Feel in the Blogg

NEJ, BLOGGAREN HATAR INTE MÄN –
och förstår heller inte hur någon helt godtyckligt kan påstå att den hatar män – alla män och allt vad män står för. Det verkar inte särskilt klokt.

Det pågår ett krig, bland annat här i Sverige,  där de krigförande är arga kvinnor som anser att de flesta män är avskum.

Bloggaren är helt säker på att krig inte är lösningen. 

Man vinner heller inte ett krig –
med ett annat.

När feminismen, jämställdheten, tar sig extrema yttringar går den överstyr.  Alla kvinnor som vill ha jämställdhet utan krigföring blir plötsligt motståndare till sina egna! Och alla de män som faktiskt är lika mycket för jämställdhet som kvinnorna ifrågasätts av andra män – när feminism blir manshat.

Bloggaren älskar människor och tror att de allra flesta är goda, vill väl och gör så gott de kan för att anpassa sig till livets spel. Livet som är ett spel för att passa in på olika sätt i samhällets olika system och i livets alla skeenden.

Och det svåraste spelet av alla verkar vara det mellan könen. Det är inte lätt att vara kvinna men det är sannerligen inte lätt att vara man heller.
Bloggaren kan bara gå till sig själv och hon gillar män som verkar macho och tuffa  – men som är mjuka och goa inuti! Hur lätt är det att leva upp till det!?
(Bloggaren kan dock avslöja att hon har funnit det perfekta exemplaret… 😉  )

Sen kan man bara fundera på hur kvinnoidealet ser ut för män? Något liknande kanske – typ hora/madonna?

Istället för att kriga
– försök att sätta er in i spelet! Lär er spelet och förändra spelets regler så att det blir mer lättförståeligt för dig, för er. Spelet ser olika ut för olika människor och är en verklig utmaning att förstå sig på – men värt det och absolut nödvändigt! Och en av de allra viktigaste ingredienserna i spelet mellan kvinnor och män, mellan människor – är RESPEKT!
Respekt för varandra. Respekt inför hur långt motparten kommit i sina kunskaper om spelet. Respekt.

Så istället för att strida och kasta tärningarna på varandra – lär er spelet!

Lärande, förståelse och respekt – inte krig!

Kärlek mellan människor är underbart!

Så sluta kriga! Sluta prata hat! Sök förståelse istället! Med respekt! Att strida och kriga ger inga bra segrar. Alla behöver vi kärlek! Hat behöver ingen.

Nu till lite annat! Bloggarens julgran! Den borde nästan få en egen blogg!
29 januari idag och inte ett barr! Däremot långa, fina, gröna skott! 
Så vår julgran får bli kvar ett tag till! 🙂

Så lite om tidningar. Arboga Tidning jobbar stenhårt på sin undergång! Med tredagarsvecka hjälper man läsarna att vänja sig av med tidningen! När den inte kommer varje dag så räknar man inte med den längre.
Vill man ha koll på det viktigaste – födda och döda – så är Magazin24 bäst på det! 😀  Magazin24 – tidningen du får gratis varje onsdag!

Bloggaren har DN på söndagar och idag ser kulturdelen ut så här: Den kände fotografen Lennart Nilsson har avlidit.
Bard tecknar så här!
”Jaha, då är det bestämt att aborter får det vara slut med…återstår kruxet med oönskade graviditeter”, säger läkaren till Trump i gynstolen! 😀

Så där ja, nu är slutet nära! Och låt det bli sagt en gång för alla – bloggaren hatar verkligen inte män – hon älskar dom!

    =  

Kuddarna i min soffa
– visar det jag känner…

”All you need is love!”

Ett par dikter till slut också:

Tänd inte stubinen!
Vänta med stickan.
Torka din panna.
Lugna ditt sinne.
Ordet du glömde var: tålamod.

