Feel in the Blogg

Media och press har fullt upp nu med att pejla läget inom Socialdemokratin med en väntad avgång av partiledaren kl 15 idag. MEN – det får absolut inte överskuggas av det faktum att det idag är 10 år sedan Fadime mördades!

Fadime Sahindal var en kurdisk kvinna, född 1975, som invandrade som sjuåring med sin familj från Turkiet.  Fadime mördades av sin far, ett s.k. hedersmord, i Uppsala den 21 januari 2002.

  Både Fadime Sahindals far och bror var sedan tidigare dömda för att ha misshandlat och hotat Fadime.
Fadime hade under hösten 2001 hållit ett tal i Riksdagen under ett seminarium om våld mot kvinnor, där hon berättade om hur hennes familj hade förändrats sedan de flyttat till Sverige, hur hennes manliga släktingar hade börjat vakta henne för att de inte tyckte om hennes ”västerländska” sätt att leva.Fadime Sahindal hade även vid flera tillfällen framträtt i media, bland annat i flera TV-program, där hon berättat om sin utsatta situation.

Fadimes egen pappa mördade henne alltså och Rahmi Sahindal, fadern, greps strax efter midnatt och erkände under dagen i första förhöret, 22 januari 2002.
Som motiv angav han att Fadime Sahindal hade vanhedrat sin familj och släkt genom att ha sett till att hela världen fått kännedom om hur vissa kurdiska kvinnor behandlas. Enligt honom var Fadime problemet och nu var problemet borta

Det finns tyvärr fler liknande berättelser om hedersmord i Sverige. Pela.

Pela Atrosi dödades av sina två farbröder, ett s k hedersrelaterat mord, den 24 juni 1999 då hon besökte släkten i Irak. Släkten kunde inte acceptera att Pelas sätt att leva i Sverige.
Vittne till mordet blev förutom modern Fatima även systern Breen som senare i Sverige vittnade inför rätten om mordet, något som resulterade i att hennes två farbröder, Rezkar och Dakhaz, dömdes till livstids fängelse som skulle avtjänas på kriminalanstalten Hall. Pelas pappa, som har erkänt mordet, lever idag i Irak.
Pela är begravd i en namnlös grav för att hon anses ha vanärat släktens namn.

Abbas!  Den i november 2005 hedersmördade Abbas Razaii i Högsby under ohyggliga omständigheter. Abbas mördades för att han blev förälskad i ”fel flicka”. Flickans föräldrar deltog båda i mordet men skyllde allt på en son. Kokande olja hälldes över Abbas och Aftonbladet skrivier så här, citat:

”När han försökte fly fångade de in honom. Sedan följde en brutal misshandel – bland annat med järnrör och ett baseballträ. – Pappa slog tills baseballträet gick sönder, säger sonen i nya förhör. Pappan tog sedan fram en kniv och högg 20-åringen flera gånger enligt sonen.”

Sonen dömdes för morden men begärde senare resning och berättade vad som verkligen hände dagen då Abbas mördades. Föräldrarna Raoof och Leyla Ataei häktades och dömdes för mord.
Straffvärdet för det som Raoof Ataei och Leyla Ataei gjort var egentligen livstids fängelse, enligt Göta hovrätt, men påföljden stannar vid tio års fängelse eftersom den kombineras med livstids utvisning.

Läs mer om allt detta och stöd föreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime” genom att klicka HÄR!

  Mina goda vän Maria Hagberg jobbar på plats i Irak mot bl.a. hedersvåld inom organisationen Kvinna till kvinna. Bakgrunden till att organisationen bildades kan man läsa om på deras hemsida, men jag citerar en del av det:
”Det pågår ett folkmord mitt i Europa. Maktlösa har vi stått vid sidan av. Nu måste allt göras för att få ett stopp på kriget. Vi vill bidra genom en aktion kallad Kvinna till Kvinna.” Så inleddes en debattartikel i Dagens Nyheter den 18 april 1993.”

