Feel in the Blogg

27 mm regn i natt på min gård i Arboga. Ingenting mot Smålands skyfall och översvämningar. Dock får jag vatten på min kvarn (!) när jag åter ifrågasätter byggandet av bostäder vid åkanten i Arboga. Hur kan det vara rätt i tider som dessa? Och om de styrande i kommunen har belägg för att detta inte blir otroligt dyra och farliga bostäder på sikt – visa då upp en riskanalys.
Det räcker väl med att de döda är på väg ner i ån – jag talar om gravarna vid åkanten som är på väg ner i vattnet.

Glad är jag ändå idag att vi hann klippa syrenbersåer och häckar igår! Jag stötte på en riktig lönnmördare!! Här skämtar sonen till det i jakten på alla små och större lönnar som planterar sig själva överallt, till exempel mitt i en syrenberså!
Ja, jag erkänner – jag var själv en lönnmördare… Det finns gränser även för en gröngöling som jag vad gäller växtlighet.
I min lilla örtagård växer självsådd tall, björk, bok, lind och även en liten kornell ihop med självsådda vinbär. Tack för det fåglar, väder och vind. Men som sagt, det finns gränser.

Idag är jag nöjd att vi klarade av allt jobb igår och nu duschas gården ren och sval! 🙂

  Hyfsat rent möjligen men definitivt inte svalt var det i Paris den dagen vi begav oss till 18:e arrondissementet och Montmartre!
Vi skulle förstås besöka Sacré-Coeur! Montmartre är byggt på en 130 meter hög kulle och upp finns en känd bergbana byggd år 1900. Den såg vi först på väg ner…
Det var långa vindlande gator och gränder uppåt.
Och neråt!
En fastighetsägare verkade sakna gräsmatta och hade gjort så här fiffigt! Det växer gräs under glaset i trappsteget!

Men det var värt mödan av klättrande!

Sacré-Coeur.
Biktstol för den som hade något som tyngde samvetet. Bloggaren tänkte efter men avstod. Samvetet kändes rent och skönt. 🙂

Massor av turister i Montmartre och massor av försäljare förstås. Mer eller mindre självutnämnda konstnärer ville sälja sina verk.
Gallerier med affischer och bilder. Jag köpte en förstås. Även om den förmodligen finns att köpa i en butik nära mig här i Sverige eller via nätet så har jag i alla fall köpt min i Montmartre! 🙂

Det fanns macarons i Montmartre! 
En butik full av macarons!! Sonen var snäll och köpte med en hel burk full av macarons till lillasyster där hemma!

Det var +32 den här dagen och kvalmigt svettigt. Lägg sen till att bloggaren hade feber och dunderförkylning på gång då kan ni tänka er. Men med Ipren i kroppen och svalkande caféer gick allt bra. Visst ser han ut precis som en riktig fransman ska – vår kypare! 😉
Och svalkande glass hade han att bjuda på!
En trevlig amerikan erbjöd sig att fotografera!

Utsikten ner över Paris var fantastisk! Och det var lättare att vandra nedåt än uppåt.

Metron hem igen. Trötta men glada över besöket i det romantiskt mytomspunna Montmartre.

Kvalmigt som Paris var lilla Arboga igår men idag strilar regnet skönt ner och gör det lätt att andas! Och nu är det klippt – oss lönnmördare emellan! 🙂

 Är det fler än jag som upptäckt Arboga Tidnings förkärlek för Omsorgspartiets Carl-Erik Almskoug? Var och varannan dag dyker han upp i lokaltidningen.
 Ankdammsnytt på gång här, med andra ord! 😀

Media brukar ibland redovisa hur mycket och ofta olika toppolitiker ”syns” i tidningarna. Nu har ju inte jag räknat Almskougs nuna varje gång den dykt upp men jag tror säkert att han kommer upp i samma liga som styrande Olle!

