Feel in the Blogg

Nä, nä, nä – det blir inget sånt alls i denna blogg idag!  Booooring!
Idag blir det en blogg utan lurendrejerier eller skämt. Men en blogg utan skyddsnät…

Idag är det inte bara dagen då det ska aprilskämtas (inte bloggaren!!) utan också påskdagen. Påskhelgen – ännu en högtid då familjer ”ska” träffas. Då man ska fira tillsammans – umgås – mat och dryck.

För bloggaren kan sådana helger och högtider istället bli tillfällen att fundera. Tänka på hur och varför? Och med vem? Ett litet blått tågs typiska drag kanske.
För den som inte har en aning om vad bloggaren menar med blåa tåg – så kan hon hänvisa till tidigare blogg där ”Det lilla blå tåget” får sin förklaring.
En barnbok, ett litet tåg som visar sig starkt och som aldrig ger upp, en mamma som läser sagan för sin dotter och dottern som sen kom att bli ett litet blått tåg.

En dag att fundera på alltså. Tänka på vi och dom, han och jag, jag och hon – och så dom där andra. Ett vi, ett dom eller ett ”tillsammans”?
Varför och varför inte? Möjligt eller kanske omöjligt?
Tankarna går. Blir till beslut – som sen förkastas. Blir till nya idéer – som läggs till andra. Funderingar hit och dit. Agera eller inte? Strunta i det – eller ge sig hän? ”- Varför skulle jag??” eller ”- Varför inte!?”

”När det du tänker göra kan förstöra allt – eller vara det bästa du gjort…”

Och hur vet man svaret? Hur vet man vad som är rätt och fel? Hur vet man när man ”lägger sig i sådant man inte har med att göra” och när det är dunk i ryggen och ”- Fan, vilket civilkurage!!”

Svaret är: MAN VET INTE! 
Du vet inte förrän efteråt… Framgång! Eller katastrof…
Det du vet – om du är ett litet blått tåg – är att det inte finns någon återvändo. När tanken slagit rot. När funderingarna pågått väldigt länge. När det ena har gett det andra medan tiden gått – så har det bara varit frågan om en transportsträcka – mot slutmålet: AGERA!

AGERA – utan skyddsnät. Gå på magkänslan. Den är sällan fel. Men fast magkänslan kan vara helt rätt kan resultatet ändå bli dåligt – just nu – för att alla inte hinner med – för att allt behöver ta sin tid – för att allting inte är svart och vitt – för att det krävs förståelse, vilja och mod. DU har modet – men hur är det med dom andra?

Det är sådana här egenskaper som gör att en del är rädda för bloggaren. Tycker att det är obehagligt att komma henne för nära – ”för man vet ju aldrig vad som kan hända”... Medan andra känner tvärtom. Bloggaren bryr sig inte – hon kan bara vara den hon är.

Sån är bloggaren! Stark intuition. Gå på magkänslan. Och – måste agera! Det kan röra många olika företeelser och angelägenheter. Både långt borta och nära. Både lyft och sänkningar. Både oroligt svårt och jublande lyckokänsla – men alltid spännande.
Bloggaren har flera uppslag och flera planer – nära i tid och längre bort. Om olika saker. Tills dess att det kommer till ett avgörande så fortsätter tankeverksamheten – transportsträckan – mot målet.

I morse tänkte bloggaren på hur ”små ting” kan vara det som får hjulen att snurra, som gör livet värt att leva. Då stämde dagens visdomsord rätt så bra in: ”Våren är den tid då unga drömmer och gamla minns”. Det är bara det att bloggaren gör alltihop! Drömmer! Minns! Och LEVER! Lever ut sina känslor och önskningar.
Hon tänkte på känslor, välbefinnande – enkla ting som inte kostar något.  Att gå barfota i sommarvarmt gräs. Plocka solvarma smultron och stoppa i munnen
Att vada ut i sjön på landet i juli –
och låta vattnet omsluta sin nakna kropp.
 Att vara tillsammans med sina barn – i fullständig harmoni. Höra deras lyckliga skratt och bara må bra.
Att ha en familj som även består av katter!
Curry:
Felix:
Och Vilda Wilma:

Att åka ut till Honom och se in i hans mörka ögon och omslutas av hans värme.

