Feel in the Blogg

Söndag idag och dags för en predikan. Denna gång blir det om ensamhet, om att inte ingå i ett sammanhang.

Till min predikan behövs inga präster, imamer eller påvar. Kyrkan ovan, som är min granne, ger ingen lindring. Trösten måste jag finna i mig själv.

Att skällas för fuskare när man slitit ut sig genom hårt arbete, gör ont. Men det är själva grundsmärtan som är värst – ångesten, depressionen, det nattsvarta.

Att bli lämnad efter många år ses som en brist, man dög inte, var för gammal, för trist. Ändå är ensamheten det värsta.

Med sjukdomen och ensamheten följer en försörjning under existensminimum. Att glömma resan man ville göra, soffan man borde köpa för att mat och hyra tar alla pengar.
Att inte ingå i ett sammanhang. Att stå bredvid. Att inte få delta på samma villkor. Det gör ont och det är förtärande.

Det som inte dödar stärker, sägs det. Ett uttryck som jag föraktar men som jag inser är sant. Istället för att gå under bygger man upp en ny tillvaro.
 För mig, som för många andra kvinnor/mammor blir de älskade barnen det allra viktigaste.
Så har det förstås varit tidigare också men utan jobb, utan livskamrat, utan pengar – bygger man på känslor.

På så vis går livet vidare, blir till och med rikare än förut. Att hitta ut, finna nya vägar, aldrig ge upp – ger nya insikter och vidgar vyerna i det som kallas livet. Blir till närmare själ och hjärta.

Och – som texten säger – ”du kan ingenting ta med dig dit du går”….

Du kan ingenting ta med dig dit du går.
Nej du kan ingenting ta med dig dit du går.
Du behöver inga penningar
när du vid porten står
och du kan ingenting ta med dig dit du går.

Livet är så kort. Försök att se de nya sammanhangen och bygg vidare. Ge aldrig upp. Du ska finna en rikare tillvaro byggd på andra premisser än förr. Du kommer att hitta glädje på nytt och känna lycka igen. Jag lovar!

Andra sammanhang – klipp ur DN förra söndagen…
Livet där och då – bilder på Fotografiska.

Fruktansvärda sammanhang 1943… ”Soldatens sista tabu”. Läs mera HÄR om ”Soldaten” bok av Sönke Neitzel och Harald Welzer.

Andra sammanhang – byggda på naturen…

För alla ingår vi i ett sammanhang. Situationen och ordning kan ändras men det går att hitta rätt igen. Finna nya sammanhang.
En sådan enkel sak som att skriva en blogg….

Gertrud är dagens flicka. Grattis på namnsdagen!

I fredags var det Internationella kvinnodagen. Media talade om alla fantastiska kvinnor som dolt befolkar världen. Det kändes bra – en enda dag om året…
Bloggaren känner sig rätt betydande själv men eftersom ingen annan gav mig en klapp på axeln fick jag göra det själv! 😉

På tal om kvinnor – söndagens predikan ska handla om ledsam ensamhet – eller lycklig! – när du som kvinna blir lämnad.

Som ensam, frånskild, singel eller hur man nu väljer att benämna sin status – kan man antingen känna sig SÅÅÅ ensam eller faktiskt ropa – Hurra! Äntligen!
Det fanns en tid då jag nästan lite krampaktigt firade min nyvunna frihet. Där emellan lät jag tårarna sorgset flöda. Att bli lämnad efter över 30 år för att den man älskar bestämt sig för en yngre variant av kvinna var hårt.
Men också skönt! När man vant sig, började känna efter och fann att livet faktiskt inte tog slut utan blev snäppet bättre!

Jag firade mig själv denna kvinnodag! Gav mig tulpaner, ett härligt bokpaket och en smaskig semla! Valde ensam hur jag vill spendera dagen och njöt.

På kvällen såg jag ljuset i tunneln på flera sätt ihop med vänner. 🙂

Efter att ensam valt mellan TV-kanalerna (utan tjafsande från en medtittande) och sett det JAG ville se hämtade jag en pizza och drack ett glas vin i ljusets sken och i en lycklig ensamhet.

Att ha jämkat i 32 år med en partner, vikt sig, surat, bråkat, valt tystnad – är det fantastiskt med ett nytt liv! Jo, visst fanns det goda tider också, det ska inte förnekas, och en del av den tiden resulterade i tre älskade barn.
Det jag vill berätta är att livet faktiskt inte tar slut för att du blir sviken. Det kan bli precis tvärtom! En nystart! En tid där du får vara lite egoistisk, får tänka enbart på dig själv och upptäcka hur mycket mer det finns att göra i livet!