Om Kvinna till kvinna kan man läsa följande på deras hemsida:

”Kvinna till Kvinna stödjer kvinnors organisering i konfliktområden. Vi samarbetar med kvinnoorganisationer som tar en aktiv del i arbetet för fred och återuppbyggnad.
Organisationerna vi arbetar med hjälper kvinnor både rättsligt och psykiskt. De arbetar med kvinnors hälsa och för sexuella och reproduktiva rättigheter. De informerar och utbildar kvinnor och män om kvinnors mänskliga rättigheter. De stärker och vidareutbildar kvinnliga aktivister och politiker. De motverkar våld mot kvinnor och människohandel. De utbildar myndigheter och påverkar beslutsprocesser och lagstiftande. Kvinnoorganisationerna förändrar samhället genom att sprida sina kunskaper och erfarenheter av demokrati-, försonings – och fredsarbete till övriga samhället.”

Läs mera genom att klicka HÄR där du också kan ge ditt stöd!

Maria Hagberg har bl.a. skrivit boken ”Vid 20 börjar den ruttna – om hedersvåld och modiga kvinnor”. Du kan bl.a. beställa den via Adlibris genom att klicka HÄR!

Kampen måste gå vidare genom upplysning, information men också genom lagändringar. Ett förslag diskuteras i dagarna om att göra s k tvångsäktenskap straffbart med upp till två års fängelse här i Sverige.
Samtidigt såg jag nyligen ett inslag i Rapport om Afghanistan och kvinnors situation där. En ung kvinna intervjuades. Hon visade det lilla område utanför huset där hon bara får vistas. Hon blev bortgift vid 12 års ålder med en 55 år äldre man. Mannen tvingar henne att bära heltäckande burka om hon går ledsagad ut med någon. Kvinnan var mycket orolig över vad som ska hända när USA och trupperna lämnar Afghanistan. 

Glöm aldrig Pela, Fadmie, Abbas och de andra! Idag är det alltså 10 år sedan Fadime Sahindal mördades för familjens heders skull…

Så här ser Arboga Tidning ut idag. ”Misstänkt dubbelmord i Arboga”. Vi var många här i Arboga som reagerade starkt när vi fick höra tals om händelsen igår. Inte bara för att det rörde sig om ett misstänkt mord utan för att det gällde en mor och hennes lilla barn. Tankarna gick direkt till Emma och hennes två små barn som mördades för fyra år sedan. En iskall känsla i magen som lugnades först när jag och andra kunde läsa på Facebook att Emma och hennes lilla dotter inte var de drabbade.

Självklart är händelsen fruktansvärd i alla fall. Och förmodligen redan innan de döda kropparna förts bort hade pratet satt igång. – Vem är kvinnan? – Är det någon vi känner?  -Vem är mördaren?

På Internetsidan Flashback kom det snart fram vem kvinnan var. Flashback kallar sig, citat: ”Sveriges största forum för yttrande- och åsiktsfrihet samt självständigt tänkande.” Det betyder fritt fram för allt – oavsett om det är sant eller inte. Och etik vet man inte vad det är där.

Via Flashback kunde man få veta mera om den mördade kvinnan genom hänvisning och länkar till nättidningen ”Realisten” som visade bild på kvinnan och barnet men också talade om vem den troliga mördaren är!
”Realisten” beskriver sig själv så här: ”Tidningen Realisten är en nyhetstidning som vilar på en realistisk idébas. Tidningen ägs av det politiska partiet Svenskarnas parti, men ideologiska avvikelser från partiet förekommer. Tidningen ska ses som ideologiskt fristående och publicerar nyheter och artiklar utifrån ett brett spektra.”

  Om ”Svenskarnas parti” skriver Wikipedia så här:

”Svenskarnas parti (SvP) är ett svenskt högerextremt politiskt parti som definierar sig som nationalistiskt men ofta kallas nynazistiskt i media. Partiet bildades, under beteckningen Folkfronten, den 22 november 2008 efter att Nationalsocialistisk front lagts ner. Partiets tidning som ges ut på Internet heter Realisten. Svenskarnas parti hör till de grupper som bevakas av svenska säkerhetspolisen, och anses av dem ingå i vit makt-miljön.”

Med den informationen kan vem som helst ana varför tidningen ”Realisten” hade information om en mördare i Arboga. 🙁

Etik hör inte hemma hos vare sig ”Realisten” eller ”Svenskarnas parti”. Men Facebook då? Där allt startade. Där jag kunde lugna ner min iskalla rädsla. Tja, det beror ju på hur man menar? Och vad man tänker om etik?  Om den egna nyfikenheten väger tyngre än de etiska grunderna?

