Feel in the Blogg

Mer ur den anspråkslösa tidskriften ”Kvällsstunden” var utlovat!

Varför står Pinocchio staty i Borås? Och vem är egentligen Gustaf Tenggren? Jo, det ger Kvällsstunden svar på!

Tidningen berättar den spännande historien om lillpojken från byn Magra i Västergötland som via Borås hamnade hos Walt Disney i USA!

Före det efterträdde han självaste John Bauer som tecknare i böckerna ”Bland tomtar och troll” – här en sådan teckning:

Tidningen skriver att Gepetto i filmsagan, den gamle mannen som tillverkade trädockan, har stora likheter med Gustaf Tenggrens egen farfar.
Här på bilden ses den unge Gustaf till höger tillsammans med farfar och farmor i Magra.

Mycket intressant att få till sig alltså – via Kvällsstunden. Klicka HÄR för att komma till tidningen!
Läs mera HÄR på Wikipedia om Gustaf Tenggren.

I Kvällsstunden denna vecka fann jag att hoppet inte är ute! 🙂

Se själva!

Och här:    🙂   

Fullt med oldboys and girls som vill finna nya vänner och kanske också en käresta! Det låter väl fantastiskt härligt och hoppfullt eller hur!

Om det händelsevis finns någon av bloggens läsare som vill nappa  på en av annonserna – hänvisas till Kvällsstunden! 😉

När jag bläddrar bland posten till mor och far hittar jag ibland sådana här kuvert… ”Sveriges Gjuteritekniska Förening” skickar kallelser till sammankomster – till min pappa… Så länge det kommer brev till pappa så länge finns han, så känns det… Även om han självklart alltid finns hos mig.

Avslutar med en bild som en god vän till mig fotograferat. Pia besökte Dalsland vid midnatt i veckan då fullmånen lyste klart. Fantastiskt så ljust det är – eller hur!

Selma och Fingal har namnsdag idag – GRATTIS!

Mammas Clivia blommar – den avslutar dagens blogg!
Den kallas allmänt Mönjelilja.

I Magazin24 läser jag en artikel med rubriken ”Vad händer när du larmar?”

Socialstyrelsen har enligt artikeln gjort en sammanställning kring äldreomsorgen i hundratals kommuner i Sverige. En av frågorna har varit om de äldre får kontakt med någon om de trycker på sitt trygghetslarm.

Sammanställningen visar att det är stora skillnader i kommunerna. Bloggaren citerat tidningen: ”I Arboga garanterar kommunen från och med den 1 oktober 2012 att en boende som trycker på sitt trygghetslarm ska få kontakt med någon inom en minut. I Hallstahammar är siffran fem minuter, men i Köping, Kungsör och Surahammar kan inte kommunen garantera någon kontakt alls.”

Oerhört skrämmande! Trygghetslarm utan trygghet! Hur behandlas gamla människor i grannkommunerna egentligen!?

Ytterligare citat ur artikeln: ”På frågan om kommunen, från och med den 1 oktober 2012, kan garantera att den enskilde får hjälp vid konstaterat behov efter att denne har larmat är det bara Arboga av de fem kommunerna som kan garantera hjälp. Där lovar kommunen att hjälpen kommer inom 30 minuter.”

Bäst är Gotland och sämst Norrland, enligt artikeln som ni kan läsa HÄR i Magazin24.

Men – ovanstående resultat kommer från svar som kommunerna frivilligt lämnat ifrån sig. D v s den hjälp man garanterar är vad kommunerna själva har uppgett.
Frågan är hur det stämmer med verkligheten…

Bloggaren känner en äldre person som lever ensam och handikappad här i Arboga och som larmat men fått annat resultat än det positiva som utlovas ovan.

En gammal kvinna som varit rädd om natten och larmat då det bankat på hennes dörr och då hon skrämts av personer som smugit omkring utanför bostaden. 

Där det tagit betydligt längre tid än 1 minut för att få kontakt.

Och hjälpen kom inte inom 30 minuter – den kom inte alls!

För när den gamla larmat kontaktades hon så småningom men oron viftades bort. Den gamla stod på sig och personalen lovade att åka ut och även besöka den rädda kvinnan. Det hände aldrig! Ingen kom!

Hur tryggt är alltså trygghetslarmet!?

Bloggaren fattar att vid hemfridsbrott och inbrottsförsök ska polisen larmas och inte kommunen. Men om kommunen lovar gamla människor hjälp via trygghetslarm så måste det vara betydligt mer än läpparnas bekännelse! Fina siffror till Socialstyrelsen säger ingenting och är ingenting värt när verkligheten är en annan!

 Samhället beter sig hemskt mot gamla, utsatta människor! Och det gäller inte bara äldreomsorgen! Alla områden som handlar om ”personlig omvårdnad”, så kallade mjuka frågor, är lägst prioriterat! Bloggaren menar med det barnomsorg, skola, socialvård och övrig vård! De absolut viktigaste områdena i ett samhälle!
Det allra viktigaste måste vara att vi har trygga barn som får utbildning och att vården fungerar! Det är så man bygger ett bra och stabilt samhälle. Men vilka styrande politiker förstår det? Hur tänker man egentligen!? Bygga en koloss  på lerfötter och ett samhälle på lösan sand! 🙁

Avslutar med en av Lindströms bilder om hemtjänsten…

Ivan och Vanja – GRATTIS! – ni har namnsdag idag!