Du bjöd upp till dans.
Jag som nästan hade glömt bort stegen…
Du förde och jag följde.
Du förförde och jag följde.
Du dansar vi tillsammans –
för och följer, följer och förför.
Provar nya steg, parerar, svänger runt,
tätt tillsammans eller en bit ifrån – ändå alltid nära –
närvarande i vår dans…

Nytt år – ny blogg!
Bloggaren upptäckte nyligen att hon missat ett jubileum förra året! I februari 2016 hade bloggen varit igång i 10(!) år! Fantastiskt vilket skrivande!! 😀

Och nu är det dags igen. Varmaste nyårshelgen på många år är avklarad om än inte i Arboga utan på Sveriges framsida – Göteborg. Idag biter dock kylan lite i skinnet igen.

Bloggaren firade som sagt på annan ort och hade då med sig symboler. Symboler är viktiga för bloggaren! Halskedjan med hjärtan:
Ett hjärta för varje barn. Gåvor från barnens farmor.
Ringen: Mammas ring som hon fått av pappa – så är också föräldrarna med på resan…
Örhängen – för kärlekens skull! Och så bilder på dom som bloggaren mest håller av:

Bloggaren har tidigare utlovat att en del av Härliga Händelser 2016 ska avslöjas – men före det lite annat.

Bloggaren gillar tidningen Kupé som finns ombord på SJ:s tåg. 2017 års första nummer fick dock bloggarens blodtryck att öka markant. Först gapskratt sen förundrad ilska när det hela inte var något skämt… Kupé berättar att det är dags att sluta vara så förbannat glad och lycklig och istället anamma sorg och förtvivlan – gärna gemensamt med andra på ett gnällkafé!!

Citat ur artikeln:
”I september startade man ett gnällkafé i Skellefteå. Sensus i Göteborg håller Sveriges första negativitetskurs. ”Negativt tänkande – bättre blir det inte”, som blev övertecknad på nolltid.”
…”Vi behöver en motkraft till positivismen”.
Bloggaren baxnar!!

”…negativt uppror…”

”Nej, allting löser sig faktiskt inte alltid till det bästa. Saker går åt h-e och det känns skönt att att få deppa lite, gnälla och få ur sig problem och bekymmer. Och då blir det fel med klämkäcka kommentarer om kris och utveckling, att motgångar stärker – och på toppen av allt: en lyckobok i present.”

”I boken Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” är författaren Barbro Ehrenreich rent ut sagt förbannad för att hon inte tilläts vara förtvivlad när hon hade drabbats av bröstcancer, utan istället möttes av käcka och respektlösa tillrop”.

Bloggaren mår faktiskt illa när hon läser detta. Vilka ilandsproblem!!
Är det bättre att lämna förtvivlade människor ifred? Eller kanske säga: ”- Bröstcancer OK – det är bara att ta beskedet.” Med ett ännu värre tillägg kanske – så negativt som möjligt: ”- Vi ska ju alla dö en gång. Det är bara att gilla läget”.

Att hylla negativt tänkande och klanka ner på människor som försöker peppa och uppmuntra är bara så sjukt!  Ännu mer påtagligt obehagligt blir det när bloggaren läser Faktum, en tidning för hemlösa i Göteborg: ”Om du tänker ”det går åt skogen”, då har du redan förlorat…”

Tidningen Faktum har trots hemlöshet och förtvivlan fina kassar med uppmuntrande ord – som du kan vinna om du har tur med korsordet! Sånt gillas!!

Eller på hemresan när tåget blev tre timmar försenat för att en stackars människa valt att ta sitt liv framför loket. Hade det blivit bättre om han eller hon mötts av ”- Det blir inte bättre än så här” eller ”- Allt löser sig faktiskt inte!”
Skulle det vara fel att försöka peppa och ”tala om ljuset i tunneln, det är mörkast före gryningen och allt kommer att bli bra”!? Även om man inte kan lova det?
Kanske hade det inte gått att ändra denna förtvivlade människas beslut men att uppmuntra till att odla sin negativism känns otroligt märkligt.

