Feel in the Blogg

Att finna harmoni behöver inte kosta några pengar. Har du funnit förmågan att lyssna till det lilla, ta tillvara det enkla så är mycket vunnet.

I morse kände jag en sådan ro när jag på morgontimmarna med fönstret på glänt lyssnade på det sakta strilande regnet. Allt var tyst – den enda som hördes var regndropparna mot kaprifolens lövverk. Regnandets musik och doften från kaprifolen gjorde min morgon! Så enkelt!

Inte gör det väl något att det regnar! Se så grönt och frodigt allt ter sig! Att sedan rädda ut en liten instängd fjäril bidrog till min morgonharmoni. Visst är det en härlig känsla att få öppna dörren – eller fönstret för att släppa ut insekten som så länge studsat på insidan av rutan. Känslan när den finner sin frihet. Så lite för att må lite gott. 🙂

Sonen tycker att jag går över gränsen när jag känner med krukväxterna när det regnar! Jag tänker: – Så hemskt det måste vara att som en torr, instängd liten krukväxt titta ut på det strilande, livgivande regnet. Överdrivet? Kanske – men jag ser alltid till att mina krukväxter är vattnade när det regnar! 🙂 

Harmoni och disharmoni. Igår pratade jag med sonen om en mycket bra föreläsning jag varit på, ledd av Kay Pollak.  Om hur vi beter oss mot andra och mot oss själva. Hur vi kan förstå att påhopp och negligéringar från människor inte har med oss själva att göra – utan visar på dåligt självförtroende och disharmoni hos den andre.

Jag kom att tänka på det igår när jag såg en rätt välkänd person i Arboga som lade sig vinn om att få mig att förstå att han hade sett mig men inte tänkte hälsa. Vi känner till varandra sedan många, många år.
Nu förstår jag att han känner sig hotad av mig och mitt skrivande. För känner man inte hot eller konkurrens från en person så hejar man glatt. Då är man på lika villkor – medmänniskor emellan.

  Liknande erfarenheter vet jag att en del av lokalpressens journalister har. Man nonchalerar kollegan, hejar inte – den andre är luft.
Så skönt då att känna att det inte är jag som gjort något fel. Jag behöver inte fundera på vad som kan ha orsakat beteendet hos den andre. Det är han eller hon som känner sig underlägsen. Som ett spel. Som härskarteknik – den teknik som ledamöterna i Arbogas kommunfullmäktige fått sig en duvning i! Hur man slutar upp med beteendet alltså. Kan behövas, det kan bloggaren skriva under på.

Gå in HÄR och kom till Wimab Utbildning för att hitta Kay Pollaks föreläsningar!

Så sluta upp med att försöka hävda dig själv genom att trycka till andra! Skaffa dig lite harmoni – det är enklare än du kanske tror.

  Harmoniskt eller ej – igår gick stora karnevalståget genom Arboga för 20:e gången. Lite mindre tåg än förr om åren men många människor hade ändå lockats ut på gatorna. Först i tåget körde Batmobil! Egenhändigt byggd av chauffören själv, Leif Garvin.
Därefter följde blåsorkestern! Idel glada miner hos publiken och folk dansade med. Särskilt kul tyckte bloggaren det var att se de romska kvinnorna i sina fina finska dräkter. De deltog inte i tåget men dansade till musiken och var glada ändå. 🙂

Många människor ute och det kändes som om vi var en enda stor familj!
En del nya inslag. Och de lite mer ”vanliga” sambadansarna.
Här dansar fina Mayra från Arboga för El Salvador!

God ”invandrad” mat serverades i Ahllöfsparken och bloggaren valde mat från Bosnien! Och fick samtidigt en liten pratstund med Alma som satt med sina släktingar vid bordet intill – alla komna från det vackra, forna Jugoslavien.

Så låt inte solen gå ner över din vrede, ett bibliskt citat. Utan försök att införskaffa harmoni och självtillit så att inte din egen osäkerhet förmörkar din nästas dag.

På söndagar har jag DN och jag läser alla delar utom sporten. Ofta fastnar jag vid familjesidorna – liv och död. Så många döda och ändå känner jag oftast ingen av dom. Men alla har de fötts för att sedan dö och saknas. Det får mig att tänka på just vår levnad och vad vi gör med den – det blir dagens predikan?
Vad gör vi av det liv vi fått? Hur förvaltar vi gåvan? Tar vi vara på stunden, lever vi på ett bra sätt för oss själva och gentemot andra? Ingen av oss vet när just vår tid är slut.

