Feel in the Blogg

Många har upprörts över överfall och trakasserier i Arboga och droppen blev när flyktingförläggningen fick rutorna krossade och en asylsökande blev misshandlad i tisdags.

Många var också de som ville ”göra någonting”! Protestera, manifestera, säga ifrån en gång för alla.
”Många äro kallade men få är utvalda” för att tala lite bibelspråk så här i söndagens predikan. Med det menar jag att många vill ha ett ord med i laget men idéerna kanske inte alltid är så väl genomtänkta. Det kan bli ”fort men fel” och syftet med de olika aktionerna kan skilja sig åt.

För att få någon ordning på alltsammans trodde jag att en så viktig fråga som stadens säkerhet och renommé skulle förankras stadigt hos de folkvalda. De personer som vi genom allmänna val valt att styra över vår stad.
Ändå har jag känt en viss undanglidning från ansvaret.

På Arboga kommuns hemsida finns det visserligen en spalt om ”Manifestation mot våld och främlingsfientlighet” men det poängteras också ”Manifestationen är opolitisk och inte heller religiös.” Varför då?

Är det inte faktiskt just så att i den här frågan är alla de folkvalda i kommunen eniga, oavsett partitillhörighet! Och på Facebook kan jag läsa att kyrkoherden filar på ett kort anförande han tänker hålla vid manifestationen ikväll.

Upplevs det inte som politiskt korrekt att ta ställning? Fegar man ur? Känns inte ärendet tillräckligt viktigt? Eller vari ligger förklaringen?

Själv anser jag att det borde vara självklart att gemensamt agera mot våld i alla former! Det borde kännas hedersamt att förenas över gränserna i en sådan här viktig fråga. Att visa att mycket kan vi vara oense om, men i den här frågan är vi totalt eniga.
Visa övriga landet att Arboga faktiskt är en varm och inkännande liten stad som bara tillfälligtvis fått lite dåligt rykte.

Ja, jag finner det hela lite märkligt men det hindrar mig naturligtvis inte från att delta i manifestationen ikväll och jag hoppas vi blir många och att det går lugnt tillväga.
Och istället för att tjafsa om bristande engagemang och velighet som leder bort från själva ämnet, vill jag nu fokusera på det viktiga: Att ta tillbaka Arboga som en liten fin, trygg och positiv stad!

Skänk ett leende och det gör underverk.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Låt Arboga bli en ljus, varm och glad stad igen!
Lys upp stan ikväll!
Vi ses kl 19.00 utanför Heliga Trefaldighetskyrkan vid Järntorget!

Innan kvällen hinner du fira Ursula och Yrsa
som är dagens namnsdagsbarn. Grattis!

Gårdagen blev rätt omtumlande för bloggaren. Många hörde av sig, kom fram när jag var ute, eller ringde och tyckte att artikeln i tidningen var bra.
Mest rörd blev jag när en invandrarkvinna ringde och på knagglig svenska och med tårar i rösten tackade och sa:” – Du är mycket modig.”

 Men gårdagen fick mig också att inse hur trygghet simuleras. Får oss att tro att vi lever i en lugn liten småstad.
När brott mörkas och kriminella handlingar aldrig avrapporteras får vi Arbogabor uppfattningen att det är ett gott samhälle, ett samhälle där vi kan känna oss säkra. Så är inte fallet av de samtal jag fick ta del av igår!

Människor som förföljs och trakasseras i åratal utan att Polisen gör någonting. Det hjälper inte att ringa – de kommer ändå aldrig, var en del av det jag fick höra.

 1995 genomfördes den så kallade Psykiatrireformen. Tanken var att psykiskt sjuka personer i högre grad skulle integreras med resten av samhället. Reformen har fått mycket kritik och innebär, som till exempel här i Arboga, att sjuka människor far illa och  i värsta fall kan drabba andra genom sin sjukdom. Ringer man Polisen hänvisar de till Socialtjänsten som i sin tur hänvisar tillbaka till Polisen. Och allt får fortsätta som tidigare.

 Överfall som vi aldrig får reda på.
Jag har fått information om överfall denna vecka på några av de asylsökande i Arboga. Flyktingarna ska ha blivit mycket rädda och tagit sin tillflykt till en skola.

