Feel in the Blogg

 Här om dagen läste jag en annons i en tidning.
Den såg ut så här: Jag har valt att ta bort vissa delar för att anonymisera annonsen.

 Det handlar om en utlyst tjänst om personlig assistent, timvikarie till en liten pojke med funktionshinder. I annonsen framgår att assistenten får pojkens hem som arbetsplats men ska även följa med till pojkens skola och kompisar.
Jag anser det vara ett otroligt viktigt och värdefullt arbete!

Så här ser kvalifikationerna ut på personen som söks, jag citerar ur annonsen:

”Som person ser du möjligheter där andra ser hinder.
Lyhörd och initiativrik, flexibel, stark, både fysiskt o psykiskt.
Du har ett bra självförtroende o tror på vad du gör.
Du har inga problem med att arbeta obekväma arbetstider, dag, kväll, natt och helg.
Du tar ditt arbete på allvar samtidigt som du har barnasinnet kvar o har lätt för att träffa nya människor.
Du har en viss erfarenhet av yrket som personlig assistent och vet att det kan vara tungt, du får gärna vara undersköterska då viss sjukvårdserfarenhet kan vara av nytta.
Du har körkort och tillgång till egen bil i tjänst.
Att arbeta som vikarie innebär att du oftast bör vara kontaktbar och kunna ”rycka ut” när vikarie behövs. Vi söker dig som vill och kan arbeta med kort varsel.”

Var finns en sådan människa??  Och vem med alla dessa kvalifikationer tar ett jobb i hemmet hos en liten pojke?

Lägg sen till detta! Lönestatistik för personlig assistent:

Medellön	Medianlön	Medelålder	Erfarenhet
19.399 kr	19.200 kr	33,1 år	5,2 år

 

Lön	Andel
0-13.999 kr	2,82 %
14-15.999 kr	7,88 %
16-17.999 kr	17,58 %
18-19.999 kr	30,35 %
20-21.999 kr	23,8 %
22-23.999 kr	8,29 %
24-25.999 kr	4,89 %
26-27.999 kr	2,4 %
28-29.999 kr	0,75 %
30-32.999 kr	0,58 %
33-35.999 kr	0,25 %
36-38.999 kr
39-42.999 kr
43-46.999 kr
47-51.999 kr
52-57.999 kr
58-63.999 kr
64-89.999 kr
90.000- kr
Totalt	1202 referenser

Annonsen ovan visar ett lågavlönat jobb utan utvecklingsmöjligheter där du jobbar på timme och som vikarie.
Statistiken hittar du HÄR! Där kan du bl.a. se att assistentlönen i Örebro län är den näst sämsta i landet. Bäst, 20 807 kr/månad, tjänar assistenter i Norrbotten.

”Ett rättvist liv” säger bilden jag hittade på Nordström Assistans, ett av många företag med liknande utbud på Internet.

Ja, är det rättvist? Kommer den lille pojken i annonsen ovan att hitta en assistent som kan ge honom ett rättvist liv? Eller hur ser det ut för honom och för många andra?

De lägst prioriterade jobben i vårt samhälle är de jag anser som de viktigaste! De arbeten som vill ge just ”ett rättvist liv”. Ett liv där alla får det stöd och hjälp de behöver oavsett om det handlar om vård, skola eller andra yrken där omsorg om människan ligger i fokus.

Att ge alla barn rätt undervisning utifrån sina olika behov kräver skickliga, yrkesstolta lärare som värderas utefter det jobb de gör. Då kommer vi att slippa vilseledande tidningsrubriker som kan tolkas som att pojkar födda sent på året får ADHD.

 Barn får ingen ADHD-diagnos via skolan!
Däremot kan barn med problematiken ADHD och andra neuropsykiatriska funktionshinder få stora problem i sin inlärning när lärare varken har kunskap, tid eller möjlighet att ge respektive barn det stöd som barnet behöver.

För att ta ytterligare ett exempel på viktiga arbeten som värderas till noll och intet vill jag nämna begreppet ”god man”. För under 5000 kr om året(!) efter skatt, ska den gode mannen förvalta huvudmannens egendom, bevaka personens rättigheter och ”sörja för personen”. I det sistnämnda begreppet ingår mycket men är diffust formulerat. Det kan vara att ringa, besöka, knyta kontakter o.s.v.

Vem ställer upp för den lönen? Och ändå är det ett så otroligt viktigt arbete. Att sköta ekonomin, tillvara ta de rättigheter som personen inte klarar av att göra själv, att ge ett värdigt och ja just, rättvist liv. God man kan både unga och gamla få under vissa förutsättningar.

