Feel in the Blogg

Tomtebloss!  Det är en av bloggarens favoriter!

Om personliga julfavoriter handlar bloggen idag. Först ut blommorna!
Hyacinter! Underbara!
Snart har de slagit ut och doftar ljuvligt!
Julstjärnan!
Och Amaryllisen förstås! Som ”förökar sig” om man har lite tur! Tack Birgitta och Lars!

Pyntet kommer sen! En del kan man göra själv. Kryddapelsiner är tradition i bloggarens hem. Liksom julbockarna som hängt med i många år. Lilla grisen är dock rätt ny. Inget egettillverkat dock utan inköpta på diverse julmarknader under årens lopp.

Tomtegodiset är en gåva från brorsan och det är otroligt hur snabbt dessa rosa små tomtenissar har förmågan att försvinna!! 😀

Julbordet!
Och sen julklappsutdelningen! Men oj, det blev till och med några klappar kvar dagarna efter jul!

Julgranen är ett måste hos bloggaren – och en ”riktig gran” som doftar härligt. I granen hängs alla möjliga julgranssaker. Här kommer några favoriter! +  
En änglaflicka! Som kan sprattla med benen!! 😀

Julgranspynt köpt när äldste sonen var nyfödd…

Och de här två från förr, minnen från barndomen: Arvegods efter kära mor och far.

Lite nyinköpt: Bara för den var så söt.
En ängel – för bloggarens mor och far…
Ett hjärta för året 2015!

Katter i granen också förstås!! Och den här – en absolut favorit!! 😀

Ja, tänk så mycket härligt julgranspynt det finns!

Nu är julen är förbi men pynt och dekorationer finns kvar ett tag till – även på mors och fars grav.

Har ni frukt som blivit över från gottebordet så hittade bloggaren ett bra recept på yoghurtpaketet:
Det här:

För övrigt så fanns det inte en snöflinga att uppbringa på julafton MEN dagarna efter blev landskapet vitt! Inte alls kul, tycker Vilda Wilma som sannerligen tvekar över möjligheten att slå en drill utomhus!

Hon gick in igen! Precis som Felix! 
Som tur är finns ”lådan” att gå på för frusna små katter!

Tja, vädret rår man inte över. Tycka vad man vill om snö och tio minus men ganska vackert är det ändå!

Fler soliga, vintriga bilder från Arboga kan dyka upp i bloggen framöver…

Söndagen efter jul – det vill säga söndagen 27 december, dagen efter annandag jul – då dimper DN söndag in genom brevinkastet och ger oss lite att fundera över.

Lite stilla tankar och funderingar så här under årets sista skälvande dagar. Håll till goda med ett urplock saxat ur dagens DN alltså:

De tio största genombrotten 2015! Bland annat om ett vaccin mot den fruktande sjukdomen Ebola.

Politikernas dansande under året.

Hjältar i vardagen! Ett par av de frivilliga som offrar det mesta för att hjälpa andra. Om flyende människor och deras livräddare.

Ekonomi – om det kan falla på läppen! Om bopriser och annat varav bloggaren fann detta speciellt intressant: Den 1 juli 2016 blir mammografi gratis för kvinnor mellan 40 och 74 år! Äntligen!!
Sen hoppas bloggaren verkligen att också PSA-prov blir något som regelbundet kollas hos män och naturligtvis också gratis!
Vad är PSA-prov? Så här står det på websidan Prostatacancerinfo, citat:
”Det första steget, PSA-provet, avgör om du eventuellt har prostata-cancer. Ett enkelt blodprov i armen som testas i en speciell maskin.”
Läs mera HÄR!

Bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen tas bort den 1 februari nästa år – också ett framsteg!

Så säger DN idag när vi sitter mätta och dästa efter att ha vräkt i oss alldeles för mycket julmat. För vart tog snön till jul vägen?? Ja, inte syntes den till i bloggarens hemtrakter – men idag faller den ner från en tämligen grå himmel….

Då kan man tänka på resor till varmare länder. Tanzania föreslår DN denna söndag! Och det är inte annat än att bloggaren blir lite sugen. Särskilt när arbetskamraten Adna vitt och brett berättat om sitt fantastiska Afrika! Om det inte var för allt krigande och dödande då – i bland annat Somalia som Adna flytt ifrån.