Varför nås inte allmänheten av den nyheten? Eller är det så att flyktingarna inte tas på allvar? Kanske till och med så att de inte kan göra sig förstådda, än mindre vet hur de anmäler händelsen till Polisen? Kanske de inte ens törs anmäla – för att situationen här i Arboga då blir ännu värre för dom…
Och vad blir kontentan av det? Jo, att överfallen bara drabbar ”vanliga Arbogabor”.

En av de personer som kontaktade mig igår för att berätta om omskakande händelser jag inte hade en aning om – nämnde  nästan som i förbifarten hur en grannhund  blivit ihjälbiten av en hund på gården där han bor. Den gamle mannen konstaterade att ingenting hände efter det. ”- Men hade det varit en varg som bitit ihjäl den lilla hunden då hade gården varit full av polisbilar”, sa han.

Jag har hört om många fler händelser. Människors osäkerhet blir till rädsla och kan så småningom ta sig andra former av uttryck. Några känner sig manade att ”ta lagen i egna händer” medan andra låser in sig och vågar inte gå ut.

Det jag fick veta igår gör mig upprörd och besviken. Men jag känner också en stark vilja att få till förändring.
Jag hade hoppats på ett kraftfullt initiativ från politikerhåll efter den senaste tidens alla händelser men så verkar inte bli fallet.
Jag anser nämligen att de personer vi genom val har bestämt ska styra vår stad också har det ansvaret. Att kraftfullt markera – nu får det vara nog! Gå i bräschen för ett motstånd mot allt det negativa som svärtar ner vår stad och visa att här tar vi saker och ting på allvar! Och att göra det direkt! Det här kan inte vänta!

Istället är det allmänheten som får dra upp kampen och vi får hoppas att det inte blir i form av medborgargarden eller liknande.
När inte de styrande initierat någonting kommer jag självklart att stötta systrarna Deublers ljusmanifestation på söndag kl 19 utanför Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga. Det är många som hört av sig till mig om olika initiativ till upprop och kamp – man kan bara hoppas att alla dessa grupper strålar samman som en stark och positiv enhet på söndag kväll.

Låt Arboga bli den där trygga staden som den gamla farbrorn som ringde mig hoppades på då han flyttade hit.

Ljus på Arboga!

LJUS FÖR ARBOGA!!

Tore och Tor har namnsdag idag. Grattis!

Igår gjorde Arboga sig åter känt riket runt via media och åter var det för en dålig sak. Arboga har kommit att förknippas med knark, mord och främlingsfientliga attacker. Vill vi ha det så?

Via SVT:s nyhetssida kunde man senare läsa: ”Polisen har gripit tre män födda 1983, 1981 och 1985. Männen har lokal anknytning och kända av polisen sedan tidigare för våldsbrott.”

Jag skäms över min hemstad! 
När jag ser sådana här bilder (från Magazin24, Aftonbladet och Expressen) blir jag först gråtfärdig och sen jättearg!

Det gick snabbt igår när jag tände till. Via Facebook sände jag ut så många upprop att sidan protesterade och jag fick lov att uppge en så kallad captcha. En captcha är en ”robotfälla”, ett test som antas vara lätt att lösa för människor, men inte för programvaruagenter. D v s Facebook ville förvissa sig om att jag inte var dataprogram som vräkte ut meddelanden utan en vanlig människa.

Och mina meddelanden gav resultat! Uppropen genererade en mängd nya upprop, kontakter och aktiviteter i ett växande nätverk.

 Ibland känner jag mig ensammast i Arboga. Det är när jag hör smygrasistiska kommentarer, när jag läser inlägg på Facebook som är så där på gränsen – och jag protesterar. Jag får höra att jag överdriver, uppförstorar och att det minsann inte är frågan om rasism – men…

Då känner jag mig ensammast i Arboga. För vi som följer regler, begär tillstånd, aldrig skulle ta till våld för att protestera kan verka väldigt flata och kraftlösa. Vi märks inte alltid bland alla gapande, skränande, hotande personer.
Men det finns ett uttryck som heter ”tomma tunnor skramlar mest” och så är fallet även här i Arboga.
Och de som tycker precis som jag,  vi som inte är lika högljudda och påstridiga – är många, många fler!