Man kan undra vad det beror på? Jag har inget emot den ordentlige och timide Almskoug men man kan väl inte säga att han är den populäraste politikern lokalt. Inte om man ser till antalet röster i förra valet i alla fall. Omsorgspartiet ras var stort och det slutade med ett enda mandat.
Dock fick Almskoug och OPA en topplacering vad gäller nämnder – ordförande i Tekniska – och det var väl som ett tack för att han och lilla OPA i sista sekund räddade sossarna från det första nederlaget på hundra år – eller hur många år det nu är de suttit ohotade i Arboga. Centern hoppar ju  lite hit och dit och tack vare löfte om guld och gröna skogar till fladdrande C kunde Socialdemokraterna trygga valsegern ännu en gång 2010.

Så går det till i Ankdammen och kanske har de lokala skribenterna någon odefinierbar koppling till Almskoug eller så råkar han bara finnas på rätt plats vid rätt tillfälle – vad vet jag? Bloggaren undrar också lite hur Mats, Anders, Sandra och Christian, de förlorande politiska lagen, tar vänstervridningen i bladet?

Över till något helt annat! Mat i Paris!
Frukosten serverad! Och till croissanten en härlig bit Camembert!

Efter alla sevärdheter som bockas av dagtid är man hungrig på kvällen. Vi var på jakt efter sniglar! Och vad passar väl bättre då än att hoppa in på restaurangen ”A L’escargot d’or” på 8 boulevard Hôpital. Namnet betyder – ”Hos guldsnigeln!” Tyvärr visade det sig att där fanns inga sniglar att hämta namnet till trots…

Vi tog Metron till Place Monge istället! Här känner jag mig hemma!  Från det lilla torget har man utsikt mot målet:
Min favoritgata i Paris! Till höger om restaurangen La Fontaine syns ett litet smalt hotell – Comfort Inn. På det hotellet har jag bott två gånger och jag kan verkligen rekommendera det!

Så mysigt fransk omgivning! Och på den här restaurangen fann vi våra sniglar! Verkligt goda var dom! Och vi vann ett vad vi slagit! 🙂 Bakom mig uppträder några akrobater –
och till maten spelades franskt dragspel. Kan det bli bättre!?

Maten ja, sniglarna var ju bara förrätten! För bloggaren blev det sen en Sallad Nicoise – ska det vara franskt så ska det! Efterrätten var självklar! Creme Brulée! Precis den efterrätt som ”Amelie från Montmartre” älskar!

Paris är varmt i juni. Temperaturen steg över 30 grader och även kvällarna var varma. Då var det gott att svalka sig med en öl på kvällskvisten i vår franska våning . Gallia – ett utmärkt franskt öl! För den som föredrag alkoholfritt fanns ett bra alternativ: Champomme – jättegott! Mycket godare än Pommac hemma!

Avslutar dagens franska resa med en stol! De här stolarna fanns i vår lya. Funktionell och ovanligt vacker – eller hur!

Igår kväll drack jag åter en kopp chai-te och det här lilla visdomsordet satt på tepåsen. ”Live and let live” – ”Lev och låt leva”. Ord som jag många gånger tänker och även skrivit om här på bloggen.

De orden passade särskilt bra igår när vi sett en dokumentär på TV4Fakta. Så här beskrivs programmet:
”Amerikansk dokumentär från 2010. Om flygplanskraschen i Anderna fredag den 13 oktober 1972. Planet störtade med 45 rugbyspelare ombord och omvärlden trodde under 72 dagar att alla omkommit. Men den starka driften att överleva tvingade dem till kannibalism och genom det överlevde 16 av dem. Nando Parrado, en av de överlevande, berättar om den fruktansvärda upplevelsen.”

Så här såg planet ut som kraschade på sin väg över bergskedjan Anderna från Argentina mot Chile. Hur dessa människor klarade sig och överlevde är en otrolig och fantastisk historia.

Hur hopplöshet och katastrof kan förbytas i kamp, i längtan att leva. Att leva vidare trots att vänner och anhöriga dör omkring en. Att leva vidare utan mat och tvingas att till slut äta sina vänner. Att inte mista förståndet utan fortsätta kampen för livet.

De två som gjorde den långa vandringen mot hjälp såg till slut en herde nere i en dal när de passerat höga, svårforcerade bergsmassiv. En bred flod emellan dem gjorde att de inte kunde kommunicera. Herden kastade över en påse med papper och penna med hjälp av en sten. Här är brevet som de två skrev och kastade tillbaka till herden: Den engelska översättningen lyder:”“I come from a plane that crashed in the mountains. I am Uruguayan. We have been walking for ten days. I have a wounded friend up there. In the plane there are still fourteen injured people. We have to get out of here quickly and we don’t know how. We don’t have any food. We are weak. When are you going to come to fetch us? Please. We cannot walk. Where are we? SOS.”

