Det här är en blogg om en kvinna som bloggaren känner ganska väl. Och om mobbing – på olika nivåer och hur det kan upplevas.

För enkelhetens skull kan vi kalla den här kvinnan Suss.
Idén till bloggen kom här om dagen när Suss åter fick höra rykten. En vän till Suss förklarade hur hon försvarade Suss mot de som tyckte illa om henne…

WOW, tänkte Suss! Igen!
Och självklart visste Suss inte vilka personerna var, tog inte reda på det heller. Suss har förmodligen aldrig träffat dom eller ens bytt några ord med dom.
Men men, Suss är van…

Sticker man ut – på vilket sätt det nu än må vara, så blir man en target – en måltavla. Som uppstickare kan man antingen hyllas eller hånas, det sistnämnda kan likställas med mobbing.

Suss vet vad mobbing är. Hon stack ut som liten. Varför? Jo, Suss var blyg och tordes inte säga ifrån. Hon blev en måltavla.

 Suss som liten.  Tyckte om alla djur, särskilt katter! 
Påhittig och glad – hemma hos mamma och pappa.  Skrev sagor, fick en publicerad i Dagens Nyheter som 7-åring, hittade på ett eget skriftspråk, kunde namnet på alla hundraser, lekte med Gittan – hade roligt helt enkelt.
Till hon började skolan…

Suss var, som sagt, blyg – en måltavla och hade fel frisyr, flätor med fina rosetter som mamman flätade i. Är man ”fel” på det sättet i skolkamraters ögon så blir man nedtryckt, ännu tystare, vågar ännu mindre och finns nästan inte till slut…

Det kallas mobbing och förstörde nästan hela Suss skoltid. Hon vågade inte räcka upp handen, vågade inte svara på frågor, skulle aldrig någonsin vågat stå framför klassen och prata.

 Hon blev en ingenting.

Sen kom vuxentiden – tack och lov! Televerket!
Suss och bästa kompisen tog mod till sig, tillsammans och flyttade till Stockholm där de båda fick jobb på Televerket.
Nu började det hända saker för Suss! Hon blev tvungen att svara i telefon och möta kunder som vill beställa abonnemang, flytta telefoner och allt vad det var. Suss växte, blev säkrare, kände sig värdefull. Vågade mera.

Vågade söka nytt jobb och kom till CVA i Arboga. Där blev hon ännu säkrare och vågade ännu mer – det slog nästan över. Suss tog igen för alla tysta, osäkra år!

Suss utmanade chefer och hon utmanade facket. Hon drev frågor om rättvisa för de svaga på jobbet och kämpade för de som hade det svårt. Hon skrev insändare såväl i personaltidningen som i det lokala bladet – gjorde sin röst hörd. Snart visste alla vem Suss var!

Nu fick Suss höra talas om folk som ”inte tålde den där Susanne Wahlfeldt”. Naturligtvis på omvägar. Ingen sa det direkt till Suss.
Suss som var van att sticka ut, bli mobbad sen skoltiden, kände detta väldigt obehagligt – men det var ingenting som egentligen bekom henne. Hon hade växt sig starkare och visste att hon kämpade för bra saker.

Och om Suss fick namn på ”hatarna” tog hon kontakt med dom!  Antingen låtsades de inte förstå någonting av vad Suss pratade om – eller också visade det sig att de faktiskt kom rätt bra överens när de väl träffades …
Hur som helst – de som verkligen kom i kontakt med Suss tystnade med sitt förtal…

Suss träffade kärleken och allt blev nu ännu bättre!
Med kärleken kom resor runt om i världen men också barn. Återigen växte Suss – nu som dubbelarbetande personalchef och trebarnsmor. Växte och fortsatte att kämpa – nu för barnen med ADHD men också för andra barn med liknande svårigheter.
 Bildade en förening lokalt och var med om att starta en på riksplanet. Skrev skrivelser, protester, insändare. Agerade! Kämpade.

Åter fick Suss höra på bakvägar att folk tyckte illa om henne. ”Dem där jävla Susanne Linde – hon ska då vara med överallt!” – så kunde det låta.
Suss lät sig inte skrämmas, kände sig tvärtom stärkt. Hon kämpade ju för bra saker och det fanns många som sa tvärtom – som hejade på, dunkade henne i ryggen.