Precis som spindeln i mitt fönster så gäller det att klättra upp igen! Och på väg upp får du helt nya vyer och sammanhang.

Ljuset flödar in hos mig idag på mer än ett sätt och det känns härligt.

När några år av egentid, självbestämmande och en smula egoism passerat så blir man kräsen. Vill inte tillbaka! Vill inte dela tiden med någon annan som också ska vara med och bestämma. Vill aldrig släppa den ljuvliga tid man fått nu.
Då känner jag som den här bilden jag hittade på Facebook! 😀

Man brukar tala om att ungdomar som kommer upp i åren innan de träffat någon att dela livet med, får svårt med tvåsamhet när kärleken väl slår till. Jag måste säga att det är ännu svårare när man har att jämföra med! Vad lång tids samvaro kan göra med ens personlighet och liv…

Råd: Du som blir lämnad – sök inte genast efter en ersättare! Vänta, anpassa dig och upplev vad din nya frihet innebär. Sen kan du välja – singel eller tvåsam – om det dyker upp någon bättre än han/hon som lämnade dig!

I dagens DN finns denna teckning. Jag förknippar den inte på något vis med dagens blogg… 😉

Imorgon ska det handla om det perfekta socialdemokratiska samhället! Det ni – sagt av en Miljöpartist!! 🙂

Edla och Ada ska firas denna söndag! Gratulerar tjejer!

Ingen – vare sig uppkopplad eller ej – har nog undgått Facebooks existens.
Om Facebook handlar söndagens predikan idag.

 Facebook är Familjen för många. Den första man säger God morgon till när dagen startar och den sista som får ens önskan om en god natts sömn när dagen är över.

Facebook talas det om! Att ”gillas” på Facebook betyder mycket inte bara för enskilda individer utan har blivit ett måste för företag.
Men det talas illa om ”boken” också. Människor är FÖR engagerade i Facebook, har inget liv och borde göra något annat istället för att sitta och glo på mobiltelefonen eller datorn.

Bloggaren gillar Facebook! Det är ett sätt att hålla kontakt och knyta nya. Det är också en utmärkt väg till att hitta borttappade vänner och släktingar – och förlorade saker!
Bloggaren vädjade om tips att hitta en laddare till en gammal mobiltelefon. Inom 24 timmar hade jag två! En hängde på dörren på morgonen när jag vaknade och den andra kom med posten!

Sen måste man nog använda Facebook förnuftigt. Det är visserligen upp till var och en men man bör tänka på vad man ventilerar i tid och otid. Om vissa saker möjligen kan ha negativ effekt för en själv och andra?
  Ibland står jag inte riktigt ut med en del vänner jag har på Facebook. Dom är bara FÖR mycket! Samtidigt är jag fullständigt övertygad om att en hel massa vänner tycker precis likadant om mig! 😀
– Hennes eviga tjat om vargar! – Hennes bilder i tid och otid på sina katter!

Här är en lista från A till Ö över vänner jag mött på Facebook! 😀 Naturligtvis är det ett hopkok och ingen av mina vänner kan känna igen sig. Och – det är mitt sätt att se på vännerna. Andra tycker förmodligen något annat.

Axel – han som älskar att visa bilder på sig själv hela tiden. Olika poser, olika vinklar, olika kläder.

Beata – den ständiga supportern! ”Gillar” allt du skriver.
Caesar – han som är bitter på allt och alla.
Dorothy – bitchen, huggormen som hugger direkt om du skriver något hon inte gillar – och hugger hårt!

Evert – som SÅ gärna sprider kärleksfulla budskap och visdomsord till alla (i tid och otid).
Fritte – som bara pratar sport!
Gundora – som bara pratar sex!
Harry – som ventilerar hela sitt inre liv (inklusive sjukdomar från tidig barndom och framåt).

IngaMarta – den ensamma.
Justus – som hatar kvinnor men som inte låtsas om det (eller inser det!?).

Karelia som visar sina barns utvecklingsstadier på bild – hela tiden!
Lavinia – som tar kontakt via ”Meddelande” och vill prata ”privat” om det som skrivs på Facebook.

Malte – som ständigt lägger ut bilder på sitt tjusiga hem. Alltid nya, lyxiga inredningsdetaljer!
Ninni – som pratar skit om sina släktingar, sina grannar och sina vänner! (Om dig??)

Orsa – som skryter om alla sina utlandsresor!