Inga dyra saker – utan sådant som finns nära – som gör en lycklig. Enkla, kanske till och med lite vardagliga ting för en del. Det är också något att tänka på – lyckan över det vardagliga. Precis som bloggaren gör!

”Våren är den tid då unga drömmer och gamla minns” – nej, så här är det: VÅREN ÄR DEN TID DÅ ALLA DRÖMMER OCH MINNS! Har ingenting med ålder att göra!
Som vanligt alltså.

Eller så här! Ännu bättre: MINNAS OCH DRÖMMA! DRÖMMA, LEVA LIVET OCH SEN MINNAS IGEN! Året om! Inte bara på våren!
LEV LIVET!! Sluta tänk ”om” och ”men”! Livet är alldeles för kort för att inte våga!
Slå på känslorna nu – och även magkänslan!! Och LEV – LEV LIVET!!

 Då kan man hamna på en pub i England! Eller ute på en gård på landet! Huvudsaken att du går på känslan, litar på den och VÅGAR!

Så blev hon med tiden! Den där bloggaren!  Ett litet blått tåg – för känslan, för att göra det man tror på och att aldrig någonsin ge upp.

Du som är ung tycker kanske att livet känns väldigt långt, nästan oändligt. Du tycker att du kan skjuta upp saker och vänta – för det finns ju tid. MEN – ingen vet hur lång tid vi får! Så lev NU!
Dom som är 40+ vet vad som gäller! GO FOR IT! LEV LIVET!!

Ett urklipp ur dagens DN säger en del:

Från hjärtat, med känsla  – som vanligt!

Var rädda om er. Ta hand om varandra. Men framför allt: GÅ PÅ KÄNSLAN OCH LEV LIVET!!
Kramar till alla som vill ha – men mumsigaste pussen den får bara HAN!

Imorgon är en annan dag –
om du har tur…

När bloggaren var liten läste hennes mor den här boken för henne. Om det lilla blå tåget som var så litet men som ändå klarade av saker som ingen hade trott att det skulle klara.

Liten och oansenlig upptäcker den att det stora fina loket som ska dra alla julklappar till barnen har gått sönder.

Men det lilla blå tåget kan inte låta barnen bli ledsna utan tänker göra vad det kan!

”I think I can”!

”Jag tror att jag kan – jag tror att jag kan – jag tror att jag kan”! Och visst kunde det lilla blå tåget! Mot alla odds och mot alla som inte trodde på det – drog det lilla blå tåget alla vagnar med julklappar upp för berget och ner sen till barnen som väntade!

Bloggarens mamma läste den här boken många gånger och kom att kalla bloggaren för ”Det lilla blå tåget”. När allt kändes svårt och hopplöst för bloggaren  – påminde mamman henne: ”- Du är ju det lilla blå tåget. Du klarar det.”

Och så har det nog fortsatt. Bloggaren har gett sig in i situationer som verkat övermäktiga för ett litet blått tåg. Ibland har det gått bra, ibland inte – men det viktiga har varit att försöka.

– Vad handlar det här om?? – Hur kan någon bli ett blått tåg??  Så tänker ni som läser kanske?

 Jo, med tiden och med erfarenheter lär man sig. För bloggaren är det viktigt att alltid försöka. ”I am the girl who decided to go for it”
– och det gäller det mesta – alltid!

 Och vad är det då som måste göras??

Det vet man om man är ett litet blått lok… Man vet i sitt hjärta vad som är rätt och fel. Det gäller bara att göra det rätta. Och – det är inte alltid lätt…

Den där känslan. Känslan som blir starkare och starkare. Den kallas magkänsla.

