Feel in the Blogg

Vi börjar med ”udda människor”.
Vadå UDDA??
De här orden får man upp om man söker UDDA på synonymer.se:
omaka, enstaka, avvikande, underlig, särpräglad, originell, egen, ovanlig och annorlunda.

 Vissa av synonymerna känns inte kul: omaka, avvikande, underlig och egen... Medan att vara särpräglad, originell, ovanlig och annorlunda kan uppfattas som intressant och lockande.

Så vem bestämmer? Vem bestämmer vilken kvinna som är avvikande och vem som är originell?

Detsamma gäller män! Vem bestämmer att den här killen är underlig? Och vem låter honom bara vara ovanlig? Ovanligt intressant, kanske till och med!

Självklart ligger det i betraktarens ögon! Vad vi som grupp eller som enskilda personer tänker och tycker. Vårt tyckande baserar sig på erfarenheter men också på uppfostran. På vilket sätt vi väljer att se världen. Känns det nya och kanske ovanliga hotfullt eller bara spännande?

Det finns SÅ många kvinnor som utesluts ur gemenskapen därför att de ”inte passar in i mönstret”. Vilket mönster? Vem bestämmer det? Är inte nya förebilder, nya former på mönstret betydligt mer utvecklande och nyskapande!?

Det finns också SÅ många män som klassas som ”avvikande” och därför mobbas. När deras annorlunda sätt borde vara en enorm källa till lärdom och utveckling.

Vi är alla människor! Så innan du dömer ut någon – tänk ett par varv till!

Är det inte så att ovanliga och lite egensinniga personer är betydligt mer spännande? Att de dessutom kan ge mer av nytänkande och andra erfarenheter.
Att vi alla måste vara stöpta enligt en och samma mall är bara fruktansvärt tråkigt och enahanda, i bloggarens ögon!

Så innan du låter den där ovanliga killen vandra iväg ensam och ifrån dig – öppna ditt sinne!

Innan du låter den lite annorlunda flickan gå sin väg – tänk till och tänk om!  Tänk om detta är din möjlighet att vidga ditt sinne och berika dina inre vyer!

Bloggaren gillar ”udda människor”. Dom där som inte är lika alla andra! Människorna som gör oväntade saker, som överraskar och som gör det på sitt eget sätt – går sin egen väg.

De som inte förstår dessa unika människor – fördömer dem och ser ner på dem. Samtidigt som de därmed också fördömer och ser ner på sin egen oförmåga att fatta det nya, det unika. Att kunna tänka – utanför boxen.

I förra Let’s Dance berättade Viktor Frisk om sin diagnos ADHD. Bloggaren berördes djupt av sorgen i hans ögon när han berättade men kände också glädje över att Viktor idag förstår och använder sin ADHD som en SUPERKRAFT! En ovanlig människa med en superkraft! Fantastiskt!

Eftersom bloggaren vet vad mobbing kan göra med människor vill hon gärna stödja Bloggaren har en idé om att själv jobba ideellt på skolor för att SE de där ”udda människorna” när de är små och samtidigt bli en länk till förståelse mellan dem och de som inte förstår.

Lär dig att udda är originellt OCH BRA!

Friends – hittar du HÄR!

Drömmar sen!

Drömmar om framtiden och vad den ska innebära! Alla har vi drömmar om hur vi vill att livet ska vara. När man är ung drömmer man kanske mer och bredare, man är mer öppen för olika förslag. Man kan ha storslagna drömmar om jobb, bostäder och den partner man hoppas på. 

Sen kan ju drömmarna se lite olika ut beroende på vem det är som drömmer…

Men dessa drömmar kan förändras med tiden. Som ung prövar man lyckan och drömmen blir kanske inte som man i förstone tänkt sig men ändå väldigt bra och helt OK.

Men all lycka varar inte beständigt – och drömmar kan gå upp i rök…

Du känner dig lurad och lost. Kanske deppar du ihop och tänker att drömmar är för andra, inte för dig – och inte nu längre.

Kanske börjar du leta nytt! Försöker hitta ”den rätta” igen! Hon ska förstås vara mycket bättre än din förra! Och sexig, med formerna på rätta ställena!
Blond och med muskler! Gärna med ett fett bankkonto också…

Med åren blir du kanske kräsen. Går inte på vad som helst! Aktar dig! Har en lång, lång måstelista på hur HAN eller HON ska vara! Inrutat och tillkrånglat och – omöjligt…

Vill du börja drömma igen så gör det realistiskt – och OUT OF THE BOX!
Se möjligheter istället för svårigheter! Välj annorlunda istället för det gamla invanda! Våga! Prova!
Våga se åt andra håll! Välja andra vägar!
Se det du först inte ser!