På fritiden gjorde hon trevliga saker som att samla de gamla som fortfarande var i livet och som haft sin barndom i huset som Suss nu bodde i.
 Suss fick massor av värdefull information om Glasblåsargården som blev en artikel i Arboga Tidning och kanske så småningom kan hamna i Arboga Minnes Årsbok.

Hon fortsatte att kämpa för utsatta, ville vara en röst för de som inte vågade tala och fortsatte att agera.
Bland olika idéer som kom för henne var en insamling till kvinnan som fått sina barn mördade i Arboga. Förutom en stor summa pengar från allmänheten som överlämnades genom Suss försorg skänkte företag möbler, resor, presentkort på kläder kom från H&M m.m. genom att Suss tog kontakt.
De flesta tyckte att Suss gjorde bra då – inte så många tyckte att hon var ”too much” men det fanns några stycken som tyckte att hon nog skulle låta bli!

 Med många järn i elden hela tiden, en stark vilja att göra gott så hände det som tyvärr händer många – Suss gick in i väggen, brände ut sig och blev väldigt sjuk.

Det var en fruktansvärd och förgörande upplevelse. Något som för alltid förändrade Suss. Hon hade samma glöd, samma vilja men orken fanns inte längre på samma sätt.

När det var som allra värst bodde Suss hemma hos sina gamla föräldrar och orkade absolut ingenting. Panikångest och en otroligt trötthet var hennes liv under ett halvår.

Men som den person hon är – när hon börjat repa sig lite ville hon kämpa för att andra inte skulle behöva drabbas som hon. För mycket hårt jobb, för många krav, för lite tid.
Hon och vänner startade föreningen ”Tid för Sverige” för att agera mot utbrändhet.  Föreningen implementerades snart i vad som skulle komma att bli ett nytt parti – Feministiskt initiativ!

Nu var allmänheten delad! Några tyckte att Suss var modig och bra. Det ropades ”Heja, heja!” på stan när hon gick ut. Men det fanns andra som spydde sin galla.
Som vanligt…

Men sen blev det riktigt illa!!  När kvällstidningarna gick ut med rubriker som

Fi-ledaren misstänks för bedrägeri

då kräktes en allmänhet fullständigt ner ”den där Linde”!

Artikeln från 8 april 2005 finner ni HÄR! Den dagen hade Expressens löpsedlar i Arboga bara en enda stor bild – den på Suss med rubriken ovan…

Det spelade ingen roll att Suss inte hade gjort något fel. Att hon förklarat allt för Försäkringskassan om sin sjukskrivning och sitt deltagande tillsammans med Fi – när Suss gick in i affärena i lilla Arboga då gick folk ut!
Och Försäkringskassan gjorde helt om och drog in Suss sjukbidrag. Detta fick de bakläxa på när Suss vann i Länsrätten och domaren gav Suss rätt.
Hon vann!! Den artikeln kan ni se HÄR!

Suss orkade inte all press (i dubbel bemärkelse) och hoppade av politiken. Men snart kunde hon inte hålla sig längre… Det blev Miljöpartiet!
Nu mottogs hon mestadels bra av lokalbefolkningen och partiet fick många röster i valet. Så pass många att Suss kom med i kommunfullmäktige.
Men nu fanns de fler som mådde dåligt av Suss engagemang – de andra partierna hade en en del mindre nogräknade medlemmar.  ”Den där jävla Susanne Linde!”

  Åsså allmänheten!!  ”- Fy fan, för den där jävla Linde! Hur kan man hoppa mellan olika partier på det där viset!!??”
 Suss brydde sig inte det minsta! Numera var hon van…

Det hon inte var van vid längre var stressen, pressen – hon orkade inte alls som förr. Hon hoppade av politiken helt.
Belackarna var snart där:”- Ha ha ha, ja hon är ju inte klok den där jävla Linde!”

2012 kallas hon ”Den frispråkiga bloggaren” i lokaltidningen och kräver större engagemang mot våldsamheter som drabbat hemstaden.

