Feel in the Blogg

Ser ni någon skillnad mot tidigare foton av samma vy?

Tidigare i bloggen: Mot väster –

och mot norr:

Den gode Peder fick rätt! De blev klara till igår! Det nya övergångsstället och ombyggnationen av korsningen Nygatan/Centrumleden/Östra Nygatan i Arboga är klar!

Sett mot öster: och mot norr! Det gick snabbt! Nu behöver inte arbetarna utsättas för gnälliga bilister som måste stanna till en stund när arbetet ska utföras. Korsningen är åtgärdad och klar och förhoppningsvis mer trafiksäker!

Ibland undrar bloggaren hur de styrande i Arboga kommun tänker? Om de liksom kommer på att – Ja just ja, det där måste vi fixa! och sen gör det lite grann för att sen komma på något annat att göra – eller inte göra någonting alls…

Bloggaren tänker på det här:
Kontra det här – mitt emot, på andra sidan Arbogagån:

Den södra sidan, nedanför Strandgården, har fått en ny, fin brygga, bänkar, utegym och skulpturer!  –
Medan den andra sidan ser ut så här:

Hur tänker man då? Eller tänker man inte alls?

Så här nedslitet och farligt, ”Risk för ras”, har det sett ut i många år. Samtidigt har man fixat till det längre österut på den här sidan! En ny fin brygga som används till exempel under Medeltidsdagarna då rodden går på ån.

Har man ingen plan? Ett enhetligt mål som man bockar av efter hand? Eller sker allt bara genom plötsliga infall? När någon höjer rösten och opponerar sig?
Man kan ju undra om inte de boende i hamnkvarteren klagar – villorna längs Östra Hamngatan – där det ska vara lite finare att bo? Det kan inte vara roligt att ha en sådan utsikt från vardagsrumsfönstren.

Hur som helst så vill bloggaren ha mer enhetlighet! Mer sammanhållna planer! Inte påbörjade arbeten som inte fullföljs.
Det finns många fler exempel – trottoarer som bara slutar i en gata och cykelbanor som slutar så abrupt att man är på väg att slå sönder cykeln när man dyker ner.
Något för oppositionen att köra hårt med nu när det snart hundraåriga sossestyret verkar ha lagt sig till ro i slö förvissning om att ”en gång sosse alltid sosse” och det är bara att låta saker och ting vara som de alltid har varit för (s) kommer att styra Arboga i evinnerlighet i alla fall…

Imorgon blir det en söndagspredikan igen! Vi ses då! Ta en promenad i grådiset! Det är skönt och inte kallt! Tänk på de hurtiga orden – ”-Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!”  🙂

Fars dag idag. När jag vandrar till barndomshemmet där mamma väntar men där pappa inte längre finns – så känner jag igen alla husen och alla människorna – från förr…

Villorna på Borgaregatan i Arboga. Jag kan räkna upp dom allesammans de som bodde där – Flickorna Thuresdotter efter pappa Thure Andersson – Guggu, Agneta, Gudrun och Gerd hette döttrarna som bodde under en av mina pilar.

”Bull-Gunnar” Andersson med familj, vår ena grannfamilj – Danielssons, och på höger sida Håkan Hallin med föräldrar. Sen familjen Hellkvist där mannen körde taxi och hade en jättefin gammal taxibil parkerad på gatan.

”Änkan” minns jag faktiskt inte vad hon hette – kunde inte namnet ens som liten. Minns bara att hon en gång gjorde min bästa lekkamrat väldigt ledsen när hon talade om för grannbarnen att Gittan inte bodde hos sina ”riktiga föräldrar”… 🙁

Sen kommer Gladers, familjen Gustavsson och därefter Petterssons som hade fyra barn varav de två sista var tvillingar.
Idag finns mamma och Gladers kvar – alla andra är borta eller har flyttat.