En bild från Flyktingförläggningen i Arboga igår. De här människorna som flytt från sina hemländer, från krig och våld, i hopp om lugn och värdighet i Sverige känner sig förmodligen ensammast i Arboga just nu. Så vidrigt – jag skäms över min hemstad! Men låt oss ändra på det!

En av vännerna på Facebook föreslog 5i12-rörelsen – och varför inte?
Så här står det på deras hemsida:

”Under 20 års tid har vi bedrivit ett framgångsrikt opinionsarbete mot främlingsfientlighet och rasism. Möten mellan människor är viktiga för att förändra beteenden och attityder. Manifestationer och insändare, seminarier och utbildning, skolinformation och kulturevenemang är exempel på  aktiviteter som vi arrangerar.”

Klicka HÄR för att läsa mer om 5i12-rörelsen!

Låt oss komma samman  alla mot främlingsfientlighet och rasism. Låt oss känna gemenskapen i att vi är många, många som tycker precis likadant och inte alls ensamma!

Och låt istället den lilla grupp som stod för attacken och för främlingsfientligheten bli de som känner sig ”ensammast i Arboga”!

Attacken mot Flyktingförläggningen kom snabbt och oväntat. Låt en motattack komma lika snabbt – men en mjuk mottattack!

MJUK MOTATTACK MOT FRÄMLINGSFIENTLIGHET I ARBOGA!

Namnsdag är det idag också. Antonia och Toini ska firas.
Antonia – namnet är en kvinnlig variant av Antonius som är latinskt och betyder ’oskattbar, ovärderlig”. Namnet Toini har finskt ursprung.
Grattis!

Med min kamera berättar jag saker. När jag tar foton så uppstår det berättelser i mitt huvud. Kanske något liknande som när en konstnär målar. När jag ser motiv så börjar de leva, ihop med fantasi och fakta blir de till historier som ibland hamnar på min blogg.

Att stå och vänta på dottern vid järnvägsstationen är så mycket mer än väntan. Det är inte bara att stå och frysa och fundera på om tåget är försenat eller ej. Det kan vara att uppleva!

Se ut över staden – så vacker Arbogas siluett ter sig i oktoberskymningen.

En blick mot väster. Den nedgående solen speglar sig i stationshusets fönsterrutor.

Så vacker kvällshimlen kan vara en sen höstdag! Min väntan blev fylld av bilder och tankar och dottern kom så småningom lyckligt och väl fram.

Några andra som ofta blir motiv är våra katter. Här sitter Vilda Wilma på köksbordet och blickar ut. Kanske ser hon också bilder i sitt huvud? Fantiserar ihop berättelser om möss som prasslar bland höstlöven och om god jaktlycka?
Här vilar hons sig och hennes fantasier blir kanske också till drömmar så småningom.

Berit och Birgit fantiserar kanske om fantastisk uppvaktning idag!? Nja, så vanligt är det väl inte att man gör så stor affär av en vanlig namnsdag. Men ett GRATTIS är alltid trevligt!

Ha en fin lördag!

Ni som läst min blogg tidigare vet att jag är en engagerad person. En person med åsikter och som reagerar både på positiva och negativa händelser. Många av reaktionerna hamnar sen här på bloggen, en del i insändare (om de tillåts publiceras…).

Magazin24 skrev om något trevligt i onsdags! ”Guldfesten” i Köping med Let´s Dance-stuk där paren är politiker och näringsidkare.
Visst vore det kul med något liknande i Arboga! Moderaternas Mats Öhgren och Arboga Medeltids Siv Antonsson?  Göran Sjölin, fastighetsmäklare och sossarnas Ingrid Noord-Silversten? Och varför inte Kristdemokraternas Jonas Stenzelius med tatueraren Malin Carper?

Dagens Samhälle kommer varje torsdag och det är en tidning jag inte missar! Tidningens Mats Edman om ”volontärerna”  inom vården: ”60 000 kvinnor arbetar redan utan lön i välfärden”.