16 personer överlevde kraschen! Här firar de med anhöriga.
De valde länge innan de godkände skrivandet av en bok om händelsen. Mest för att de var rädda för hur det skulle framställas att de åt människokött. Vem som helst borde kunna förstå att de överlevande stod inför ett mycket svårt och drastiskt beslut – att äta sina kamrater eller inte? Nöden har ingen lag, heter det – och det stämmer i detta unika fall.

Läs mera HÄR! Eller HÄR!

En bok blev det och den finns att köpa bland annat på Adlibris förlag – klicka HÄR! För 39 kronor får du en pocketbok som är andlöst spännande om människors kamp för att överleva.
Vill du se dokumentären och läser detta i tid – gå in på TV4Fakta idag! Kl. 13.00 sänds programmet igen! Se mera HÄR!

Min resa så.
Överlevare fanns det också i Paris. Så här kan ett hem se ut för en uteliggare i den franska storstaden… En kundvagn med de få ägodelar som mannen hade. Av hänsyn till mannen tog jag fotot när han inte såg. Han satt bakom pelaren och tiggde tillsammans med sin lilla hundvalp.

Har man jobb och sköter det överlever man lättare. Här tvättas trottoaren ren på rue Buffon i Paris – gatan vi bodde på.

Några bilder från en kyrka i Paris passar denna söndag
– den vackra Sainte Chapelle:

Mörka bilder när man inte får använda blixten. Tyvärr för oss höll man på att restaurera kyrkan så vi såg inte allt i sin helhet. Men jag lyckades placera mig och kameran så att man får en liten uppfattning om det vackra ändå:
Här ännu en bild av de fantastiska fönstren:

För att komma in i Sainte Chapelle blev vi grundligt visiterade och jag undrade varför. Jo,kapellet når man vi justitiedepartement – Palace de justice!  Ännu en vacker byggnad i Paris! Se bara på utebelysningen! Den skulle man ha här hemma på Glasblåsargården! 🙂 

Hemma var här i Paris: Den mysiga lilla våningen med två franska balkonger i Quartier Latin.

.

Genom Paris boulevarder följde oss doften från de enorma akaciaträden hem… Imorgon visar jag min favoritgata i Paris:

Vi ses igen imorgon om ni vill.
Lev och låt leva!

 Nu fortsätter reseberättelsen! Ett tips till turister i Paris – köp ett tunnelbanekort för flera dagar! Gäller både på t-banan/Metron och på pendeltågen! Då slipper du tänka på biljetter och kan dessutom åka fel hur mycket som helst – vilket är lätt att göra… Kort finns för 1, 2, 3 och 5 dagar!

Vi tog Metron till Eiffeltornet! Snabba tåg som stannade ofta. Ibland fick vi underhållning som den gången en man klev på och spelade dragspel. Jag var överförtjust men min franska granne höll för öronen och skakade på huvudet.

En fantastisk känsla när det över 300 meter höga tornet plötsligt står där när vi kommer upp från tunnelbanan!
Sen blev det till att köa… Vi smet in i kön och trängde oss förmodligen förbi en hel mängd väntande människor. Det var nämligen svårt att se var kön började. Den slingrade sig ut från området och över trottoarerna, vilket vi inte uppfattade.
Några sura italienare muttrade och tittade tjurigt på oss. Precis som det gjorde dom någonting att vi kom en bit längre fram!? Jag tänkte spela ”Euphoria” för dom och muttra jag också. Italien var ju det enda land som inte röstade på Loreen i Eurovision Song Contest. 😀

Det tog fyra (4) timmar att komma upp i tornet! Fyra timmar av köande i värmen. Kvinnan på bilden högre upp har inte paraply för regn om nu någon trodde det – utan för att skydda sig mot solen.
Men den som väntar på något gott!! Nu närmade det sig!

