Feel in the Blogg

Bloggaren gillar te och dricker gärna någon av Yogi Tea’s sorter. Med en god kopp Yogi Tea följer alltid ett visdomsord! Varje tepåse är försedd med kloka ord.

Om några visdomsord kommer dagens predikan tillika blogg att handla.

Först något som fick bloggaren att tänka till… Kväll, mörker, snö… Gatan i Arboga ligger öde – nästan…

För genom fönstret ser bloggaren plötsligt det här: En tom rullstol. Kvinnan står och väntar på någon, på något.

En transportbil dyker upp – för att hämta rullstolen.
Bloggare förstår. Det är vad som finns kvar av grannen Axel… Axel, eller Acke som han ville bli kallad, flyttade till grannhuset för några år sedan. Han ville ha ett garage för sin bil och det var så vi kom att träffas. Acke var särskilt glad över att komma till kvarteren kring det som förr hette Stora Nygatan. Som liten pojke lekte han med glasblåsarnas barn just på den gård där han nu fick en garageplats för sin bil.

Vi skulle träffas. Acke skulle berätta gamla minnen om hur det var här förr i världen. Det blev aldrig så och nu är Acke borta. Rullstolen är tom och skjutsas iväg.

Ett par visa, rätt slitna men ändock så viktiga ord, kommer bloggaren att tänka på:  Carpe diem – latin som betyder ”fånga dagen”. Eller hellre som Wikipedia skriver, citat: ”Carpe diem är latin och betyder fånga dagen men bör snarare tolkas ta vara på dagen, njut av dagen eller njut av den flyende dagen.”

Yoge Tea så! Det här visdomsorden fanns på tepåsen igår: ”Wherever tears fall, divine mercy is shown” – ”Varhelst tårar faller, visas gudomlig eller underbar barmhärtighet”, kan man översätta till.

Passar väl bra med tanke på Acke och den tomma rullstolen.

Idag med koppen Rooiboste fick bloggaren det här att fundera över… ”Forgive if you have been hurt.”
Är det så? Ska vi ”förlåta om vi blivit sårade”?

Bloggaren känner en kvinna som blivit mycket hårt drabbad – sviken och sårad på olika sätt. Hon berättade för mig att hon tänkt en del på att den sårade uppmanas att förlåta för att komma vidare. Kvinnan tyckte inte det kändes rätt.
Hon bestämde sig för att acceptera det som hänt, placera händelserna i det förflutna och gå vidare – men förlåta, det ville hon inte göra.

Ska vi förlåta? Eller gjorde kvinna här ovan rätt?
Ska vi förlåta även om den som sårat oss inte alls bett om förlåtelse? Är det inte att göra skada på sig själv – att förminska det som så hårt drabbat oss? Är det inte en eftergift som gynnar den som skadat oss? Eller är det bästa sättet för att få inre ro?

Och var går gränsen för förlåtelse eller finns det ingen sådan gräns? Ska vi förlåta bästa vännens svek? Ska kvinnan förlåta den man som våldtagit henne? Ska föräldrar förlåta den som rövat bort och mördat deras barn?

Vad tycker JUST DU om förlåtelse? Finns det sådant som man självklart kan ge sin förlåtelse till och annat, som kvinnan som accepterar och går vidare men inte förlåter?
Fundera och kommentera gärna.

Yogi Tea säljs bland annat av Kung Markatta – klicka HÄR!  Yoge Tea’s hemsida hittar du HÄR!
Förklaringar till vad ordspråk är kan du läsa på Wikipedia HÄR! En lista över olika svenska ordspråk hittar du också på Wikipedia om du klickar HÄR!

”Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge” – är ett ordspråk som bloggaren tycker om.

Carpe diem – söndagen den 25 januari 2015!

Så har då Kung Bore sagt sitt – och vintern är som den ska vara, d.v.s. snön är här!

Oavsett vad man tycker om Egons stormhärjningar, kyla, snö och halka så är det bara att finna sig. Vi kan inte göra ett dugg åt det utan bara gilla läget, som det heter.
Stormen Egon har ju varit ganska skonsam mot oss här i Västra Mälardalen – värre har det varit till exempel på Västkusten och i Skåne. (Foto: SVT)

Här följer lite bilder från bloggarens trakter:

Mycket snö kom det! På kort tid var bilarna på Östra Nygatan i Arboga igensnöade.

 Det var bara att ”gilla läget” där också när bilen skulle röjas fram…

Som ni ser av bilderna var det blötsnö!  Tungt och eländigt att skotta.

Mot kvällen avtog snöandet och blåsten.
Men det tog sin lilla tid innan gator och trottoarer var plogade och skottade.