”I år har motståndet tagit fart igen. Och det får stöd i vetenskapen. Forskare säger att överdriven optimism är skadlig och att man ska måna om negativa tankar…”

Ilandsproblem, var det ja! Och hur man tjänar mer pengar på folks förtvivlan! Är det inte uppmuntrande kurser så är det de motsatta. Nu har vi ju kört det optimistiska ett tag – dags att locka folk till gnälligt tänkande! Kurs eller kafé – kom och gnäll och älta dina problem. Du kommer att bli SÅ lycklig då! 🙁

I samma tidning, Kupé, blir det kovändning! Med negativt tänkande hade man rutit till åt folket i Vuollerim och sagt:
”- Det går aldrig! Avveckla gården med utrotningshotade fjällkor – det blir inte bättre än så här…”

MEN – se folket uppe i norr tänkte positivt och räddade gården och startade en verksamhet!

Positivism för såväl folk som fä uppe i Lappland! 🙂 Sånt gillas också!!
HÄR kan ni läsa om ”Rädda fjällkon” och om norrländsk parmesan!

Naturligtvis får var och en välja själv – försöka se positivt på tillvaron även i hårda tider eller vältra sig i elände ensam eller ihop med andra. Vi bor ju i gnällbältet så det kanske finns någon som vill starta ett gnällkafé i trakten? Gynna fortsatt gnällande kanske ihop med lite lagom skitprat också? Bloggarens åsikt vet ni nu.

HÄR hittar ni tidningen Kupé!
Bläddra till sidan 30 i e-magasinet om ni vill läsa om den nya trenden – negativt tänkande…
Och HÄR hittar ni tidningen Faktum!

Härliga Händelser 2016 får bli motvikt till all gnälligt elände. För nu har lapparna öppnats! 59 stycken! Med andra ord mer än en härlig händelse i veckan förra året! Det känns väldigt – ja just det – positivt! 😀

Ett axplock.

………

En av de finaste händelserna under 2016 var det som Mia Ahlgren sa bloggaren i april.
Det var ord som fick en liten människa att växa, känna sig ha ett värde när det ibland är väldigt mörkt. Och att Mia sa det hon känt och inte bara behöll det för sig själv, gjorde händelsen till en av de lyckligaste förra året för bloggaren. TACK Mia!

Bloggaren konstaterade också att det så gott som bara var känslor som lett till lappar i burken. D v s positivt bemötande, vänlighet och kärlek. Att sen nästan hälften av lapparna hade med en viss man att göra kan bloggaren förstå fast hon verkligen hållit sig från att svämma över burken med sådana hjärtelappar. 😉 Barnen fick många lappar också liksom stugan i Östergötland.

Nu startar bloggaren om – vägrar vara negativ – och tänker fortsätta att samla underbara minnen!

Leta efter godbitarna i tillvaron istället för det som grämer och förgör. Hitta hjärtan bland alla spretande grenar.
Självklart är inte alla dagar positiva och lyckliga men försök ändå att se ljuset i mörkret.

Det viktigaste av allt:

Var rädda om er och om varandra!
Älska mer – hata mindre!
Livet är så kort – du har inte tid att hålla kvar bekymren –
och det gör dig inte gott att älta oförrätter.

”Tankens kraft är stark –
du blir vad du tänker.”
Amen!

Bloggaren har en speciell känsla för morgnar. På morgnarna kommer tankarna, minnena och funderingar. Ibland utvecklas de till dikter, ibland till en blogg.

Mina tankar…Den här morgonen kom tankar på mina föräldrar. De två som gav mig livet en gång. Vad de tänkte, hur de ville att allt skulle bli. Deras omsorger om mig och hur jag förvaltat dem.

…….……

Lycka – och sorg…

Hur vi behandlar varandra och hur vi går vidare. Varför det blev som det blev och hur det kan bli bättre.

Att bläddra i gamla fotoalbum, se bilder och minnas vad som berättades om dem, kan ge ord på vägen.