”Lita alltid på magkänslan. Din hjärna kan luras och ditt hjärta är en idiot men magkänslan kan inte ljuga.”

 Magkänsla eller intuition är en instinkt som en del bortförklarar och struntar i. Bloggaren är säker på att denna instinkt är nedärvd i generna sen urminnes tider. Ett lite djuriskt beteende som inte enkelt kan förklaras men som kan rädda en ur svåra situationer men också få en att göra rätt val.

Kändisar litar på magkänslan! Oprah Winfrey:

Steve Jobs:

OK – om man nu lyssnar på sin magkänsla och bestämmer sig för att gå på den. Och det gäller något väldigt viktigt. Någon som kan påverka både en själv och andra. Hur lätt är det då att gå på magkänslan!?

Inte särskilt lätt, om du frågar bloggaren.  Man står där på klippan och tänker: ”- Vågar jag? Vågar jag ta steget? Hoppet rätt ut i det okända?”

Men är man som bloggaren så tar man språnget! Hoppar och faller! Och man vet inte hur man kommer att landa… Blir det mjukt och skönt – eller stenhårt, iskallt…

Men man hoppar ändå – bära eller brista – för man måste! För magkänslan säger en det.

När man är ett litet blått tåg och ser enorma svårframkomliga berg framför sig så ger man sig inte. ”Do what is right, not what is easy”. ´Man gör det som känns rätt även om det är svårt.

 Bloggaren har fått hånfulla kommentarer, blivit idiotförklarad och trakasserad för att hon ”vågar”.  Folk har snackat skit och några har vänt henne ryggen.

Men det finns folk som jublat också!  Som tackat. Som tyckt att bloggaren är modig som vågar. Att hon har civilkurage.
Bloggaren har allra mest uppskattat dom som stod där intill när hon skulle ta språnget och våga  – och DÅ trodde på henne. Att inte känna sig alldeles ensam innan steget ut i tomma intet.

Ibland känns det särskilt svårt – det där språnget, att våga. Det kan då handla om vänner, människor som står en väldigt nära.
Men då tänker bloggaren så här:
”Falska vänner säger bara det jag vill höra. Riktiga vänner är inte rädda för att berätta sådant som jag kanske inte vill höra.”

Bloggaren vill vara en riktig vän.  För att hon bryr sig om vännen.   För att hon vågar bry sig om även när det känns tufft.
Att bry sig om – på riktigt och visa det.

Även om det blir svåra sanningar som måste levereras. Som gör ont. Som kan göra andra upprörda också.

Eftersom bloggaren är en sån här – – men också har ett stort och varmt hjärta så gör hon inget av ondska, hämnd eller girighet. Hon vill väl – alltid – även när det gäller ”fiender”.

Bloggaren tänker ibland på s k ”eftermälen”. På Wikipedia kan man läsa den här förklaringen på ordet eftermäle, citat:
”Vad som sägs (förmäles) om en person efter döden; summering av livet, sammanfattande omdöme, dödsruna, levnadsbeskrivning, biografi.”

”Ingen är så dålig som när han gifter sig eller så bra som när han dör” – är ett uttryck. Det uttrycket visar på alltför överdrivna ”sänkningar” liksom hyllningar. T ex när en god vän lämnar kompislivet för att stadga sig – ingen kompis är så dålig som då. Eller när man överdrivet hyllar en död med lovord om hur bra han har varit!
Det är så dags då…
Bloggaren tycker att det känns märkligt och skevt att stå vid en kista och tala om för en död person hur bra han var en gång. Om det dessutom kanske är första gången man berättar det för den döde…

