Feel in the Blogg

Här börjar en av flera bloggar om Rom – sett på bloggarens sätt. Beroende på tid och ork publiceras de efter hand.

Tidigt i gryningen startade vi från ett soligt Arboga.

Vy från Arlanda. Det finns mångahanda flygplan… Varför flygbolaget gör reklam för Mike Tyson vet inte bloggaren och vill kanske inte veta heller…
Polish Airlines var det i alla fall. 

Bloggaren har hört att start och landning är farligast vid flygning. D v s då är risken störst för krasch. Ändå gillar bloggaren starten bäst! När planet klumpigt skumpar fram på startbanan, varvar upp motorerna och sen sätter fart! Nu går det fort!

Och uppe! Vi lämnar Sverige bakom oss.

I rätt tid anlände vi till Fiumicino flygplats i Rom och där väntade en kvinna med en skylt med bloggarens namn på! Vi hade satsat på betald transfer till och från hotellet inne i Rom.
Det visade sig vara mycket välbetänkt då vi snart kom underfund med att trafiken i Rom är helt galen och temperaturen dessutom låg på +38 och solen stekte ner.
I 140 kastade sig chauffören fram med oss och snabbt var vi vid vårt hotell –  Giolli på Via Nazionale 69 i Rom!

Hotellet låg fint! Ja, det här är inte hotellet utan en pampig operabyggnad mitt emot. Det måste ju naturligtvis fotograferas! 🙂
Ingången såg inte så pjåkig ut. Trevlig och välkomnande personal också – och se vilken blänkande korridor mot rummen!!

Rummet var litet men inte alltför litet, utan helt OK. Sängarna separerades lätt så vi fick varsin säng. Så långt ifrån som möjligt är ett måste med en snarkande bloggare på rummet! 🙂

Badrummet – helt OK!
Där fanns allt man behövde.

Men! Utsikten hade en hel del mer att önska!! Hur man än försökte så blev det inte bättre! Inte en bit himmel åt något håll!   I några fönster var det tänt. Folk som jobbade.
Och neråt blev det ännu värre när bloggaren som gammal personalare började fundera på arbetsvillkor och arbetsmiljö. Ser ni mannen som jobbar!? Till höger står han bland svarta sopsäckar och till vänster syns en vattenho och lite städgrejer.

Men – se!! Uppåt! En liten bit himmel!!

Men rummet var bra om man inte tittade ut och vem tänkte stanna på rummet under några dagar i Rom!? Inte vi!

Det visade sig att hotellet på Via Nazionale låg alldeles perfekt till! Nära till det mesta och två gator från hotellet såg det ut så här:  En liten, smal, mysig gata! Vilka hus! Kvarteren här påminde om Latinkvarteren i Paris!

Vi rivstartade alltså direkt vi kom fram till Rom! Vi bodde ju bara ett par stenkast från den här byggnaden! Colloseum! Vilken fantastisk byggnadsverk!

Vi bestämde oss dock för att betala inträde till Colloseum först dagen därpå och rekognoserade bara lite denna eftermiddag och kväll. Vilka gator! Här kan kullerstenarna i Arboga slänga sig i väggen!

Det fanns en hel del tiggare i Rom och den här gamla kvinnan var en av dem som vi förbarmade oss över.

Glass skyltades det med över allt – men aldrig några priser… Den här glassen hade ett bekant namn! 😀

För oss var det vattenflaskor som gällde! Och istället för att köpa dyra läskflaskor för 4 euro (hutlöst!) sålde unga killar iskallt vatten på flaska för bara 1 euro!

Det här ståndet sålde massor av härlig frukt och kylda kokosnötshalvor med kokos.

Ett brudpar passerade förbi. Men brudgummen verkade ointresserad och oartig som höll sig en bit före sin brud! Det kanske var för varmt för att vara trevlig. Temperaturen höll sig runt +40.

Förbi Viktor Emanuel-palatsen – kallat lösgommen och bröllopstårtan i folkmun. Här finns den okände soldatens grav.
Bloggaren tyckte statyerna var intressanta!  Fin!
Men den här såg utkastad ut från palatset!

Vi kilade vidare via Via Corso mot det här: Fontana di Trevi! En av de mer fantastiska upplevelserna, tycker bloggaren.
Inklämd mellan husen på denna piazza – en makalös, sagolik fontän!
Här badade Anita Ekberg 1960 i fimen La Dolce Vita!

