SAKER OM TID!

”- Jag har all tid i världen…” Så kan det låta när tidsoptimisten aldrig får arslet ur vagnen för att äntligen få till det där han skulle ha gjort för hur länge sen som helst.
Ännu värre är dom här: ”- Jag har inte tid!!” – det väser hon ur mungipan lite halvt hysteriskt med stirrig blick…

HUR kan man gambla med tid!?

Tid är en utmätt, mycket dyrbar vara som man inte har råd att vare sig slösa bort på onödigheter eller förspilla genom att inte ta tiden på allvar.

 Tiden vi har – du och jag – är begränsad. Tiden kommer att ta slut och vi vet heller inte hur mycket vi har av varan.
Har vi mycket tid eller har vi lite? Kommer vi att leva till vi blir 100 eller kommer slutet betydligt tidigare?
Och förutom detta med tid så ingår begreppet hälsa i aspekten också. Hur länge kommer vi att vara pigga och glada och kunna ge järnet den tid som vi fått oss tilldelat?? Ingen vet.

 Det alla borde ta till sig är att TID ÄR DYRBAR och dyrbarheter bör man vara rädd om.

Saker som INTE bör slösas tid på i onödan är jobb! Det är helt värdelöst att lägga ner alltför mycket av din dyrbara tid på arbete.
Gör det du måste och behöver, för att du mår bra av det och så att du får lagom mycket inkomst för det du gör – så du klarar dig. Gör varken mer eller mindre!

INGEN tackar dig för att du sliter ut dig. Du är snart utbytt mot en annan slav.
DU SKA LEVA – INTE BARA ÖVERLEVA!!

 Det du däremot ska ägna tid åt är först och främst dig själv! Mår du bra så mår andra runt omkring dig också bra.

Och det där med att gambla om tid! HUR kan någon VÅGA VÄNTA med att säga förlåt, ge den där kramen eller säga de där kärleksfulla orden!?
HUR kan någon VÅGA VÄNTA till nästa dag, nästa månad, nästa år – den framtiden kanske inte du har tillgång till! VÄNTAR DU KAN ALLTING PLÖTSLIGT VARA ALLDELES FÖRSENT!

Vad väntar du på??
Bättre tider??

VÄNTA INTE! LEV NU!!

En som predikade dessa ord ofta var Lena Nevander Friström.  ”Men hallå! Vad väntar du på – livet är bara nu!”
Jag hoppas och tror att Lena levde som hon lärde för hon avled 2008 endast 54 år gammal.
HÄR hittar du Lena Nevander Friströms ljudbok och här är ett citat ur den:

”Men hallå, livet är bara nu! Hela vårt välbefinnande vilar på fyra grundstenar: sömn, mat, motion och relationer.
Balans i livet mellan familj, arbete och fritid är en nödvändighet och måste finnas hela tiden, inte bara under en semestervecka.”

  Anledningen till att bloggaren kom att tänka på dyrbar tid var ett besök i en stuga tillhörande familjen.
Som den skrivande person som bloggaren är har hon en loggbok i stugan. Bloggaren kom att bläddra i den och hittade rader skrivna för 7 år sen. Där stod om lycka och glädje där på landet men också om sorgsen oro inför en framtid då barnen inte längre finns med som de gör när de är små, bor hemma, följer med till stugan. Raderna avslutades med – ”men idag är det lycka och det är NU som räknas. Leva här och nu!”
Tårarna rann när bloggaren läste  – för tiden hade nu sprungit iväg och allt som var då finns inte längre som förr.  Men bloggaren är så tacksam över att hon följde – och fortfarande följer rådet: LEVA HÄR OCH NU!

 

På tal om tid och att leva så såg bloggaren en udda men bra film här om dagen – ”The Book of Love”. Så här står det om filmen på nätet:
”När hans gravida fru Penny omkommer i en trafikolycka, har tillbakadragna arkitekten Henry svårt att se någon fortsatt mening i livet. Men när han träffar den skrotsamlande flickan Millie blir han märkligt intresserad, och engagerad i hennes livsprojekt: att bygga en flotte och segla ut på öppet hav.”