Tycker du om någon – säg det idag!
”Kom inte till min begravning och visa hur mycket du brydde dig om mig – visa mig det idag – medan jag är i livet!”
Vem vet – den döde kanske kan protestera! Som på den här bilden som visar en ”säkerhetskista” från 1800-talet då man var rädd för att bli levande begravd. Den skendöde kunde sen ringa i klockan nere ifrån kistan för att påkalla uppmärksamhet. Så se upp! Säger du något överdrivet känslosamt vid graven till någon som du inte brydde sig särskilt mycket om medan han levde så kanske personen ringer i klockan…

Så VÄNTA INTE med att visa att du bryr dig!  Visa omtanke och värme IDAG – innan det är försent.
Och även om det innebär att du måste uppbåda allt mod och all kraft för att säga en svår sanning till en vän.

Välj rätt tid!
Och våga göra det DU anser vara rätt!

”Thoughts from a crowded brain”! En rejäl blogg idag igen från Susslightning!

Som fortsätter på sin upptrampade väg.
Den väg som startade med ett litet blått tåg en gång.
Fast någon medalj har det inte blivit. Det hon fått istället är ett rent samvete, en omsorg om andra och att aldrig någonsin ge upp! Även det kom hemifrån. Bloggarens mor sa alltid: ”Upphör aldrig att kämpa för det du anser vara rätt”. Och på den vägen är det!

Liiite liiite annat också! Unga i USA kräver stopp på våld och vapen.
Porrstjärnan Stormy Daniels börjar berätta!
Ska de unga och kvinnorna fälla pajaspresidenten – äntligen?!
Allt i DN om du klickar HÄR!

 Lite påsk också.
För påsken är ju snart här. Om bara några dagar är skärtorsdagen inne och sen rullar det på. Något som inte rullar på alls är våren… -3 och snöfall imorse hos bloggaren. Inte kul!

Bloggarens ena son är nu i Hongkong så han slipper ruskvädret. Den röda pilen på kartan från Flightradar24 visar planet på väg från Arlanda och den långa resan mot Asien.

Så där ja, nu knyter vi ihop säcken för denna gång. Ha det så bra nu allesammans! Påskpussar och kramar i mängd nu när påsken närmar sig!

OCH – som alltid – blötaste, mumsigaste påskpussen går till ”ni vet vem”!! 

Bloggaren fortsätter som hon gör. Det är därför hennes dörr ser ut så här: Texten som får igång henne om hon skulle tappa fart! 

Och den lilla lappen på dörren säger så här:

WATCH ME!!!

SÅÅÅÅ SKITTRÖTT!!!

Så känner man sig ibland. I alla fall gör bloggaren det. När det rinner över. När det blir FÖR mycket.
Och då talar inte bloggaren om utbrändhet den här gången. Det handlar istället om när vissa företeelser blir too much.
SKITTRÖTT! Skittrött på feminister! Skittrött på ”lokaltidningen”! Skittrött på en hel del annat! Med andra ord – SKITTRÖTT!

Bloggaren blir skittrött när det bara blir toooo much – så varför inte börja med ”me too”!

Bloggaren har fått utstå en del spott och spe för att hon vågar protestera mot hur felaktigt uppblåst Metoo-rörelsen har blivit. För som kvinna får man inte protestera när det gäller detta drev. Man klubbas ner direkt av andra mer s.a.s. inkonsekventa feminister som anser att är du inte med så är du mot. Att försöka få till en balans finns inte på kartan!

Bloggaren har skrivit om det tidigare! Att när kvinnor hetsar varandra att dra upp gammal byk för att avrätta män offentligt förskjuter de det verkligt viktiga med #metoo.
10-20 år gamla händelser, ja kanske ännu äldre, tar udden av rörelsen. När det viktiga är vad som händer många kvinnor NU, idag, 2018!

Ett omvänt drev mot kvinnor vore helt otänkbart! Föreställ er det i svensk media! Män i grupp som hänger ut enskilda kvinnor offentligt med namn anklagade för grova brott.