I tidningen Dagens Samhälle såg jag den här artikeln  i senaste numret: Artikeln tar upp den slimmade vården där sköterskor och läkare går på knäna men aldrig får göra misstag.

Så säger professor Richard Cook, i artikeln.
Det handlar om att det inte fungerar att skuldbelägga personalen för misstag. Det är liksom ingen idé då hela vårdapparaten står på gungfly.
Sen anser ju jag förstås att det vore extremt humant att sluta skuldbelägga för att istället göra någonting åt det verkliga problemet. Den åsikten delar jag nog med Richard Cook.

VÅRD OCH OMSORG ÄR VIKTIGT!

SKOLAN ÄR ETT AV SAMHÄLLETS VIKTIGASTE YRKESOMRÅDEN!
Skolan är själva motorn för hela samhällssystemet!
När ska politikerna förstå det?

 

 

 

 

 

Tid går fort! Som ung tycker man sig ha hur mycket liv kvar som helst
– då när timglaset är fullt… Men på något märkligt sätt går tiden snabbare ju äldre vi blir. Snart är våra livs timglas inte mer än så här…
På väg att rinna ut… Inte många år, månader eller dagar kvar…

Vi vet heller inte hur lång vår uppmätta tid är… Några som fick sina timglas krossade var två små barn i Arboga för fyra år sedan.
Igår mindes vi särskilt Max och Saga. På kvällen tände jag ljus i min speciella stjärna till barnens ära.

Men om exempelvis en liten flicka får ett normallångt liv
– hur behandlas hon mot slutet? Ett efterlängtat barn lekte sorglöst i sin barndom.
Växte upp – blev en ung kvinna och så småningom en duktig kontorschef, älskad maka och mor.
Men tiden går och tidens tand gnager. Vem ser den där lilla flickan eller den unga kvinnan, makan och mamman på ålderns höst? Vem respekterar henne och högaktar henne som den person hon var – men också är?

Ibland tänker jag att på våra servicehus och äldreboenden borde det finnas en portfolio för var och en av de gamla!
En mapp med bilder på kvinnan eller mannen som ligger där skröplig, orkeslös och trött. För att återfå respekten! För att se människan bakom det skrynkliga höljet! För att se en ung själ i en åldrad kropp.

Dikten nedan fann jag via en vän på Facebook och jag publicerar den här. Jag vet inte vem som skrivit den.
Fotografierna ovan har ingenting med dagens text att göra. D v s den lilla flickan som blivit ung och sen gammal har all respekt fortfarande.

Dikten är skriven av en kvinna, som inte såg ut att
intressera sig för omgivningen utan bara satt och stirrade ut genom fönstret
på Servicehuset där hon bodde. När hon var död ,
fann man denna dikt bland hennes papper.

Vad ser ni systrar.

        Vad ser ni systrar, vad ser ni säj.

Förklara vad ni ser när ni ser på mej.

En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,

Osäker om vanor, med frånvarande blick.

 

Som spiller ut maten och inte ger svar

 när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.

Som inte ser ut att märka vad ni gör

Och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.

 

Som viljelöst låter er göra hur ni vill,

Med matning och tvättning och allt som hör till.

Är det så ni tänker när ni ser mej säj?

Öppna ögonen systrar, titta närmare på mej.

 

Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still.

Som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårs barn med en far och en mor,

Som älskar mej och min syster och bror.

 

En sextonårs flicka smäcker och grann,

Med drömmar att snart få möta en man.

En brud nästan tjugo – mitt hjärta slår volt,

Vid minnet av löften jag givit och hållit.

 

Vid tjugofem- nu har jag mina egna små

Som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort

Och hjälper varandra i smått och stort.

 

Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,

Men maken är kvar och glädjen är ej slut.

Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,

åter har vi småttingar min älskade och jag.

 

Mörka dagar faller över mej, min make är död,

Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.

De mina har nog med att ordna med sitt,

Men minnet av åren och kärleken är mitt.

 

Naturen är grym, när man är gammal och krokig

Får den en att verka en aning tokig.

Nu är jag bara en gammal kvinna,

Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

 

Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.

Jag minns min glädje, jag minns min smärta.

Och jag älskar och lever om livet på nytt.

 

Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt

Och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om ni öppnar era ögon, systrar, så ser ni ej

Bara en knarrig gammal gumma.

 Kom närmare, se Mej.