 Och ”flickan Millie” i filmen sa ett par saker som verkligen fastnade hos bloggaren:

”Det sägs att 67 % av människor som dör gör det när ingen ser. Men ingen talar om hur många som lever och ingen ser.”

och

”Det mesta är bäst när det inte är perfekt.”

HÄR kan ni se mer om filmen!

Här om veckan pratade bloggaren med ett par killar om val i livet. Och inte vilket val i livet som helst
– utan om valet av partner och av rätt sådan!

Varje människa är som en pusselbit och fel val ger skavande pusselbitar som inte riktigt går ihop. Det kan göra livet mer eller mindre besvärligt – för båda.
 Medan om man hittar rätt pusselbit får man liksom känslan av att livet blir lite mer komplett, ett vinna/vinnakoncept,
man kompletterar varandra. 

Sen är det sannerligen inte lätt att hitta rätt i pusselbitshögen!
Eller att få till det där pusslet!

Vem säger förresten att det inte kan gå bra att fila till ”fel bitar” också –
så att ”omöjliga bitar” ändå passar ihop! 🙂

  Det kan nog också vara en bra rekommendation –
att karlar slutar sprätta runt med snoppen överallt!

 Dra igen gylfen så blir det nog tusan så många bättre pussel. 😀

Är bloggaren för frispråkig? Kommer hon med för många avslöjanden? Är hon för öppen? Nej då, inte alls! Bloggaren skriver precis vad hon vill och det är upp till er om ni vill läsa eller låta bli. Enkelt! 😀

En del är rädda för frispråkiga människor.  En del tror att bloggaren kan bli farlig.
– Vad ska hon hitta på härnäst!?

Det är lugnt! Bloggaren kör med etik! Lämnar aldrig ut någon – och avslöjar bara lagom mycket
– och det gäller även om henne själv! 😉 

Så sluta oroa er över allt möjligt och lägg av med stress och press! Skjut absolut inte upp drömmar och önskningar till morgondagen – för imorgon kanske aldrig kommer!
Gör som bloggaren – älska! Och strunta fullständigt i dom där tråkiga typerna som vigt sitt liv åt bitterhet, illvilja och förtal!

FÅNGA DAGEN SOM ÄR IDAG – LEV LIVET HÄR OCH NU!

 

 

 

Det här är en blogg om en kvinna som bloggaren känner ganska väl. Och om mobbing – på olika nivåer och hur det kan upplevas.

För enkelhetens skull kan vi kalla den här kvinnan Suss.
Idén till bloggen kom här om dagen när Suss åter fick höra rykten. En vän till Suss förklarade hur hon försvarade Suss mot de som tyckte illa om henne…

WOW, tänkte Suss! Igen!
Och självklart visste Suss inte vilka personerna var, tog inte reda på det heller. Suss har förmodligen aldrig träffat dom eller ens bytt några ord med dom.
Men men, Suss är van…

Sticker man ut – på vilket sätt det nu än må vara, så blir man en target – en måltavla. Som uppstickare kan man antingen hyllas eller hånas, det sistnämnda kan likställas med mobbing.

Suss vet vad mobbing är. Hon stack ut som liten. Varför? Jo, Suss var blyg och tordes inte säga ifrån. Hon blev en måltavla.

 Suss som liten.  Tyckte om alla djur, särskilt katter! 
Påhittig och glad – hemma hos mamma och pappa.  Skrev sagor, fick en publicerad i Dagens Nyheter som 7-åring, hittade på ett eget skriftspråk, kunde namnet på alla hundraser, lekte med Gittan – hade roligt helt enkelt.
Till hon började skolan…

Suss var, som sagt, blyg – en måltavla och hade fel frisyr, flätor med fina rosetter som mamman flätade i. Är man ”fel” på det sättet i skolkamraters ögon så blir man nedtryckt, ännu tystare, vågar ännu mindre och finns nästan inte till slut…

Det kallas mobbing och förstörde nästan hela Suss skoltid. Hon vågade inte räcka upp handen, vågade inte svara på frågor, skulle aldrig någonsin vågat stå framför klassen och prata.

 Hon blev en ingenting.