Miljöpartiet har medvind vad gäller opinionssiffrorna och det kanske beror på att de talar sanning. Berör det som är viktigt och som inget annat parti varken vill eller vågar ta i riktigt.  Kortare arbetstid har till och med försvunnit från fackens agenda – trots att medlemmarna anser att det är en av de viktigaste frågorna. Gäller till exempel min egen fackförening Unionen.
Heja Miljöpartiet!

Gnälla vill jag göra på de filmer om Arboga som görs av Larz-Thure Ljungdahl. Han är tydligen maktfullkomlig han också som en del andra potentater.
Jag har skrivit två brev till honom och framfört förslag på personer som skulle kunna berätta om gamla tiders Arboga i hans filmer- medan de fortfarande är  i livet… Inget svar.
Jag hade Erik Werner och Börje Sturk som förslag att prata om gamla tiders CVA. Jag har inte vidtalat dessa – det var bara en idé från mig.
Många av de personer som kunnat berätta lever tyvärr inte, bland annat min vän Gunnel Rydeborg. 

Sen hade jag en idé om leverantören av världens bästa borrmaskiner en gång i tiden – Arboga Maskiner.   Fast det kanske inte passade galoscherna när det var min egen pappa jag föreslog som berättare. Men det är en fröjd att lyssna på pappas goda minne från allt som hände en gång i tiden i detta världskända företag placerat i lilla Arboga. Nisse Brodin var inblandad i några av affärerna bland annat!

Men, som sagt, inte ens ett kort svar har jag fått från den forne Arbogasonen Ljungdahl. Det är över ett halvår sedan jag skrev och så mycket borde han vill inte ha att göra att det ska gå nästan sju månader för att få svar…
Men det kanske har gått troll i mina idéer. Arboga Minne nappade inte heller på förslagen. Jo, flera av styrelseledamöterna men sen hände ingenting.

Glad är jag och vargen över att det inte blir någon licensjakt i år! Det var pinsamt att i TV höra en av jägarna i Västmanland beklaga sig över detta. Åter togs rivna tamdjur upp och att hundar blir angripna vid jakt.
Ändå har regeringen mer än fördubblat ersättningen till tamdjursägarna för uppsättning av rovdjursstängsel. Se HÄR!
Dessutom har vargstammen minskat – inte ökat under det senaste året. Ett rovdjur som är utrotningshotat.

Nu behöver man inte kallas ”pissed off” för att framföra sina åsikter.

Det handlar ju om diskussioner och meningsutbyten. 🙂 

Tvättstugor hör till de mest infekterade samtalsämnena som finns… Dottern berättade om hur en lapp i hennes tvättstuga ilsket klagade på att någon helt sonika slängt hennes barns kläder – som antagligen glömts kvar i tvättmaskinen…
Här om dagen satt en ny lapp uppe – denna gång på ytterdörren till fastigheten: För den som inte kan läsa:

”Kära granne.
Jag hade en gång i tiden en favoritlåt – Fix you, av Coldplay.
Men det var så länge sen, så länge sen.
Efter dagar av totalt sönderspelande är favoritlåten ett minne blott.
Tack så hemskt lite
för att någon i huset har taget begreppet upprepning till en helt ny nivå!!
En f d Coldplayfan.
Och dessa höjningar upp och ner. Gud!”

Vet du inte vilka Coldplay är – så här ser de ut:  Och HÄR kan du lyssna på den ”sönderspelade favoritlåten”.

När vi nu ändå är inne lite på pissedoffområdet publicerar jag en av alla roliga bilder man kan hitta på nätet:

Vill man odla detta med pissed off lite och se till att agera tvärt emot vad gäller det mesta – är det här en bok som rekommenderas:
”Lilla destruktionsboken” där man får tips om allt som kan reta upp maken/makan, grannen, chefen på jobbet o.s.v.

Nu har jag framfört nog med åsikter och prat för idag. Dags för det dagliga utomhusjobbet!

Grattis Valfrid och Manfred – namnsdagsbarn idag!

Utomhusjobb! Med utsikt från en kompost! Mot tågen
eller över taken…

För besväret tar jag mig ett äpple från trädet! Ha en fin fredag!