Petronella – som aldrig sover om natten.
Quintus – smygrasisten som inte smyger med det på Facebook…
Regina – som ALLTID är strålande glad och lycklig!
Sture – som alltid är sorgsen och ledsen och ständigt gräver ner sig…

Trixie – som gärna visar upp smygsexiga bilder på sig själv. – Hoppsan, där syntes visst halva bröstet!  
Urken – som hatar och hotar.
Vivianne –  som är en riktig besserwisser!
Xerxes – som loggar ut så fort en diskussion han startat inte går hans väg!

Ylia – den fantastiska, kloka, underbara som alla skulle vilja ha till vän också IRL!
(Men finns Ylia i verkligheten…?)
Zäta – den dåliga fotografen som ändå alltid lägger ut foton – på vad!?
Åsaliten – som ständigt byter relationsstatus från singel till ”i ett förhållande”, till singel igen!
Ärking – han som levererar alla roliga vitsar och kul bilder så vi får skratta!
Öllegård – smygtittaren, den försiktiga, som bara läser vad andra skriver och aldrig skriver själv.

Så ser dom ut! Familjen Facebook! Det finns förstås betydligt fler medlemmar i Familjen och den kan förmodligen utökas närmast i det oändliga.
Alla dessa karaktärer ska förstås tas med en rejäl skopa salt! 😀 De existerar inte i verkligheten utan är som sagt ett hopkok – varav bloggaren har en hel del ingredienser i sig själv. 😉

Denna söndagsmorgon var mitt arbetsrum så här ljust och fint! Utsikt från fönstret: Det som blänker i gatan är SOLEN! 🙂 Våren är på väg!

Gunborg och Gunvor ska firas på namnsdagen denna söndag! Grattis tjejer!

Jag tror och vet själv att Facebook kan vara till stor glädje. Använd det med förnuft och glöm inte IRL – den verkliga världen i det verkliga livet. För något som är svårt att ge via ”fejjan” är detta:

Ge ett leende åt någon du möter och du får omedelbart ett tillbaka!
Leenden lyser upp och gör tillvaron varmare, mjukare.

”Lyckliga gatan” var en slagdänga på 60-talet som handlade lite om lycka. Om den lyckliga barndomens gata som inte längre fanns kvar.

Söndagens predikan handlar om lycka. Vad är lycka? Synonymordboken ger de här alternativa orden: djup glädje, glädje, djup tillfredsställelse, sällhet, salighet, upprymdhet, eufori.

Vad är det som ger lycka, som får en att känna den där lyckokänslan?

Självklart kan det vara lyckliga gatan. Husen utefter gatan där du bor, hemmet, de trevliga grannarna, atmosfären – att bara känna sig hemma.

Så är det för mig bland annat.   Att stanna upp och titta. Tänka: – Där är mitt hem och det hemmet är min borg!
Inte hemmet för att det är en bostad med en massa fina möbler, nya gardiner eller senaste accessoarerna – vilket inte alls stämmer in på min bostad. Utan hemmet för att det är just mitt. Att jag har någonstans att ta vägen, något som jag kallar mitt, trygghet.

  …även så mycket annat. Annat som vi också nästan tar som självklart.
Att kunna besöka sina älskade föräldrar med en påse semlor. Att sitta där och småprata och betyda för varandra.
Och där intill tallriken står kaffemuggen. Den mugg som jag förärade ett par glada morföräldrar för många år sedan.
Kaffemuggen med mina barn på – lyckan att ha tre älskade barn.
Barn som idag är vuxna och ändå alltid mina barn. Som studerar, jobbar, som klarar sig själva och som ändå alltid finns nära – bortom tid och rum. Barn som alltid finns i ens hjärta.
Lyckan att vara förälder men också kompis med sina barn. Dela vardagsliv och just – lyckokänslor.
Som nu med dottern som idag ska mötas på Arlanda efter vistelse utomlands.
En bukett vår väntar henne – bland annat…

Lyckan av en stekt bit lax och dillstuvad potatis. Lyckan av att faktiskt ha mat för dagen och till och med god sådan.

Enkla vardagliga ting som igår kväll fick mig att stanna upp och högt säga för mig själv:
”- Vad bra jag har det. Vilken lycka jag känner.”

Lycka handlar inte om prylar och saker utan om en känsla. En känsla av att höra till, att må gott, att vara tillfreds och faktiskt komma på att kunna känna just så.

Ta tillvara lyckan! Du har den – om du bara stannar upp och känner efter.

