösa, oron ter sig mindre och det finns HOPP!

Sen oss emellan tycker jag att begreppet vargtimme med dålig klang är en trist benämning då det förknippas med ett ständigt förtalat djur.

Nu är det över – för den här gången! Några koppar te förmedlar tröst. ”If we can cry together, we can laugh together”.

Och den här: ”Great people still have childrens hearts”.

Jag tittar ut och vad ser jag!? Snön har fallit över Arboga i natt!
Jag får omedelbart julkänslor! 🙂 (Observera det jämställda i bilden!) 😉

Tittar på Scouternas adventskalender som jag beställt och ser framåt! Ser framåt med glädje. Vargtimmen är förbi.

Vendela ska firas idag! Grattis!

Njut av dagen och glöm bekymren!
Allt löser sig till slut!
🙂

Hela Järntorget var fullt av människor som hörsammat manifestationen i Arboga igår. Protesten mot det våld och de främlingsfientligheter som gror i staden.
(Foto: Anna Bonnevier)

Det gjorde mig varm inombords att se så många medmänniskor på plats – människor i alla åldrar, med olika hudfärg och etnicitet men med samma färg på hjärtat, som en av initiativtagarna citerade ett litet barn.

Initiativtagarna säger i lokalbladet idag att de är förvånade över de många ”kändisar” som valt att delta och också tala. Detta eftersom de varit måna om att manifestationen skulle vara opolitisk. Kommunalrådet, kyrkoherden, en riksdagsman och landshövdingen för Västmanland framträdde bland andra.

Jag nämnde i bloggen igår att jag tyckte det var en onödig kommentar att på kommunens hemsida poängtera att manifestationen vare sig var politisk eller religiös. Det kändes ovidkommande. Allt är politik och allt handlar om att leva och överleva. Alla är välkomna!
Visst var det fint igår – men, det är idag det börjar! 
Manifestationer i alla ära men det är vardagslivet det handlar om. Snacket människor emellan, känslan för det främmande och ovanliga, hur vi agerar som medmänniskor mot varandra.

Det senaste inlägget på min blogg säger så här: ”När de här överfallen skedde i Arboga då fanns det minsann inga 13 polispatruller på plats för att hitta förövarna men så fort det är invandrare inblandade då finns det hur mycket resurser som helst.”
Det är sådana uttalanden det handlar om.

Hur gör du när du hör sådant? Hänger du på eller ifrågasätter du?
Tänker du lite längre än bara fyrkantigt inom din egen lilla värld? Funderar du på hur du själv skulle känna ensam, långt borta i ett främmande land?
Hur du skulle må om du själv blev attackerad eller bara tänka tanken att inte våga gå ut för att bli överfallen?
Vad tycker du om våld och fientlighet egentligen? Är det OK eller vill du känna dig trygg och harmonisk? Vad gäller för dig?

Behandla alla så som du själv vill bli behandlad – en enkel regel.
Sen är det helt OK att inte älska alla, man behöver inte ens tycka om människorna man möter, men man ska visa respekt!

Gårdagen är förbi – det är nu det börjar!

På Facebook hittade jag den här teckningen. Lite kul. Säger en del om oss människor.

Grattis Marika och Marika som har namnsdag idag!

Igår gjorde Arboga sig åter känt riket runt via media och åter var det för en dålig sak. Arboga har kommit att förknippas med knark, mord och främlingsfientliga attacker. Vill vi ha det så?

Via SVT:s nyhetssida kunde man senare läsa: ”Polisen har gripit tre män födda 1983, 1981 och 1985. Männen har lokal anknytning och kända av polisen sedan tidigare för våldsbrott.”

Jag skäms över min hemstad! 
När jag ser sådana här bilder (från Magazin24, Aftonbladet och Expressen) blir jag först gråtfärdig och sen jättearg!

Det gick snabbt igår när jag tände till. Via Facebook sände jag ut så många upprop att sidan protesterade och jag fick lov att uppge en så kallad captcha. En captcha är en ”robotfälla”, ett test som antas vara lätt att lösa för människor, men inte för programvaruagenter. D v s Facebook ville förvissa sig om att jag inte var dataprogram som vräkte ut meddelanden utan en vanlig människa.

Och mina meddelanden gav resultat! Uppropen genererade en mängd nya upprop, kontakter och aktiviteter i ett växande nätverk.