På tal om död så läser bloggaren detta i DN idag också: Staffan Lundstedt, hortonom, anser att ”ser man en illa skött gravplats då förstår man att den här människan är det ingen som kommer ihåg längre. Och det är ju egentligen den riktiga döden.”
Kan ju vara sant… Vad är förresten en ”hortonom”??  Så här svarar Wikipedia: ”Hortonom är en akademisk yrkestitel för en expert på trädgårdsvetenskap.”

Och så var det ju det där med antalet julkort som rasar in i brevlådan eller inte… Fick du verkligen julkort från dom som du skickade till eller hur är det??

Fast bloggaren hör till dom som älskar att skicka julkort till nära och kära – och utan krav på motprestation så att säga. Att välja ut just det julkort som passar just den personen bäst – ja, även välja ”rätt frimärke”! Sen betyder det ingenting om adressaterna sänder julkort tillbaka – även om det är väldigt roligt att få ett julkort! 🙂

Julmaten då!? Om du inte orkat glufsa i dig allt – ska du slänga eller spara?? DN har svart på det också: Här är lite tips på hur du är sparsam och ändå slipper magsjuka.
Ett tips som står att läsa är att skära ner en bit runtom julskinkan, sen skära skinkan i småbitar och därefter frysa in till pytt-i-panna så småningom. Eventuella bakterier börjar nämligen överst på skinkan – så en bit in är det ingen fara.

Man kan också riskera liv och lem genom ånära boende i Arboga... Ja, kanske inte liv står på spel men bloggaren skulle nog tänka sig för fler än en gång innan hon bosatte sig nära ån med rasrisken som finns och med en framtid som pga klimatförändringar förutspås ge mer regn och fler översvämningar. Men men, det är ju upp till var och en.
De styrande i Arboga som går i bräschen för detta kan väl aldrig ha fel eller… (fniss)

HÄR hittar ni DN idag och där kan ni bläddra er fram till det som är av intresse för just er!

Nu slutar bloggaren blogga för denna gång! Nästa blogg kan komma att i handla om bloggarens favoritjulpynt!

Håll ut! Året är snart slut! Nytt kommer!!

På söndag är det redan 1:a Advent!  Då får vi tända det första ljuset i adventsstaken.
Och det behövs verkligen ljus nu när novembermörkret är tungt och kompakt. 

För en tid sedan föll den första snön och en smula julkänsla infann sig. Nu är det grått och dystert igen  och så här såg det ut på Stora Torget i Arboga igår eftermiddag: Granen finns ändå på plats och kommer att lysa upp det grå och dystra så småningom.
Men julkänslan har fått fäste hos bloggaren! 😀

Adventsljusstaken är riggad, några hyacinter planterats och en röd julstjärna strålar på köksbordet.

Julklappspysslet kom igång redan för några dagar sedan!  Nu är några julklappar redan klara!

Dessutom har alla ljusstakar till fönstren plockats fram! Det lyser upp i mörkret!

Då kan man kanske säga att vi går mot ljusare tider…

 Vilda Wilma och kattpojkarna har egen ljusstake vid sin ingång.

Ljusare tider med elektriska ljus i fönstren och levande på köksbordet – att tända ett nytt för varje söndag fram till jul. Men ljusare tider kommer egentligen inte förrän efter den 22 december då vi har vintersolståndet – då det är som allra mörkast. Sen vänder det! Ljusare tider på väg!

Bloggaren har redan tänkt framåt och genom ett tips på Facebook från en vän i England står den här glasburken nu i köket och väntar på år 2016! ”Härliga händelser 2016”!
Meningen är att när man upplever något riktigt positivt och härligt under nästa år så ska man skriva ned händelsen på en lapp och lägga i burken.
Start alltså 1 januari och framåt. När nyårsafton 2016 infinner sig kan man öppna burken och återuppleva de trevliga minnen man haft under året som gått. 

Så börja redan nu att planera för allt roligt ni ska ha under nästa år så ni har något att stoppa i burken! 🙂

Årets glögg 2015 från Blossa har smak av te – Earl Grey. Bloggaren är inte mycket för dessa nymodigheter med smaksatt glögg utan håller sig helst till den vanliga, traditionella.  Men – undantag kan göras och just nu läppjar bloggaren på glögg med smak av te! Inte så tokigt kanske, om man gillar te…

Pynta på nu inför 1:a Advent på söndag! Bloggaren ska ta och slå in några fler julklappar när nu julkänslan fått fäste, dricka upp glöggen – och se där – nu är ju bloggen klar också!