Så kan trasiga hjärtan lagas –
och nya drömmar vävas.

Och vävda drömmar till lagade hjärtan behöver inte alls innebära en ny partner! Det kan vara en katt, ett nytt hem, en resa eller att helt enkelt hitta sig själv igen i lugn och harmoni.

 Huruvida konstnären Carolina Falkholt väver drömmar genom väggmålningar vet inte bloggaren. Det hon vet är att den här målningen nu pryder Kungsholmen i Stockholm: Bloggaren förstår inte alls en del ramaskrin som uppstått utan tycker målningen är trevlig!
Bloggaren gillar folk som sticker ut och uppseendeväckande händelser. Därför har bloggaren också kontaktat Carolina Falkholt och föreslagit att en liknande målning kommer upp på bloggarens egen fastighet!
Det vore väl något för lilla Arboga! Då skulle småstan verkligen hamna på kartan och konkurrera ut grannstan – Tårtgeneralens Köping!

Så här nånting!  Gärna i rosa istället för the blue one på Kungsholmen!
Så fort bloggaren får svar från Carolina Falkholt så ska ni få besked här på bloggen!

Så där ja, då var dagens blogg klar! Glöm inte att fortsätta att drömma – och utanför boxen!
Tänk på de här kloka orden! ”Most women want a man who has it all, but a real woman will help her man get it all”.

The Smackaroo crew kör igång igen med massor av pussar och kramar till er alla! Och precis som alla andra dagar och i alla andra bloggar så går den mumsigaste kyssen och den varmaste kramen till HONOM!  HAN som såg till att ett söndrigt hjärta blev lappat och lagat igen.

Den här bloggen om ORD påbörjades INNAN ”den nationella katastrofen” kring kultursnobbarnas egen lilla sekt började avhandlas i media – Svenska Akademien alltså!

Bloggaren gillar ord!

Gillar att använda ord. Att ha ett rikt ordförråd. Gillar människor som är bra på ord, dom som kan formulera sig. Gillar Älskling som är duktig på sånt (också!), som uttrycker sig ”intressant” och varierat  – även hans ”dirty talk” uppskattas vid speciella tillfällen.

Bloggaren beundrar människor som kan uttrycka sig och inte alltid prata ”vardagligt” med bara få ord – utan djupdyka lite.  Använda varierat ordförråd och kanske en del bortglömda, ibland lite ålderdomliga formuleringar.

Men har ni tänkt på hur ord kan upplevas olika. Självklart är det trevligare att få orden så här: Snälla, mjuka ord viskade i örat. Än så här:

Ord kan också betyda olika beroende på vem som sagt dem och vid vilket tillfälle. Visst finns det ord man aldrig glömmer – hur banala de än må vara för andra.

Bloggarens mor berättade en gång om hur hennes farmor Alma som liten ville gå på ett frikyrkomöte. Alma hade pratat om det med sina föräldrar som var högkyrkliga och Alma förstod att de inte gillade idén men de sa inte ifrån.
När Alma nästa dag skulle bege sig mot frikyrkomötet sa hennes far bara helt kärleksfullt: – Lilla larva.
Alma vände direkt och gick aldrig på mötet.
Dessa få ord skulle inte betyda något särskilt för någon annan – men för Alma sa de allt.

Vissa ord kan kännas som en klubba i huvudet!  Trots att det bara är några få ord, till synes enkla och ofarliga, i normal samtalston. som blir förödande i sitt sammanhang.

Till och med ord som viskas mjukt i örat kan klubba ner en fullständigt beroende på tillfälle och vem som viskar. För elaka, hårda ord kan också viskas…

Sen kan förstås hårda, förödmjukande ord skrikas ut. Mer ovanligt är det kanske att vråla ut kärleksfullt till någon.

Ord kan såra också om de viskas – beroende på vad som sägs, när det sägs och av vem.   Ord kan kännas som en hård, tung sten när de når ens inre. Förstöra och förgöra.

Sen är förstås det finaste att få varma, mjuka ord i sitt öra. Ord som är som en lätt vind.
Som ljuv musik.

”Dirty talk” kan också vara ljuvligt om man gillar sånt OCH om det sägs av rätt person!

Tänk så laddade ord ändå kan vara! Beroende på HUR de sägs och av VEM – och vid vilket TILLFÄLLE. Så tänk på vad du säger! ”Tala är silver men tiga är guld” – kan vara nog så bra att ta till sig emellanåt.

HÄR lägger vi till dagens katastrofala nyheter… ”Dagarna då Svenska Akademien sprack och utlöste den värsta krisen på 232 år…”

Så här tycker två kändisar… och så här…

Bloggarens inlägg på Facebook:

Nästa från bloggaren: Med följande kommentarer hittills:

Är det pinsamt eller är det pinsamt!!
Bloggens läsare förstår säkert att bloggaren går på Leif GW Perssons linje!