Mitt emot vårt hus bodde familjen Svanström – mamma Brita, pappa Folke och döttrarna Viveca och Ulla. Tjejerna var så snygga och vi småflickor såg upp till dom. Ibland tog Ulla med mig på en cykeltur på stan – jag satt på hennes pakethållare. Mäktigt för en småunge!
Nästan hus innehades av familjen Stenbacka – Elle, Eleonor, lekte jag med ibland.

En sidogata till Borgaregatan är Belitzgatan. Via Google ser jag att en Salomon Sigfrid Belitz levde i Arboga på 1700-talet och har alltså hyllats med ett gatunamn.
Längst bort på gatan som fortfarande är Borgaregatan ses huset där polisen Forslöw bodde, en mycket respektingivande konstapel! Därefter bodde familjen Larsson.
På Belitzgatan 1A bodde familjen Rytte. En av sönerna, Peter Rytte, skjutsade mig hem på sin motorcykel en gång. I 3A bodde Gunilla Sköld med sin mamma och i radhuset efter, 3D, bodde min lärarinna i småskolan, Alice Hedlund, en sträng lärare av den gamla stammen med särskilda favoriter…

Belitzgatan åt andra hållet. Till höger bodde Holger Hudd med fru och sonen Kenneth – i huset efter, Leni med sina föräldrar.
Det röda huset till vänster var konsumbutik när jag var liten.

Här är huset som hade både särskild mjölkaffär och specerihandel.  Nu är vi på Kungsörsvägen.
När jag var två år, skulle fylla tre i september, gick jag själv och handlade mjölk i en 1-liters mjölkflaska. Mamma var hemma med min nyfödda lillebror och skickade med mig en liten portmonnä med pengar och en lapp på vad jag skulle handla. Lappen lämnade jag till tanten i mjölkaffären för jag kunde ju inte läsa.
Ibland var jag rädd för Kalle Nyselius, som bodde med familjen mitt emot. Han kunde sitta utanför affären ibland.

Kungsörsvägen har också radhus och i 8C bodde min bästa vän och skolkamrat Cecilia Olsson med mamma Karin och pappa P-O samt systern Kerstin.
Intill bodde Kickan Hambn med sin mamma Stina. Tant Ka kom ibland och hälsade på. Mitt emot ligger huset där familjen Sjökvist bodde – Ing-Britt var ett år yngre än Cecilia och mig.

Huset till vänster fanns inte när jag var liten. Där låg istället Arboga BB där jag föddes. Så småningom blev det sjukhem och jag sommarjobbade där som 16-,17- och 18-åring. Jag städade ihop med Margit och Inga – två underbara äldre kvinnor som lärde mig mycket.
Efter huset skymtar Gäddgårdsskolan där jag gick i 9 år.

Rakt över ån, mitt emot sjukhemmet och skolan låg AB Arboga Maskiner, bäst i världen på borrmaskiner. Där jobbade min pappa Göte som verkstadschef och han hade sitt kontor i det gula huset utmed gatan.

Kempes kiosk låg långt där borta där den vänstra pilen visar. På andra sidan Arbogaån låg de gamla hamnmagasinen som sedan revs. Intill hamnmagasinen kom ambulerande tivolin ett par gånger om året. Dit kom bland andra Kronvalls Tivoli och dödsföraktande män åkte motorcykel på lina!

Det var tider det – ihågkomna på en promenad i pappas kvarter så här på fars dag…

Pappa, ja – – min pappa Göte!

Älskad far när jag var liten
och när jag blev vuxen.

Hur gärna jag skulle ha velat säga GRATTIS på Fars Dag om jag bara hade kunnat…

Men flaggan är hissad – – och hans grav är besökt.
Ett hjärta, ett ljus och vita rosor till älskade pappa…

Glöm inte pappa idag – din egen pappa! Är han i livet – hälsa på honom! Ring honom!
Är han borta – stanna upp en stund och minns. Nu är dagens predikan slut…

Igår var det s k allmän flaggdag och bloggaren skötte sig förstås och hissade flaggan. Men för vem? Jo, för den här mannen! Gustav II Adolf, kung av Sverige! Men var han någon att fira egentligen?