Sen kom vuxentiden – tack och lov! Televerket!
Suss och bästa kompisen tog mod till sig, tillsammans och flyttade till Stockholm där de båda fick jobb på Televerket.
Nu började det hända saker för Suss! Hon blev tvungen att svara i telefon och möta kunder som vill beställa abonnemang, flytta telefoner och allt vad det var. Suss växte, blev säkrare, kände sig värdefull. Vågade mera.

Vågade söka nytt jobb och kom till CVA i Arboga. Där blev hon ännu säkrare och vågade ännu mer – det slog nästan över. Suss tog igen för alla tysta, osäkra år!

Suss utmanade chefer och hon utmanade facket. Hon drev frågor om rättvisa för de svaga på jobbet och kämpade för de som hade det svårt. Hon skrev insändare såväl i personaltidningen som i det lokala bladet – gjorde sin röst hörd. Snart visste alla vem Suss var!

Nu fick Suss höra talas om folk som ”inte tålde den där Susanne Wahlfeldt”. Naturligtvis på omvägar. Ingen sa det direkt till Suss.
Suss som var van att sticka ut, bli mobbad sen skoltiden, kände detta väldigt obehagligt – men det var ingenting som egentligen bekom henne. Hon hade växt sig starkare och visste att hon kämpade för bra saker.

Och om Suss fick namn på ”hatarna” tog hon kontakt med dom!  Antingen låtsades de inte förstå någonting av vad Suss pratade om – eller också visade det sig att de faktiskt kom rätt bra överens när de väl träffades …
Hur som helst – de som verkligen kom i kontakt med Suss tystnade med sitt förtal…

Suss träffade kärleken och allt blev nu ännu bättre!
Med kärleken kom resor runt om i världen men också barn. Återigen växte Suss – nu som dubbelarbetande personalchef och trebarnsmor. Växte och fortsatte att kämpa – nu för barnen med ADHD men också för andra barn med liknande svårigheter.
 Bildade en förening lokalt och var med om att starta en på riksplanet. Skrev skrivelser, protester, insändare. Agerade! Kämpade.

Åter fick Suss höra på bakvägar att folk tyckte illa om henne. ”Dem där jävla Susanne Linde – hon ska då vara med överallt!” – så kunde det låta.
Suss lät sig inte skrämmas, kände sig tvärtom stärkt. Hon kämpade ju för bra saker och det fanns många som sa tvärtom – som hejade på, dunkade henne i ryggen.

På fritiden gjorde hon trevliga saker som att samla de gamla som fortfarande var i livet och som haft sin barndom i huset som Suss nu bodde i.
 Suss fick massor av värdefull information om Glasblåsargården som blev en artikel i Arboga Tidning och kanske så småningom kan hamna i Arboga Minnes Årsbok.

Hon fortsatte att kämpa för utsatta, ville vara en röst för de som inte vågade tala och fortsatte att agera.
Bland olika idéer som kom för henne var en insamling till kvinnan som fått sina barn mördade i Arboga. Förutom en stor summa pengar från allmänheten som överlämnades genom Suss försorg skänkte företag möbler, resor, presentkort på kläder kom från H&M m.m. genom att Suss tog kontakt.
De flesta tyckte att Suss gjorde bra då – inte så många tyckte att hon var ”too much” men det fanns några stycken som tyckte att hon nog skulle låta bli!

 Med många järn i elden hela tiden, en stark vilja att göra gott så hände det som tyvärr händer många – Suss gick in i väggen, brände ut sig och blev väldigt sjuk.

Det var en fruktansvärd och förgörande upplevelse. Något som för alltid förändrade Suss. Hon hade samma glöd, samma vilja men orken fanns inte längre på samma sätt.

När det var som allra värst bodde Suss hemma hos sina gamla föräldrar och orkade absolut ingenting. Panikångest och en otroligt trötthet var hennes liv under ett halvår.

Men som den person hon är – när hon börjat repa sig lite ville hon kämpa för att andra inte skulle behöva drabbas som hon. För mycket hårt jobb, för många krav, för lite tid.
Hon och vänner startade föreningen ”Tid för Sverige” för att agera mot utbrändhet.  Föreningen implementerades snart i vad som skulle komma att bli ett nytt parti – Feministiskt initiativ!