Jag tittar i dagens DN och ser bland annat det här: Egyptens störtade president. Jag har ingen koll på Egyptiskt kroppsspråk men för mig visar Hosni Mubarak en arrogant försvarsställning. Mörka solglasögon – för att visa sig tuff? Eller för att dölja skräcken, tårarna inför ett dödsstraff? Är han nöjd med sitt liv?

Här är några andra diktatorer som mist sin makt. Hade de en bra levnadstid? Blev livet som de tänkt sig – och slutet av det?

Andra klipp ur dagens DN: ”Satsning mot kvinnovåld resultatlös”... Män utövar makt. Hävdar sig genom att slå, våldta och mörda…

En ung, död kvinna… Det handlar ofta om heder. Vems heder?

Lagen ska skydda men den här notisen finns också i dagens DN: Polismannen frias från misstankar om hets mot folkgrupp…

Hur tar vi tillvara våra liv?

Ibland funderar jag över vad som hänt äldre kollegor och vänner från jobbet. En person som jag hade kontakt med länge, länge var Harry.
Harry Rosevall var personaldirektör på FFV en gång i tiden och högsta chef på området. Harry stod över min egen chef och ingav stor respekt och en hel del rädsla från min sida. Den visade sig helt ogrundad och sedan jag avslöjat min rädsla som ung kontorist på personalkontoret blev vi vänner.
Under lång tid efter sin pensionering ringde alltid Harry för att önska god jul och glad påsk. Skickade alltid julkort till mig och familjen. Han skrattade gott när jag svarade då han ringde och omedelbart hörde vem det var. – Känner du igen mig på rösten direkt? Vi pratade om allt, om gamla tider och om nutid.
Så småningom kom inga fler telefonsamtal. Harry fyllde 90 år och jag sände en blomma men han hörde inte av sig, vilket var väldigt ovanligt. Genom bland andra Erik Werner, f d facklig ordförande för dåvarande FCTF fick jag veta att Harry blivit sjuk.

Här om dagen bestämde jag mig för att aktivt försöka ta reda på mer om Harry. Jag fann till slut detta: Harry är död. Han avled för över ett år sedan. Jag kände sorg och blev ledsen över att inte ha vetat om det. Att jag inte fick hedra Harry genom att komma på hans begravning.

Harry hade ett långt och bra liv. Jag är glad att jag lärde känna honom och att vi hade kontakt nästan hela livet ut.

Igår begravdes Frida, en ung kvinna som inte hann bli 27 år. Jag lät ett ljus brinna för henne hela dagen.

Igår var också en liten fågels liv till ända. En av mina katter kom stolt in med fågeln i munnen och la ner vid mina fötter. Vad gör man åt sådant? Katter är rovdjur och fåglar ett av deras byten. Jag blev ledsen och bestört och jag tror att Felix förstod. Han lommade iväg och gjorde ingen ansats till att försöka få tag i den lilla fågeln mer.
Fågeln begravde jag med sorg i hjärtat i grönskan på vår gård.   -Och ändå var det bara en fågel, tänker kanske ni! Men det var ett liv! Ett liv att vörda!

På den lilla graven la jag ett kors av brutna grenar men också det här: Så vackert eller hur? Naturens eget konstverk.

I DN fanns även denna skämtteckning idag: ”- Välkommen till världen?” ”-Tack, jag tror jag avvaktar”.
Tecknad med tanke på det dåliga, svenska vädret kantänkas. Men jag ser mer i teckningen. Är alla välkomna till världen? Och vem avgör det? Ska vi avvakta eller ska vi ta till oss det liv vi fått och göra det bästa av det?

Självklart ska vi se livet som en gåva och försöka leva på ett så bra sätt som möjligt. Profeten Matteus sa: ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem.”

Men det var inte bara han – på Wikipedia läser jag om den så kallade Gyllene regeln: ”Den gyllene regeln” är en grundläggande etisk princip som återfinns inom de flesta religioner och andra filosofiska och etiska läror.”
Gå in HÄR för att se samma ”regel” inom Islam, Buddismen, Hinduismen med flera religioner.

Lev på det viset – så enkelt! Som du vill bli behandlad av andra – behandla dina medmänniskor! Var rädd om dig och om andra. Lev livet medan tid är.