”Ja, se den där jävla Susanne Linde!!” Bysnacket gick…

 Suss brydde sig inte längre om pratet. Kände sig mer så här:

 Men livet är inte bara engagemang och kamp för andra när det gäller Suss. Det var det egna livet också. Den egna kampen.

Mannen i hennes liv lämnade henne efter många år tillsammans. Hon tog det mycket hårt. Firade trots allt med grannen Lisa som tyckte att hon sannerligen borde fira sitt nya fria liv.

Visst – hon höll god min. Visade upp ett coolt face!
Men inuti fanns tårarna. Att bli lämnad av den man älskat och trott på – var mycket hårt.

 Livet blev mörkt och svårt. De egna engagemangen uteblev.
Vardagen kändes bara seg och grå. Åren gick – hon vande sig vid detta nya liv. MEN – så en dag hände det till synes omöjliga! Hon blev kär!
En ny man kom plötsligt in i hennes liv! Och med det massor av annat!
17 kilo ner i vikt! Nya kläder, ny frisyr, nytt liv! En gladare, lyckligare Suss! Underbart!! 

MEN!! Nu var det ju definitivt färdigt igen! Folk skulle absolut veta vem HAN var och helst alla detaljer! En del var glada, andra skadeglada på grund av åldersskillnaden och en del var förstås riktigt upprörda…

Kletade ner Facebook med skitsnack… SÅ tröttsamt och fullständigt värdelöst.

Och bryr hon sig, Suss? Inte nämnvärt! Om det inte drabbar den egna familjen eller älsklingens förstås!
DÅ blir hon en TIGER!

Vad ville bloggaren säga med det här märkliga inlägget då denna söndag!?

Jo, dels – SLUTA SNACKA SKIT OM FOLK DU INTE HAR EN ANING OM VEM ELLER HUR DOM ÄR!!
Eller ännu hellre – SLUTA MED SKITSNACK ÖVER HUVUD TAGET!! SKITSNACK ÄR MOBBING!! Gör dig inte till åtlöje genom ett sådant lågt beteende!
Gläds istället med dom som det går bra för, som finner lycka och glädje igen. Tänk positivt och du kommer att märka att ditt eget liv också blir positivt!

Ja, så är det ju!

Så sluta lägg dig i andras liv och skaffa ett eget!

Och ni som har åsikter om Susanne Lindes liv – vad hon gör och inte – hur hon agerar eller inte – TA KONTAKT MED HENNE! Bloggaren förmedlar gärna frågor och svar! 😉
För som ni såg i inledningen så pratar folk fortfarande bakom ryggen på denna kvinna! Från en trist allmänhet som inte har annat att lägga tiden på – till ideella organisationer och företag – ja, faktiskt!
SÅ små kan människor vara!

Men tror ni hon bryr sig!? Inte då!! Jo, det kan stärka henne, har bloggaren förstått! Göra henne ännu mer stridbar och entusiastisk – men det är bara välvilja och godhet som driver henne – kalla det kärlek.

Hon fortsätter!

Är som hon är!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fem sinnen – syn hörsel, lukt, smak och känsel.

Alla sinnen har sin funktion. På Wikipedia läser bloggaren detta högtravande, citat:
”Sinnen är hos varelser, såväl djur som människor, de neurologiska och psykologiska system för perception av omvärlden och sig själva. Ett ”sinne” är generellt en förmåga genom vilken uppfattning av externa stimuli sker.”

Bloggaren gör det lite enklare och funderar just över sinnena och våra olikheter.

Synen! En del uppfattar ett sådan här landskap som det vackraste de kan tänka sig: Andra föredrar det här: Inget är rätt eller fel – det är upp till var och en! Självklart!

Hörseln!

Vilken musik vi njuter av – – bestämmer vi själva! Självklart!

Lukt!

Någon blir överlycklig över att känna doften av choklad! Medan någon annan inte kan motstå doften av rosor! Vilken din favoritdoft är bestämmer just du! Självklart!

Smaken!

Vad som smakar gott och inte – är individuellt! Självklart!