Så här står det på Wikipedia om ordet etik: ”Etik, (från gr. ethos; sed), eller moralfilosofi, sedelära, en moralvetenskap, den del av filosofin som försöker besvara frågor som ”vad är det goda”, ”vad är det rätta”, ”hur bör man bete sig”.
I mer allmän bemärkelse: en uppsättning regler för uppträdande och förhållningssätt.”

Med andra ord – lite av oskriven lag kanske – och särskilt i sammanhang som t ex Facebook. För hur höga moraliska värderingar man än har kan det vara lätt att falla till föga för skvallret. Det ena ger det andra, någon frågar och du svarar.
Du försvarar dig kanske med att du faktiskt inte sagt allt, inte nämnt namn eller detaljer – men ändå tillräckligt för att få igång kedjereaktionerna, tisslet och tasslet.

Man är inte mer än människa. Jag tog också reda på mera men gjorde det icke-officiellt s.a.s. Jag gick inte ute på Facebook och berättade utan höll det för mig själv.
När folk berättade öppet med namn och detaljer på Facebook samtidigt som man i de lokala nättidningarna skrev att de anhöriga inte var informerade ännu – då kändes det osmakligt. Inte etiskt alls!

Så se upp med pratet! Du vet aldrig när det du säger eller skriver kan hamna i orätta händer! Eller när din nyfikenhet blir till skada för andra människor.

Jag tände ljus för den döda kvinnan och hennes lilla barn igår. Mina tankar går till deras anhöriga.

Så lite annat. Löftet att inte kasta ut granen kom på skam igår. När jag väl plockat undan alla julsaker följde julgranen med av bara farten… Dock gjorde jag en deal med granen (om man nu kan göra det?). Jag ställde ut en hink med vatten och placerade den vackra granen i den. Förhoppningsvis kan den dricka vattnet då och då när det inte fryst till is och visst är den vacker där den står – där också?

Och inne blev det skönt och julfritt överallt! Och inte ens en halv sopskyffel med barr lämnade granen efter sig! 🙂

Var rädda om er – men också om varandra!

  Redan igår berättade jag om snödropparna som lurats upp av den milda vintern. Eller är det kanske så att våren är på väg – redan? Att vinter möter vår så här i januari?

Julen hör till vintern och igår satte jag igång med saffransbak – igen! Tredje gången den här säsongen för inte kan man få för mycket av goda lussekatter! 🙂 Och julen är ju inte riktigt slut än – trettondagsafton imorgon och tjugondag Knut då julen ska dansas ut infaller inte förrän om drygt en vecka – den 13 januari! Så visst kan man baka och äta saffransbullar igen! 🙂

Bloggaren funderar på om det här kan vara en idé för gården hon bor på till nästa jul? Julgran i flaggstången! Det verkar väl vara ett smart sätt att utnyttja stången på plus skona ett antal granar! Någon som har erfarenhet av en sådan här flaggstångsdekoration? Hör av er i så fall till mig på bloggen!

Men nog möter vintern våren strax. Förutom snödropparna i rabatten har den gamla azalean i mitt köksfönster fått nytt liv. Och i affärerna har man börjat sälja tulpaner! Tulpanen denna av oss svenskar så älskade blomma som verkligen påminner om våren!

För övrigt är det trist läsning i lokalbladet idag. Den för dubbelmord dömda tyskan söker resning i Högsta Domstolen för att bli friad. Jag har mycket svårt att tro att hon får någon resning beviljad. Ändå får en sådan här begäran från henne att på nytt röra upp känslorna på de mördade barnens mamma och pappa och övriga anhöriga. Så fruktansvärt onödigt!

Jag sänder en varm tanke till de drabbade. Hoppas att ni snart får lugn och ro från detta hemska. Tyskan kommer inte att få resning – tro mig.

Var rädda om er – och om varandra!
Det kalla är snart över.
Livet och våren kommer åter.

  Tja, i en ankdamm rör det sig inte särskilt mycket men några ”news” finns det allt!

Som att vintern kom – och försvann! Så här såg gården ut igår eftermiddag: Det syns var bloggaren skottat en gångstig men det är då allt. I rabatten intill är snödropparna på väg upp:  Och en liten blå blomma av sorten Vinka Minor är på väg att slå ut!

