Feel in the Blogg

Förutom att se Västerås med flera städer svischa förbi kan man lära sig ett och annat på en tågresa. Detta tack vare SJ:s intressanta tidning Kupé.

Nutidens yrken till exempel! Vem visste vad en applikationsutvecklare var för några år sedan? Det var innan var och en hade sin Iphone eller Android för att installera ”appar” på! Yrkeshögskolans annons vägleder dig till jobbet! Läs mera HÄR!

Är du off-grid eller vill du bli? Vet du inte ens vad det är!? Det lär du dig i tidningen Kupé! Att leva off-grid betyder att inte vara kopplad till något nät för att klara el-, vatten- och värmeförsörjning. Som förr i världen alltså! Gröna vågen är på väg tillbaka!

Rena Medeltiden kanske!? Den här annonsen fanns i tidningen också, något som gjorde bloggaren glad och varm om hjärtat: Jättebra med annons i den här tågtidningen! Borde locka fler till Arboga och bl.a. Medeltidsdagarna nu i augusti. Läs mera HÄR – på Arboga kommuns hemsida!

Inte medeltida och inte off-grid men vackra är husen i kvarteret Kålmasken i Gyttorp!

Allt det här och mer därtill hittar du i Kupé! Läs hela tidningen på nätet genom att klicka HÄR!

Vi närmar oss huvudstaden! Snart befinner vi oss i dotterns kvarter.

Härlig miljö nära S:t Eriksplan!

Mycket shopping blev det liksom pauser för mat och fika. Glass intogs på Chokladfabriken! Skönt i skuggan där god choklad naturligtvis också kunde handlas!

På väg mot Gamla Stan passerade vi ett ställe med många minnen för bloggaren. I april 2005 höll Fi – Feministiskt initiativ – presskonferens här då vi gick ut med det nya partiet.

En ung pojke spelade ihop pengar för att kunna resa till sin flickvän. Romantiskt så det förslår och bloggaren rensade plånboken på alla småpengar. 🙂

Gamla Stan! Mycket folk, många turister och härlig stämning!

Men borta bra och hemma bäst… Så skönt när den här vyn tornade upp sig utanför tågfönstren! Mitt hem är min borg! 😉 

Ledigt hus för den som vill ha nära till tåget! Nicolaigården i Arboga är till salu! 1,5 miljoner för den hugade spekulanten att lägga upp! Men mysigt är det och vilket läge! Klicka HÄR för att komma till huset och Svensk Fastighetsförmedling!
Nu får katten Felix tänka sig att besöka någon annan än Börje framöver…

Avslutar dagens blogg med en tidning jag alltid köper när jag kommer till Stockholm!

Situation Stockholm!

Tidningen om hemlösa,
för hemlösa,
av hemlösa!

Har du sett herr Kantarell,
bor i ene backen?
Han kom dit i förrgår kväll
med sin hatt på nacken.
Den är gul och den är grann,
passar just en sådan man,
passar åt herr Kantarell
bort i ene backen.

Ja, jag har varit i Regna!

Först besökte vi kyrkogården där min mormor och morfar ligger begravda. Regna kyrka är så vacker med sin lökkupol.

Intill kyrkan ligger ett trevligt vandrarhem i Svenska Turistföreningens regi. Till vänster om vandrarhemmet ligger Hönshuset! Där kan man köpa lokalt hantverk till exempel ett fint förkläde med Östergötlands landskapsblomma blåklinten! Hönshuset serverar också fika för den som är sugen och intill finns en liten utställningslokal och ett loppis.

Vi åkte vidare mot stugan vid sjön Björklången!

 Där blev det skogspromenader och möte med Herr Kantarell!
Ja, även Fru Kantarell…
…och hela tjocka släkten! Visst är det härligt när det ser ut så här i skogen: Massor av kantareller!

Vi plockade och plockade
och det mesta fanns precis utanför vår stuga!

Efter en fikapaus och sen lite röjning av sly och ogräs tog vi ett dopp i sjön! Bloggaren lovar att det var skönt – och inte alls kallt! Vi hade turen att få underbart väder!

Kvällsmaten intog vi på verandan med utsikt över sjön.

Morgonen därpå lyste solen lika vackert! Det är något speciellt att ta morgontvätten direkt i sjön. Och sen simma en tur i det lena vattnet för att sen dricka morgonkaffet på verandan medan badkläderna torkar i vinden.

En riktig idyll har jag lyckan att kunna besöka och det bland annat tack vare detta par: Ernst och Emma Danielsson bodde en gång på gården Falla i Regna.
Ernst och Emma fick flera barn och bland dem min mormor Edith. Mormor träffade så småningom Edvin Landerholm, också från Regna, och tillsammans fick de tre döttrar. Mittenbarnet blev min mamma. Mina rötter finns alltså här i Regna i Östergötland.
Tack Ernst och Emma – och ett litet grattis till mormors mor Emma på namnsdagen idag!

Här har jag mina rötter! I Regna socken i norra Östergötland och dit bär det av idag!

Man kan undra om det alltid regnar i Regna eller varför Regna annars heter Regna? Sjön Regnaren har förmodligen gett sitt namn till socknen eller vice versa. Jag har inget svar men ett kan jag lova – det regnar inte mer i Regna än någon annanstans i landet! 🙂

I Regna kan man bada, fiska och plocka bär och svamp!  Har man otur kan man handla blåbären hos Sari istället!

En välkänd vy från centrala Arboga: Thailändsk mat från bussen till vänster och rakt fram, bakom Konsum och ICA finns familjen El-Nabolsi sedan många år med sin försäljning av grönsaker och frukt.