Bloggaren gillar alltså ORD men får inte minsta katastrofkänsla inför tanken att kultursnobbssekten Svenska Akademien skulle kunna gå upp i rök helt!

Lite annat nu – fler tidningsklipp! Bloggaren gillar tidningen Kupé även om det senaste numret inte hade alltför många bra reportage, i bloggarens tycke. Bloggaren gillar t ex inte tramsandet runt Parneviks.  Vem bryr sig om vad dom gör och inte?? Likadant med Wahlgrens, Lailaland och allt vad det nu är som ska visas på TV och nu också i tidningen Kupé.

Dock fann bloggaren det här intressant: En artikel om s k kallprat! Ni vet spontanprat i en kö, på järnvägsstationen, på bussen. Bloggaren är en sån! En kallpratare. Hon gillar att få kontakt på det viset. Livet blir lite lättare då och kötiden går mycket fortare precis som bussresan.

Kupé ger lite tips för den som inte är van kallpratare! 🙂

Tidningen hade också en notis om ”singlism/singeldiskriminering”. Bloggaren tycker inte singel är diskriminerande alls – tvärtom ett privilegium att vara rädd om! Fast det är förstås från person till person hur man uppfattar singelskapet – OCH vad man gör det till.

Annons i tidningen Kupé också! Norsfisket i Arbogaån!
Om det har bloggaren inte hört något i år trots att hon bor i Arboga. Oklart är väl också när norsen kommer. Norsylingarna har ju på något vis kommit av sig denna långa, sega vinter.

Bloggaren är också medlem i Svenska Turistföreningen och då får man den här tidningen:

I det senaste numret finns exempel på övernattningar i naturen som tilltalar bloggaren! Olika sorters tält!
Alldeles speciella tält!
Det kan man verkligen säga…

Den där varianten på klippavsatsen tar bloggaren och avstår ifrån… Däremot att sova under myggnät mellan några träd i skogen en sommarnatt – det ni!

Lite mer klipp ur dagens DN också. Bloggaren gillar smileys eller emojis! Om det skriver DN idag: Om huruvida det är OK eller inte att skicka hjärtögon till chefen och andra! Språkkrönikören Karin Skagerberg avslutar så här i DN om att skicka iväg smileys med hjärtan eller pussar: ”I bästa fall uppfattas man då som ovanligt trevlig, men i värsta fall som oproffsig och lite gränslös.”
Bloggaren går på det där ovanligt trevliga men också gränslösa! Passar bloggaren perfekt!

Se bara vad bloggaren inhandlade på resan tur och retur Åland! Kan det blir trevligare och mer gränslöst!? Jo, det kan det förstås. Särskilt om man är som bloggaren!

Åland, ja. Det blev god mat och dryck och lite annat! Det där ”lite annat” hoppar bloggaren över – hur trevlig och gränslös hon än är. Det finns gränser! Inte för henne – men för vad ni läsare står ut med.

Det här blir det sista  – lagom trevligt men inte särskilt gränslöst!

Ha det bra! Var rädda om er och om varandra! Gå nu inte under för att Svenska Akademien och dess anhang gör det!

Massor av pussar och kramar från den trevliga, gränslösa bloggaren!

Men – som vanligt – goaste pussen får HAN!

SÅÅÅÅ SKITTRÖTT!!!

Så känner man sig ibland. I alla fall gör bloggaren det. När det rinner över. När det blir FÖR mycket.
Och då talar inte bloggaren om utbrändhet den här gången. Det handlar istället om när vissa företeelser blir too much.
SKITTRÖTT! Skittrött på feminister! Skittrött på ”lokaltidningen”! Skittrött på en hel del annat! Med andra ord – SKITTRÖTT!

Bloggaren blir skittrött när det bara blir toooo much – så varför inte börja med ”me too”!

Bloggaren har fått utstå en del spott och spe för att hon vågar protestera mot hur felaktigt uppblåst Metoo-rörelsen har blivit. För som kvinna får man inte protestera när det gäller detta drev. Man klubbas ner direkt av andra mer s.a.s. inkonsekventa feminister som anser att är du inte med så är du mot. Att försöka få till en balans finns inte på kartan!

Bloggaren har skrivit om det tidigare! Att när kvinnor hetsar varandra att dra upp gammal byk för att avrätta män offentligt förskjuter de det verkligt viktiga med #metoo.
10-20 år gamla händelser, ja kanske ännu äldre, tar udden av rörelsen. När det viktiga är vad som händer många kvinnor NU, idag, 2018!

Ett omvänt drev mot kvinnor vore helt otänkbart! Föreställ er det i svensk media! Män i grupp som hänger ut enskilda kvinnor offentligt med namn anklagade för grova brott.

