Feel in the Blogg

Dags för en liten blogg igen. Det är svårt att hålla sig nu när uppslagen duggar tätt! Är det inte det egna landet som är på väg att rasa samman så är det världen i stort.
Se bara på förstasidan i dagens DN!
Bloggaren tror faktiskt att det är fullt möjligt att vi får se Donald Trump som USA:s nästa president! Varför inte – när allt annat vedertaget bra förkastas och det usla och giriga tar över! Gäller såväl USA som lilla Sverige!

Annat som sjangserar är pressen. Att kvällstidningarna för länge sedan gått över gränsen vet vi alla men nu ska lokalpressen göra en look-alike.
Bloggaren har länge märkt hur lokala Bbl/AT börjat köra med braskande rubriker och alltför närgångna journalister och det verkar fortsätta.

Det är detta som bloggaren reagerat på den senaste veckan: En dödsolycka i området och onsdagstidningen såg ut så här: – närbild: Och inne i tidningen ser det ut så här: Flera bilder – på den stora bilden syns en liten hund. Tankarna går genast till om den kan ha varit med i olycksbilen. Vems hund är det?

Dagen efter, torsdag 14/1, fortsätter tidningen:
”De sörjer omtyckt kollega och vän” – lyder rubriken på första sidan.
På sidan 8 i tidningen: Journalisterna har besökt den dödade kvinnans arbetsplats och hennes kollegor där samt barnens skola… Tidningen känner sig tydligen också nödgad att berätta att den döda kvinnans man var en av de första att komma till olyckan… Ja, tidningen skriver precis exakt så mycket de kan utan att direkt avslöja den döda kvinnans namn. Snaskigt och oetiskt, tycker bloggaren!

Braskande rubriker på fredagen:
”Här är platserna unga fruktar” – det är alltså Arboga vi talar om, inte Chicago…
Bloggaren tror inte vi har alltför mycket att frukta i småstan och inne i tidningen låter det lite mindre dramatiskt…
Nu känner unga bara ”obehag” i centrala Arboga…

Bloggaren vet att flera reagerat på kvällstidningsstuket och bloggaren känner att det här kanske inte är rätt sätt att locka kvar prenumeranter och lösnummerköpare.
Sen finns det annat anmärkningsvärt att ta upp – men det kommer i en blogg längre fram – var så säkra!

Vi behöver en lokal tidning med lite ”Grönköping” över sig! Lite ”Tant Olgas senaste sticklingar”  och ”Unge Liam berättar om sin passion för Starwars”. Låta vanliga människor komma till tals i tidningen och så en massa bilder.
Självklart ska olyckor och tillbud också berättas om – men utan snaskig journalistik!

Om nu Bbl/AT gett upp tanken på småstadstidningen kanske lillebror Magazin24 kan ta över!

På tal om elände – korrupta pampar och politiker och annat hemskt – såg bloggaren den här bilden på Facebook som måste visas!
Och nu när de sura borgarna vädrar morgonluft så kanske vi kan påminna om att det finns en hel del skandaler från Reinfeldts tid också!
Och Vattenfall...
HÄR kan ni läsa om en del politiska skandaler under senare år.

Ja, vad gör man om livet känns surt! Tja, bloggaren hittade något bra i Desiguals senaste lilla katalog. Det här! ”When life gives you lemons make lemonade!”
Jättebra! Får du bara citroner i livet – gör en söt och god lemonad av dem istället! 

Ja, när livet bara känns SÅÅÅ trist – planera för framtiden! En resa, kanske! Snygg och billig resväska hittade bloggaren tack vare lokaltidningen faktiskt. En test över liknande väskor hade publicerats och denna var näst bäst i test och billigast. Fast bloggaren hittade den ännu billigare på nätet sen! 😀

Resan går hit: Goathland i England. Mer känt som Aidensfield. Fotot är från gårdagen då det faktiskt kommit lite snö i norra Yorkshire! (Foto: Hannah Richardson, ägare till The Goathland Hotel)
Bloggaren ska besöka Heartbeat Vehicle Rally och ”The sixties weekend” i sommar!
Här är en bild från senaste besöket: Ljungen blommar – utsikt från järnvägsstationen i Goathland där man kan ånglokståget till Whitby!

Så ta det lugnt och chilla ner! Det är lätt att tappa greppet! Det här är en bra bild att tänka på i olika sammanhang! Reta inte upp dig på sådant som inte är något att bry sig om – vara vad det vara månde! Bloggaren bestämmer sig för att hon själv helt klart ska tänka i den riktningen!