Så har du otur i blåbärskogen eller kantarellerna endast lyser upp skogen med sin frånvaro – då står Sari till tjänst! 30 kr litern för blåbären som är plockade på Brattberget här i Arboga, enligt Sari – det tyckte jag var ett bra pris för att slippa myggbett och besvikelse över utebliven bärplockarlycka. Vad Vilda Wilma tycker förtäljer inte historien! 🙂

Ha en finfin lördag! Bloggaren tar sovmorgon imorgon – kanske ända fram till kvällen… Det beror på om det regnar i Regna eller ej…

På mitt kylskåp sitter denna magnet. Då drömmer jag mig åter till Paris…

Minnen har man kvar och fotografier. Lite annat också! Vad köper man i Paris om inte parfym! Den fina kassen med band fick vi hos Chanel i Au Printemps då jag köpte en present till en vän. Min egen favorit är den här: Kenzo och alla deras dofter. Den här är ny för mig – Madly Kenzo!

En speciell sak hittade jag dock aldrig i Paris och har sen dess sökt efter den. En sådan här lampa! Den ska jag bara ha! Vi får se hur det går. Lyckas jag ska ni få veta! 😉

Tills dess fortsätter jag att drömma men njuter också av nuet i Sverige i sommartid i mitt drömboende…

Sista dagen på vår resa blev en het dag på många sätt. Bloggaren hade feber och temperaturen i Paris låg runt +32-33 grader. Men vi betade av de platser vi ville besöka och det gick jättebra.

Printemps – på Boulevard Haussmann är Paris shoppingcenter nummer ett! Där inne var det skönt och svalt men alldeles för dyrt för bloggaren. Människor (rika sådana) köade invid Chanel och de olika modedesigners som finns där och bara några stycken släpptes in i taget för att få göra sina dyra inköp.

Bloggaren besökte parfymavdelningen och blev ofrivilligt sprayad med doftande eau-de-cologne av en påpasslig expedit. Det var bara trevligt först tills jag senare upptäckte hur jag såg ut…
Sonen utbrast på Metron: ”- Oj, vad du är varm – det riktigt glittrar av svettpärlor i pannan på dig! ” Visst kände jag mig varm men inte så att det rann om mig. Jag tittade i fickspegeln och upptäckte att hela ansiktet glittrade. Snart såg jag att även händer och armar hade fint, fint glitter överallt.
Expediten på Printemps hade sprutat parfymerat glitter på mig. Kändes inte alls trevligt utan tvärtom ganska fräckt!

Efter att ha tagit oss förbi rader av gatuförsäljare som ville kränga klockor, armband och pikétröjor nådde vi Metron igen och tog tåget mot Place de Vosges!

Place des Vosges är ett torg på gränsen mellan 4:e och 3:e arrondissemanget, i Maraiskvarteren i Paris. Torget som omgärdas av 36 stycken tegelhus med skiffertak och mansardfönster byggdes 1615 för att hysa de tornerspel som ägde rum för att fira Ludvig XIII:s och Anna av Österrikes bröllop.
 Vid torget, som i guideböcker brukar kallas det mest romantiska torget i Paris, har flera kända personer bott: Madame de Sévigné, kardinal Richelieu och Victor Hugo. I nummer 6 ligger idag Musée Victor Hugo.

Därefter for vi till Jardin du Luxembourg för en paus. Det var flera som tänkt så denna varma dag och många hade slagit sig ner på gräsmattorna under de lummiga träden. Det såg väldigt trevligt ut, tyckte bloggaren. Detsamma tyckte inte den franska polisen som med visselpipor och ilskna tillrop tvingade upp människorna från gräset. Visst, det fanns bänkar – men vad gjorde väl det om folk vilade en stund på gräsmattan!? Men icke i Luxembourgträdgården i Paris!

Snart var allt ett minne blott… På Stockholms Central hann verkligheten ikapp oss. Med ombokningsbara biljetter försökte vi få byta till ett tidigare tåg hem. Men köerna var så långa så det var med nöd och näppe vi kunde byta. 7 minuter hade vi tillgodo när vi släpande, stapplande rusade in på perrong 4 för resan mot Arboga. Sittplatser hade vi turen att hitta i alla fall om dock inte bredvid varandra.
 Är det inte märkligt att det ska vara så ineffektivt på SJ! Det kostar extra att köpa en ombokningsbar tågbiljett men det tar sådan tid att få boka om att jag varit med om flera gånger att det tåg man ville boka om till hunnit gå. Och då talar jag inte om  korta tidsaspekter utan om 45 minuter till 1 timma. I dessa teknikens tidevarv borde det gå väldigt lätt och enkelt att byta avgångstid själv via en dataterminal eller mobilen.

Vi kom hem igen i alla fall och äventyret var slut.

Nu får man leva på minnen… Affischen från Montmartre.

Sniglarna – här i choklad!
Och turen upp i Tour Eiffel!

Alla bilder har jag ju kvar och i drömmarna är jag åter i Paris… Notre-Dame, favoriten!

Fransmännen var inte alls stroppiga och ovilliga att prata engelska såsom jag upplevde det på 70-talet. Tvärtom var det väldigt hjälpsamma. När vi virrade runt för att hitta Printemps till exempel och sen bad om hjälp – ändrade fransyskan sina egna planer och följde oss dit! 🙂

Minnen kan man vaska fram från lilla Arboga också. Just nu pågår minnesutbyten på en härlig sida på Facebook! Gruppen heter ”Du vet att du är från Arboga om….” Anslut dig gärna där och ta del av allas härliga minnen från 50-, 60-, 70-, 80-talet och framåt! Här en härlig bild jag hittat på Jan Olssons hemsida. ”Öhrman och Melander” på vänster sida och därefter ses Järnhandeln. Vänstertrafik är det så bilden är troligen från 50-talet med hänsyn också till flickornas klädsel.

Ha en fin onsdag! Vi ses igen!