När osakliga, falska anklagelser görs och när anspelningar och skvaller får män att förlora jobbet, ja till och med ta sitt eget liv – då har det gått för långt!

Kulturhuset Stadsteaterns förre vd Benny Fredriksson. Benny Fredriksson är död. Han tog sitt liv som en följd av #metoo och drevet som fick honom att lämna sin post.
Så här kan man läsa i Svenska Dagbladet, citat:
”– Efter att under 16 års tid ha vigt sitt liv åt att leda och utveckla Kulturhuset Stadsteatern lämnade Benny Fredriksson abrupt sitt livsverk till följd av ett gränslöst mediedrev. Det var både fruktansvärt sorgligt och orättvist. Hos honom skapade det ett sår som icke gick att läka. Det är en stor tragedi, säger Sture Carlsson, tillförordnad vd i pressmeddelandet.”

Vidare i SvD, citat: ”Men i december 2017 lämnade Benny Fredriksson chefsrummet vid Drottninggatan, efter att ha anklagats för en hård ledarstil i kölvattnet av metoo.”
Läs artikeln i SvD HÄR!

Så här skrev Aftonbladet den 5 december 2017 om Benny Fredriksson, citat:

”Vd Benny Fredrikssons hårdhänta ledarstil har skapat en tystnadskultur på Stockholms Stadsteater.
Personalen liknar honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd.
– Alla som jobbar på Stadsteatern är rädda för honom, uppger en tidigare anställd.”

Och vidare i artikeln som ni kan läsa i sin helhet HÄR:

”Vi som vittnat mot Benny Fredriksson anser att den givna konsekvensen av #metoo och #tystnadtagning är att rikta blickarna mot de verkliga makthavarna, i detta fall Benny Fredriksson, som suttit som fast anställd teaterchef/vd för landets största teater i 15 år.
Missförhållandena och tystnadskulturen på teatern är vida känd. Ändå sitter han där. Hur är det möjligt? Pengar? Politik? Vem är ansvarig?
Hjälp oss att frigöra alla de resurser som finns på Stockholms Stadsteater. Hjälp oss att rensa i de översta skikten för att låta konsten få ny fart. Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.”

Längst ner i Aftonbladets artikel står följande, citat:
”Fotnot: Aftonbladet publicerar Benny Fredrikssons namn, trots att han själv inte vill svara på våra frågor.
Orsaken till namnpubliceringen är att Fredriksson, närmare ett dygn efter han fick frågorna, genom Stadsteaterns presstjänst meddelade att han överlät till stadsdirektör Ingela Lindh, att svara. Hon är vd för Stockholms Stadshus AB.

Lena Mellin, tf ansvarig utgivare”

Det är så där ett mediedrev går till! Benny Fredriksson ”ville inte svara på frågor” och därmed är journalistens ord lag!
Det är så pressen med hjälp av #metoo avrättar människor!

Bloggaren vet! Hon känner till Lena Mellin sen förr.  Bloggaren blev själv utsatt för ett drev dygnet runt i samband med bildandet av Fi – Feministiskt initiativ.
Det hjälpte inte om vad bloggaren svarade. Journalisterna tolkade hennes ord som de själva ville. När bloggaren gick med sin dotter till skolan en morgon 2005 fanns Aftonbladets löpsedel utanför Kajs Tobak i Arboga med bara bloggarens ansikte och rubriken ”Fi-ledare försäkringsbedragare!”

Den alltid mindre nogräknade Försäkringskassan gick på skvallerpressens linje och tog bort bloggarens sjukersättning. Bloggaren vägrade acceptera och drev frågan vidare. När hon vann i tingsrätten skrev Aftonbladet ingenting…
Bloggaren hade inte ljugit, var ingen bedragare – och fick tillbaka sin sjukpeng. Men det tyckte inte journalisterna var intressant att skriva om…

Det är så den tredje statsmakten i Sverige avrättar folk!