  Dagens predikan handlar om tid men egentligen om så mycket annat.

Har du inte tid för ett besök? Räcker inte timmarna till för att träffa gamla mamma?  Är det för besvärligt att hälsa på farfar – han bor ju så långt bort?

I en gammal eller sjuk människas värld betyder ett besök så otroligt mycket. Några minuter av din tid blir till lycka för den som sitter ensam långa tider. Blir till vackra minnen att plocka fram när de ensamma stunderna åter är där.

Ett ensligt rum på ett sjukhus. Hur får man hopp här? Hur blir man frisk om dagarna går oändligt enformiga utan besök utifrån, från det verkliga livet?

Besök, närhet, värme, att bry sig om – är en stor del av medicinen för den som vill bli frisk! Att känna att någon bryr sig, få en varm kram, en pratstund om ditt och datt, omtanke och kärlek  – ge en dos av den medicinen då och då!

Låt inte den gamla mannen vänta förgäves.

En dag står stolen tom…

Du har tid! Tid för det som är viktigt här i livet. Tid att älska och att bry sig om.

Tankarna går till låten som Vikingarna sjöng en gång och jag avslutar med den texten:

En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag.
Hon har köpt kaffebröd och tårta som smyckats med små ljus
och en likör av bästa slag.
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har,
så ringer det på hennes telefon.
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten på en karl,
hennes allra yngsta son.

Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.

Hon tar fram finservisen, den med små violer på,
en kopp har visst en gång gått i kras.
Men hon tänker att det gör nog ingenting,
vi blir så få på mitt årliga kalas.
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon,
och hon glömmer allt och springer därifrån,
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin äldste son.

Jaså, säger Du det…

Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll,
en trött gammal kvinna somnar in.
Hon har stått där hela da’n och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin.
Hennes kaffebröd finns var och tårtan där den står,
den visar hur barn kan överge.
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå,
då har ljusen brunnit ner.

Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag….

Ture och Tyko – GRATTIS på namnsdagen!

Bilderna är från Internet.

Veckans nummer av Dagens Samhälle ser ut så här – och det kunde inte ha kommit lämpligare för bloggaren!

”Bristerna som hotar vården”!
Min 87-åriga mamma fick åka ambulans till Västerås sjukhus för drygt en vecka sedan. Mamma är pigg och klar i skallen med svag i benen och blind. Nu hade hon ramlat många gånger och behövde vård.

”En av sex patienter skadas i sjukvården”! 
Efter knappt ett dygn i Västerås transporterades mamma till Köpings lasarett. Där ramlade hon på nytt – hon fick gå ensam på toaletten…

”Dålig kommunikation gör sjukvården farlig!” ”Viktig information kan finnas på post-it-lappar”!

Ingen vårdpersonal i vare sig Västerås eller Köping läste sig till att mamma är blind. Jag fick påtala det om och om igen. För varje gång verkade det komma som en överraskning.
Mamma fick hänvisningar som ”Vi lägger larmet här” och ”Vattnet har du där” – när ”här” och ”där” inte säger någonting för en blind…
Att hon är förvärkt och har konstant smärta som gör att hon inte kan förflytta sig enkelt – var något vi också fick upplysa om och om igen.

Bristande kommunikation mellan olika delar av vården och personalbrist uppges som de viktigaste orsakerna till att patienter skadas eller felbehandlas!

 Att vård och omsorg är lågprioriterat i välfärdslandet Sverige är känt men blir så påtagligt när man själv blir offer för detta faktum. Det är dessutom förvånande hur pengarna inom landstinget fördelas!

På Västerås sjukhus hamnade mamma i ett nybygge – där hon fick ett fint ensamrum med egen toalett och en jättestor platt-TV på väggen. Det sistnämnda inget för en blind förstås.
Det kändes nästa som att ha förflyttats till någon amerikansk TV-serie och förvänta sig att stöta på House bakom närmsta dörr. Positiv stämning och personal från olika delar av världen.

I Köping fick mamma dela rum och toaletten var en bit bort i korridoren. En enkel liten TV på väggen delades på två och radion, som mamma alltid lyssnar på hemma, fungerade inte. Vi påtalade detta och flera så kallade kuddradioapparater provades – alla lika dåliga. Det är skillnad på Västerås och Köping tydligen…

Då jag lämnat mamma på lasarettet i Köping efter första besöket kände jag mig inte alls trygg. Det kändes inte säkert att ha mamma liggande där!
Det var en lite seg stämning på lasarettet, brist på det mesta, så upplevde jag det. Jag tyckte synd om mamma men även om personalen!
Alla var väldigt vänliga och hjälpsamma när vi kom med information och frågor. Personalen gör förmodligen det som är möjligt efter förutsättningarna.

