Feel in the Blogg

Förtroendet är förbrukat för Håkan Julholt – låt (s) inse fakta! På bara ett halvår som partiledare för Socialdemokraterna har Håkan Juholt visat upp såväl fadäser som misstag i en roll som är oförsonlig mot just fadäser och misstag. När det sen uppkommer misstankar om bedrägeri där Juholt försöker förklara sig med att ha missförstått blir det sista spiken i kistan.

”Det är inte åtalbart att vara dum”, skriver Lena Mellin i Aftonbladet – men är det verkligen en sådan person vi vill ska leda det Socialdemokratiska partiet?? Är det en sådan politiker det svenska folket röstar fram till statsministerposten 2014?

Nej, bit i det sura äpplet och byt!
Byt ut Håkan Juholt innan han gör mer skada för partiet och för den viktiga balans vi måste ha mellan blått och rött i svensk politik!

Och det finns bara en person som har möjlighet att rädda det dom räddas kan: Munktorpssonen Sven-Erik Österberg!

Sven-Erik Österberg är född 1955, har jobbat såväl som lantarbetare som skogsarbetare. Österberg har en gedigen och lång bakgrund inom Socialdemokratin och har bl.a. varit biträdande finansminister.

Bit nu och byt!

På tal om bit och byt så börjar det bli bitande kallt om kvällar och nätter nu. Byta till dubbdäck får man göra redan nu – datumet 1 oktober gäller, enligt Transportstyrelsen. Men krav på att byta till vinterdäck eller likvärdig utrustning om vinterväglag råder – gäller för tiden 1 december – 31 mars. Läs mer HÄR!

Kallt men vackert! Så här tedde sig Arboga ner mot ån igår kväll, sett från kyrkparken vid Heliga Trefaldighets kyrka.

Bit och byt gäller inte hemma hos mig om man talar om katter. Biter gör dom inte – inte sin matte i alla fall. Och byter – kommer aldrig på frågan! Jag skulle aldrig byta bort mina älsklingskatter trots att dom gör rackartyg ibland.
Bilden nedan från igår kväll visar hur det kan se ut hemma hos mig när det gått vilt till. Och jag misstänker att det är just Vilda Wilma som varit framme…

Först detta – förstås! Om att kvinnor verkligen kan! Och de kan ännu mer om de får möjlighet! Om kvinnor tillåts! Om kvinnor får uppmärksamhet! Om kvinnor får del av de mänskliga rättigheter de bara ska ha! Om kvinnor får finnas till…

Nobels fredspris går till dessa tre kvinnor:Tawakkul Karman,  Ellen Johnson-Sirleaf och  Meymah Gbowee ! 

Ellen Johnson-Sirleaf är Liberias president. Hon blev historisk 2005 då hon blev Afrikas första, demokratiskt valda kvinnliga president.Hon blev känd i världen för sin förmåga att leda Liberia till försoning efter 14 års mycket grymma och blodiga inbördeskrig.Hon har bland annat varit med om att driva fram en FN-resolution om skydd för kvinnor mot våld och sexuellt våld

Meymah Gbowee, traumaterapeut som under många år arbetat inom fredsrörelsen i Liberia. 2002 var hon med och grundade rörelsen Women of Liberia Mass Action for Peace, som ofta brukar få äran för att inbördeskriget kunde avslutas 2003.

Tawakkul Karman  är journalist, människorättsaktivist och medlem av islamistpartiet Islah i Jemen. När hon greps i januari efter att ha lett två demonstrationer på universitetet i Sanaa bidrog det till att dra igång de landsomfattande protesterna mot landets president Ali Abdullah Saleh.

Annat som bör uppmärksammas är arbetet i Rwanda. I tidningen Miljömagasinet hittar jag det här: Rwanda fick förra veckan motta 2011 års Future Policy Award för sitt arbete med att stoppa skogsskövlingen och ökenspridningen. Landets skogsareal har ökat med 37 % sedan 1990! I motiveringen till priset står också detta:  ”Rwanda har strävat efter att inte bara göra skogen till en nationell prioritet, utan har också använt den som en plattform för att helt förändra attityden kring kvinnors rättigheter och miljöfrågor.”