Bloggaren kastade som sig bör en slant över axeln i fontänen! Då ska man få återkomma till Rom, säger sägnen.

Mat på en liten restaurang på Via del Broschetto intill vårt hotell fick avsluta kvällen men först inhandlades mer vatten!

Slut på första delen av ”Rom på mitt sätt sett”! 🙂

Tänk så ställd man blir när Internet plötsligt inte fungerar!
Igår kväll la allting bara av vad gäller datorer och nätverk. Bloggaren som är teknisk idiot följde sin datasupport och gjorde det som borde göras. Drog ur kontakter, startade om och provade att ringa Telia. Det sistnämnda var förstås helt värdelöst eftersom datorrösten uppmanade att återkomma kontorstid…

Morrande och tandagnisslande insåg bloggaren att det var kört igår kväll. Det blev en god bok istället och det var förstås inte dumt alls.

Imorse fortsatte blodtrycket att pumpa när nätverket fortfarande låg nere… Prick 8 ringdes Telia och sammanbitet berättade bloggaren om sin utsatthet. En lugn norrländska lotsade bloggaren igenom problemet. Routern skulle ha startats om också… Den tekniska idioten hade inte riktigt kommit ihåg alla detaljer i den felsökning som borde göras. Men nu så!! 🙂

Men – bloggaren har kommit av sig och allt som skulle ha nedtecknats i en blogg får vila till annat tillfälle. Dock finns det lite gammal skåpmat som ska avhandlas.

Det här bland annat: Vad är det undrar ni kanske!? Jo, efter att pressen skrivit om ansvarslösa busschaufförer som sänder sms under färd – se bland annat HÄR i DN – så verkade detta inte ha påverkat den busschaufför alls som körde buss 579 mot Arlanda för en vecka sedan…
Han hade mycket att prata om, chauffören, men inte med oss passagerare utan med någon i mobiltelefonen. Det var ett babblande och skrattande utan dess like och färden gick därefter.
Kanske ingen ”big deal” – han körde ju med en hand i alla fall och knappade inte in sms… Men vad är det för brist på ansvar och respekt mot såväl passagerare som medtrafikanter!? En yrkeschaufför borde ha mer förstånd!

Bloggaren passade på att fotografera tilltaget men det anses väl kanske mer brottsligt än att köra med en hand och snacka i mobil…

Dumheter och respektlöshet kan kännas som en nål under nageln, en liknelse mitt mellanbarn dryftade nyligen. På tal om vassa föremål så kan en sticka i fingret vara nog så plågsam. Nej, det här är inte en sticka som på något märkligt sätt bakvänt kommit in i bloggarens pekfinger och heller inte växt ut av sig själv! Nej, det är stickan som avlägsnades tack vare pillgöra och en bra pincett. Stick avlägsnad ur det ömmande fingret! Så går det när man är ivrig bland krusbärsbuskarna! 🙂

På tal om bär och trädgård – så här fint växer potatisen på bloggarens mors altan! Sorten är ”Blå mandel” som gått i arv via sättpotatisar från bloggarens morfars far!
Så här kan man läsa om Blå mandel på Internet: ”Sorten är sannolikt en mycket gammal lantsort, som odlats tämligen allmänt i Västerbotten, Norrbotten och Lappland. Den lär där ha varit den mest odlade sorten innan den nu vanliga gulskaliga Mandel infördes i slutet av 1800-talet.” Läs mera HÄR!
Bloggaren och hennes bror för potatisen vidare framåt i generationerna! 🙂

Efter att bloggaren av olika skäl missat en massa namnsdagsbarn och alla dessutom firats under ett år nu, lägger bloggaren ner firandet här. En liten påminnelse bara! I söndags hade Susanna namnsdag! 😉

Den här fina kaktusblomman växer också på bloggarens mors altan och med den och en kopp te’s visdomsord avslutas bloggen för idag! Lev väl!

Man kan faktiskt resa både framåt och bakåt i tiden! I fantasin javisst – men också i verkligheten! 😉

Några som vill framåt i livet är det här paret: Dags för incheckning! På väg in i framtiden! 
För hit  dit tjejerna är på väg ligger tiden 7 timmar före oss!   De har åkt till Tokyo i Japan!

 

 Bloggaren följde flighten via teknikens under! På appen kan man följa flygresor i realtid! Kostade bloggaren 22 kronor att installera! Var värt varenda krona!