Känsel som i beröring – – vad som känns skönast för dig är något som bara du kan avgöra – självklart är det så!

Men känsel som i känslor där blir det plötsligt problem.  Då tar omgivningen sig friheten att ha åsikter om vad JUST DU får lov att känna, vem du får älska och vem som är absolut tabu!  Då är det självklara inte alls så självklart längre – fast det naturligtvis är precis lika självklart som att du själv väljer vad du tycker om att titta på, lyssna till, smaka på och känna doften av!

Kärlek har ingen åldersgräns! Ingen bestämmer vid vilken ålder då får börjar känna kärlek eller när du måste sluta älska!
SJÄLVKLART!

Ung eller gammal?  Vad spelar det för roll??

Eller vem du bli kär i – man eller kvinna!
Det bestämmer bara du!!

Kön, hudfärg eller ålder – vem JUST DU blir förälskad i – är bara din business och ingen annan har med det att göra!!

På resa i juli månad hörde bloggaren plötsligt den här låten från slutet av 50-talet – ”Teenager in love” där en del av texten går så här:

One day I feel so happy
Next day I feel so sad
I guess I’ll learn
To take the good with the bad
’Cause each night
I ask the stars up above
Why must I be a teenager in love…

Bloggaren skrattade gott och lite igenkännande men tänkte – vadå teenager in love!?   40-plusare känner ju likadant emellanåt! 😀

HÄR kan ni lyssna på ”Teenager in love” med Dion and the Belmonts! Textat dessutom!

Vem du än är – strunta blankt i en korkad omvärld som inte har ett dugg med din kärlek att göra! Precis som du väljer din egen smak och doft, vad du vill se och lyssna på, så är det BARA UPP TILL DIG VEM SOM FÅR DIN KÄRLEK!!

Ni som vet med er att ni har dåligt omdöme, lägger er i andras affärer och har problem med kärlek ”över gränserna” – KEEP CALM AND ACCEPT THE TRUTH!

VI ÄLSKAR VEM VI VILL!
NÄR VI VILL OCH HUR LITE ELLER MYCKET VI VILL!

Är du som bloggaren – – fortsätt med det!! Ingen bestämmer vad du ska göra eller inte så länge du inte sårar eller skadar någon. SJÄLVKLART!

Och ni pinsamma med era fördomar – SKÄMS! Och det riktigt ordentligt också!!

  

Lärt nåt nytt idag?? Hoppas det!! ”Hur kloka vi än är, finns det något nytt att lära.” SJÄLVKLART!!

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4–7, 13).

Dagens blogg tillägnas alla vänner som liksom bloggaren älskar förbehållslöst och utan begränsningar – Linnéa, Pia, Hugo, Christer, Angela, Mona, Pierre, Gunnar, Camilla, Sergio, Sofia, Monica, Emanuel och allt vad ni heter! Love on!!

Sist men inte minst – lyssna HÄR på Sös Fenger och Thomas Helmig med den fina låten ”Den jeg elsker elsker jag…” (självklart!!).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Tålamod är en dygd”.
Varför i hela fridens namn då!?!?

En dygd är ”ett eftersträvansvärt karaktärsdrag”, enligt Wikipedia. Det vill säga en egenskap som man bör sträva efter… Men frågan är väl hur eftersträvansvärt det är att odla tålamod över allt annat… 

Bloggaren kan tänka sig en hel massa saker där tålamodet verkligen inte ska överdrivas alls!
Svar på viktiga frågor! Besked om anställningar! Reaktioner på oförskämt beteende! Repliker i debatter!
Förklaringar! Upplysningar! Respons!

Varför skulle tålamod och väntan vara egenskaper att hylla och eftersträva? Vore det inte viktigare att strama åt tyglarna på de där personerna, företagen, myndigheterna eller vad det nu kan vara som visar otroligt dålig attityd genom att nonchalera den som vill ha ett svar!
 Varför prisa det passiva, väntan – istället för att piska på sölkorvarna, slöfockarna, dom där sega, veliga typerna som gör att allting stannar upp!?

🙁 🙁

Visst, LITE tålamod är bra att ha – men det finns gränser!