Tursamt nog tar nog inte de flesta som drabbas livet av sig – så inte heller bloggaren. Men man dör kanske en smula ändå när man blir trampad på, orättvist behandlad, uthängd och förtalad. När det inte går att försvara sig. När vad man än säger vänds till ens nackdel. Och om man sen blir av med jobbet eller sin sjukpeng.

Och detta med den tredje statsmaten – media – har bara blivit värre sedan allt går blixtsnabbt via internet. Lite om det kommer senare i bloggen.

Bloggaren gillar alltså inte drev – absolut inte! Därför hänger hon inte på metoo-drevet heller.
Bloggaren älskar män och anser att de allra flesta män är hyggliga individer som respekterar människor och då även kvinnor…

Män är dessutom kontaktbara – man kan föra en diskussion med de flesta av dom och då ta upp åsikter och beteenden som känns märkliga.

Män kan också ändra sig. Män som gjorde idiotiska saker för 20 år sedan kan faktiskt ha lärt sig ett och annat under åren som gått.

Via Metoo och märkligt tänkande hos en del kvinnor som urholkar och förstör ordet feminism kommer bloggaren in på just FEMINISM!
Bloggaren kallar sig feminist. Hon är för jämställdhet och alla människors lika värde. Därför vägrar hon att acceptera att detta skulle vara feminism!

Bloggaren är innerligt trött på att feminism är lika med manshat!
Att feminism ska vara någon sorts hämnd på ALLA män för oförrätter som drabbat en del kvinnor och som dessutom kan ha hänt långt tillbaka i tiden. Som någon form av arvsynd.
Så når vi inte samarbete! Så kommer vi inte framåt! Att acceptera varandra och respektera varandras olikheter – så kan vi nå ett för alla bra resultat.

Feminister, ja. Det är inte säkert att vem som helst ”får” kalla sig feminist heller – inte ens kvinnor… För andra, mer rabiata feminister (HU! Får man skriva så!!??), bestämmer vad som gäller. (Tecknat av Fanny Åström)

Hurra! För det finns andra kvinnor och feminister som tycker som bloggaren – d v s vägra manshat för samarbete! Här är två! Cissi Wallin, svensk TV-och radioprofil:

Kate Nash, engelsk sångerska och musiker:

Som feminist tycker bloggaren att JÄMSTÄLLDHET MELLAN MÄNNISKOR är det viktiga!
MÄNNISKOR – inte könstillhörigheter!
 Om man googlar på antalet gender/könstillhörigheter så kan man få fram 63 stycken (!) eller över 100 ibland(!!).
Och om du använder FEL benämning kommer du att bannas HÅRT av de feministiska könstillhörighetspoliserna!
Så här kan det se ut när man är rädd för könspolisen!?  

 I en artikel läser bloggaren att ”Facebook ”godkänner” 56 olika könstillhörigheter”… Oh, my God…

 VAD ÄR DET FÖR TOKIGHETER!! Att trampa runt i denna sörja ger inte mer jämställda löner eller mindre kvinnomisshandel i Sverige!
Det minskar inte bortgifta småflickor och hedersvåld – inte heller gruppvåldtäkter i Indien eller i andra delar av vår värld.
Det ger inte alla människor (också kvinnor!) rösträtt och rätt att föra sin egen talan!

RESPEKTERA DIN MEDMÄNNISKA OAVSETT  – DET ÄR FEMINISM FÖR BLOGGAREN! Då gör vi det hela betydligt enklare!

Facebook, ja! Då kommer bloggaren in på ännu ett ämne som hon är skittrött på! Facebook som med rapidfart skvallrar runt rykten bland dina vänner och som avrättar folk via kvällspressen.

Facebook som har gjort en del beroende! SÅ SJUKT!!
Artikeln i DN kom upp i samband med att Facebook hamnat i blåsväder för att man samlar och vidarebefordrar privat information. Läs HÄR!
Om Cambridge Analytica, kan du läsa HÄR i Dagens Nyheter!