Min mammas mormor och morfar. Ett kärleksfullt par. Bönder på en gård i Östergötland.

Här en bild från mina föräldrars bröllop. Platsen är Lugnet i Regna – min mormors och morfars hus. På bilden ses i mitten min pappas morfar Emil och mormor Ida, ett strävsamt par med många barn, från Eskilstuna.

Och här – en bild från juletid för många år sedan: Längst bak – min mormor Edith och min morfar Edvin. Framför dem de tre flickorna de fick – Karna, yngst, Doris, äldst och så Hjördis, min mamma.

Alla dessa människor bär jag med mig – om inte alltid via minnen – så faktiskt genom DNA.

Hur tänker jag då en morgon som denna. Jo, på de anförvanter som jag faktiskt har minnen av.
Kanske fick jag glädjen och skratten från min morfar Edvin? Alldeles säkert fick jag allt jävlaranamma från min starka mormor Edith!
Jag fick värme och omsorg av min farmor Svea och de lugna tankarna från farfar Bror.
Från mamma Hjördis fick jag ömsinthet, givmildhet och värme och pappa Göte gav mig rättrådighet, ansvar och redbarhet. Och från dem alla fick jag kärleken.

En mycket kär vän till mig ger mig ofta goda råd och ett av de senaste är:

Igår var igår och borta nu!
Ta bara med dig misstagen du kan lära av –
och lev sen här och nu.

Så försöker jag leva och jag tänker på att min mamma nog skulle ha sagt: – Fortsätt att våga så mycket mer än jag gjorde! Men var alltid väldigt rädd om dig!
Min pappa skulle säkert ge mig de här råden: – Slösa mer och var mer givmild mot dig själv och andra än vad jag var! Men se till att ha en god ekonomi ändå!

Sorg och lycka – livet. Nedbrytande sorg tar faktiskt slut och lyckan kan le igen. Tro mig, jag vet! 😉

Du träffar människor, en del blir dina vänner och kanske mer, tänk på detta:
Alla har sådana här berättelser i sin DNA. Alla har sorg och lycka i sin ryggsäck. Så var ömsint och ödmjuk mot dem du möter.

Livet är ett fantastiskt äventyr om du bara ger det chansen!
Men det är fort över – så LEV NU!

Och nej, det är inte korkat, äckligt eller dumt att berätta om sina tankar och känslor! Jag gör det gärna i bloggform och försöker att hålla mig så etiskt riktigt som möjligt. Inte lämna ut någon så den far illa.
Ni som inte orkar med mina innersta tankar, min djupaste sorg eller min sprittande lycka – SLUTA LÄS! Enkelt! 🙂

En julsaga…

Charles Dickens skrev historien om den snåle, elake Ebenezer Scrooge som fick uppleva under i julens tid och fick en chans att förändra sig, göra bättring.

 Är det möjligt att vi alla kan få uppleva en julsaga? Få upp ögonen för omvärlden och oss själva? Få chansen att ta till oss livet på ett helt annat sätt?

Vad döljer sig i våra mörka rum –  – i våra sinnen, vårt innersta?
Djupt därinne, omöjligt att komma åt, nästan… 

Kan julsagans lilla flicka få en nystart?

I förra bloggen skrevs dessa ord:

Det finns saker som inte är som vi tror de är. Det finns saker som inte blir som vi trodde de skulle bli.

Det finns du och jag – och jag och du. Det finns vi och dom – och dom och vi.

Det finns önskningar och löften. Det finns viljor och förstånd. Det finns dröm och verklighet.
Det finns vita dagar och svarta nätter.

Det finns sår och tårar och det finns läkedom och kärlek.

Det kan vara ensidigt eller gemensamt – det kan vara en och det kan vara båda.

Det är inkännande och respekt. Det är väntan och det är tålamod.

Och det finns hopp – alltid.

Ord som bloggaren fortsätter att suga på…

”Kärlek ska inte vara lätt – men det ska vara värt det”, låter visdomsorden.
Men är inte all kärlek värdefull? Är inte den kärlek du gav värd det – oavsett om den landade rätt?