Du har rätt att få besked!
Oavsett om det är om jobbet du sökte, frågan du ställde, upplysningarna du ville ha – ja, oavsett vad det kan handla om!!

Hur svårt kan det vara!?
Och i rimlig tid!!

 Liiite tålamodsprövande tycker bloggaren att heminredningstidningar kan vara… Det där med nyheter och trender och ”måsten”…

 En sådan tålamodsprövande sak är den så kallade köksön, tycker bloggaren!

Plötsligt ska hem som vill vara trendiga införskaffa ytterligare ett bord, en arbetsplats, mitt i köket!
Så här beskriver Wikipedia fenomenet ”köksö”, citat:
”Köksö är en i köket fristående, ofta fast monterad, köksbänk. Köksön är ofta utrustad med spis, diskho, arbetsyta och underskåp.
Fördelen med en köksö är att den erbjuder åtkomst från alla håll, vilket förenklar köksarbetet och samtidigt ger bättre möjlighet än en köksbänk vid väggen till social samvaro om man är fler som hjälps åt vid matlagningen.
En nackdel kan vara att den kräver mycket fritt utrymme.”

Så plötsligt ska vi alla hjälpas åt i köket är trenden – umgås och fixa tillsammans á la de mängder av matlagningsprogram som finns på TV… Hela familjen, släkten, vänner – alla ska vi umgås och laga mat! När vi ska ha tid och möjlighet till det – det är en helt annan fråga…

Wikipedia påpekar även problemet med att en köksö kräver en del utrymme…
Trångt – men SÅ trendigt och nice…
Vad är det för fel –
på den arbetsbänk som redan finns i köket!?

 – Orka, som man säger!

Det där tålamodet kan man kanske behöva lite grann i alla fall när modetrenderna sköljer över en!
Men inom rimliga gränser då förstås och sen vettet att säga NEJ!

Nu över till något helt annat! Bullbak!   En sådan trend eller inriktning på söndagen känns helt okej när vädret är SÅ ombytligt att man inte vet om det ska ösregna, blåsa stormvindar eller om det möjligen går att sitta ute en stund.
Bullar till nytta och nöje
– och fixade helt utan köksö! 😉

Kolla på film kan man göra också om vädret är lite så där tveksamt. Tveksam, känner sig dock bloggaren till den här filmen – ”Dagen efter denna”, en fransk historia inköpt via Böckernas Klubb.
Jo, filmen verkade först passa bloggaren bra:
Kvinna 40+ som blir lämnad av maken som hittat yngre kvinna, pressat jobb, sjuk mamma som behöver passning och som sen dör, vännerna föreslår att kvinnan snart hittar någon ny, varvid kvinnan svarar:” – Jag vill inte dejta någon gammal gubbe!”
Förväntningarna stiger när kvinnan råkar på en yngre man! MEN – det är ju en feg, fransk film så filmen slutar just när det skulle börja hända något… Lite trånande blickar bara, ett ögonkast på mannens kropp, händer som snuddar vid varandra – det är allt, sen är filmen slut. Inte alls som den svenska verkligheten!!

Annat pyssel man kan ta sig för! Bloggaren är verkligen inte praktisk av sig men det här tyckte hon var lite fiffigt att komma på!
Har du haft glädjen av att få en fin chokladask och sen ätit upp alla bitar?
Då kan du göra fina isbitar till drinken eller saftglaset sen!!

Så där ja, en blogg har åter filats till! Tänk nu på att låta människor SLIPPA VÄNTA! Ha bara lite lagom tålamod och ryt sen ifrån – eller också skit i det hela bara!
 Det är också en lösning – och en som du väljer själv! 😀

Visdomsordet idag – ”Din tid kommer inte – den är här och nu.”
SÅ SANT! Så vänta inte på bättre tider, bättre ekonomi, bättra tajming eller vilka svepskälen nu är!
DIN TID ÄR NU! Gör det där som du alltid har velat göra men skjutit upp! Du har inte tid att vänta – din tid är NU! För:  Det är aldrig försent att förverkliga drömmarna – förrän den dagen då allting verkligen är försent… Vänta INTE så länge!!