På PC:n följdes också resan! Det är lång väg att flyga över Ryssland.

Vill du också följa en flygresa? Gå in på Flightradar24.com! Klicka HÄR och kom dit direkt! Fantastiskt! Gick även att se resan från cockpit i 3 D! Teknikens under!

 

Japan – landet med geishor och kimonos!

Landet med karpar!

Via vännen Haruko i Nara har bloggaren fått veta att karpar, som på bilden, hängs upp speciellt på barnens dag, som i Japan firas den 5 maj varje år! Karparna ska bringa lycka och framgång för barnen.

Bloggaren är säker på att flickorna har både framgång och lycka med sin resa och får en fantastisk upplevelse i Japan!

De missar dock resan tillbaka i tiden! Tillbaka till Medeltiden!

För imorgon inleds MEDELTIDSDAGARNA I ARBOGA! Och just idag, tisdag, måste du köpa Arboga Tidning som har en hel bilaga om dessa fantastiska dagar!

ALLT om Medeltidsdagarna inklusive program förstås! HÄR hittar du bilagan på nätet!

På tal om forntid och framtid så upptäckte bloggaren en stor ombyggnation centralt i Stockholm.
Så här ser promenadvägen ut mot Centralstationen just nu. Ett hus har rivits och något nytt ska dit istället. Forntid möter framtid.
Bloggaren kan för sitt liv inte komma på vad som låg där tidigare. 
Men via Google och Wikipedia finner man svar! Det är Hotel Continental som legat där! På Wikipedia står bl.a. citat:
”Hotellet stängde sin verksamhet den 21 december 2012 och började att rivas med början i januari 2013. Därefter uppförs ett nytt hotell som blir en del av den nya stationsbyggnaden för Citybanans nya pendeltågstation Stockholm City. Det nya komplexet beräknas stå klart år 2016.” Bild från början av rivningen. Läs mera HÄR på Wikipedia!

Som det sorgsna gosedjuret på tåget hem kände sig bloggaren i oro över flygresor långt bort – men tröstar sig med ett hopp tillbaka i Medeltiden! 🙂

25-årsjubileum i år! Läs mer om Medeltidsdagarna HÄR på Arboga Kommuns hemsida och HÄR på Föreningen Arboga Medeltids hemsida.

Välj själv – framåt eller bakåt eller?    😀

Alfons och Inez – GRATTIS! Ni har namnsdag idag!

 

 

Söndagens predikan berättar om en idyll. En unik plats i världen –  i Sticklinge i Himmeta. Unik för där vilar en rofylld glädje och en välkomnande värme som inte upplevs överallt.
Vi besökte åter denna fina plats igår.

Hunden Sally vill att vi följer med – hästarna ska tas in till gården. När Birgitta Sund visslar kommer hästarna. Per-Erik och Jakob går dem till mötes.

Lilla fina fölet Ella född i juni!
Här med sin mamma:

Tillbaka mot gården. Himmeta kyrka syns i bakgrunden, bör noteras i denna söndagens predikan. 😉

Jenny har sina fina hästar här:

Förutom Sally och hästar finns det fler djur på gården.
Höns och en tupp! Och katter förstås!
Här fina Kajsa-Maja! Hittekatt från Stockholm som via Polisen kom till gården i Himmeta! 🙂

Men det är inte bara djur och natur på gården – det byggs bilar också! I alla fall en! Det tar sin tid men det går sakta men säkert framåt, säger Per-Erik.

Han lär sig allt från grunden och klurar ut hur det ska vara och fungera. Träklädsel förstås – ek – Per-Erik är en träman!

Känner man sig trött och pressad, ledsen och stressad – ett besök hos Birgitta och Per-Erik får alltid bloggaren att må bättre! En harmonisk idyll!

Den sedvanliga kardemummakakan vankades förstås! 🙂

Makarna Sund har många strängar på sin lyra – ta hand om utsatta barn och ungdomar är en av dessa. Och att ta hand om bloggaren med familj då och då också förstås! 😉

Bloggaren kallar denna oas i tillvaron en unik plats i världen och så är det för oss. Det finns förhoppningsvis fler oaser och idyller som just du finner den mest unika och fantastiska i världen. Ta tillvara den!

Njut av det du har omkring dig! Det lilla kan vara det stora.

Denna söndag gratulerar vi Arne och Arnold! Hurra!

Att ta tillvara stunden kan vara
att njuta av ögonblicket då en kissekatt möter dig i arla morgonstund.