Första hissen upp! Sen fick bloggaren panik och vägrade titta utan höll sig i mitten av hissar och människohopar…

Men till sist var vi uppe på tredje avsatsen – vilket är så högt som turister får komma. Benen var lite darriga och en ung fransman föreslog ett glas Champagne att stilla nerverna med! 🙂

Utsikten över Seine var magnifik!

Lika fin utöver Place du Trocadero:

Beviset! 🙂

  Konstigt nog tycker jag inte det är lika otäckt att åka ner som upp. Vi tog till och med trapporna sista biten och jag njöt!
Kön ringlade sig lika lång som tidigare.

Här uppe var vi!! Där uppe fanns förstås bilder på den här mannen: Gustave Eiffel, han som konstruerade tornet till världsutställningen 1889. Tornet tog två år att bygga och sen ville fransmännen att det skulle rivas efter tjugo år! Dock kom man på att tornet kunde användas som telekommunikationsmast och det fick stå kvar… Tur var väl det! Idag är det en av Frankrikes största turistattraktioner!

Så här läser jag på Wikipedia om målning av det enorma tornet:

”Enligt den officiella hemsidan för Eiffeltornet så målar man om konstruktionen vart sjunde år. För detta krävs 60 ton färg. Hittills har tornet målats om 18 gånger. I början var tornet mörkrött, sedan blekt ockragult (vid 1900-talets början). Numera är färgen ljust chokladbrun. Att måla om tornet tar 15 månader och det krävs 25 målare som enbart använder pensel. Den senaste ommålningen började i december 2001 och pågick till juni 2003. Intervallen för ommålning kommer fortsättningsvis att vara vart femte år från första avsatsen till toppen, och vart tionde år för hela tornet.”

Läs mer  om Eiffeltornet på Wikipedia genom att klicka HÄR!

 Efter Eiffeltornet tog vi Triumfbågen när vi ändå höll på! 😉 Också här en fantastisk upplevelse när man kommer uppför trappan ur tunnelbanan och möts av det här: L’Arc de Triomphe! Under valvet ligger den okände soldatens grav. Läs mer om Triumfbågen HÄR!

Djurskyddet då? Jo, vi åkte ofta tunnelbana. Och på många stationer fanns dessa stora affischer: ”Un animal ne pleure pas… Il souffre en silence” Tack Walter Jakobsson för franskalektionerna i skolan för jag kunde lätt läsa vad det stod: ”Ett djur gråter inte… Det lider tyst”.

Under stor ”Stop a ’labandon” och en förenings namn och nummer. D v s det måste bli ett stopp på övergivna djur!

Och här om dagen kom brev från Åsa Hagelstedt och Djurskyddet Sverige om samma sak. Brevet pryddes av katten Milton som räddats av Djurskyddet Sveriges förening Huskatten i Västerås! Klicka HÄR för att läsa om Huskatten i Västerås!

Klicka HÄR för att komma till Djurskyddet Sverige!

Lev och låt leva!
Ha det gott tills vi ses igen!

Igår likväl som idag fylls lokalpressen av  jubel – Burger King etablerar sig i Arboga.  Är det bra? Ja, förmodligen anses man som korkad om man inte tycker nyetableringar i vår lilla stad är av godo.

Men jag undrar hur mycket vi ska orka svälja här i stan? Nu är snart Sätra fyllt av matställen – McDonalds, Dinners, Subway, Matstället och det går att få sig något i krävan även på OKQ8 där ute.
Är det verkligen mer mat vi vill ha? Och hur går det för de kämpande restaurangerna ”inne i stan”? Kommer de förbipasserande på motorvägen att bli mer angelägna om att ta sig in till ”den lilla fina staden Arboga” för en matbit vid ån på Ågården eller för en räkmacka på Engelbrektscaféet?
 Eller är det så att marknadsförarna i Arboga kommun jobbar för högtryck och detta bara är början? Med all mat som ska intas behövs nya, större kläder och kanske en soffa att vila på – däst och mätt som man blivit.
Ja, själv såg jag gärna ett möbelvaruhus och butiken Indiska vore inte dumt det heller!  Etablerarna kommer snart att flockas därute vid Sätraleden eller!?Ja, den som lever får se.