Ur artikeln, citat: ”Den aktuella anklagelsen mot Cambridge Analytica är att man sedan 2014 samlat in uppskattningsvis 50 miljoner Facebook-användares uppgifter.”

Prova att stänga av Facebook ett tag! Det kommer att göra dig SÅ GOTT! Logga inte in, helt enkelt!
Lev ditt liv utanför datorvärlden och internet! Det går faktiskt!! 

Skittrött på mer!! Ja, ett ämne som några som läser bloggen kanske känner igen. Lokaltidningen som inte är lokal…

För drygt en vecka sedan, lördagen den 17 mars, var det 10 år sedan en fruktansvärd händelse inträffade i Arboga. Ett brutalt mord på två små barn och mordförsök på deras mamma. En händelse som skakade hela Sverige och fick alla att känna till vad ”Arbogamorden”  betyder
– liksom ”Arbogamamman”.

10-årsdagen uppmärksammades av många som samlades till minne av Max och Saga. Men lokala Arboga Tidning såg ut så här måndagen efter: Ingenting på förstasidan om minneshögtiden för två små mördade barn från Arboga. Man fick bläddra många sidor in i tidningen för att hitta halvsidan.
Det kallar inte bloggaren en ”lokal tidning”!

 Detta som pågår med Arboga Tidning gör det lättare att acceptera att stan inte längre har någon lokaltidning. Man glömmer bort den när den varken känns lokal längre eller kommer varje dag.
Det händer faktiskt att man helt glömmer bort att titta i den. Den blir liggande där på bordet – ointressant. Det finns ju ändå inte mycket lokalt i tidningen. Så vem bryr sig?? Den får gå rätt i kassen för återvinning!

Inget förnyande av prenumerationen är aktuellt. Bloggaren är skittrött på fakeblaskan!

Bloggaren är dock en rättvis person.En artikel i tidningen har hon tyckt om på senare tid. Den här: Vargen överlevde den sjuka licensjakten! Det hände sig i och för sig i Kolsva – men orten ligger nästgårds.

Lite annat lokalt som bloggaren gillar fås via Magazin24. Det här: Att Arboga kommun avstår från fjädrar i sina påskris av djuretiska skäl. Sånt gillas!
Men det var alltså Magazin24 som levererade den nyheten till bloggaren.

Ni märker kanske att bloggaren börjar glutta ut från sin bubbla igen. Det är lite mera fart på henne så att säga – och väldigt mycket som hon vill ha sagt…
Utbrändhet och för många ledsamma händelser kan få bloggaren att rasa ihop. Då är det skönt – och dessutom nödvändigt – att stänga av. Koppla ur, koppla av och gå in i en skyddande bubbla.

Men det finns hopp! Precis som när det gäller våren! För så här såg det ut i Chinatown på förmiddagen. Nu ser man ju grusgången och himlen skymtar blå!

Gångvägen mot garagen – där har is och snö smält! Hurra!

Och för bloggaren som har huvudet lite under armen just nu så låg den här lappen på nattduksbordet…

Bloggen avklarad! Bloggaren har gjort sig av med en hel del av det som legat och pyrt och som hon är SKITTRÖTT på! Men det finns mer – gissa om det finns mer…

Ha en fin söndag! Imorgon är en annan dag.   Då mår nog bloggaren ännu bättre och kan börja leva efter den vanliga devisen…     WATCH ME!!!

Pussar och kramar till dom som behöver! Värsta smällkyssen till Älskling – självklart!

Vi ses – om ni vågar! 😉

När man har gått sönder och skrivandet är ens terapi… Den där bilden fanns i bloggen igår.

För så här var det…
När allt plötsligt blir för mycket… När den där droppen kommer så bägaren rinner över… Som får hjärnan att explodera…
Då blir allt så här sen: Och det känns så här… Tomt!
Hjärnan känns tom! Det går inte att tänka för det finns inga tankar.