Nu var allmänheten delad! Några tyckte att Suss var modig och bra. Det ropades ”Heja, heja!” på stan när hon gick ut. Men det fanns andra som spydde sin galla.
Som vanligt…

Men sen blev det riktigt illa!!  När kvällstidningarna gick ut med rubriker som

Fi-ledaren misstänks för bedrägeri

då kräktes en allmänhet fullständigt ner ”den där Linde”!

Artikeln från 8 april 2005 finner ni HÄR! Den dagen hade Expressens löpsedlar i Arboga bara en enda stor bild – den på Suss med rubriken ovan…

Det spelade ingen roll att Suss inte hade gjort något fel. Att hon förklarat allt för Försäkringskassan om sin sjukskrivning och sitt deltagande tillsammans med Fi – när Suss gick in i affärena i lilla Arboga då gick folk ut!
Och Försäkringskassan gjorde helt om och drog in Suss sjukbidrag. Detta fick de bakläxa på när Suss vann i Länsrätten och domaren gav Suss rätt.
Hon vann!! Den artikeln kan ni se HÄR!

Suss orkade inte all press (i dubbel bemärkelse) och hoppade av politiken. Men snart kunde hon inte hålla sig längre… Det blev Miljöpartiet!
Nu mottogs hon mestadels bra av lokalbefolkningen och partiet fick många röster i valet. Så pass många att Suss kom med i kommunfullmäktige.
Men nu fanns de fler som mådde dåligt av Suss engagemang – de andra partierna hade en en del mindre nogräknade medlemmar.  ”Den där jävla Susanne Linde!”

  Åsså allmänheten!!  ”- Fy fan, för den där jävla Linde! Hur kan man hoppa mellan olika partier på det där viset!!??”
 Suss brydde sig inte det minsta! Numera var hon van…

Det hon inte var van vid längre var stressen, pressen – hon orkade inte alls som förr. Hon hoppade av politiken helt.
Belackarna var snart där:”- Ha ha ha, ja hon är ju inte klok den där jävla Linde!”

2012 kallas hon ”Den frispråkiga bloggaren” i lokaltidningen och kräver större engagemang mot våldsamheter som drabbat hemstaden.

”Ja, se den där jävla Susanne Linde!!” Bysnacket gick…

 Suss brydde sig inte längre om pratet. Kände sig mer så här:

 Men livet är inte bara engagemang och kamp för andra när det gäller Suss. Det var det egna livet också. Den egna kampen.

Mannen i hennes liv lämnade henne efter många år tillsammans. Hon tog det mycket hårt. Firade trots allt med grannen Lisa som tyckte att hon sannerligen borde fira sitt nya fria liv.

Visst – hon höll god min. Visade upp ett coolt face!
Men inuti fanns tårarna. Att bli lämnad av den man älskat och trott på – var mycket hårt.

 Livet blev mörkt och svårt. De egna engagemangen uteblev.
Vardagen kändes bara seg och grå. Åren gick – hon vande sig vid detta nya liv. MEN – så en dag hände det till synes omöjliga! Hon blev kär!
En ny man kom plötsligt in i hennes liv! Och med det massor av annat!
17 kilo ner i vikt! Nya kläder, ny frisyr, nytt liv! En gladare, lyckligare Suss! Underbart!! 

MEN!! Nu var det ju definitivt färdigt igen! Folk skulle absolut veta vem HAN var och helst alla detaljer! En del var glada, andra skadeglada på grund av åldersskillnaden och en del var förstås riktigt upprörda…

Kletade ner Facebook med skitsnack… SÅ tröttsamt och fullständigt värdelöst.

Och bryr hon sig, Suss? Inte nämnvärt! Om det inte drabbar den egna familjen eller älsklingens förstås!
DÅ blir hon en TIGER!

Vad ville bloggaren säga med det här märkliga inlägget då denna söndag!?