I Paris behöver man inte oroa sig över sådana saker. Här finns allt, vare sig man vill eller inte, och det är bara att välja och vraka.

Vi besökte Notre Dame! Vi tog en promenad i det sköna vädret. Promenadstråket längs med Seine tog oss till den fantastiska katedralen i Paris! Utefter vägen fanns bokstånd och försäljning av målningar och planscher. På en mur låg den här boken…  Boken heter ”Yagouta aux chevaliers” och är skriven av Luc Durtain, såg jag när jag tittade närmare. Undrar hur den hamnat där…

Den fantastiska katedralen Notre Dame uppfördes under tiden 1163-1345 och har av Förenta Nationerna klassats som världshistoriskt monument. Napoleon lät sig krönas till kejsare där år 1804. Läs mer HÄR på Wikipedia.

Kön var lång. Men det var värt att vänta! Man fick inte fotografera med blixt så bilderna blev mörka.

Därefter var det dags att köa igen! Längs med Notre Dame står vi alla som väntar på att få komma upp i det södra tornet!

Väntan blev lång med det fanns lindring för en skrikande mage! Korvkiosk á la Paris! Så här ser en riktig ”french hot dog” ut! Korv i baguette! Jättegod var den – och mättande! 🙂

Sen var det då dags! Här fick man varken ha cellskräck eller höjdskräck… En smal, trång spiraltrappa hela vägen upp. En man från Turkiet lånade ut sin mobiltelefon till mig ”som tröst” på väg upp. Den spelade nämligen en favorit som passade väldigt väl in i sammanhanget: ”J’y Suis Jamais Alle”, ur filmen ”Amelie från Montmartre”!

För klaustrofobin gav sig till känna i den varma, långa, trånga, mestadels fönsterlösa trappan upp…och väl uppe tog akrofobin vid – skräcken för höga höjder. Så vad gjorde jag där egentligen!? Jo, det var värt all skräck! Helt fantastiskt var det där uppe! Vilken utsikt! Och tro det eller ej, när vi stod där uppe spelade en orkester nedanför ”Marseljäsen” eller ”La Marseillaise” som nationalsången heter på franska. En upplevelse.

Att titta ner var mindre trevligt… och det som var ännu värre var att tränga sig runt de smala balkongerna runt tornet… Vad hjälpte det att det satt galler och skydd överallt när det var så smalt och så högt uppe! Jag får gelé i knäna nu också när jag ser på bilderna! Den här skylten fanns där uppe också. Det gjorde inte saken bättre…

Men det var mer än väl värt att utstå!
Vilka fantastiska utsmyckningar! Dessa gargoyler blev mina favoriter! Här låtsas jag avspänd för att bevisa att jag varit där! 😉
Alla möjliga och omöjliga figurer! Den här otäckingen hade börjat äta på något hjortdjur bakifrån…

Vad funderar han på – gargoylen där ute?
Till och med en liten elefant satt på kanten!

Vad jag förstår så skulle en gargoyle skrämma människor att komma till kyrkan. Figurerna skulle berätta om all världens ondska och få människorna att ta sin tillflykt till religionen och kyrkan.

Men vi skulle högre upp och längre in ändå… Det knakade och svajade i trätrappan upp till stora klockan. Och på väg upp fanns förstås en bild på Victor Hugo’s ”Quasimodo”. Läs mer HÄR om ”Ringaren i Notre Dame”!

En fantastisk upplevelse i Paris! Vill du se Notre Dame så kan 2013 vara en idé! Då firar katedralen 850-årsjubileum! Så börja spara redan nu och boka fantastiska dagar i den franska huvudstaden nästa år. Kanske ska jag själv göra likadant… Ja, jag har inget emot en ny resa till Paris – inte alls.

 Men nu är det lilla Arboga som gäller – inte så dumt det heller! Man behöver en paus och vad går upp mot en cykeltur för att inhandla svenska jordgubbar!

Katterna är nöjda över att bloggaren nått hemmet igen. En tass sticker ut –

och avslöjar en nöjd och trött Curry i sitt lilla krypin!

Ta tillvara dagarna! Lev i nuet – men planera lite också! Spara en slant då och då så har du snart en resa till Paris du också!