 Är det så här vårt samhälle ska fungera? En så bristande vård och omsorg att människor blir rädda för att bli sjuka och hamna på lasarett!? Hur personalen upplever arbetsmiljön kan jag bara spekulera i.
För även om skillnaden i ”tjusighet” var stor mellan Västerås och Köping så var stressen och pressen lika. På akuten i Västerås köade ambulanserna för att få ta in sina patienter…

Är det inte dags att bygga välfärden från grunden igen! Värna om det viktigaste – utbildning, vård och omsorg! Måtten på barns och ungdomars utbildning samt en god vård för alla – måste väl vara de parametrar som man bygger en jämställd välfärd på! Eller hur vill vi ha det?

Nog om detta – även om jag skulle vilja skriva mycket mera. Klicka HÄR för att läsa Dagens Samhälle!
Idag såg utsikten från Glasblåsargården i Arboga ut så här: Ett tunt snölager och ganska halt på sina håll.

Dagens Arboga Tidning ser ut så här: Vilket gör att till kvällen vankas det afrikanskt! Mat från Etiopien! I morgondagens blogg återkommer jag till Restaurang Addis som öppnat på Järntorgsgatan i Arboga idag!

Mer tidningsklipp blir det imorgon också – från tidningen ETC.

Anders har namnsdag idag – GRATTIS!
”Anders slaskar och julen braskar” säger ordstävet och vice versa. Idag är väl vädret lite halvt om halvt. Man kan väl hoppas att trots lite kyla idag som skulle göra julen lite slaskig –  får vi istället en vit, lagom kall jul.

Avslutar men en kul bild från en annons i Dagens Samhälle. Raggare eller mods? 🙂

Denna söndagspredikan börjar med Domsöndagen som infaller idag enligt enligt västerländska kristna kyrkor. Men vem är det som ska dömas och varför?

På nätet hittar jag uppmaningar om att ”tänka på döden” denna dag och någon berättade att i bibeln står att just idag ska fåren skiljas från getterna och de sistnämnda ska brinna i helvetet! Vad har väl en stackars get gjort för ont??

Människan har alltid haft korkade idéer om djur utifrån djurens utseende och instinkt.

Jag bryr mig inte om vad domsöndagen står för och vad som uppmanas med den. Mitt devis är att alltid leva så bra som möjligt oavsett dag.

Men på tal om domar och rättvisa kontra orättvisa så är det bra att få kontakt med vården och den så kallade omsorgen ibland. För att mera förstå detta med orättvisor och inte.
Varför är det mest fundamentala i vårt samhälle lägst prioriterat? Varför är det inte högstatus och välavlönat att arbeta med det som måste vara det viktigaste i ett land – omvårdnad och utbildning.

I kontakten med vården och omsorgen ser man direkt hur hög arbetsbelastningen är och hur det saknas resurser. Ändå möts man av vårdbiträden, sköterskor och läkare som gör sitt yttersta och dessutom visar värme och omsorg om patienten.
Samma sak i skolan! Lärare som kämpar på trots överbefolkade klassrum och låg status.

Bilden av hemtjänsten här intill ser ju så trevlig ut. Ingenting påminner om tunga lyft, bajsblöjor eller larm mitt i natten – som också är en del av verkligheten. En mycket viktig del!

Jag är verkligen full av beundran för alla dessa människor inom sjukvården, hemtjänsten och skolan!

Domsöndagen borde handla om dessa orättvisor! Hur det är helt OK i Sverige att håva in pengar på finansjobb, klipp med bostäder och annat…
medan det som är värt något egentligen, att vi har friska människor och får välutbildade barn och ungdomar är klassat som yrken som ska ha låg lön.

Rent äckligt är det att höra talas om alla ekonomiska fallskärmar som löses ut för redan välbeställda och hur märkliga fastställda regler gör att avpolletterade politiker kan kvittera ut dubbla ersättningar.

Var finns fallskärmen för undersköterskan eller hemtjänstens personal som rycker ut mitt i natten!?  Nej, här är det fritt fall som gäller – och klara sig bäst man kan! 🙁
(Bilden ritad av TecknarOlle)

Om detta tycker jag Domsöndagen ska handla! Inte om stackar oskyldiga getter eller tvångstankar om döden.

För övrigt så var det en månad till julafton igår och idag är det en vecka till första advent. Katterna bryr sig inte ett dugg om vare sig advent eller jul utan håller sig till sina vanliga rutiner.
Som här – Curry spanar in fåglarna och retar upp sig på dom. 😀 Han morrar och skär tänder när han ser pippifåglarna snaska i sig fågelfrö som morsan lagt ut.
Hur kan jag vara så urbota dum, tänker han säkert. 🙂

Förutom Domsöndagen så har Katarina och Katja namnsdag! Grattis!

Bloggaren intar nu frukost. Ta det lugnt, njut söndagen och tänk inte så mycket på domar. Om det inte är i form av sådana här domherrar… 😉

(Foto: Sverige Radio)