När osakliga, falska anklagelser görs och när anspelningar och skvaller får män att förlora jobbet, ja till och med ta sitt eget liv – då har det gått för långt!

Kulturhuset Stadsteaterns förre vd Benny Fredriksson. Benny Fredriksson är död. Han tog sitt liv som en följd av #metoo och drevet som fick honom att lämna sin post.
Så här kan man läsa i Svenska Dagbladet, citat:
”– Efter att under 16 års tid ha vigt sitt liv åt att leda och utveckla Kulturhuset Stadsteatern lämnade Benny Fredriksson abrupt sitt livsverk till följd av ett gränslöst mediedrev. Det var både fruktansvärt sorgligt och orättvist. Hos honom skapade det ett sår som icke gick att läka. Det är en stor tragedi, säger Sture Carlsson, tillförordnad vd i pressmeddelandet.”

Vidare i SvD, citat: ”Men i december 2017 lämnade Benny Fredriksson chefsrummet vid Drottninggatan, efter att ha anklagats för en hård ledarstil i kölvattnet av metoo.”
Läs artikeln i SvD HÄR!

Så här skrev Aftonbladet den 5 december 2017 om Benny Fredriksson, citat:

”Vd Benny Fredrikssons hårdhänta ledarstil har skapat en tystnadskultur på Stockholms Stadsteater.
Personalen liknar honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd.
– Alla som jobbar på Stadsteatern är rädda för honom, uppger en tidigare anställd.”

Och vidare i artikeln som ni kan läsa i sin helhet HÄR:

”Vi som vittnat mot Benny Fredriksson anser att den givna konsekvensen av #metoo och #tystnadtagning är att rikta blickarna mot de verkliga makthavarna, i detta fall Benny Fredriksson, som suttit som fast anställd teaterchef/vd för landets största teater i 15 år.
Missförhållandena och tystnadskulturen på teatern är vida känd. Ändå sitter han där. Hur är det möjligt? Pengar? Politik? Vem är ansvarig?
Hjälp oss att frigöra alla de resurser som finns på Stockholms Stadsteater. Hjälp oss att rensa i de översta skikten för att låta konsten få ny fart. Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.”

Längst ner i Aftonbladets artikel står följande, citat:
”Fotnot: Aftonbladet publicerar Benny Fredrikssons namn, trots att han själv inte vill svara på våra frågor.
Orsaken till namnpubliceringen är att Fredriksson, närmare ett dygn efter han fick frågorna, genom Stadsteaterns presstjänst meddelade att han överlät till stadsdirektör Ingela Lindh, att svara. Hon är vd för Stockholms Stadshus AB.

Lena Mellin, tf ansvarig utgivare”

Det är så där ett mediedrev går till! Benny Fredriksson ”ville inte svara på frågor” och därmed är journalistens ord lag!
Det är så pressen med hjälp av #metoo avrättar människor!

Bloggaren vet! Hon känner till Lena Mellin sen förr.  Bloggaren blev själv utsatt för ett drev dygnet runt i samband med bildandet av Fi – Feministiskt initiativ.
Det hjälpte inte om vad bloggaren svarade. Journalisterna tolkade hennes ord som de själva ville. När bloggaren gick med sin dotter till skolan en morgon 2005 fanns Aftonbladets löpsedel utanför Kajs Tobak i Arboga med bara bloggarens ansikte och rubriken ”Fi-ledare försäkringsbedragare!”

Den alltid mindre nogräknade Försäkringskassan gick på skvallerpressens linje och tog bort bloggarens sjukersättning. Bloggaren vägrade acceptera och drev frågan vidare. När hon vann i tingsrätten skrev Aftonbladet ingenting…
Bloggaren hade inte ljugit, var ingen bedragare – och fick tillbaka sin sjukpeng. Men det tyckte inte journalisterna var intressant att skriva om…

Det är så den tredje statsmakten i Sverige avrättar folk!

Tursamt nog tar nog inte de flesta som drabbas livet av sig – så inte heller bloggaren. Men man dör kanske en smula ändå när man blir trampad på, orättvist behandlad, uthängd och förtalad. När det inte går att försvara sig. När vad man än säger vänds till ens nackdel. Och om man sen blir av med jobbet eller sin sjukpeng.

Och detta med den tredje statsmaten – media – har bara blivit värre sedan allt går blixtsnabbt via internet. Lite om det kommer senare i bloggen.

Bloggaren gillar alltså inte drev – absolut inte! Därför hänger hon inte på metoo-drevet heller.
Bloggaren älskar män och anser att de allra flesta män är hyggliga individer som respekterar människor och då även kvinnor…

Män är dessutom kontaktbara – man kan föra en diskussion med de flesta av dom och då ta upp åsikter och beteenden som känns märkliga.