Jo, dels – SLUTA SNACKA SKIT OM FOLK DU INTE HAR EN ANING OM VEM ELLER HUR DOM ÄR!!
Eller ännu hellre – SLUTA MED SKITSNACK ÖVER HUVUD TAGET!! SKITSNACK ÄR MOBBING!! Gör dig inte till åtlöje genom ett sådant lågt beteende!
Gläds istället med dom som det går bra för, som finner lycka och glädje igen. Tänk positivt och du kommer att märka att ditt eget liv också blir positivt!

Ja, så är det ju!

Så sluta lägg dig i andras liv och skaffa ett eget!

Och ni som har åsikter om Susanne Lindes liv – vad hon gör och inte – hur hon agerar eller inte – TA KONTAKT MED HENNE! Bloggaren förmedlar gärna frågor och svar! 😉
För som ni såg i inledningen så pratar folk fortfarande bakom ryggen på denna kvinna! Från en trist allmänhet som inte har annat att lägga tiden på – till ideella organisationer och företag – ja, faktiskt!
SÅ små kan människor vara!

Men tror ni hon bryr sig!? Inte då!! Jo, det kan stärka henne, har bloggaren förstått! Göra henne ännu mer stridbar och entusiastisk – men det är bara välvilja och godhet som driver henne – kalla det kärlek.

Hon fortsätter!

Är som hon är!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag kände sig bloggaren plötsligt lite nostalgisk och eftertänksam. Kan bero på det grå vädret och snölagret som lagt en dämpande stämning på tillvaron men också på annat.
Det som var tänkt att bli en sorts blogg blir en annan efter lite research som fick bloggaren på gott humör och faktiskt storskratta emellanåt! 😀

Var ska vi börja??
Jo, vi börjar med Amelia som har legat och grott en tid i bloggarens digitala byrålåda!
Det ska sägas från början att bloggaren aldrig riktigt gillat Amelia Adamo – eller rättare sagt, den uppfattning hon fått om Amelia och hennes tidningar. Efter reportaget i DN här om veckan är bloggarens tillstånd vad gäller Adamo densamma och snäppet sämre.

Bloggaren gillar inte stilen, helt enkelt! Som det där att det var så gulligt och underbart att städerskan ville komma på Adamos avskedsparty. So what??
I Adamos fall verkar det handla om klasskillnader som mötas medan för bloggaren är det självklart att vänner kommer på ens fest – städerska, direktör, whatever!!

Sen var det ju en annan godbit också. Det Adamo sa och som syns högst upp på sidan här intill. Det här:
”Jag var precis nyseparerad och ville bara vara singel och dejta och alla sa att ”hur jävla dum är du, du är 62, du kommer bara hitta 80-åriga gubbar som måste ha både blomsterpinne och viagra för att få upp den.”

Tänk så fel hon kan ha, Adamo! Och sån otur! 80-åringen blev en i samma ålder som hon själv!  Och så behöver det ju faktiskt inte alls vara! Kom ut i livet bakom pappersupplagorna Amelia!
 Hört talas om ”cougar”? Eller puma som man säger på svenska. Inte helt rumsrent och det är heller inte ordet MILF!
Så här skriver Wikipedia om ordet MILF, citat:
”MILF, en akronym för ”Mother/Mom/Mum I’d Like to Fuck”, är en term som allmänt betraktas som vulgär. Benämningen kommer från amerikansk ungdomskultur och syftar på en jämnårig väns mor som är så attraktiv att vännerna kan tänka sig att ha sex med henne.
Men den specifika betydelsen har bleknat till förmån för en mer generell. Ordet kan numera sägas beteckna en sexuellt attraktiv mogen kvinna.”

När bloggaren letar efter artiklar om mogna kvinnor som dejtar yngre män visar det sig svårt att hitta något seriöst. En komedi… ”MILF – life crisis. Because after marriage comes dating”

Bloggaren kommer att tänka på ”farliga åldern”. När bloggaren var liten kunde det hända att föräldrarna pratade om någon förtappad själ, alltid en man, som hamnat i den så kallade farliga åldern.
Det betydde att mannen fullständigt tappat huvudet, började bete sig som en hormonstinn tonårsyngling igen och gett sig ut på jakt efter unga flickor – trots fru, hem och barn.