Kör du den kaxiga stilen – eller är du gängets clown?

Bloggaren tänker på olika stilar, masker, som vi bär. En kaxig uppsyn döljer ett osäkert inre.
Hur professionella komiker ofta inte alls är särskilt roliga privat – snarare kanske tvärtom.

DN tar upp just detta i söndagens tidning i samband med jobb.

På jobbet och på fritiden finns de där – kaxiga typer som kanske inte är så tuffa när det sen verkligen gäller. En mask för att dölja osäkerhet och rädsla för tillkortakommanden.

Samma sak med clownen. Killen som skämtar jämt och som kommer med de fräckaste kommentarerna är inte så självsäker när det blir allvar av.

Att inte våga vara den man är! Varför är det så?
Naturligtvis finns det lika många svar på det som människor men det hela kommer säkerligen från uppväxten, från händelser.  Minnen och erfarenheter får oss att vilja gömma oss och inte visa vårt verkliga sårbara jag. Vi vill inte avslöja oss. Avslöja att vi är vanliga människor av kött och blod med fel och brister som alla andra.
Vi anser oss inte vara tillräckligt bra som vi är. Då åker masken på!

Tuffaste tjejen är en liten, liten flicka inuti. Fräckaste killen är en ganska liten kis bakom alla sexskämt och skratt.

Så sorgligt. Som bilden säger här intill: ”Om du bär en mask tillräckligt länge börjar du glömma vem du är bakom den”

Men verkligheten hinner alltid ifatt en. Kanske inte bland de där ytliga vännerna men alltid i den egna ensamheten. Kanske vi tror att vi är annorlunda. Att just jag är särskilt svår och udda. Glöm det! ALLA bär på minnen och erfarenheter som gett oss törnar. Så våga vara den du är!

VÅGA VARA DEN DU ÄR! Alla har vi våra fel och brister – det är inte så farligt!

Våga!

Joharifönster är en psykologisk modell för att karakterisera olika sätt att kommunicera. Intressant om vad vi vet om oss själva och vad vi inte vet! Och vad andra känner till om oss som vi inte själva gör. Läs HÄR på Wikipedia om Johari fönster.

HÄR hittar du DN:s artikel om kroppspråk!

Lite annat också vill bloggaren hinna med! Den här annonsen i dagens DN hamnade lite fel… Under bilden på frysande flyktingar peppas vi att boka julbord och beställa presentkort för ”gastronomisk upplevelse”… ”Finaste julgåvan” säger annonsen.

Bloggaren kan tänka sig en hel del mycket finare julgåvor! Stadsmissionen i Stockholm får en sådan julgåva!
 Så här står det i deras senaste tidning:

Stadsmissionen i mobilen.

Sagt och gjort! Coca-Cola. Spana in PET-flaskan! Skruva av korken! Läs av koden! Registrera koden i mobilen! Klart!

Det finns massor av fina julgåvor du kan ge! Stockholms Stadsmission hittar du HÄR! Och HÄR om samarbetet med Coca-Cola. Utöver den finns det många, många fler som blir glada om du skippar ett av alla julbord och tänker med hjärtat istället.

Djurskyddet Sverige har mycket bra i sin tidning och gör mycket gott! Ett tips från tidningen är en app som varnar för viltolyckor. ”Viltolycka” finns gratis att hämta som app till din mobil.

Världsrekord! Fastighetstidningen tar upp ett försök till inte speciellt roligt världsrekord. Klippt ur texten: Du får en bostad på 1 vecka bland annat i Oslo men i Stockholm får du vänta 8,4 år!
Bloggaren tror dessutom att 8,4 år är alldeles för snällt tilltaget. Det dubbla kan nog tänkas…

Inte bara Stockholm… Frostig snö på gräsmattan och -7 imorse här i Arboga.
Då blir Vilda Wilma så här trött. Och fortsätter att softa och slumra vidare intill det varma, sköna elementet.

Bloggaren fick en vinst här om dagen! Turen gjorde så att denna fina plansch hamnade här hemma! ”Tyvärr kan inte min fru vara hemma med vårt barn eftersom hon tjänar mycket mer än mig”.
Planschen är gjord av Johan Lindström på Joxon Design som ni hittar HÄR! Tack Johan!