Män kan också ändra sig. Män som gjorde idiotiska saker för 20 år sedan kan faktiskt ha lärt sig ett och annat under åren som gått.

Via Metoo och märkligt tänkande hos en del kvinnor som urholkar och förstör ordet feminism kommer bloggaren in på just FEMINISM!
Bloggaren kallar sig feminist. Hon är för jämställdhet och alla människors lika värde. Därför vägrar hon att acceptera att detta skulle vara feminism!

Bloggaren är innerligt trött på att feminism är lika med manshat!
Att feminism ska vara någon sorts hämnd på ALLA män för oförrätter som drabbat en del kvinnor och som dessutom kan ha hänt långt tillbaka i tiden. Som någon form av arvsynd.
Så når vi inte samarbete! Så kommer vi inte framåt! Att acceptera varandra och respektera varandras olikheter – så kan vi nå ett för alla bra resultat.

Feminister, ja. Det är inte säkert att vem som helst ”får” kalla sig feminist heller – inte ens kvinnor… För andra, mer rabiata feminister (HU! Får man skriva så!!??), bestämmer vad som gäller. (Tecknat av Fanny Åström)

Hurra! För det finns andra kvinnor och feminister som tycker som bloggaren – d v s vägra manshat för samarbete! Här är två! Cissi Wallin, svensk TV-och radioprofil:

Kate Nash, engelsk sångerska och musiker:

Som feminist tycker bloggaren att JÄMSTÄLLDHET MELLAN MÄNNISKOR är det viktiga!
MÄNNISKOR – inte könstillhörigheter!
 Om man googlar på antalet gender/könstillhörigheter så kan man få fram 63 stycken (!) eller över 100 ibland(!!).
Och om du använder FEL benämning kommer du att bannas HÅRT av de feministiska könstillhörighetspoliserna!
Så här kan det se ut när man är rädd för könspolisen!?  

 I en artikel läser bloggaren att ”Facebook ”godkänner” 56 olika könstillhörigheter”… Oh, my God…

 VAD ÄR DET FÖR TOKIGHETER!! Att trampa runt i denna sörja ger inte mer jämställda löner eller mindre kvinnomisshandel i Sverige!
Det minskar inte bortgifta småflickor och hedersvåld – inte heller gruppvåldtäkter i Indien eller i andra delar av vår värld.
Det ger inte alla människor (också kvinnor!) rösträtt och rätt att föra sin egen talan!

RESPEKTERA DIN MEDMÄNNISKA OAVSETT  – DET ÄR FEMINISM FÖR BLOGGAREN! Då gör vi det hela betydligt enklare!

Facebook, ja! Då kommer bloggaren in på ännu ett ämne som hon är skittrött på! Facebook som med rapidfart skvallrar runt rykten bland dina vänner och som avrättar folk via kvällspressen.

Facebook som har gjort en del beroende! SÅ SJUKT!!
Artikeln i DN kom upp i samband med att Facebook hamnat i blåsväder för att man samlar och vidarebefordrar privat information. Läs HÄR!
Om Cambridge Analytica, kan du läsa HÄR i Dagens Nyheter!

Ur artikeln, citat: ”Den aktuella anklagelsen mot Cambridge Analytica är att man sedan 2014 samlat in uppskattningsvis 50 miljoner Facebook-användares uppgifter.”

Prova att stänga av Facebook ett tag! Det kommer att göra dig SÅ GOTT! Logga inte in, helt enkelt!
Lev ditt liv utanför datorvärlden och internet! Det går faktiskt!! 

Skittrött på mer!! Ja, ett ämne som några som läser bloggen kanske känner igen. Lokaltidningen som inte är lokal…

För drygt en vecka sedan, lördagen den 17 mars, var det 10 år sedan en fruktansvärd händelse inträffade i Arboga. Ett brutalt mord på två små barn och mordförsök på deras mamma. En händelse som skakade hela Sverige och fick alla att känna till vad ”Arbogamorden”  betyder
– liksom ”Arbogamamman”.

10-årsdagen uppmärksammades av många som samlades till minne av Max och Saga. Men lokala Arboga Tidning såg ut så här måndagen efter: Ingenting på förstasidan om minneshögtiden för två små mördade barn från Arboga. Man fick bläddra många sidor in i tidningen för att hitta halvsidan.
Det kallar inte bloggaren en ”lokal tidning”!

 Detta som pågår med Arboga Tidning gör det lättare att acceptera att stan inte längre har någon lokaltidning. Man glömmer bort den när den varken känns lokal längre eller kommer varje dag.
Det händer faktiskt att man helt glömmer bort att titta i den. Den blir liggande där på bordet – ointressant. Det finns ju ändå inte mycket lokalt i tidningen. Så vem bryr sig?? Den får gå rätt i kassen för återvinning!