Jaha, men kvinnors farliga ålder då – när kommer den? Finns den?
Klart den gör! Men inte som någon otäck, farligt åkomma utan mer som ett normaltillstånd, kanske man kan säga. Tiden som kommer efter att barnen blivit stora och vi fortfarande är pigga och friska – och sugna på livet.

Bloggaren har egen erfarenhet och kan berätta om hur dysterhet och kaos kan förbytas till nytt liv i en ny, ”farlig ålder”.

 Efter år av dubbelarbete – hemma och på arbetsplatsen utanför hemmet – dundrade bloggaren in i den numera välkända väggen.
När maken sedan 30 år tröttnade på en sjuk fru blev hon lämnad ensam att klara sig själv. Stor vånda, många tårar under flera år, hopplöshet och sorg
Det kom senare tursamt nog att förbytas mot något annat och mycket bättre… 😉

 Bloggaren hade svårt att varva ner. Plikttrogen och nitisk som hon var.
Nu blev bloggen både ett vattenhål men också en plikt…
Bloggaren har faktiskt hållit bloggen igång i över 10 år! Men till slut hände det som fick henne att omvärdera hela tillvaron, allt! Hon gled in i den s k farliga åldern!

Plötsligt blev inte bloggen så viktig längre. Från att ha hamrat ner en blogg varje dag, gick det dagar emellan, veckor ibland, ja till och med längre tid.
Och allt annat blev också lite ovidkommande.  Hur kul är politik egentligen!?  Och orka kolla nyheter och hänga med vareviga dag!

Ja, vad hade hänt egentligen!?   Jo, helt plötsligt hade en ny man klivit in i bloggarens liv och uppmärksammat henne på att det finns andra trevliga saker i livet trots att hon bestämt sig för att dessa trevliga saker definitivt var förbi för hennes del.
Och – mannen var yngre än bloggaren!

Bloggaren sökte, som sagt, efter seriösa artiklar om kvinnor som är lite äldre än de män de träffar och hon hittade lite grann i alla fall.

Den här bilden tillhör inte dom artiklarna! 😀
Målningen som hänger på ett museum i Budapest heter ”Onlikely couple” – d v s ”Osannolikt par”...
På 1500-talet var paret osannolikt och det har hängt kvar – tills nu! 😉

Så här läser bloggaren i Expressens bilaga Hälsoliv:

”Därför tänder unga män på äldre kvinnor.
Är det pengarna, erfarenheten eller det lite pirrigt förbjudna som lockar unga män till 40+ och 50+ kvinnor? Det blir allt mer accepterat med en relation mellan en yngre man och en äldre kvinna.

Förr i tiden såg man ut som en tant redan vid 20-årsåldern. I dag har vi helt ny stil, vi tar hand om våra kroppar och behöver inte vara tanter ens i 60-årsåldern, säger psykologen Maria Farm. I dag kan en kvinna med karriär, pengar, erfarenhet och trygghet anses attraktiv. Tidigare var det nästan alltid mannen som stod för de attributen.

– Det här är en positiv utveckling i samhället och hänger helt klart ihop med jämställdheten, menar Maria Farm.

En yngre man som inte är så formad av gamla normer och förväntningar kan finna det kittlande att bli ”upplärd” av en mer erfaren kvinna.

– Äldre kvinnor är ofta mer tillfreds med sig själva och vet att de duger, en trygghet som gör att de lättare kan ge sig hän.”

Så sanna ord! Och psykologen Maria Farm, fortsätter:

”- Jag tror att många män tycker det är avtändande och har svårt att hantera den unga kvinnans utseendefixering. Den här typen av fixering och ängslan gör det ganska svårt att släppa loss i sexualiteten, utan det blir i stället ett hinder, tror Maria.

Att bli förälder och mamma gör mycket med de allra flesta kvinnor. Man blir säkrare och vågar leva ut flera känslor.

– Mammor blir mer jordade och det påverkar sexualiteten. Nu kan hon känna sig trygg i att ta för sig, visa vad hon vill och inte vill. Jag tror att de inte är lika rädda för att bli avvisade heller, och sånt borde ju avspegla sig i sängen.”

 Läs hela artikeln HÄR!