Möten mellan människor – så enkelt och så svårt. Det vi har med oss i bagaget färgar vår upplevelse. Vi väger och värderar, uppskattar och raderar, väljer bort eller stannar. Förvånas och oroas – förkastar och våndas – eller…

Tänk om ingenting är som du tror att det är! Tänk om det du upplever nu är helt annorlunda, nytt, tvärtom! Tänk om det hela är en helt ny upplevelse som du aldrig varit med om och det är därför du våndas så!?

 Grodan som skulle bli en prins! Jo, visst är han prinsen men det är kanske du själv som är grodan!

Tänk om allt du upplever är helt nytt och något helt annorlunda än du förväntat dig – men lika värdefullt, om inte mer!?

Vågar du möta det nya? Vågar du prova något helt annorlunda? Vågar du fortsätta julsagan utan att veta hur sista kapitlet är skrivet…

Bloggaren tror att hon vågar…

Har du ett brustet hjärta?
Trodde du att kärleken skulle vara för evigt
– och så blev det inte så…?

Känner du att du har blivit sårad alltför många gånger? Att alltihop har tagit din självkänsla. Du har gått sönder en gång för mycket.

Det räcker nu! Nu är det nog. Du orkar inte mera!

Det blev inte som du trodde – det där med livet och kärleken – och med alltför mycket i ryggsäcken känns det tröstlöst att ens tänka på att försöka på nytt.

Du har ett alltför tungt bagage numera – så känns det. För många sorger, för många tårar, för mycket bråk och gräl och alldeles för lite ork kvar.
 Sorgen äter dig och du bestämmer dig för att leva ensam.

Så har bloggaren också känt. Gråten ville aldrig ta slut.  Allt var mörkt och kaos.

De här orden skrev sig själva här om dagen…

 Jag har styrt min båt på ett stormande hav. Ett vindpinat hav med höga vågor och farliga skär. Ibland har jag kantrat. Ibland har jag varit nära att drunkna.
Så nådde jag en liten hamn i kvällningen. 

 En hamn jag råkade på, en hamn jag aldrig själv skulle ha navigerat till. En lugn hamn med mjuka vågor. Förvirrat försöker jag styra min båt. Förväntar mig stormar fast jag bara behöver ta det lugnt. Det känns märkligt – men också märkligt skönt. Ska jag kanske ankra till här?  

Så skrev sig orden – nästan av sig själva…

För det kan hända att livet vänder. Ett plötsligt, oväntat möte. Inte som förr. Inte som då. Inte som du hade tänkt dig. Skilda världar.
Olikheter möts. Han vågar ta steget – vågar du möta? Törs du ta in en ny person i ditt liv? Vågar du fatta handen som sträcks mot dig? 

Låta dig tröstas?

Öppna dig och få värmande kramar?

Vågar du?

Precis som Desireé och Benny i boken som senare blev film! Skilda världar – bibliotekarien och bonden. Vågar du?

Jo gör det! Våga! Får du chansen i ditt liv – TA DEN!

Öppna din dörr! Ha ett öppet sinne för det nya, det annorlunda, det som verkar så skilt från allt det du hade förut! Våga bygga nytt och möblera om!

För krossade hjärtan kan faktiskt lappas ihop igen! Det blir kanske inte som förr men det kanske blir mycket bättre också!

Våga förutsättningslöst! Ta det lugn och försiktigt. Ge varandra frihet. Men var rädda om varandra. Låt er ha kvar allt som var bra med era gamla liv, kasta det dåliga och ta in lite nytt! Våga måla kärleken igen! Även om det är skilda världar – så är det är nya tider!

Och vet ni – bloggaren vågade.  Vågar! 
Det får bära eller brista!

Jag ankrar till!  Så får vi se vad som händer…

Våga du också! Livet är kort! Får du chansen – TA DEN!!

KRAM!!