Inget förnyande av prenumerationen är aktuellt. Bloggaren är skittrött på fakeblaskan!

Bloggaren är dock en rättvis person.En artikel i tidningen har hon tyckt om på senare tid. Den här: Vargen överlevde den sjuka licensjakten! Det hände sig i och för sig i Kolsva – men orten ligger nästgårds.

Lite annat lokalt som bloggaren gillar fås via Magazin24. Det här: Att Arboga kommun avstår från fjädrar i sina påskris av djuretiska skäl. Sånt gillas!
Men det var alltså Magazin24 som levererade den nyheten till bloggaren.

Ni märker kanske att bloggaren börjar glutta ut från sin bubbla igen. Det är lite mera fart på henne så att säga – och väldigt mycket som hon vill ha sagt…
Utbrändhet och för många ledsamma händelser kan få bloggaren att rasa ihop. Då är det skönt – och dessutom nödvändigt – att stänga av. Koppla ur, koppla av och gå in i en skyddande bubbla.

Men det finns hopp! Precis som när det gäller våren! För så här såg det ut i Chinatown på förmiddagen. Nu ser man ju grusgången och himlen skymtar blå!

Gångvägen mot garagen – där har is och snö smält! Hurra!

Och för bloggaren som har huvudet lite under armen just nu så låg den här lappen på nattduksbordet…

Bloggen avklarad! Bloggaren har gjort sig av med en hel del av det som legat och pyrt och som hon är SKITTRÖTT på! Men det finns mer – gissa om det finns mer…

Ha en fin söndag! Imorgon är en annan dag.   Då mår nog bloggaren ännu bättre och kan börja leva efter den vanliga devisen…     WATCH ME!!!

Pussar och kramar till dom som behöver! Värsta smällkyssen till Älskling – självklart!

Vi ses – om ni vågar! 😉

Har du drabbats av en ”pain in the ass”!?
Eller är du möjligen själv en sådan!?

Bloggaren menar alltså inte hemorrojder eller andra fysiska smärtor i arslet!  Hon menar dom där riktigt djävulska människorna som vigt sitt liv åt att plåga andra!

Bloggaren har åsikter och drar sig inte för att säga dom! Hon är också en person som ”lägger sig i” om det handlar om människor eller djur som far illa. Hon vägrar att bara titta på eller vända bort huvudet!

Bloggaren agerar – och då kan det ibland kännas så här: Men bloggaren är en snäll person – men en person som hatar orättvisor och elakheter – och som inte drar sig för att försöka göra något åt saker och ting! Så egentligen är hon bara en liten smekning i baken och inte alls någon ”pain”!

När bloggaren tänker på dom där verkligt djävulska människorna som förstör och förgör andra så finns det ett par som dyker upp från förr – som etsat sig fast.
General Franco statschef i Spanien – 1939 – 1975. Citat från Wikipedia:

”Under det Spanska inbördeskriget och de inledande åren av Francos regim förföljdes och dödades ett stort antal politiska motståndare, däribland kommunister, socialister, protestanter, intellektuella, frimurare samt katalanska och baskiska separatister. Det råder oenighet om hur många som föll offer för Francos förföljelser, och uppskattningarna av hur många som dödades varierar mellan 58 000–400 000.”

Augusto Pinochet. President i Chile 1973 – 1990. Hans  specialitet var utrensningar av regimkritiker genom tortyr, mord och plötsliga försvinnanden…

Fruktansvärda personer utan samvete och som för egen vinning ödelägger andra människors liv.Bloggaren förstår att väldigt många människor i Spanien och Chile innerligt längtade efter dessa diktatorers död.

 – Det vore bättre om han var död! Så sas det säkert – och så sägs det än idag om personer som samvetslöst förstör andra människors tillvaro genom sin makt och ställning.

– Det vore bättre om han var död! Så händer det ibland att vi vräker ur oss när någon beter sig väldigt illa mot oss och kanske under väldigt lång tid. – Det vore bättre om hon var död!

Vilka önskar vi då livet ur?

 Som liten, ensam och mobbad i skolan går nog tankarna då och då åt mobbarnas plötsliga frånfälle…

Likadant med en iskall och oförstående lärare som glömt allt vad pedagogik heter och som aldrig haft vare sig medkänsla eller empati. – Det vore bättre om hon var död!

Ut i arbetslivet sen. Hur man än gör så är chefen på och hackar! Gör varje morgon till en plåga när väckarklockan ringer och det är dags att bege sig till jobbet… Kanske önskar man livet ur chefen när allt känns tungt.

