Feel in the Blogg

  Tja, i en ankdamm rör det sig inte särskilt mycket men några ”news” finns det allt!

Som att vintern kom – och försvann! Så här såg gården ut igår eftermiddag: Det syns var bloggaren skottat en gångstig men det är då allt. I rabatten intill är snödropparna på väg upp:  Och en liten blå blomma av sorten Vinka Minor är på väg att slå ut!

Västerås såg ut så här igår: En ensam gran i ösregnet.

Men det var ju i Ankdammen vi skulle hålla oss! När vi ändå är inne på andra orter  kommer jag osökt in på resor och då också på Arboga Station. Så här ”kul” ser det ut att blicka in över Arboga när man står på perrongen för att antingen byta tåg eller fara iväg från stan. För åka hit lockar väl inte…eller??
En tom, gul vägg som skymmer utsikten. Ett kyrktorn sticker ut men det är också allt.

VARFÖR kan man inte få till en lite mer inbjudande anblick av vår fina, lilla stad? När nu stationshuset skymmer staden – varför inte sätta upp en fin reklambild över Arboga på huset? Bjuda in! Bjuda till!

Tittar man åt andra hållet finns ett rött plank att glo på. Varför inte sätta upp lite lockande reklambilder även här? GÖR NÅGOT!!

Trist nyhet i Ankdammen är att Tiger är försvunnen! Tiger är en rödbrun kisse som inte kommit hem till bostaden på Vallgatan på ett par dagar och familjen Avdic/Karlsson är oroliga. Jag förstår dom precis! Hör av er om ni sett katten! Antingen till mig här på bloggen eller till Bbl/AT som skrivit om saken. Ni kan ju kontakta Dan Karlsson eller Ann Avdic direkt också förstås.

Hoppas Tiger, eller Storkisse som han kallas, kommer tillbaka. En som aldrig mer kommer hem är Hasse. Hasse var en mycket älskad kisse och han gick ifrån oss på annandag jul 2005. Det var njurproblem som tog hans liv. Rödbrun var vår Hasse – precis som försvunne Storkissen Tiger.

Hemsk nyhet i Ankdammen är att ”tyskan” begär resning i Högsta Domstolen! Ja, det är förstås inte bara en Ankdammsnyhet – alla tidningar skriver om det idag.
För att beviljas resning krävs nya bevis i målet. Några sådana bevis till Christine Schürrers fördel tror jag inte finns. Schürrer dömdes 2008 till livstids fängelse för mord på de små barnen från Arboga – Max och Saga – och jag är säker på att det var en helt riktig dom.
Hennes begäran om resning kommer inte att beviljas men gör att de anhöriga åter igen mår dåligt när minnen tränger sig på. 🙁

Till slut en fundering – vad är det här: Ett ”eBrev” !?? Jag trodde e-brev var elektronisk post via datorn men det går tydligen att skicka sådana via papper och snigelposten också.

 Idag hade jag tänkt att visa upp lite poledance! Det är inte så att bloggaren själv kommer att visa sig klängande runt en stång – oh,nej! Däremot har jag en familjemedlem som gärna svingar sig. Mer om det kommer jag till längre ner…

För först måste jag kommentera någon som åter är i hetluften – Håkan Juholt.  Inom Socialdemokratin upphävs då och då utbrott över partiledaren och hans sätt – och nu var det Ylva Johanssons tur.

Idag kräver Mats Johansson, ledamot av partistyrelsen för S ett stopp för kritiken mot Juholt. Men, varför det? Är det inte rätt och riktigt att någon vågar agera, protestera? Att som den lille pojken i sagan ropa: – Men kejsaren har ju inga kläder! Är inte just detta demokrati på hög nivå? Ärlighet och en vägran att acceptera dåliga beslut. En strävan mot förbättring, ett hopp för partiet!
Hur skulle sossarna agera om det var en annan partiledare som sköt det egna partiet i sank? Och inte vilket parti som helst – utan ett parti som står för social rättvisa och hopp för det mindre bemedlade. Ett parti som förväntas balansera den svenska politiken men som idag sakta dalar nedåt och ger kraftig medvind från höger.Fritt fall för S och Juholt på poledancestången…

Är det inte dags att skrika högt! Att sluta jamsa med! Våga säga sanningen! Släppa ut besvikelserna och hopplösheten men också viljan till förändring! Mats Johansson vinner inga poäng genom att sopa problemen under mattan!
Tack Ylva m fl. Möjligen skulle du och andra som vågar ta bladet från munnen göra det internt istället. Rensa upp och komma ut med en kung, nej hellre en drottning, med nya, fräscha kläder!