När man sitter där med frukostlatten och har katten i knäet kan man komma att bli lite nostalgisk. Tänker på dagar som flytt.

Bränsle till sådana tankar får man helt klart vid en vindsröjning! Bland all bråte som ska gallras bort finns fynd och minnen, minnen från en svunnen tid.

Den här hittade sonen i en låda: En brudklänning!
Brudklänningen i genombruten spets med släp bars av hans farmor en gång för länge sedan. Det måste ha varit på 1940-talet då hon ung och kär gifte sig och bosatte sig i Paris.
För att mycket kort tid efter bröllopet bli änka då hennes älskade hastigt dog i en svår sjukdom…

Minnen poppar fram överallt där i vindsvrårna. Berättar om en tid för länge sedan…

Den lite barnsliga teckningen är ritad av sonens far. Förmodligen i mitten av 1960-talet. En japanska! Så märkligt när tecknarens dotter långt senare fick just Japan och det japanska språket som största intresse.

På tal om Japan så dök det här spännande paketet upp igår! Poststämpeln såg ut så här: Postat i Nara, Nippon!!
Många vet förmodligen redan att Nippon på svenska är Japan!
Paketet innehöll en bok: ”A travel guide to Kyoto & Nara”. Paketet innehöll fler saker: Och ett brev!!  Liiite svårläst för bloggaren som inte likt dottern kan språket – men tack Haruko, det fanns en översättning! Haruko från Nara i Japan hade skrivit brevet i två exemplar! Så snällt och förståndigt!

Från pappans teckning av en japanska vidare över dotterns intresse för Japan från tidig ålder till ett paket från landet till bloggaren! Hur kommer det sig!?
En lång och lite märklig historia. En av sönerna lärde känna en familj i Himmeta, utanför Köping. Familjen blev snart vän med resten av bloggarens familj. Det visade sig att familjen i Himmeta en gång haft en utbytesstudent boende hos sig – Haruko från Nara i Japan!

När två av bloggarens barn reste runt i Japan för fyra år sedan kom de att tycka särskilt mycket om staden Nara där hjortarna strövar fritt i staden!  Men – då visste de inte att Haruko som bott i Himmeta under ett år jobbade på turistbyrån i Nara…
Via Internet fick vi alla kontakt och den snälla Haruko skickade i lördags paketet till mig! 🙂

Herrens vägar äro outgrundliga, brukar man säga, och visst stämmer det.

Tack kära Haruko för den fina presenten! Bloggaren hoppas kunna använda reseguiden till Nara själv en gång…

Här om dagen satt bloggaren ute i solskenet och blev nostalgisk igen. Via hörsnäckorna från Iphonen strömmade musik ut från 1960-talet. ”Those were the days” med Mary Hopkin.
Bloggaren erkänner villigt att några tårar letade sig ner för kinderna. Those were the days…

Så här går en del av texten:

Those were the days my friend
We thought they’d never end
We’d sing and dance forever and a day
We’d live the life we choose
We’d fight and never lose
For we were young and sure to have our way.

Just tonight I stood before the tavern
Nothing seemed the way it used to be
In the glass I saw a strange reflection
Was that lonely woman really me …

Those were the days my friend
We thought they’d never end
We’d sing and dance forever and a day
We’d live the life we choose
We’d fight and never lose
For we were young and sure to have our way.
La la la la… Those were the days, oh yes those were the days

Ja, dagarna flyr iväg – fortare än man tror – och kvar blir bara minnena.
Så här såg Mary Hopkin ut 1968 när skivan ”Those were the days” kom ut:
Och idag: Those were the days…

Klicka HÄR för att lyssna på låten via Youtube.

Man får trösta sig med att livet går vidare och vara glad för varje dag man får. Ta tillvara stunderna – och minnena! För varje dag är en skimrande vacker gåva!

Och – bloggarens misskötta azalea fortsätter att glädja henne! 🙂

Helena och Elin ska gratuleras på namnsdagen idag! GRATTIS!

Avslutar bloggen med svaret från SMHI och klimatolog Sverker Hellström. Det var ett Altocumulus stratiformis som såg så här vackert ut på himlen här om kvällen – ett så kallat böljemoln.
Sverker Hellström skriver också: ”Om man tittar riktigt noga ser man att det finns några tunna partier med cirrus (fjädermoln) ovanför altocumulusskiktet.”
Tack för det SMHI och Sverker Hellström!