Njut livet! 

Nu är bloggaren förbannad!! I linje med att SD skyller invandrare för ALLT – arbetslöshet, bostadsbrist, fattiga pensionärer, inbrott och våld, you name it – så hänger nu ”alla” på att de sextrakasserier som sker beror på invandrare!
 KD som numera gärna verkar gå i SD:s ledband har en partiledare som tycker att ”sexbrottslingar ska utvisas” – se länk HÄR! Man undrar då oroligt – vart ska alla svenska sexbrottslingar utvisas någonstans??

Nu ska bloggaren ta och berätta lite sanningar! Ju mer hon tänker ju fler sextrakasserande män kommer hon på! Alla svenska! Många från hemstaden! De sistnämnda kan namnges!

Här följer en bråkdel av vad bloggaren varit med om:

1. Som 13-åring går bloggaren ensam i korridoren på Gäddgårdsskolan. Hon möter en äldre kille. Han ler och bloggaren uppfattar det som om han är vänlig. När killen är framför bloggaren sträcker han fram handen och klämmer hårt om hennes bröst.
   Bloggaren glömmer aldrig den händelsen. En av de första kontakterna som tonåring med det motsatta könet… Killen kan namnges och är etnisk svensk.
2. Bloggaren är ensam hemma i föräldrahemmet på Borgaregatan – 15 år gammal. Plötsligt har många fått veta att det är föräldrafritt. Personerna som kommer är dock skötsamma och ger sig av när bloggaren vill – utom två…
   Den ene, en äldre man som inte tillhör kompisgänget, drar ner bloggaren på golvet och tafsar mycket hårt. Det gör ont och bloggaren värjer sig. Han ger då upp och ger sig av därifrån.
   Bloggaren är mycket upprörd. Den äldre mannen kan namnges och är etnisk svensk.
   Kvar visar sig också ytterligare en kille vara. Bloggaren anförtror sig till honom om vad som hänt. Han utnytttjar genast situationen och försöker våldföra sig på henne. Hon blir dock av med honom ganska snart.
   Bloggaren känner sig ledsen och sviken. Den sistnämnde personen kan också namnges och är etnisk svensk.
3. Lägenhet på Vasastan i Arboga. Bloggaren är 16 år och mycket berusad. Har blivit bjuden på sprit av äldre killar. När gänget går därifrån sitter bloggaren på toaletten. Det visar sig att en ensam äldre kille är kvar i lägenheten. Han tar sig in till bloggaren och börjar tafsa våldsamt. Händer och tunga överallt! Bloggaren försöker värja sig och säger – Nej, nej! Det hjälper inte.
   Bloggaren känner sig fruktansvärd efteråt. Killen kan namnges och är etnisk svensk.
4. Lägenhet i Brattberget. Bloggaren är 20 år. Det är fest. Bloggaren går in på toaletten. In tränger sig en äldre kille och våldtar henne på golvet. Han går sen ut igen som om inget har hänt och bloggaren ligger gråtande kvar.
   Bloggaren skäms fruktansvärt och mår mycket dåligt. Mannen kan namnges och är etnisk svensk.

Det finns fler berättelser – tyvärr. De ovan nämnda är alla från hemstaden Arboga. Bloggaren har utsatts även på andra orter sen hon flyttade från stan.
Det finns historier också om män som bloggaren varit tillsammans med och som utfört sextrakasserande handlingar – typ bloggaren väcks mitt i natten av att pojkvännen tränger in i henne. Ingen diskussion om samtycke där inte.
Det har dock aldrig varit någon från ett annat land som våldfört sig på bloggaren. Kanske har hon haft tur? Varken Jannis på Rhodos eller Dimitrios från Aten några år senare utnyttjade situationen. Inte heller de två butiksinnehavarna i lokalen långt inne i en trång gränd i Hurghada ”tog chansen”.

Så sluta lägg skulden på invandrade män! Skulden ligger hos MÄN – patriarkatet – kalla det vad ni vill!
 Det handlar om jämställdhet!   Om respekt!  Om alla människors lika värda!  Om att kvinnor inte är objekt!