Ett lite magstarkt hopp över till kvinnor som borde kunna lite bättre kanske. Jag pratar om kvinnliga författare i allmänhet (hint: deckargenren!) men om Marie Hermanson i synnerhet – just idag när jag läst ut hennes bok ”Himmelsdalen”. En mycket märklig historia om en plats i närheten av Schweiz dit man skickar mer eller mindre psykiskt störda personer. Eftersom jag en gång gillat en bok av Marie Hermanson gav jag den här boken en chans. Det var dumt gjort.
Början kändes lite småspännande med den vinkling Marie Hermanson lagt upp. Psykopatisk man placerad på sluten anstalt i en dal någonstans mellan Alperna skickar efter tvillingbroder för att få hjälp.
Sen blir det värre – läs: sämre. När man kommit till halva boken (boken är på 387 sidor) vill man ge upp. Samtidig kommer man på sig med att vilja veta hur Marie Hermanson egentligen tänkt klara ut den här bisarra historien. Förmodligen inte den anledningen som Hermanson tänkt skulle driva en att läsa hennes bok.
Nå, hur gick det då? Fixade Marie Hermanson ihop det hela? Nej! Det blev nästan lite pinsamt när tråcklandet mot en happy-end skulle ordnas till. Marie Hermanson snodde ihop lite förinspelade mobilmeddelanden, ett digert ”kontaktnät” bland fullkomligt galna läkare, ett bergras och en gravid kvinna och sen skulle vi köpa slutet. Jag gjorde det inte!

Köp inte boken! Vill du prova en bra bok (den enda?) av Marie Hermanson – läs ”Musselstranden”. Den finns på Adlibris för 42 kr i pocketformat. Eller spara hellre dom slantarna och köp en bok av Tomas Tranströmer! ”Dikter och prosa 1954-2004” är slut i lager, meddelar Adlibris, men är värd att vänta på. 198 kr kostar den där.

  Ankdammen då! Jo, något som retar bloggaren otroligt mycket är idén om att bilar ska få köra över torget intill Konsum och ICA, centralt i Arboga. Vad är det för påhitt!!?? Det finns gott om utrymme att backa och vända – på båda parkeringsplatserna! D v s hittar man inte en ledig parkeringsplats kan man köra ut och runt via Centrumleden till nästa P-infart.
Men nej, i Arboga är det bilarna som regerar och då får fotgängare och cyklister passa sig! Här några bilder från igår: Genom bakrutan på Volvon ser ni en personbil passera över torget.
Taxibilar gör förstås likadant. Här ännu en bil som kör över: Den syns genom bakrutan på den röda bilen.

Gående ska alltså dels hålla koll på bilar som kör på ”Filosoftorget” men sen också ha koll på övergångsstället när man passerar Centrumleden mot Järnvägsstationen: Arboga – bilarnas stad! Ja, så måste det vara när det finns krafter som också vill öppna upp Nygatan igen för biltrafik, d v s skippa gågatan  – men även släppa in trafik från öster vid gamla Posten! Där är planerna att det ska gå att köra både ut och in så småningom! Vilken trafiksnurra det skulle bli där då! Och vilka möjligheter till trafikolyckor! Bara för att bilar ska få köra i innerstan i lilla, lilla Arboga. Som dessutom har gott om P-platser utanför stadskärnan. Jag bara skakar på huvudet… Dags för en motion igen kanske.

Kattrams då! Ja, det blev mycket annat idag så tramset får bli det lilla denna gång.
Vilda Wilma var igång imorse. Hon var såååå ensam och jamade, jamade, jamade till morsan gick upp! Sen skulle hon lägga beslag på mig – vilket hör till ovanligheterna med den tuffingen. Jo, hon skulle gosa och kela så det stod härliga till. Detta gillades INTE av den här herrn: Felix tål inte Wilma i vanliga fall och när hon stör hans morgonrutiner då blir han lack! Han blängde surt på henne – men höll sig lugn. När lilla virrpannan Wilma hoppat ner lockade jag på Felix. Ha! Inte en chans! -Man har väl sin stolthet, tänkte Felix och ignorerade allt kärleksfullt lockipockande och inviter från mattes sida. Men sen fick sig Wilma en smäll! Hon råkade trippa förbi lite för nära och då blev det en smocka från Felix. Wilma blev sur och jag lyckades stoppa bråket i sin linda, som så många gånger förr. Katter!!
Sen fick var och en sin egen mysstund med matte! Även Curry som slinker iväg så fort han kan när det drar ihop sig till bråk.