Vilda Wilma räcker ut tungan åt Kung Bore – och stannar inne intill ett varmt element!

 Det tycker bloggaren är en god idé och stannar också inne för att njuta av blommor istället och längta till våren.

Lite predikan måste det ju bli denna söndag också! Mycket bra visdomsord, tycker bloggaren.

Njut söndagen! Skotta inte för mycket – akta ryggen! Se upp i trafiken – att köra på gatorna är som att köra på tvättbräda! Sätt på broddar på stövlarna – det är halt ute!!

Vintern är här igen i Arboga.

Denna söndag och fjärde advent kommer det inte att predikas något här på bloggen! Mest bilder från vintern som var här i onsdags. När kommer den härnäst? Får vi snö i jul?

Glasblåsargården i onsdags förmiddag.

En promenad längsmed ån. Gråväder men ändå ljusare med lite snö.
Promenadstråket intill Strandvägen i Arboga.

 Arbogaån –
och gårdarna intill.

Promenad mot Herrgårdsbron.

Utsikt mot ån i onsdags förmiddag:

Och några timmar senare! Sol!

Tänk vad lite solsken kan göra underverk!

 En trädgård på Sjukhusgärdet i Arboga.

Kungsörsvägen med utsikt in mot stan.

Hemma igen! 🙂

Promenera mera! Särskilt till jul när det ska ätas så väldigt mycket! Rör på er och må bättre! Ha en skön söndag och glöm inte att blåsa ut alla fyra ljusen innan ni går ut och går!!

Dagens predikan denna första advent ska handla om kvinnors rädsla för män.

På sociala medier har en ung kvinnas berättelse cirkulerat – Sofias. Hon säger: ”Jag måste behandla alla män som potentiella våldtäktsmän, för om något händer mig, får jag skylla mig själv”.

Sofia är 16 år och har lärt sig att vara rädd för män. Lärt sig att ha mobiltelefonen beredd om hon blir överfallen, nyckelknippan i handen för att försvara sig.

Inlägget skapade debatt på Facebook. Det var självklart många som skrev om medkänsla för Sofia men också män som omedelbart måste ta gruppen män i försvar.

Jag är så innerligt trött på dessa män som omgående tar bort fokus från ämnet – mäns våld mot kvinnor, mäns oförmåga att kontrollera sin sexualitet, mäns våld över huvud taget – och istället måste hävda gruppen mäns rättigheter. Som om det vore viktigt i sammanhanget!! 🙁
Ömka sig om kollektiv bestraffning och ”alla män slåss inte eller våldtar”. Istället för att känna solidaritet med kvinnor och uppröras av det faktum att en grupp människor – män – är den som utför största antalet våldsbrott, våldtäkter och mord. Uppröras för att göra något åt det!

Det kan inte kännas roligt att tillhöra den grupp som står för så mycket elände men istället för att försvara gruppen män eftersom ”alla män slår inte och dödar” – stå upp MOT våld över huvud taget!
Visa solidaritet med rädda kvinnor och se till att en vettskrämd flicka är en för mycket!

Jag lärde mig tidigt att vara rädd för män. Nej, jag levde inte i någon våldsam familj. Jag hade både en snäll pappa och en snäll mamma. Jag hade dessutom världens snällaste bror. Därför kom förmodligen ”uppvaknandet” som en mindre chock…

En manlig, äldre man, bekant till vänner i familjen försökte flera gånger att tafsa på mig. Jag var kanske 6 år och förstod ingenting men drog mig undan för att se till att aldrig mer behöva träffa på mannen igen.

Som 8-9-åring, en skolgård, vi barn lekte tafatt. Skratt och stoj. Jag hann ifatt Pelle, jag skrattade och mötte hans blick precis innan han sparkade mig hårt i könet. Jag förstod ingenting då heller – men blev ledsen, rädd och på min vakt mot pojkar.

12 år – jag och bästa kompisen står och pratar utanför husknuten hemma. Hennes bror kommer förbi med en kamrat. Vi börjar alla prata och skratta. Det var november som nu och redan mörkt klockan 18. Vi har roligt när Stefan plötsligt drar mig åt sidan och väser:
”-Akta dig så jag inte våldtar dig!”
Jag blev livrädd.
Efter den kvällen när jag la ihop mina tidigare erfarenheter förstod jag att mot män måste man vara på sin vakt. Jag såg mig om när jag gick ensam, valde att aldrig gå utan sällskap när det var mörkt och kände otrygghet tillsammans med främmande män.

 Efter det kom fler händelser som gjorde mig ännu mer övertygad om att man inte kan lita på män.