Västerås såg ut så här igår: En ensam gran i ösregnet.

Men det var ju i Ankdammen vi skulle hålla oss! När vi ändå är inne på andra orter  kommer jag osökt in på resor och då också på Arboga Station. Så här ”kul” ser det ut att blicka in över Arboga när man står på perrongen för att antingen byta tåg eller fara iväg från stan. För åka hit lockar väl inte…eller??
En tom, gul vägg som skymmer utsikten. Ett kyrktorn sticker ut men det är också allt.

VARFÖR kan man inte få till en lite mer inbjudande anblick av vår fina, lilla stad? När nu stationshuset skymmer staden – varför inte sätta upp en fin reklambild över Arboga på huset? Bjuda in! Bjuda till!

Tittar man åt andra hållet finns ett rött plank att glo på. Varför inte sätta upp lite lockande reklambilder även här? GÖR NÅGOT!!

Trist nyhet i Ankdammen är att Tiger är försvunnen! Tiger är en rödbrun kisse som inte kommit hem till bostaden på Vallgatan på ett par dagar och familjen Avdic/Karlsson är oroliga. Jag förstår dom precis! Hör av er om ni sett katten! Antingen till mig här på bloggen eller till Bbl/AT som skrivit om saken. Ni kan ju kontakta Dan Karlsson eller Ann Avdic direkt också förstås.

Hoppas Tiger, eller Storkisse som han kallas, kommer tillbaka. En som aldrig mer kommer hem är Hasse. Hasse var en mycket älskad kisse och han gick ifrån oss på annandag jul 2005. Det var njurproblem som tog hans liv. Rödbrun var vår Hasse – precis som försvunne Storkissen Tiger.

Hemsk nyhet i Ankdammen är att ”tyskan” begär resning i Högsta Domstolen! Ja, det är förstås inte bara en Ankdammsnyhet – alla tidningar skriver om det idag.
För att beviljas resning krävs nya bevis i målet. Några sådana bevis till Christine Schürrers fördel tror jag inte finns. Schürrer dömdes 2008 till livstids fängelse för mord på de små barnen från Arboga – Max och Saga – och jag är säker på att det var en helt riktig dom.
Hennes begäran om resning kommer inte att beviljas men gör att de anhöriga åter igen mår dåligt när minnen tränger sig på. 🙁

Till slut en fundering – vad är det här: Ett ”eBrev” !?? Jag trodde e-brev var elektronisk post via datorn men det går tydligen att skicka sådana via papper och snigelposten också.

Julens dagar är över och vardagen är här. Med dagens nyhet om att Martin Schibbye och Johan Persson döms till 11 års fängelse blir det en blogg om dumma Sverige!

I dagens DN läser jag följande, citat: ”Hårdare press från svenska regeringen kunde ha fått Martin Schibbye och Johan Persson frisläppta. Det menar journalisten Lars-Erik Eklund som också suttit i etiopiskt fängelse.”

Han fortsätter och jag citerar:  – De som vi väljer att styra landet måste våga stå upp för oss i kris. När domen har fallit är det för sent för regeringen att agera.

Självklart är det så! Jag och många med mig har undrat varför regeringen aldrig gjorde något direkt, från första början! Inte agerade redan i juli månad! Är vi så korkade och nonchalanta här i Sverige! Så fördummade att vi tror att vi på något vis är skyddade här uppe i norr! Så enfaldiga att vi inte tar in andra länders tankesätt och sätt att hantera brott!

Inte förrän den senaste månaden har statsministern hajat till och börjat klia sig i huvudet! – Hur ska vi ordna upp det här nu då?? Så dumt, så förödande och så för sent!
Vad utrikesministern haft för förevändningar för att inte agera har det glunkats om och där får vi nog aldrig veta sanningen!

Att inte se, inte höra och inte tala är trångsynt, farligt och hör inte till en demokrati!

Det är hög tid för regeringen att ta saker och ting på allvar och inte se Sverige som en privat ankdamm där växandet av moderata inkomster är det som gäller! Ett land som struntar i de människor som har det svårast och det gäller på alla plan! 

Blott Sverige dumma svenskar har
– och Reinfeldt eller Juholt  kvittar lika! 

Hur sådana ledare ska förstå alla de svårigheter vi har att brottas med i framtiden känns oerhört skrämmande att tänka på!