Nu ska jag snabbt avsluta bloggandet för Vilda Wilma har börjat krafsa runt bland alla papper på mitt kontor. Det är olyckbådande! Wilma har nämligen som vapen att kissa på papper om hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet!! Katter – som sagt…

Den sprakande hösten kommer med stormsteg! Igår var det dags för den årliga Sparbankspromenaden – och den genomfördes i lite gråtrist väder. Disigt och fuktigt, lite blåsigt också. Här utsikt från ”Brodin” – Strömsnäsbron.

Mitt emot börjar träden på kyrkogården skifta färg. Frågorna i tipspromenadrundan anordnad av Sparbanken Västra Mälardalen och Arboga Tidning var inte så svåra i år men det fanns ändå klurigheter som var ”omöjliga”. T ex – ”Hur många gick Sparbankspromenaden 2007”? Ren gissning alltså och jag har ingen aning om det rätta svaret.
Korv bjöds det på i mål som vanligt. Smakade gott efter en rätt kulen runda.

Annat var det dagen innan, i lördags! Sol och klarblå himmel!

Jag gav mig ut för att åter plocka äpplen… Så vackra! Och så goda! Maglemer är sorten.Mums!

När jag gick där och plockade fallfrukten ner i trädgårdskorgen satt Felix och väntade på stenplattorna. Jag visste precis vad han vill. – Ska vi gå och sätta oss på baksidan? sa jag till katten. Han svarade inte – ingenting som kunde höras –  men vi var överens, det visste jag.

Jag satte mig på den gamla bänken på baksidan och snart så kom han.

Det går saktare för en liten katt att gå. Men med svansen i topp hade han målet inställt! Den gamla bänken och matte! Sen satt vi där – katt och människa – och bara trivdes. Njöt av både det fina vädret och varandras sällskap. En ljuvlig dag. Ett ljuvligt minne.

Det är vad jag tycker är viktigast i livet. Att ta tillvara ljuvliga stunder och bevara dom i sitt minne.

Ett annat minne jag har nu är helgen med dottern. Så underbart att träffas igen och vara tillsammans. Prata, diskutera, skratta, göra saker tillsammans och bara känna att vi hör ihop. Så nära.
Men så fort borta… Avsked på tåg är så sorgligt och jag har varit med om det många gånger. Då är det underbart med ljuvliga stunder att bädda in i sitt minne. Det ger tröst när en helg så fort flyter förbi. Familjen – om det så är barn eller katter – måste vara det viktigaste i livet. Har man ingen familj kanske man har en nära vän som betyder mycket. Ta tillvara den vänskapen och vårda den. Njut av stunderna tillsammans. Dessa ögonblick är mycket viktigare än pengar, gods och guld.

Hösten är här men blommorna har ännu inte gett upp.

En söt pensé! Och luktärten har en knopp!

På tal om helt andra saker så tar Dagens Arena upp precis det jag skrev om i bloggen igår!

”Behövs Kristdemokraterna?” Klicka på Dagens Arena ovan och kom till ledarartikeln. Min blogg från igår hittar du direkt om du klickar HÄR!

Svenska Dagbladet tar också upp ämnet – se HÄR!

  I DN läser jag att Marcus Birro gärna tar på sig rollen som partiledare för KD.
!?
OBS! Fan i Birros blogg syftar förmodligen på ordet fan – som i beundrare, supporter – och inget annat. 😉

Debatten lär fortsätta. Skämten också…

Utan att alls beröra händelser i Arboga vill jag uppmana alla att prata med varandra!

Samtal måste vara bland det viktigaste som finns. Inte bara när man är glad och nöjd utan ännu mer då något inte känns bra. Att våga ta bladet från munnen, som det heter. Våga säga vad man tycker. Och – till den det berör!

Det är bättre att stämma i bäcken än i ån! Ta upp problemen innan de får gigantiska proportioner. En sak som enkelt kunnat ställas till rätta
blir annars till jätteproblem.

Vägra mobba! Om inte vuxna kan sluta mobba – vad ger det för signaler till barn!?

Sluta agera som om problemen är borta genom att uppträda som om dom inte finns.

Det är ingen lösning att inte se människor!