Som om inte det vore nog så träffar man på fel kvinna… Hon som verkade så timid och god visade sig vara en riktig ”pain in the ass”!

Eller så faller man för fel man… Till en början änglalikt snäll…tills hornen börjar titta fram!

De där människorna som gör att ”må bra” blir till – ”idag mår jag mindre dåligt” – och lyckokänsla är – ”just nu känner jag mig mindre ledsen”.
När ”mindre dåligt” är det ”må bra” du får. Eller när ”mindre ledsen” är den lycka du tillåts uppleva. 
Bara för att andra har tagit över ditt liv! För att du råkat ut för en riktig ”pain in the ass”!

Bloggaren funderar på varför en del människor kvalificerar sig för titeln ”pain in the ass”? Nu talar bloggaren om folk i allmänhet – vanligt folk – inte generaler och presidenter.

VARFÖR blir vissa människor en ”pain in the ass”? HUR blir dom det? Och VET DOM OM att dom är en riktig plåga? Att folk helst undviker kontakt med dom och det gäller såväl barn, ungdomar som vuxna?Att dom där ”painen” är så ruskiga att en och annan önskar livet ur dom? HUR kan man tillåta sig att vara någon som andra önskar vore död!?

 Bloggaren tror att det är dom små människorna som blir plågoandar.  Små, osäkra människor som ger sig på andra för att slippa råka illa ut själva. Bäst-att-slå-först-innan-man-själv-blir-slagen-principen…

 Rädda människor som härskar genom att söndra. Som skaffar sig ett hov av likasinnade för att klara sig  – genom att idka förtal och mobbing.
Genom att förstöra andras liv känns deras eget inte lika förstört…

Som gör skolgången till ett helvete för några utvalda och som längre upp i ålder gör arbetsplatsen till en plåga. Dessa små människor försöker hävda sig själva genom att trycka ner andra. HUR kan man falla så lågt? SÅ sorgligt tragiskt.

 Samma sak i förhållanden –
dom där ljuva kvinnorna – med horn och svans gömda…   Mannen – i början snäll och beskedlig men som snart visar sig vara djävulen själv!

 Än värre – förhållanden som tagit slut men där de galet besatta kvinnorna och männen fortsätter att trakassera sina ex!

HUR kan man falla så lågt? HUR kan man självmant visa upp för en allmänhet att man inte klarar ett liv utan den före detta mannen eller kvinnan?
Och HUR kan man tillåta sig att styra någon annans liv när relationen för länge sedan är över?
HUR kan man hänga sig på någon som inte vill ha en!?

Det är då sådana här skämt kommer till:

Jaha, och vad kan man då göra åt sådana här situationer bland s k vanliga människor. Det är inte lätt – men ett råd som bloggaren vill ge är – Översatt till svenska, ungefär så här: ”En riktig vän säger inte bara vad du vill höra – utan vad du behöver höra! Även om det skulle innebära en spark i baken!”

Så har du en vän eller bekant som är en otäck ”pain in the ass” – var en riktig vän och ge personen en rejäl spark där bak!

SLUTA alltså!
Innan karma tar över. 

Jaha, nu var bastonerna avklarade! En del tycker nog att det bloggaren har skrivit är bra. Andra vill kanske göra som katterna här hemma! Visa sitt missnöje genom att pissa på skiten!

Ni gör som ni vill och har ni kommit så här långt så är det ju kört om ni vill slippa bloggarens åsikter för dagen!

Och på tal om katterna här hemma så har bloggaren och husdjuren tagit en paushelg i väntan på våren.
Utanför fönstret se det nämligen så här ”kul”ut…

  Vem orkar med sånt!?

Nej, ner med persiennerna och in i bubblan bara!
Avstängt och utestängt!

Det skrivs lite. Det vilas mycket!
Det njuts mycket också!
Och i detta med njutning ingår att unna sig det man vill ha! En smarrig parisare och en Mariestads!

Eller vakna mitt i natten och ta en kopp te och en macka med marmelad, och en med pepparrotsost på sängkanten!

Något bra på TV, mycket musik – soft eller rockabilly – åsså lite sånt här: När andan faller på och när som helst. Gärna mitt i natten om man känner för det!

BARA VARA! MYCKET VILA! De egna batterier på laddning! 🙂

Så där ja, dagens blogg avklarad! SLUTA VARA EN PAIN IN THE ASS!!

Även om bloggaren ”bara” har sjukbidrag så får den här skylten gälla även för henne! Lite grann i alla fall.  Självkritik har hon minsann.

Var så goda!

Men kom ihåg! Bloggaren är en snäll person som bara vill väl. Lite, lite ”pain in the ass ”är helt OK, tycker hon. Om man vill väl och om man påtalar saker som är helt fel och bara försöker ställa tillrätta!
En liten smekning där bak bara! No pain!