 2013 skrev Ulrika Milles i DN om lite äldre kvinnors sexualitet och att hon saknar romaner, författarskap om detta. Tyvärr kallar hon det klimakterieskildringar – något bloggaren inte alls förstår varför.
Så här avslutas artikeln:

”Om nu romanförfattarna hamnat på efterkälken vad gäller klimakterieskildringarna så är essäisterna mer vakna. Förra året kom Jane Shillings mycket brittiska ”Främlingen i spegeln” på svenska och Nina Lekanders ofina ”Hästar, män och andra djur” som slutar i en hyllning till den gränslösa och tygellösa äldre kvinnan.

”Jag tror inte på åldrandet”, skrev Virginia Woolf vid femtio års ålder. ”Jag tror på att ständigt ändra läge i förhållande till solen.”
Vi saknar de stora nyskrivna berättelserna om detta land, dess karta, dess sol och skuggor.”

Läs artikeln i DN HÄR!

Ja nu vet ni, om ni inte redan anat det förstås – att bloggaren drabbats av ”farliga, härliga åldern”.
Det ska ju faktiskt inte betyda att man bara fokuserar på detta enda, men numera är det mer balans. Lite nyheter, lite politisk agitation, färre bloggar och mer TÄNKA PÅ BARA MIG! Och på Honom självklart!

Bloggaren vill lyfta kvinnors liv och längtan! Det finns faktiskt en tid efter barnen och kanske en förlupen make – en härlig, levande, varm tid! Så se fram emot den och sörj inte! Ta för er! Kommer någon lockande i er väg – häng på!

Och glöm detta med ålder!  Ålder är bara en siffra och har inget med känslor, sex och gemenskap att göra! Våga och vinn!

Lite mer vanligt måste in i bloggen också. 🙂
Det här ur bladet Cirkulera:

Om att du kan låna fritidsutrusning! Läs mer på Vafab Miljös hemsida HÄR!

Den här knep bloggaren ur DN också: Röntgenläkaren säger om Kinberg Batras bild: ”Jag ser här att du fullständigt saknar ryggrad, har du inte känt av det på nåt sätt?!” Kinberg Batra svarar: – Jo, som en tillgång” medan Åkesson kliver på henne och in mot makten och härligheten.

Lite funderingar också. Intill en anteckning med orden: ”- Måste jag älska så förbannat!!”

Min godisbutik är sällan öppen.
Nästan alltid stängd.
Butiken har allt man kan tänka sig –
och du har nyckeln dit.
Välj mellan sött och sötare,
hårt och mjukt,
något med lite mer sting
och kanske en slickepott!
Jag vet vad du vill ha –
så ta för dig nu.
För jag stänger imorgon.
Lagret är slut…
och det är osäkert när det fylls på.
Osäkert när jag kan öppna igen…

Ja, livet kan vara tufft emellanåt. Långa tider av grå vardag som emellanåt kan lysas upp lite grann.
 Sådana där grå dagar borde man vara en katt!
 Bara ha tankar på när det kan tänkas vankas mat, när man kan gå ut och göra sina behov och däremellan sova. Är det riktigt gråtrist och tråkigt kan man faktiskt sova hela dan! 🙂

Ha en fin söndag så ses vi igen när andan faller på. Och glöm inte orden på bilden här intill: ”Don’t look back. You’re not going that way”.

Nej, titta inte tillbaka – du ska inte dit igen! Se framåt! Nya tider! Nya upptäckter. Tänk: Det kan bara bli bättre! Så ta för dig!

 

 

”Always be kind and helpful”  –  d v s – ”Var alltid snäll och hjälpsam”.
Sådant får man lära sig…
Och bloggaren har funderat och kommit underfund med – det är bara dom snälla som bränner ut sig.
Åtminstone kan hon inte påminna sig någon enda elak, överlägsen jävel av besserwissertyp som gått in i den så kallade väggen!

Ja, bara den som brinner blir utbränd, heter det. Snällt och duktigt folk som engagerar sig och alltid vill väl – är de som åker på pumpen!
För dessa människor kan det gå mycket illa när bensinen tar slut…

En dag orkar man inte längre!

Man har gett allt och kraften är borta.