Så till den interna, familjära poledancen då. Det är Vilda Wilma som står för den – vem annars!?

När familjen ser något särskilt bra på TV och riktar sin uppmärksamhet mot den – då blir det fart på Wilma! Hon klänger runt och sparkar vilt mot klöspelaren!

Rätt vad det är måste hon tvätta sig! ?? För att så småningom verka helt utslagen! Jag lovar – hon har rätt taktik! Det blir fullständigt omöjligt att koncentrera sig på TV-programmet! Vilda Wilma har gjort det igen – skaffat sig total uppmärksamhet! 😀

Mellan uppträdandena ger hon kompisen Curry en omgång – och han deltar snällt.

För övrigt blev det vinter igår! Snön la sig fint på gården för att idag ha utbytts mot snöblask. Vi tände tomtebloss och gav löften och uttryckte önskningar och förhoppningar på årets första dag.

Vardag igen. Se till att klä er rätt för här i Arboga smattrar regnet mot rutan. Kläderna gör mannen, sägs det, och en kejsare utan kläder är ingenting att ha.

Nytt år! Vi skriver 2012! Tänk att det redan gått tolv år sedan sekelskiftet!

Nu är nyårsafton avklarad. År 2011 läggs till handlingarna och vi tar spjärn för att kasta oss ut i ett nytt spännande år!
2012 ligger nu framför oss blank som en stilla skogssjö om sommaren! Vad ska hända? Hur kommer året att bli? En del händelser kan vi inte göra mycket åt men det finns en hel del vi kan välja själva.

Gårdagskvällen var vacker. Fotot är taget från Arboga Station.

Nicolaikyrkan i skymningen. Sen tog fyrverkerierna vid! Färgsprakande raketer går väl an – värre är det med alla knallskott. Och det börjades tidigt! Jag blir inte ett dugg förvånad när jag läser i dagens tidningar om många olyckor med nyårssmällare! Det låg i luften även i Arboga igår kväll.

”Fem svårt skadade av nyårsraketer”, läser jag i Svenskan. En 13-årig pojke fick benet nästan bortsprängt, skriver Kvällsposten och Expressen. Här i Västra Mälardalen skriver Magazin24 om flertalet bränder.

Men det var igår – nu är det en ny dag! Bloggaren firar det nya året som sig bör genom att hissa flaggan.
Samtidigt har ett ymnigt snöfall startat och de frusna kajorna snor åt sig av småfåglarnas mat i snålblåsten och snöyran. Det är dom väl unnat.

Men föresatserna då? Hur väljer du din inriktning för år 2012? Jag föreslår värme och omsorg som prioritet 1! Försöka bli en bättre människa. Göra gott. Svälja förtreten och låta udda vara jämt! Tiden är alldeles för kort för att ödslas bort på gnäll och sura miner. Du har dagen idag – var rädd om den – börja nu!

Jag kom att tänka på hur det är att vilja väl, att visa omsorg. Hur det känns inuti en när man gör gott – och varför det känns som det känns?
Dottern kom hem – trött och frusen efter nyårsfirande i Stockholm. Jag tänkte: – Hon vill nog ha varm choklad med vispgrädde och varma lussebullar! Och visst ville hon det! Vad kan kännas bättre än att bliv mottagen med värme både inuti och utanpå när man kommer hem?

Jag mådde så bra när jag fixade i ordning alltsammans till min dotter! Det blev varmt av lycka och tillfredsställelse inuti mig. – Så märkligt, tänkte jag. – Jag mår ju lika gott själv när jag gör gott för andra! Det blir som en följdeffekt!
Varför känns det så? Jo, antagligen för att jag själv varit med om samma sak. Mina föräldrar har gjort gott för mig, visat omsorg och värme, kärlek! Andra människor har också velat mig väl och fått mig att vilja göra samma sak.

Och är inte detta en jättebra dominoeffekt! Att må bra av att göra gott för andra så att de då mår gott och i sin tur gör gott för andra…

Den goda känslan kräver ingen kompensation, ingen motprestation. Man förväntar sig ingenting tillbaka, för handlingen i sig är lika välgörande för den som ger som den som får.

”- Det är saligare att giva än att taga”, sa även Jesus en gång. Oavsett om du är i behov av salighet eller ej så känns det helt riktigt och rätt att följa godhetens norm.