Stockholm – jag är 19 år och killen jag träffat ett par gånger erbjuder sig att skjutsa mig hem. Det är sent och det är mörkt och jag är självklart tacksam och glad.
När vi satt oss i bilen i P-huset blir Janne som förbytt. Börjar tafsa, slita i mina kläder. Jag säger nej, men han fortsätter. Jag värjer mig och han blir hotfull.
Då tänker jag på alla mina tidigare erfarenheter och att jag sitter i en bil, ensam med denne man, i ett stort, ödsligt parkeringshus mitt i natten.
Jag fejkar. Låter det ske. Håller inne tårarna. Han våldtar mig.

 Jag kan berätta om fler händelser men de här får räcka. Och ni ska inte tro att jag är unik – jag är övertygad om att nästan varenda kvinna kan berätta liknande minnen.
Alla händelserna jag berättat om minns jag i detalj – som fastfrusna i mitt inre. Jag kan alla männens namn men det är inte deras riktiga jag använt här ovan.

Tafsandet sen!  Män som tar sig friheten att ta på kvinnors kroppar när helst de behagar. Värst är det i chef-underställdsituation. Det där smekningarna, kramarna som vi kvinnor ”inte ska göra så stor affär av” fast vi inte alls är intresserade!

Så nej, det är inte alls konstigt att Sofia 16 år ser alla män som presumtiva våldtäktsmän!

Låt oss slippa fler små flickor som lär sig rädsla för män!

Detta borde vara självklart för alla män att skriva under på! Istället för att självcentrerat hävda mäns rättigheter och muttra om bittra feminister när kvinnor reagerar mot våld!
Visa solidaritet och medmänsklighet istället för att nonchalera känslor och rädsla!

Det här var söndagens predikan – tillika bloggen denna första advent. Vill du läsa hela Sofias berättelse – klicka HÄR!
Vill du organisera dig MOT sexuellt våld och FÖR samtycke – gå in HÄR på FATTA!

 Ha en fortsatt fin söndag och första advent.

Söndagspredikan och gråväder! Sjusovarväder!
Så ser november ut och så ock denna söndag.
Wilma körde soffhäng igår kväll och sover även idag
– nu intill ett varmt element.

Oops! Väckt ur sin slummer! 🙂

Men även om det är grått så är det skönt och behagligt promenadväder!
Bloggaren tog en promenix igår genom Arboga och även om himlen var grå så fanns det fina röda inslag! 🙂
Så här fint blommar det intill ån nedanför Kungsgården!

Det har gått en tid sedan bloggaren besökte kyrkogården nere i stan. Igår var det dags! Fötterna visste automatiskt vart de skulle gå…

Här vilar två små barn som fick lämna detta jordeliv alldeles, alldeles för tidigt. En ond, sjuk människa gjorde slut på deras liv en dag i mars för några år sedan. Max och Saga.

Bloggaren läser på stenen att morden ägde rum 2008 – vad tiden går…
Ändå är Max fortfarande bara 3 år, snart 4 och Saga ska fylla 2. Så fruktansvärt och så sorgligt alltsammans…
Men bloggaren hör även idag barnens smittande skratt där hon står intill graven. Det busas och leks fortfarande – precis som varje gång vid besöken på kyrkogården.
För visst finns de kvar de fina små barnen? Ja visst finns de kvar – för alltid…
Bloggaren ler lite grann med tårar i ögonen och vandrar sakta där ifrån. Tankarna går till barnens familjer.

Inskriptionen ovan är placerad på en sten
i minneslunden på kyrkogården.

En Stund På Jorden
Jag såg hur vi var stjärnor
Som landat i havet
När vi tog första stegen
ifrån oceanen
Det slog mig den gången
När vi vadade fram genom vattnet
Jag la mig på marken
och tackade himlen
att vi fick stiga på land
att vi fick känna på sanden
nu kan vi säga
att vi har varit på jorden
ja, jag var där
Hur underbart var det
hur underbart var inte det
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där
En stund på jorden,
en stund på jorden
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där
en stund på jorden, en stund på jorden
Jag vann över bergen
jag delade på havet
jag var den starkaste av oss
men den svagaste ändå
jag fick hålla dig i handen
när du fick lämna dina drömmar
och försonas sen med tiden
jag fick se dig tacka livet
trots allt
nu kan vi säga
att vi har varit på jorden
säga, jag var där…

Den fina texten har Laleh skrivit.

Ta tillvara din stund på jorden! Lev idag!
Bloggaren använder sig av mindfulness och det borde fler göra.
Mindfulness – medveten närvaro.
Läs mer om mindfulness bland annat HÄR!