En blogg är producerad igen! Plötsligt händer det!
Ta hand om er och var inte rädda för att tycka om er själva! Du är bäst som den du är!

2014 hade Arboga högst antal anmälda hatbrott i hela Sverige. Siffran låg alltså högre än t ex  för Stockholm.
Som boendes i Arboga upptäcker man snart att väldigt många här håller sig med åsikter som ”jag är inte rasist men…”. Staden verkar vara full av Sverigedemokrater och smygrasister, sociala medier fylls av protester mot flyktingar som flyr för sina liv.

Man undrar varför? Vad är folk så rädda för? Varför blir man hatisk och empatilös? Och varför inte min bror jag? Jag och min bror är födda och uppvuxna här i Arboga och jag bor fortfarande kvar här.

Varför tillhör jag den klick av Arbogas befolkning som har medkänsla och vill värna, öppna upp och ta emot? Som reagerar starkt mot allt främlingshat och som vill stå upp för motsatsen.

Min mormor och morfar var bönder på landet i Östergötland. Lite djur, några åkrar, morfar var snickare också. De bodde i en liten by där alla kände alla.
 Mina farföräldrar – fattiga i 20-talets Eskilstuna. De fick snåla och spara för maten på bordet. Bilden är tagen vid mina föräldrars bröllop.

Mamma och pappa i början av 50-talet. Pappa var socialdemokrat då och mamma hade som ung flicka varit med i SLU – Svensk lantbrukarungdom. Det var svåra tider men det skulle komma att bli bättre för dem.

Varför blev deras två barn inte rädda och främlingsfientliga. Varför inte min bror och jag?

Sådant kan jag gå och fundera på när jag blir ledsen och arg över Sverigedemokraternas lögner och hetspropaganda 
– och över svansen.

Kan det vara så att det sociala ger mer öppenhet och empati. Min farmor Svea blev så småningom en ung kvinna och mor. Pappa har berättat hur grannar och vänner gärna samlades hemma hos dem. Hur alla var välkomna dit.

Min mormor Edit skulle nog idag ha kallats ”bitch”. Hon vågade och hon styrde och ställde. Ett exempel är när djur där på landet for illa – då tog mormor tag i det.
Mamma har berättat om hur mormor förställde rösten och ringde till en djurägare som misskötte sin häst. Hon låtsades vara från en myndighet och påtalade att hästen måste få omvårdnad. Mormor lyckades och hästen fick det bra!
Mormor vågade – kan det vara sådant som förts vidare till mig och lillebror?

Pappa var väldigt samhällsengagerad och han sa alltid till mig: – Vill du förändra saker och ting så måste du jobba politiskt! Var det hans engagemang som fick oss barn att hänga med och tänka till?

Mamma var öppen och social. Fick lätt vänner och hade stor medkänsla med andra. Under hennes sista tid i livet fick hon många vänner bland hemtjänstens personal. Särskilt invandrarkvinnor fick förtroende för henne.

Är det för att mina föräldrar och förfäder engagerade sig – som vi blev som vi blev, min bror och jag? Är det för deras öppenhet och sociala sidor som de kände värme och inte främlingskap med andra – och som sen blev så självklart också för oss barn?

Eftersom jag bor kvar i Arboga – denna lilla stad med så mycket hatbrott – och ändå inte dragits in i rädslor och främlingsfientlighet – så funderar jag kring det här.
Mina tre egna barn är starka motståndare till SD och allt vad rasism heter. De engagerar sig och reagerar. Det sociala arvet har förts vidare.

Då inställer sig ju nästa fråga: – Hur förändra de som är rädda och empatilösa? Vad i deras historia har gjort dem sådana och vad kan de göra åt det?

Hur tänker ni som läser detta? Vad tror ni?

Till sist vill jag puffa för en tidning som jag gärna köper om jag kan! Situation Stockholm är mycket bra och gör mycket gott!

Många intressanta reportage och artiklar.

Så här kan man läsa om Situation Sthlm i tidningen:
”Situation Sthlm är mest känt som tidningen som säljs av hemlösa människor i Stockholm. Men vi är mer än bara en tidning. Med tidningsförsäljningen som bas driver Situation Sthlm också en social verksamhet som på flera sätt försöker stödja försäljarnas väg tillbaka till samhället.” Läs mera HÄR!

50 kr kostar tidningen och jag köpte min i Västerås.

Det finns hopp!

Ljus i mörkret!