Skylten till mitt hem!
Nej, jag har ingen sådan.
Inte som kan ses med blotta ögat i alla fall. 🙂

Denna den sista söndagen i februari månad har Mattias och Mats namnsdag. Då kommer jag på ännu en lycka. Lyckan att ha en så fin och rar bror. Grattis Mats – och GRATTIS alla andra Matsar och Mattiasar idag!

Få har väl undgått Rädda Barnens ”Fattigskolan”.
Organisationen som kämpar för de fattiga svenska barnen…

Vad passar bättre att ta upp idag – denna fastlagssöndag som inleder fastetiden enligt den kristna kyrkan. Så här läser jag om fastan på Wikipedia:

”Fastan var viktig i medeltidens Sverige, men med reformationen under 1500-talet försvann den ur Svenska kyrkans lära, även om man under 1900-talet i stället började förknippa fastan med omtanke om nödlidande, men då handlade det i stället om att skänka pengar.”

I dagens DN har Rädda Barnen en helsida på bästa plats:
En sådan annons kostar nästan 400 000 kronor… Se HÄR! Rätt använda pengar??

Sidan efter i tidningen har den här artikeln: ”Fältet har lämnats fritt för den som ropar högst”, skriver Peter Wolodarski.
Det handlar om Syrien.

På Rädda Barnens hemsida läser jag så här:”Barnfattigdom är ett faktiskt problem i Sverige. Det stora flertalet barnfamiljer här har det gott ställt ekonomiskt, men de fattigaste har blivit fler. Under 2010 levde 242 000 barn i fattigdom. De är barn i familjer som har små eller inga marginaler alls.”

På Synonymer.se läser jag följande synonyma ord för fattigdom: armod, elände, nöd och misär.

Här är ett av förslagen från Rädda Barnen om barns armod i Sverige 2013:

Jag mår illa.

Det är möjligt att Rädda Barnen vill driva en närmast politisk kampanj mot ojämlikheten i Sverige. Om ett samhälle där klassfrågorna börjar utmärka sig mer och mer – men från det till att tala om fattigdom! 🙁

”- Vi i Sverige är så otroligt bortskämda! Jag skäms!”, säger en ung kvinna jag känner.

Det känns gott att ungdomar reagerar. Förmodligen kan den generation mina föräldrar tillhör vittna om vad verklig fattigdom vill säga. För mindre än 100 år sedan var kök och toalett lyx liksom mat på bordet.
Kanske vill Rädda Barnen väl och kanske borde de då använda ett annat ord än fattigdom. Enkel, spartansk – det kan vara svårt att finna rätt ord. Det handlar ju inte om att barn är medellösa utan om att föräldrar kan ha svårt att prioritera rätt.

Det handlar också om värderingar i livet. Vad vi anser att vi måste ha.
Ofta är det frågan om saker – mobiltelefon, dator, platt-TV, moderna kläder, cafébesök och pizza.
Åter då till detta med fastetiden. Wikipedia säger så här:
”Bland annat inom romersk-katolska och de lutherska kyrkorna har man under senare tid betonat att fastetiden är en tid då man kan kämpa mot sina ovanor och erbjuder att fasta i grupp och därmed uppmuntra varandra under fastetiden. Man väljer då själv något man vill avstå ifrån, till exempel: TV-tittande, godis, alkohol och kött, tidningar eller något annat. Meningen är att avstå från något för att vinna något annat. Att vinna tid för sin familj, att få pengar över att ge till de fattiga och så vidare.”

  ”Att vinna tid för sin familj” – kostar inte pengar och det är värt mycket mer än alla prylar i världen. Man kan vara fattig själsligt också och den fattigdomen i Sverige kan jag kanske hålla med om.

På tal om fattiga Sverige så fanns den här artikeln i DN igår, lördag: Över en miljon (1 miljon!) ton mat slängs varje år i Sverige.

För två år sedan startade Simon Eisner företaget Allwin som tar hand om mat som annars kastas dagen efter sista förbrukningsdag. Maten distribueras sedan till bl.a. stadsmissionen.
DN skriver att förra året levererade Allwin 260 000 måltider till hemlösa och utsatta i Göteborg.
Allwin utsågs till Årets Entreprenörer av Återvinningsindustrin 2012.
Tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet. Ni får söka den i papperstidningen – DN lördag 9/2.

Iris har namnsdag idag. Grattis!

Fastlagssöndagen och bloggaren tänker odla lite själslig gemenskap. Kanske blir det semlor jag tar med till de kära föräldrarna men de är fasligt dyra. 25 kr stycket i Arboga.
Kramar kostar inget och de gör gott och varar länge i hjärtat. Det får bli fastlagssöndagskramar hos mor och far. 🙂