Så här kan man läsa på Wikipedia om kungen som levde mellan 1594 – 1632 – han blev inte så gammal alltså, 38 år:

”För eftervärlden är Gustav II Adolf mest känd som den som grundlade det svenska stormaktsväldet som skulle göra landet till en av Europas största och ledande nationer under den tidigmoderna perioden.
Han anses vara en av världshistoriens främsta fältherrar, då han förnyade krigskonsten vilket har gjort honom känd som ”den moderna krigföringens fader”.

”Lejonet från Norden” lät Sverige gå med i 30-åriga kriget och där stupade han vid ”Slaget vid Lützen” den 6 november 1632. Läs mera HÄR och HÄR!

Gustav Adolfs-dagen, den 6 november, har firats sedan början av 1800-talet – numera bland annat med särskilda bakelser.

Bloggaren köpte sig en igår – – men känner sig nu högst tveksam till firandet av denne krigsherre.

 Vi kan fira att första snön kom igår istället – om det nu det är något bättre att fira… Kallt och blött och eländigt…men också vackert och lite ljusare! Grannhuset mitt emot.

Ska man till stan är det bra att smita över kyrkogården när gatuarbetet pågår för fullt i korsningen Centrumleden/Nygatan. Här ses Pastorsexpeditionen till vänster. Gångvägen ner mot utgången med Nicolaigården till höger. Åt andra hållet ser det ut så här: St Nicolai kyrka till vänster och bostäder längre bort utmed Östra Nygatan och Norra Vikingagatan.

 En artikel ur den fackliga Sekotidningen hade utlovats! ”- Det här är så kul”, utbrister Angelica Olsson, som jobbar som maskinförare, på tidningens framsida!

”Allt fler kvinnor vill bli maskinförare” – skriver tidningen och du kan läsa hela artikeln HÄR!

Vill du också bli maskinförare så har YA-YrkesAkademin utbildningar – läs HÄR! 

Coolt med tjejer som jobbar på traditionellt manliga jobb, tycker bloggaren! Fortsätt så!

Sådana här orange pilar är utplacerade runt i centrala Arboga. På sockeln står det ”Safe road” – d v s pilen ska visa var man som fotgängare kan gå säkert.

Och hur går det då? Jo, arbetet med fundamenten under järnvägstunneln utefter Stureleden är klart!

 Men korsningen Centrumleden/Nygatan då?

Här jobbas det för fullt!

Tre karlar sliter med gatubygget! Bloggaren frågar om hon får ta några bilder och mannen som tittar upp undrar:
-Ska du lämna in en anmälan!?

Bloggaren försäkrar att så inte alls är fallet och mannen, som heter Peder, berättar att de får mycket skäll och arga blickar för sitt jobb. Dumt, tycker bloggaren, för är det några som ska fixa ”safe road” så är det dessa grabbar!

 Peder berättar om hur gatukorsningen är tänkt att bli. Han gör det med glädje – kanske som motvikt mot kontakterna han har med  de gnälliga trafikanterna.

Det kommer verkligen att bli säkert att ta sig fram här – även för synskadade. Särskild gångbana för de synsvaga och ett cykelstråk. En refug att stanna upp på och allt ska vara klart nästa fredag, lovar Peder! – Om inte vädret ställer till det, tillägger han sen.

Ja, vi får se. Idag ser det ut så här hemma på gården! Snön faller och bloggaren har förstås försett fåglarna med mat! Hoppas det inte blir ruskväder, känner bloggaren och sänder en tanke till Peder och grabbarna som jobbar med gatuarbetet.