Som utbränd vet bloggaren vad det är frågan om. Hon har varit med om det tidigare.

Första gången det hände var både otäck och skön. Otäckt för att man inte längre hade kontroll över sig själv. Otäckt för att du inte själv väljer det och du kan heller inte göra någonting åt det.
Skönt för det var ljuvligt skönt att bli avstängd. Skönt att inte behöva oroa sig mera. Inte behöva ängslas och kämpa. Bara vara – helt avstängd.

Hjärnan förstår och tar över. Fattar att nu har det gått för långt! Blivit för mycket. Nu klarar hon det inte längre!

Plötsligt stänger hjärnan av och man får bara finna sig i det.

DET är att BRÄNNA UT SIG!

När man har varit med om det förr blir man inte så rädd när det händer igen. Det är bara att lägga ner allt – och vänta in tiden.
Vänta tills hjärnan orkar ta emot fler intryck igen.

När man nått så här djupt så är det ändå inte till botten. För botten har bloggaren också besökt ett par fruktansvärda gånger i sitt liv.
 När man faller ner i det svarta avgrundsdjupa hålet utan att kunna göra någonting åt det.  Man får ge upp allt. Bara ligga djupt där nere på botten och verkligen plågas. Plågas av depression, panikångest och dödsskräck – men också av dödslängtan ibland. Dödslängtan för det här tillståndet är så fruktansvärt att man inte tror sig klara av det.
Bara att skriva om det svarta hålet får håret att resa sig på bloggaren och hon känner skräcken ligga på lur. SÅ fruktansvärt är detta avgrundshål.

Men det går att klara sig ur det svarta – i alla fall ett par gånger. I alla fall om det inte händer alltför ofta…

Man måste vänta in tiden och det tar plågsamt lång tid…men så småningom kan man känna ett spirande hopp.

Förnimma en utväg. Det finns en väg att ta sig upp. Det finns hjälpande händer.

 För bloggaren har skrivandet alltid varit en terapi. Ilska, sorg, glädje – att ”skriva av sig” när hjärtat pumpar och hjärnan går på högvarv har lindrat, hjälpt och utvecklat bloggaren.

 MEN när hjärnan stänger av och man hamnar i felsäkert läge – då fungerar inte skrivandet.
Då kan man bara klottra så här: ”När skrivandet är din terapi – men pennan inte fungerar för hjärnan stängts av….”

Då får man lugnt vänta på allt som bara måste skrivas om! Det blir inget ”Skittrött på feminsm” idag och heller inget om kvinnan som i DN berättar om sin tröstlösa längtan efter ett barn. Hur hon gett upp men blev gravid vid 47 års ålder.

Om lyckan att få barn… Men bloggaren ska sluta skriva strax för nu kom ”farliga tankar” upp igen. Om sorg över barn som försvinner från en
– fast de fortfarande är i livet…

 Att inte kunna skriva för bloggaren är alltså inte  att drabbas av vanlig skrivkramp. Det finns hur mycket som helst som vill ut och ner på pappret eller hamras fram på ett tangentbord.

Det finns helt enkelt ingen ork.

Men snart så! Snart kommer bloggaren igen! Vänta bara så ska ni få se!! 😀

 Till dess kan lite lycka vara doften av ljuvlig fruktsoppa som på mammas vis.
Och känslan som finns för den man håller av.

Jag behöver ditt lugn
– för att stävja min oro.
Jag behöver din famn
– för att värma min själ.
Jag behöver din klokskap
– för att inte gå vilse.
Jag behöver din sorg
– för att förstå min.
Jag behöver dig.

 Puss och kram till HONOM! Han som vet precis vad det är frågan om och som betyder så mycket. Vi ses.

Var rädda om er nu! Imorgon är en annan dag. Kanske finns det ork och kraft då för en riktigt explosiv blogg igen! 😉