Bloggaren undrar om alla dessa män som bloggaren skrivit om funderar på det som hände en gång? Eller om det bara var en i raden av händelser? Om de tänker att deras egna döttrar skulle kunna utsättas för samma sak och hur de då skulle reagera? Bloggaren tänker ibland på den mycket hårdhänte mannen när hon var 15 år och undrar om han behandlar sin fru på samma vis…
Och nej, killarna ”fick upp den”, så i något hjälplöst tillstånd av fylla var de inte. Hjälplös var däremot bloggaren men minns allt i detalj.

Killarna och männen kan namnges! Flera av dem bor i Arboga! Bloggaren kommer inte att göra det eftersom ord kommer att stå mot ord och det finns inga vittnen.

 Det här var lite av vad bloggaren varit med om. Bloggarens mor kunde också berätta… Dottern har liknande historier att förtälja – vänner till oss likaså. Bloggaren tror att alla kvinnor tyvärr har liknande minnen.

Med bloggarens eget vittnesmål vill hon säga: Starta debatten där den ska! Med MÄN – oavsett etnicitet!
Alla män är inte dåliga men bloggaren vill INTE höra fler sårade försvarstal från män som beklagar sig över att vara utsatta för förtal ”som grupp”. GÖR NÅGOT ÅT SAKEN ISTÄLLET IHOP MED KVINNORNA!!!!

Förbannad är bara förnamnet…

Blogg ute igen!

  Kan möjligen bero på att det är skönast att hålla sig inne just nu…  Då kan man passa på att blogga! 😀

Lite smått och gott som samlats kommer här! En bit ingefära. Eller som man kanske vanligare ser ingefära –
Bloggaren blev nyfiken på ingefära och hittade bilder på själva växten! Det kan gå att odla sin egen till och med! Sagt och gjort! Är dock inte säker på att lyckas. Särskilt den färska ingefäran på Konsum i Arboga var väldigt dåligt. Mögliga nästan alla bitar… 🙁

HÄR kan ni läsa om ingefära på Wikipedia!

Det här tycker bloggaren är bra! Förpackningar som går att återanvändas! Som här – russinförpackningar!

Döden hittade bloggaren i DN i söndags. Döden som man helst inte pratar om av någon anledning. Inget är ju så tvärsäkert som döden! Alla drabbas – det enda vi kan vara verkligt säkra på och räkna med! Kungliga begravningar är inte så intressant, tycker bloggaren, däremot Louise Hagbergs bok om seder och bruk i vanliga familjer. HÄR finns den att köpa på Adlibris!

Döden ja, den kan komma fortare än man tror… Det kan också gå att skjuta upp träffen så att säga. Till exempel genom att leva på ett bättre sätt.
 Bloggaren tänker på något som togs upp i gårdagens blogg – tidspressen! Stress, press och utbrändhet kan leda till för tidig död på olika vis. Dessutom är vägen dit hemsk och inget bra sätt att leva livet på!

 Men som bloggen skrev om igår – vågar du byta riktning?  Bryta ditt beteende? Sluta springa runt i din instängda labyrint?Vågar du?  Vågar du välja något annat?
Lyfta dig själv i håret? Välja en ny väg? På gott och ont.
Det är nämligen ett vågat språng att ta! Att lämna det trygga och invanda för något annat.
Vågar du möta det nya?
Våga för att vinna? Bryta mönster? Följa en ny väg, nya spår, nya människor?

Se livet med nya ögon?

Eller är du skraj? Stannar hellre kvar i din trygga lilla värld?

Kan du se ljuset?
Med nya ögon? Vågar du ändra ditt liv till någonting bättre!?

…..?? …..??
Välj själv!

EN liten vinterbild blir det – för bloggaren blev faktiskt tvungen att ta sig ut trots allt…

Bloggaren har kommit på att hon har något gemensamt med Stellan Skarsgård – och det är ju inte illa! Illa är dock kanske vad likheten gäller för något… Det här: Så här säger Stellan Skarsgård alltså: ”I USA blir jag tillsagd att inte prata politik och då gör jag det direkt! Är det något man inte får säga så får jag en otrolig lust att säga just det. Det finns ett drag av tourettes där.”

Bloggaren är likadan! Så fort något ”inte får tas upp eller diskuteras” så nog slänger bloggaren upp diskussionsämnet på bordet! På gott och på ont…

 Lite sånt blir det nu – även om bloggaren har en stark etik och ett rättspatos. Hon skulle aldrig röja någons förtroende eller lämna ut någon person. Det finns faktiskt gränser också för bloggaren – tro det om ni vill. Men sig själv lämnar hon gärna ut rätt mycket av – till barns och släktingars stora häpnad och ibland förskräckelse. 🙂

Här om dagen utnyttjades stilla dagar efter jul till rensning och sortering av skåp. Köksskåpet visade sig innehålla hur många olika sorters vykort som helst! Sådana där ”bra-att-ha”, ni vet… Här ett från Djurens Rätt!