Folk gnäller ofta – om trafikstockningar och annat. Ett gnäll som är lite förståeligt faktiskt är det som cirkulerar på sociala medier om Konditori Saga i Arboga.
Konditoriet har höjt priset på en kopp kaffe med 30 kronor – till 50(!) kronor!!

Anledningen till denna kraftig höjning och varför ägaren nu vill sälja det anrika konditoriet kan ni läsa om i dagens Arboga Tidning.   HÄR finns artikeln på nätet.

Artikeln ur facktidningen som utlovats kommer imorgon istället! Ses då!

Balkonglådan nu på förmiddagen!

Lite tidningsklipp blir det idag
– gammalt mest, d v s från igår…

De goda nyheterna! – Äntligen! som Gert Fylking brukar utbrista. Äntligen får skoleleverna lunch som tillagas på skolan!

Det dåliga – det tog bara 20 år!! I 20 år har skolorna använt systemet cook-chill – något som bloggaren var med och protesterade politiskt mot vid införandet för just 20 år sen. Vad hjälpte det… De styrande skulle alltså ha 20(!) år på sig att förstå det oppositionen, skolpersonalen, eleverna och deras föräldrar redan förstod! Bedrövligt. Men nu är det äntligen dags! 🙂

Arboga Tidning, där klippen är hämtade från, skriver det här positiva också: 25 % ekologiska varor i maten! Toppen!
Bloggaren har faktiskt bidragit lite till det! 🙂
Genom henne fick Miljöpartiet i Arboga igenom en motion om att bara ekologiska ägg ska inhandlas till verksamheterna inom Arboga Kommun.

Ytterligare en god nyhet ur bladet igår! Fler tågavgångar! Låter ju fantastiskt! Fantastiskt vore det också om alla tåg kom fram och det inte alltid uppenbarade sig ”signalfel” och andra ursäkter utefter spåren…

Tänk om vi haft en annan regering tidigare – en som verkligen förstod det där med ”klimatsmart” i praktiken och inte bara som några papper i en skrivbordslåda! Då hade självklart alla miljoner, miljarder satsats på järnvägsunderhåll, nya tåglinjer och fler avgångar istället för på fler motorvägar för fler och fler bilar!

Stockholm – staden mellan broarna, bilden är tagen ur Aftonbladet.

När riksdagsvalet var över blev det en chock för en del.

Sen blev dom sura – för att successivt antingen hoppa av politiken eller blir riktigt, riktigt sura! 

Därefter skulle det skällas på den nya regeringen innan den knappt hunnit tillträda. Istället för att skaka av sig förtreten och ta nya tag ska det gnällas och klagas!

Gnälliga insändare duggar tätt om allt och ingenting! Moderaterna!

Och partiet som alltid är förorättat, alltid med offerkoftan på – SD:

SÅ jobbigt när man faktiskt börja märka hur bra den nya regeringen är – för oss vanligt folk! För oss utan fallskärmar som sliter med vardagspusslet. För det stora flertalet!

Förslag om en ytterligare pappamånad! Förslag på det alldeles självklara – att sjukdomar och sjukskrivningar inte tar slut för att sjukförsäkringsdagarna gör det!! Gratis museibesök, mer pengar till järnvägen och till arbetsmiljöskyddet och många miljoner till förlossningsvården. Bättre skolor med självklart stöd till elever med svårigheter! Pensionärer som redan betalat skatt hela livet ska få mindre av den varan efter att jobbslitet är över!

Vad gnäller ni andra för!?

 Lite nya nyheter också och goda sådana! Heja Arboga!! Hemsidan topp 10 i landet! Läs alla klipp i Bbl/AT genom att klicka HÄR!

Imorgon blir det klipp ur en facklig tidning som bloggaren hittade hemma hos sin mor! Avslutar med något som gjorde bloggaren glad denna gråa novemberdag. Bortom en gardin hade en stackars bortglömd engelsk pelargon lyckats pressa fram de här fina blommorna!