Gör gott och du mår gott och lyckliggör även andra!
Så enkelt!
Låt det bli starten för 2012!
Lycka till! 🙂

Bloggaren gillar grönt och tycker dessutom att man ska satsa på mera grönt på julbordet och mindre djurkadaver – men den här sortens gröna jul är inte riktigt vad hon tänkt sig. Grön gräsmatta och all snö borta… Så ser det ut idag i Arboga.

I DN läser jag att man i Blekinge kan plocka kantareller i skogen till julaftonsmiddagen!Märklig tid vi lever i.

Tur då att det fort blir mörkt här i Sverige så man inte ser den vintervita julens frånvaro! Så man kan pynta och mysa och tända stakar och ljus inomhus!

Igår kväll kläddes julgranen traditionsenligt!
Mitt nya julgranspynt skulle förstås sättas upp i granen! Den vackra, röda kulan från Gamla Stans Julmarknad i Stockholm – och den söta katten! Självklart ska bloggaren ha en katt i julgranen! En i form av julgranspynt är att föredra framför kattungar som klättrar uppför stammen – något hon också varit med om…

Med barnen hemma blev granen snart så här fin:

Nu önskar jag alla läsare en RIKTIGT GOD JUL! Var rädda om varandra och ta tillvara stunden.

Igår var alla ljusen tända i de fantastiska kristallkronorna i kommunfullmäktigesalen i Arboga rådhus.  Det var det sista mötet i kommunfullmäktige för året och det inleddes med glögg och pepparkaka men också med fantastiskt fin körsång av Arbogas Lucia med följe under ledning av Anna Ytterberg Nerman.

När jag satt där kände jag stor ödmjukhet. Jag kom att tänka på förra året då jag för första gången tog plats i kommunfullmäktige efter valet som förevarit. Miljöpartiet fick två mandat och därmed fick jag inta en plats som folkvald.
Smaka på ordet – Folkvald…
På Wikipedia läser jag så här om betydelsen av ordet: ”Folkvald är den som i ett demokratiskt samhälle väljs av enskilda myndig medborgare – att arbeta som behörig lagstiftare och kontrollmakt med politiska spörsmål.”

Jag kände då och jag kände igår – stor vördnad över att vara folkvald. Att människor valt just mig att föra deras talan. Visserligen hade vi i Miljöpartiet i Arboga gjort upp vår kandidatlista med numrerade platser från 1 och nedåt – men jag vet att jag fick många personkryss.
Jag tar mycket allvarligt på mitt uppdrag och försöker göra mitt allra bästa. Igår kom åter känslan av stor respekt för vårt demokratiska samhälle när Lucia sjöng så vackert och alla stearinljusen var tända i den stora salen där demokratin råder och genomförs.

Som folkvald vill jag föra Miljöpartiets talan naturligtvis och det viktigaste för mig är ”de små” i samhället. De som inte själva kan föra sin talan. Det gäller såväl barn som gamla och sjuka men också djur. Det finns många fler att värna om och jag försöker göra det jag kan för deras rättigheter.

Ni vet att jag är en stor djurvän och upprörs mycket över hur dumma, okänsliga människor behandlar djur. Igår skrev jag om julmaten och att alla borde tänka på vem de sticker kniven i på julbordet. Här är några reklambilder från gårdagens Bbl/AT:  Billig lövbiff    från Irland… ”Så långt 1500 kg räcker” – billig fläskfilé från Danmark…
Både Irland och Danmark är kända och uppmärksammade för dåliga djurförhållanden och för misshandel av djur i samband med slakt.
LÅT BLI ATT KÖPA DESSA VAROR! Ansträng er för att ta reda på varifrån kött och fläsk kommer! Låt det kosta lite, lite mera för att det djur som ändå bara lever för att ätas – behandlas väl!
Sådana här spörsmål upphör jag aldrig att kämpa för!

När vi ändå håller på visar jag den här skrattretande ”vinnarbilden”:   Denne man ”tog en dubbel i lördags” men jag förmodar att det är HÄSTEN som borde vara den som hyllas! Jag mår för övrigt illa när jag ser sådana här bilder! Stackars hästar! Och söker man via Google på han som nominerats till ”Årets tränare” så nog tusan hittar man skumrask! Det finns hur mycket skit som helst inom travsporten – läs HÄR och kom till Djurskyddet Sverige.

Ja, tänk så mycket det finns att reagera över – och agera för. Lite av det tänkte jag på när jag gick hem igår kväll i den mörka decemberkvällen. Förtroendet att vara folkvald och att därför också göra sin plikt för det mandat man fått.