Prata med varandra! Ta första steget  och märk hur lätt det är att nå en lösning – egentligen! Och prata med den som det verkligen gäller – inte en massa prat till andra! Våga och vinn – harmoni och glädje.

Så sant – ”Kindness is a very big thing”. ”Vänlighet är en mycket stor sak!”

Ha inte så mycket prestige! Lätta lite på tuffheten och kylan – och le! Var snäll! Bjud lite på dig själv! Ett leende kan lysa upp en hel värld. Prova får du se!

På Svenska Dagbladets hemsida kan man idag läsa följande: ”Slavläger har kopplingar till Sverige”.

Om hur människor hålls som slavarbetare i Storbritannien. Jag citerar Svenskan: ”Ligan siktade särskilt in sig på utsatta människor som lockades med arbete och god betalning men i stället spärrades in i burar, husvagnar och hästtransporter. Vissa ska ha utnyttjats i flera år och de som befriades var gravt undernärda.”  Läs mer HÄR!

Igår funderade jag över alla människor från forna öststaterna som befinner sig bl.a. i Arboga. Jag har träffat flera av dom och många har varit från Ryssland. Ingen av dom jag ”talat” med kunde vare sig svenska eller engelska. Hur klarar dom sig? Och – vad gör dom här??

Den här mannen hittade jag i min trädgård igår pallandes äpplen! Jag gick ut och frågade honom vem han var. Han tog en bit av ett äpple och sa ”- Good! ”
– Where do you come from? sa jag. Nej, han kunde inte engelska. Jag började rabbla länder. ”- Poland?” Han skakade på huvudet. ”- Russia? ” Ja, så var det! Russia – Ryssland kom han ifrån.
Sen kom inte konversationen längre förstås och mannen fortsatte plocka äpplen i en medförd kasse från Systembolaget.
Ja, vad skulle jag göra? Jag är en snäll själ och karln verkade varken farlig eller hotfull. ”- Ta du några äpplen och baka dig en kaka,” sa jag. Att försöka förklara att Allemansrätten inte gäller i villaträdgårdar gav jag upp direkt. Mannen fortsatte smaska på sitt äpple, plockade vidare och jag gick in.

Men vad gör dessa människor här? Om de inte kan språket och inte verkar vara vanliga turister – vad har de då för ärende? Asylsökande lär de väl inte vara – eller? Slavarbetare?  Eftersom jag har kontakter bland de styrande i kommunen ska jag höra mig för lite bland dessa – om de vet mer.

På tal om arbete så fanns den här annonsen i lokala bladet igår: Vad tycker ni om den?

En närmare titt: ”Dyslexi, värk och knäproblem? Jag tittar bara på kompetensen.” säger Angeles Bermudez Svankvist, generaldirektör för Arbetsförmedlingen.

Ja, som sagt, vad tycker vi om det uttalandet? Och – har Arbetsförmedlingen någon gång hjälpt någon människa till arbete – oavsett läs- och skrivsvårigheter eller värk? Inte ens fullt friska går till Arbetsförmedlingen när de söker jobb! Se kraften! Pyttsan!

Nej, det här är bara ett sätt att mygla över de sjuka till gruppen arbetsföra! Alla som utförsäkrades 30 juni i år – trots läkarintyg på 100 % sjukskrivning – fördes över till Arbetsförmedlingen och där försöker Försäkringskassan (på uppdrag av regeringen) att hålla dom kvar! D v s lagen om allmän försäkring har upphört att gälla! Skandal, är ordet! Undrar om Sankte Per är lika hårdför en gång… Eller får de sjuka ro i graven i alla fall… 🙁

Ja, man ska ju leva på hoppet, heter det. Men man kan ju undra ibland…
Det här hoppet funderar jag över: Mjölkpaketet uppmanar till något som kallas känguruhopp. ?? ”Känguruhopp 3×10, 2-3 gånger i veckan” rekommenderas. Hur tusan ska man orka det? Och till vilken nytta? ”Avsluta med ett glas kall mjölk” enligt instruktionerna.
Inte ens Google som vet allt – har någon beskrivning på känguruhopp och vad en människan får ut av det.
Google som fyller 13 år idag – ser man när man söker via deras sida! GRATTIS!

Hur som helst så lever jag alltid på hoppet med eller utan känguru! Ha en fin dag!