Ha en fin fortsättning på söndagen! Och tänk på – ha bara lagom tålamod! 😉

 

 

 

Resa – äventyr!

Som att hoppa fallskärm
Hoppa in i äventyret
Segla runt däruppe
Se allt vackert – uppleva!
SEN – Se till att inte krascha när du landar
OCH samla sen ihop fallskärmen (tankarna) lugnt.

Efter resan.

Blanda alla ingredienser –
minnen, upplevelser, händelser…
Vispa ihop smeten rätt – med alla ingredienser – försiktigt och lugnt.
Kavla ut fina kakor av minnen.
Grädda – utan att bränna.
Förvaras i burk med tättslutande lock.
Ät och njut vid behov!

Mitt Liv

Som att ansa en växt som börjat vissna och sloka lite.
Klipp bort det torra och vissna för det nya, spirande gröna som ligger där gömt.
Ge nytt liv igen – lite tilltufsad växt kan börja blomstra på nytt!

Hur jag vill leva livet!

Inte SVART och VIT
Lugnande GRÖNT först –

sen spirande ROSA!

Och nu….

Så ser den ut – en av de värsta sjukdomar du kan drabbas av! En sjukdom som du fixar till alldeles själv och som gör att du mår sämre och sämre och sämre!

Och det värsta av allt – det finns ingen medicin som botemedel!

Ingen doktor kan hjälpa dig!

Men det bästa av allt – DU KAN!!
Du kan bota sjukdomen – själv!

Bloggaren pratar om den här hemska åkomman:

SVARTSJUKA!

Svartsjuka äter dig levande om du låter den gå för långt! Och det handlar om det här: Att inte lita på varandra. Att oroa sig och ständigt behöva ha koll – även på sådant du inte har med att göra. Harmlösa saker, bagateller som du uppförstorar!   Egentligen har du förmodligen ingen anledning att vara svartsjuk – ändå tror du det!
OCH – VARNING! Om du inte gör något åt din svartsjuka så är snart din relation ett minne blott!

Svartsjuka kan yttra sig på många olika sätt. Kontroll, stalking, ”förhör” och när män blir svartsjuka – tar en del till nävarna… Bloggaren såg igår ett program i SVT om O J Simpson och blev förskräckt. Så här såg hans fru Nicole ut med jämna mellanrum… Hon blev till slut dödad. Fruktansvärt!
Då är man sjuk – sjukt svartsjuk! Då behöver personen som svartsjukt slår och dödar hjälp utifrån och klarar inte att bota sjukan själv.

Men den som är ”vanligt” svartsjuk kan och bör klara upp sina problem själv. Det handlar om självinsikt och det handlar om osäkerhet och dåligt självförtroende.

Och när du svartsjuka man eller kvinna fått din relation kraschad – kanske på grund av svartsjuka eller kanske av andra orsaker – så kan svartsjukan fortsätta att florera i din kropp. Du vill inte acceptera att förhållandet är slut. Vägrar ge upp kvinnan eller mannen du förlorat. När inte ”tigga och be” hjälper så blir du ARG – svartsjuk och arg.
Träffar din expartner sen en annan – då exploderar svartsjukan med full kraft!

Ett riktigt uselt sätt som kvinnor kan ta till är att prata illa om den f d partnerns nya kvinna. Den engelska texten säger ungefär så här:
”Vi sprider rykten och skitprat för våra egna liv är så olyckliga och dåliga.”
Något som folk ser igenom på en gång och får dessa skitpratare att framstå som patetiska och pinsamma.

Är du tillräckligt svartsjuk på din expartners nya liv – och ni har barn ihop – så går du över gränsen och kastar in barnen i det sjuka!

Det finns ett mycket obehagligt sätt att ”straffa” sin f d partner på för att han eller hon gått ifrån dig – barnen blir kastklabbar.
Man bråkar med expartnern om allt kring barnen. Kanske förvägras den före detta partnern att få träffa sina barn. Med hot, hat och hämnd vill man straffa den partner som lämnat en.