Även om det bara kommer upp ”kostymnissar” när bloggaren googlar efter bilder på utbrända män så finns väggen där för alla yrkeskategorier!

Det handlar inte om jobbet i sig utan om människan bakom ratten! En dag brinner det bara – oavsett om du sitter framför en dator eller ligger under en kärra och mekar.

Livet är mer komplext än så. Jobbet är inte allt – tolkat på mer än ett sätt. Du är inte en maskin, ett verktyg! Du är en människa med förhållanden, familj, bostad, umgänge, fritidsintressen (om du nu fortfarande minns dem…).
Och du har ETT LIV!

Vad gör du med ditt liv? Har du tappat kontrollen? Känns väggen väldigt nära eller har du kanske redan rasat mot den?
Kom ihåg – ge inte upp! Ur det brända och till synes förstörda finns det fortfarande liv! Du har fler chanser! Ta dem! Lägg om ditt liv! Välj vad som är viktigt i livet och inte. Var gärna snäll och hjälpsam fortfarande men börja med dig själv – först – alltid!
För att kunna ta hand om andra måste man ta hand om sig själv först! DU är viktigast!
Ta beslutet, res dig igen och vandra ut i ljuset!

Och ni andra – prata inte så mycket dumheter! Förtala inte människor! Snacka inte en massa skit! Visa att du har mer där uppe än vad munnen glappar om.

För så här är det:

Bloggaren känner många som kämpar på olika vis. Var ödmjuk mot din omgivning och mindre fördömande. Du vet inte alltid vad som rör sig bakom kulisserna – och du behöver inte veta det heller för att vara omtänksam och vänlig mot din nästa!

FÖRSÖK ATT VARA SNÄLL – någon snäll medmänniska har det jobbigt där ute!

 

Blogg ute igen!

  Kan möjligen bero på att det är skönast att hålla sig inne just nu…  Då kan man passa på att blogga! 😀

Lite smått och gott som samlats kommer här! En bit ingefära. Eller som man kanske vanligare ser ingefära –
Bloggaren blev nyfiken på ingefära och hittade bilder på själva växten! Det kan gå att odla sin egen till och med! Sagt och gjort! Är dock inte säker på att lyckas. Särskilt den färska ingefäran på Konsum i Arboga var väldigt dåligt. Mögliga nästan alla bitar… 🙁

HÄR kan ni läsa om ingefära på Wikipedia!

Det här tycker bloggaren är bra! Förpackningar som går att återanvändas! Som här – russinförpackningar!

Döden hittade bloggaren i DN i söndags. Döden som man helst inte pratar om av någon anledning. Inget är ju så tvärsäkert som döden! Alla drabbas – det enda vi kan vara verkligt säkra på och räkna med! Kungliga begravningar är inte så intressant, tycker bloggaren, däremot Louise Hagbergs bok om seder och bruk i vanliga familjer. HÄR finns den att köpa på Adlibris!

Döden ja, den kan komma fortare än man tror… Det kan också gå att skjuta upp träffen så att säga. Till exempel genom att leva på ett bättre sätt.
 Bloggaren tänker på något som togs upp i gårdagens blogg – tidspressen! Stress, press och utbrändhet kan leda till för tidig död på olika vis. Dessutom är vägen dit hemsk och inget bra sätt att leva livet på!

 Men som bloggen skrev om igår – vågar du byta riktning?  Bryta ditt beteende? Sluta springa runt i din instängda labyrint?Vågar du?  Vågar du välja något annat?
Lyfta dig själv i håret? Välja en ny väg? På gott och ont.
Det är nämligen ett vågat språng att ta! Att lämna det trygga och invanda för något annat.
Vågar du möta det nya?
Våga för att vinna? Bryta mönster? Följa en ny väg, nya spår, nya människor?

Se livet med nya ögon?

Eller är du skraj? Stannar hellre kvar i din trygga lilla värld?

Kan du se ljuset?
Med nya ögon? Vågar du ändra ditt liv till någonting bättre!?

 

…..?? …..??
Välj själv!

 

 

EN liten vinterbild blir det – för bloggaren blev faktiskt tvungen att ta sig ut trots allt…