Var rädda om er! Huka er undan era plågoandar men försök samtidigt att bli av med dom!
Och ni som trakasserar andra på grund av det egna dåliga självförtroendet – snälla, sluta med det! Ta hjälp om det behövs!

Puss och kram till er alla och en särskild uppmaning till Älsklingen  – för njutningens skull denna paushelg:

Imorgon lördag den 17 mars är det 10 år sedan livet avslutades brutalt för dessa två små barn. På lördag är det 10 år sedan Max och Saga mördades i sitt hem i Arboga.

10 år. Ofattbart. Är det så länge sen? Bloggaren minns dagen som igår. Hon hörde på radion att det varit ett överfall i Arboga. Att två små barn mördats och att deras mamma var mycket svårt skadad. Det var osäkert om hon skulle överleva.

Bloggaren visste adressen men inte vilka det gällde. Hon hade två vita tulpaner och ett ljus med sig när hon gick till Verktygsgatan. Platsen var avspärrad men hon frågade polisen om hon fick tända ljuset och lägga blommorna på platsen. Det fick hon.

Så småningom kom fler människor med fler ljus och blommor. På hemväg fick bloggaren ett telefonsamtal från sin äldste son. Han berättade förskräckt vem mamman var. Det var Emma Jangestig, en skolkamrat till sonen. Det var hennes barn som mördats – Max 3, nästan 4 år och Saga som skulle fylla 2 år i maj. Det var oklart om Emma skulle överleva.

Bloggaren var chockad.

Men Emma överlevde. Svårt skadad tog hon sig tillbaka till livet med den svåra uppgiften att försöka förstå att hennes älskade barn inte längre levde.

Bloggaren tänkte mycket på Max och Saga men också på deras föräldrar. Hon startade en insamling och hon fick företag att skänka möbler och kläder till Emma som inte längre kunde bo kvar i sitt hem. Hemmet var numera en brottsplats och Emma skulle förmodligen heller aldrig ha valt att stanna kvar i ett hus där hennes barn blivit mördade. Även en insamling till barnens far gjordes. Människor över hela Sverige, även utomlands, kände med barnen och deras närmaste och ville bidra.

Bloggaren följde förhandlingar på plats i tingsrätten i Köping. Det var det sista brottmålet som hölls i tingsrätten där.  Verksamheten flyttades till Västerås där också målet avslutades och domen föll.

Det var ruskigt att lyssna till den så kallade ”tyskan” och att se hennes totala iskyla men även hennes nonchalans. Christine Schürrer dömdes så småningom för dubbelmord och mordförsök till livstids fängelse och livstids utvisning. Hon avtjänar sitt straff i Tyskland.

Många är promenaderna som bloggaren gjort till de små barnens grav. Många bloggar har det blivit. Ibland som små sagor nästan – när bloggaren vandrat runt i stillheten på kyrkogården och plötsligt tyckts sig höra två små barn leka där…
Vill ni läsa så sök på barnens namn i sökrutan uppe till höger.

Graven innan stenen fanns på plats.

Och senare när den vackra gravstenen kommit.

Om våren… När de två barnen har sina födelsedagar…
I sommartid… När hösten är på väg… Och när frosten tagit greppet.

När vintern kommit.

Alla vackra blommor. 
Allt kärleksfullt pynt.

 Imorgon är det 10 år sedan dessa små barn blev änglabarn.

Bloggarens tankar går till mamma Emma och till pappa Nicklas – men självklart till alla andra anhöriga. Imorgon kan den som vill delta i gemenskapen med dem. Emma skriver så här på sin Facebooksida:

”Den 17 Mars är det 10år sen våra änglar togs ifrån oss.
Vi kommer att uppmärksamma detta genom att träffas på mekens fotbollsplan kl 19.00.

Vi kommer att sända upp rislyktor precis på klockslaget 19.07 för att hedra deras sista minuter i livet.
Då det tyvärr gått hela 10år nu så ville jag göra denna stund ännu mer magisk än den tidigare vart.
Jag kommer därför köpa in lite extra risballonger, tända lite mer machaller och möjligtvis kommer det att spelas någon musik i bakgrunden.

För Max och Saga.”

Bloggaren kommer att delta – om hon inte har möjlighet på plats – så i tanken.

Vila i frid små änglabarn. Nej förresten, lek och stoja uppe i himlen! Titta med glädje ner till alla som vill skänka er tankar och omsorg imorgon.
Viska kärleksfullt i mamma Emmas öra, torka pappa Nicklas tårar och ge en varm kram till Togge. Var riktigt nära mormor och morfar, farmor och farfar och alla andra av släkt och vänner som sörjer och saknar er.
Vi är nära er – Max och Saga.