Och tar det ju sådan tid! Mycket längre tid än man räknat med – detta rensande. För minnen dyker upp och tankarna rinner iväg ihop med tiden…
Som det här kortet som inhandlades för många år sedan: När exmaken studerade år efter år efter år – så fann bloggaren ett passande gratulationskort för honom: Bloggaren trodde nästan att studietiden aldrig skulle ta slut…

Exmaken, ja. Det här kortet väckte lite sentimentalitet. Ett brevkort med en bild av ett hus med en grind.  På grinden hänger en skylt med en pil – ”Rum”. Det brevkortet köpte bloggaren när hon trodde att den förlorade maken skulle komma tillbaka. Han skulle välkomnas med att det helt säkert fanns ett rum att hyra hos bloggaren. Så fel tänkt men så kändes det i den sorg som var då. För maken hade hittat en ny och hade inga planer alls på att återvända… Minnen…

Ordning och reda blev det till slut i alla fall. På vykorten i köksskåpet och på bloggarens liv också kanske…

Eller hur är det med livet egentligen? Bloggarens och er andras?

Har ni tänkt på att nattetid då dyker problem och ängslan gärna upp – istället för sömnen…  Tankarna ansätter en. Det ska ältas om och om igen. Vridas och vändas på. Kanske gråta en smula. Kasta sig av och an i sängen. Gå upp.

Och efter febril tankeverksamhet hittar man så lösningarna – för att när morgonen kommer nästan ha glömt bort alltihop. Allt känns mycket ljusare när dagen randas och nattens djupa svårigheter och krångliga lösningar är borta med vinden.  Tills nästa natt…

Hur har du det med värmen och närheten?  Är du en sådan som räknar med kärlek på köpet?
Som har så bråda arbetsdagar och så mycket tidspress att inte ens en minut finns inplanerad för värme från en annan människa?  Det får liksom komma på köpet – om du har tur. Om det finns någon där…

Då tänker bloggaren på några rader hon läste någonstans. Om hur vi människor springer runt i ekorrhjulet utan vett och sans. Springer förbi varandra! Hur slitet har blivit en accepterad vana där det inte finns en tillstymmelse till egen tid – eller värme och kärlek. Här kommer raderna:

Jag är ditt halmstrå. Din räddning ur fördärvet. Din väg ut. Ditt hopp om liv.
Och du är mitt… Halmstrå, räddning, väg och hopp.
Du behöver mig. Jag behöver dig. Vi behöver varandra.
Så enkelt. Och så svårt…

Risken är att det slutar med några rader i en dödsannons – som den här: Rader om en gammal kvinna.
Låt det inte sluta så! Unna dig att leva – inte bara överleva! Välj några minuter, timmar – så småningom kanske dagar – till bara dig själv och dina innersta önskemål och du ska se hur mycket bättre allt blir. Möt din medmänniska och öppna famnen! Upplev sen hur bra du kommer att må och hur faktiskt vardagsslitet går så mycket bättre!

Lite som Jesper Waldersten säger i DN: ”Fantasin är nyckeln till en meningsfull verklighet”. Så sant – så sätt fart på fantasin!
”God Jul” har Waldersten lagt till också och då lägger bloggaren till det här julkortet som hon fann bland alla mängder av kort! ”Gott Nytt År! Lycka hela året!” Det var väl en bra nyårshälsning – LYCKA HELA ÅRET! Det kör vi på!

 Slutligen några vackra vinterbilder från ett iskallt Arboga idag. Utsikt mot Stureparken.

Och så Arbogaån!

Alltid lika tacksamt att fotografera.

Näst sista dagen på år 2015 kommer här lite bilder från Arboga – från dess bästa sidor vintertid.

Glasblåsargården!

Kyrkorna i stan! St Nicolai –

och Heliga Trefaldighets.

Utsikt mot Gamla bron:

Vyer längs med Arbogaån: Åt det ena hållet –

och åt det andra.

Flera – för det är svårt – att välja en av dem.

Blick ut över ån.

Från olika håll. Visst är stan vacker i vinterskrud!

Bild från Herrgårdsbron mot öst.

Slut för denna gång. Imorgon kommer årets sista blogg – detta magiska år 2015.