Det går så långt att den svartsjuka pratar illa om den andra föräldern inför barnen! ”I told my kids how shitty their dad is becuase I’m jealous of his new life and his new wife. I’m SUCH a good mom.”

Helt förkastligt och kommer bara att slå tillbaka på dig själv.

Och varför nu denna sjukdom? Varför denna svartsjuka? Vad beror den på? Jo, det här: Osäkerhet! Du har dåligt självförtroende. Tror dig vara sämre än andra och särskilt sämre än den nya som din f d partner har träffat. Du blir kontrollerande, otrevlig, gör dina barn illa genom att prata illa om deras pappa (eller mamma), pratar illa om allt som har med expartnern att göra, svartmålar hans/hennes nya partner.
Du förstör livet men inte för den eller dem du avser, utan bara för dig själv.

Du blir en bitter, olycklig människa. 

Så sanna ord: ”Holding onto anger is like drinking poison and expecting the other person to die.”
Precis som med svartsjuka – du drabbar bara dig själv!

Så budskapet är rått: ”Dear Ex-wife, Please move on. Divorce means it’s over for you.”

Så sanna ord! Lätt att skriva och läsa men svårare att ta till sig kanske och att börja leva efter.

Bloggaren vet vad hon talar om. Hon har också drabbats av svartsjuka. Hon har också haft riktigt dåligt självförtroende och känt sig osäker. MEN – hon har tagit tag i saken och värderat upp sig själv.
Bloggaren vet hur det är att bli lämnad. Att bli sviken efter många år. Att se mannen i ens liv gå och se honom börja ett nytt liv med en ny kvinna.
MEN – det som inte hände då var: svartsjuka. Bloggaren blev inte svartsjuk! Inte ett dugg! Trots att den nya var bra mycket yngre så tittade bloggaren sig i spegeln och sa: – Du är mycket snyggare, mycket roligare, mycket klokare och mycket bättre! Så låt honom gå bara! 🙂

För bloggaren känner sig säker och är stark. Hon har numera ett gott självförtroende och bitterhet ligger absolut inte för henne.

Så du svartsjuka kvinna eller man – SLÄPP DET HELA OCH GÅ VIDARE!
Låt inte expartnerns och dennes nya liv få förstöra en enda dag till av ditt liv! Du kan ändå inte göra ett dugg åt saken. Lägg energi på något annat – dig själv och ditt nya liv till exempel!

Titta dig i spegeln och säg till dig själv:  – Fy tusan vad bra du är! Lev livet nu! Du är stark! Du är bäst!
Det kommer att göra underverk. Hjärnan hör vad du säger och tar in det!

Till processen hör också det här:

Tänk så här också: Dina problem och misstag från igår är nu bara minnen men också lärdomar. För det är nämligen så här också…

Bloggaren gick vidare efter att ha blivit övergiven – med gott mod och med inriktningen att leva ett skönt ensamliv framöver. Men det blir inte alltid som man tänkt sig…
För drygt två år sen slog något ner som en bomb – NÅGON slog ner som en bomb i bloggarens liv. Vänder upp och ner på allt. Bloggaren fick ett nytt liv
som gör att hon dansar i köket till Spotify näst intill varje morgon!Som får henne att dra på ljudet extra högt när hon spelar låten med Hollies med texten som bara är HON!:

I used to think I was livin’
Baby, I was wrong
No, I never knew a thing about livin’
’Til you came along
Now I can breathe, I can see, I can touch, I can feel
I can taste all the sugar sweetness in your kiss
You give me all the things I’ve ever missed
I’ve never felt like this
I’m alive, I’m alive, I’m alive

Livet förändras.
Livet går vidare.

Lyckan kommer,
Lyckan går,
Den som fattar lyckan får.

Till sist måste bloggaren lägga ut några bilder på familjen Berglinds fina stockrosor som växer utanför deras antikaffär i hörnet Nygatan/Skepparegränd i Arboga.

Vackert eller hur!?

Sköt om er nu och lev livet!
Låt inte en minut till av det förflutna förstöra din dag eller resten av ditt kommande liv!
Bota svartsjukan!
Släpp taget, gå vidare och underbara ting kommer att hända dig!