 Ibland känner jag mig ensammast i Arboga. Det är när jag hör smygrasistiska kommentarer, när jag läser inlägg på Facebook som är så där på gränsen – och jag protesterar. Jag får höra att jag överdriver, uppförstorar och att det minsann inte är frågan om rasism – men…

Då känner jag mig ensammast i Arboga. För vi som följer regler, begär tillstånd, aldrig skulle ta till våld för att protestera kan verka väldigt flata och kraftlösa. Vi märks inte alltid bland alla gapande, skränande, hotande personer.
Men det finns ett uttryck som heter ”tomma tunnor skramlar mest” och så är fallet även här i Arboga.
Och de som tycker precis som jag,  vi som inte är lika högljudda och påstridiga – är många, många fler!

En bild från Flyktingförläggningen i Arboga igår. De här människorna som flytt från sina hemländer, från krig och våld, i hopp om lugn och värdighet i Sverige känner sig förmodligen ensammast i Arboga just nu. Så vidrigt – jag skäms över min hemstad! Men låt oss ändra på det!

En av vännerna på Facebook föreslog 5i12-rörelsen – och varför inte?
Så här står det på deras hemsida:

”Under 20 års tid har vi bedrivit ett framgångsrikt opinionsarbete mot främlingsfientlighet och rasism. Möten mellan människor är viktiga för att förändra beteenden och attityder. Manifestationer och insändare, seminarier och utbildning, skolinformation och kulturevenemang är exempel på  aktiviteter som vi arrangerar.”

Klicka HÄR för att läsa mer om 5i12-rörelsen!

Låt oss komma samman  alla mot främlingsfientlighet och rasism. Låt oss känna gemenskapen i att vi är många, många som tycker precis likadant och inte alls ensamma!

Och låt istället den lilla grupp som stod för attacken och för främlingsfientligheten bli de som känner sig ”ensammast i Arboga”!

Attacken mot Flyktingförläggningen kom snabbt och oväntat. Låt en motattack komma lika snabbt – men en mjuk mottattack!

MJUK MOTATTACK MOT FRÄMLINGSFIENTLIGHET I ARBOGA!

Namnsdag är det idag också. Antonia och Toini ska firas.
Antonia – namnet är en kvinnlig variant av Antonius som är latinskt och betyder ’oskattbar, ovärderlig”. Namnet Toini har finskt ursprung.
Grattis!

Man lär så länge man lever är ett talesätt och det är så sant. Ju äldre jag blir desto mer inkännande och empatisk blir jag, så känns det.
Man lär sig att välja bort det dåliga för det goda. Att inte reta upp sig i onödan, att ha fördragsamhet och inte ödsla tid på bagateller och småaktighet.
Det är klokt för man vet inte hur länge man får ha möjligheten att lagra visdom. Man lär så länge man lever – men hur länge är det?

Sådana saker filosoferar jag över i mitt till synes ändlösa räfsande. Men istället för att stressa över alla löv som oavbrutet faller ner där jag går och räfsar så njuter jag av det vackra. Som stjärnor av guld ligger lönnens löv på den våta asfalten. Och alldeles krusidullig ser Lobelian ut som trots allt klarat de senaste kyliga nätterna. 

Fallfrukt från äppelträdet Maglemer blir lönen efter dagens räfsande.

När jag går där och räfsar och tänker funderar jag också på ondska. Var kommer den ifrån? Jag är övertygad om att inget barn föds ont. Ändå finns det ondska runt omkring oss. Ondska som får mig att gardera mig med en brödkavel i soffan efter att ha blivit skrämd en mörk kväll. Ja, vad tar man till när man vill kunna försvara sig? Någon berättade att en fickkniv får man bära på sig – men jag skulle inte vilja sticka kniven i någon.
Via ett postorderföretag beställde jag självförsvarsspray. Den bär jag med mig nu. Men visst är det hemskt att jag och andra ska behöva göra det!

 Ja, var kommer ondska ifrån? Jag tror att det finns människor som av olika anledningar har svårt att förstå andra människors känslor. Dock är jag helt säker på att empati kan läras. Det går att träna sig på att vara god.

Så lär så länge du lever! Träna på snällhet!
För din väg genom livet har ett slut och du vet inte när och hur fort slutet nalkas.

En som inte klarar att leva utan kärlek är katten Curry. Han är ett riktigt matvrak men får han välja mellan mat och kärlek – en smekande hand, en stund i knäet – så väljer han alltid kärlek.

När jag besökte Bokmässan i Göteborg fick jag en liten nostalgikick av en kylskåpsmagnet. Bilden hade jag som tavla i mitt rum när jag var liten. En bild av godhet, omsorg och trygghet. Nu sitter bilden på mitt kylskåp!

Den gyllene regeln är oslagbar: ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem.” Var mot dina medmänniskor som du vill att de ska vara mot dig. Så enkelt.

Söndagens namnsdagsbarn heter Stellan.
Ge honom en kram och ett GRATTIS!

Låt det enkla, vackra
smeka din själ
och ge dig ro.

Löv i en skottkärra