Feel in the Blogg

Sista dagen på vår resa blev en het dag på många sätt. Bloggaren hade feber och temperaturen i Paris låg runt +32-33 grader. Men vi betade av de platser vi ville besöka och det gick jättebra.

Printemps – på Boulevard Haussmann är Paris shoppingcenter nummer ett! Där inne var det skönt och svalt men alldeles för dyrt för bloggaren. Människor (rika sådana) köade invid Chanel och de olika modedesigners som finns där och bara några stycken släpptes in i taget för att få göra sina dyra inköp.

Bloggaren besökte parfymavdelningen och blev ofrivilligt sprayad med doftande eau-de-cologne av en påpasslig expedit. Det var bara trevligt först tills jag senare upptäckte hur jag såg ut…
Sonen utbrast på Metron: ”- Oj, vad du är varm – det riktigt glittrar av svettpärlor i pannan på dig! ” Visst kände jag mig varm men inte så att det rann om mig. Jag tittade i fickspegeln och upptäckte att hela ansiktet glittrade. Snart såg jag att även händer och armar hade fint, fint glitter överallt.
Expediten på Printemps hade sprutat parfymerat glitter på mig. Kändes inte alls trevligt utan tvärtom ganska fräckt!

Efter att ha tagit oss förbi rader av gatuförsäljare som ville kränga klockor, armband och pikétröjor nådde vi Metron igen och tog tåget mot Place de Vosges!

Place des Vosges är ett torg på gränsen mellan 4:e och 3:e arrondissemanget, i Maraiskvarteren i Paris. Torget som omgärdas av 36 stycken tegelhus med skiffertak och mansardfönster byggdes 1615 för att hysa de tornerspel som ägde rum för att fira Ludvig XIII:s och Anna av Österrikes bröllop.
 Vid torget, som i guideböcker brukar kallas det mest romantiska torget i Paris, har flera kända personer bott: Madame de Sévigné, kardinal Richelieu och Victor Hugo. I nummer 6 ligger idag Musée Victor Hugo.

Därefter for vi till Jardin du Luxembourg för en paus. Det var flera som tänkt så denna varma dag och många hade slagit sig ner på gräsmattorna under de lummiga träden. Det såg väldigt trevligt ut, tyckte bloggaren. Detsamma tyckte inte den franska polisen som med visselpipor och ilskna tillrop tvingade upp människorna från gräset. Visst, det fanns bänkar – men vad gjorde väl det om folk vilade en stund på gräsmattan!? Men icke i Luxembourgträdgården i Paris!

Snart var allt ett minne blott… På Stockholms Central hann verkligheten ikapp oss. Med ombokningsbara biljetter försökte vi få byta till ett tidigare tåg hem. Men köerna var så långa så det var med nöd och näppe vi kunde byta. 7 minuter hade vi tillgodo när vi släpande, stapplande rusade in på perrong 4 för resan mot Arboga. Sittplatser hade vi turen att hitta i alla fall om dock inte bredvid varandra.
 Är det inte märkligt att det ska vara så ineffektivt på SJ! Det kostar extra att köpa en ombokningsbar tågbiljett men det tar sådan tid att få boka om att jag varit med om flera gånger att det tåg man ville boka om till hunnit gå. Och då talar jag inte om  korta tidsaspekter utan om 45 minuter till 1 timma. I dessa teknikens tidevarv borde det gå väldigt lätt och enkelt att byta avgångstid själv via en dataterminal eller mobilen.

Vi kom hem igen i alla fall och äventyret var slut.

Nu får man leva på minnen… Affischen från Montmartre.

Sniglarna – här i choklad!
Och turen upp i Tour Eiffel!

Alla bilder har jag ju kvar och i drömmarna är jag åter i Paris… Notre-Dame, favoriten!

Fransmännen var inte alls stroppiga och ovilliga att prata engelska såsom jag upplevde det på 70-talet. Tvärtom var det väldigt hjälpsamma. När vi virrade runt för att hitta Printemps till exempel och sen bad om hjälp – ändrade fransyskan sina egna planer och följde oss dit! 🙂

Minnen kan man vaska fram från lilla Arboga också. Just nu pågår minnesutbyten på en härlig sida på Facebook! Gruppen heter ”Du vet att du är från Arboga om….” Anslut dig gärna där och ta del av allas härliga minnen från 50-, 60-, 70-, 80-talet och framåt! Här en härlig bild jag hittat på Jan Olssons hemsida. ”Öhrman och Melander” på vänster sida och därefter ses Järnhandeln. Vänstertrafik är det så bilden är troligen från 50-talet med hänsyn också till flickornas klädsel.

Ha en fin onsdag! Vi ses igen!

27 mm regn i natt på min gård i Arboga. Ingenting mot Smålands skyfall och översvämningar. Dock får jag vatten på min kvarn (!) när jag åter ifrågasätter byggandet av bostäder vid åkanten i Arboga. Hur kan det vara rätt i tider som dessa? Och om de styrande i kommunen har belägg för att detta inte blir otroligt dyra och farliga bostäder på sikt – visa då upp en riskanalys.
Det räcker väl med att de döda är på väg ner i ån – jag talar om gravarna vid åkanten som är på väg ner i vattnet.

Glad är jag ändå idag att vi hann klippa syrenbersåer och häckar igår! Jag stötte på en riktig lönnmördare!! Här skämtar sonen till det i jakten på alla små och större lönnar som planterar sig själva överallt, till exempel mitt i en syrenberså!
Ja, jag erkänner – jag var själv en lönnmördare… Det finns gränser även för en gröngöling som jag vad gäller växtlighet.
I min lilla örtagård växer självsådd tall, björk, bok, lind och även en liten kornell ihop med självsådda vinbär. Tack för det fåglar, väder och vind. Men som sagt, det finns gränser.

Idag är jag nöjd att vi klarade av allt jobb igår och nu duschas gården ren och sval! 🙂

  Hyfsat rent möjligen men definitivt inte svalt var det i Paris den dagen vi begav oss till 18:e arrondissementet och Montmartre!
Vi skulle förstås besöka Sacré-Coeur! Montmartre är byggt på en 130 meter hög kulle och upp finns en känd bergbana byggd år 1900. Den såg vi först på väg ner…
Det var långa vindlande gator och gränder uppåt.
Och neråt!
En fastighetsägare verkade sakna gräsmatta och hade gjort så här fiffigt! Det växer gräs under glaset i trappsteget!

Men det var värt mödan av klättrande!

Sacré-Coeur.
Biktstol för den som hade något som tyngde samvetet. Bloggaren tänkte efter men avstod. Samvetet kändes rent och skönt. 🙂

Massor av turister i Montmartre och massor av försäljare förstås. Mer eller mindre självutnämnda konstnärer ville sälja sina verk.
Gallerier med affischer och bilder. Jag köpte en förstås. Även om den förmodligen finns att köpa i en butik nära mig här i Sverige eller via nätet så har jag i alla fall köpt min i Montmartre! 🙂

Det fanns macarons i Montmartre! 
En butik full av macarons!! Sonen var snäll och köpte med en hel burk full av macarons till lillasyster där hemma!

Det var +32 den här dagen och kvalmigt svettigt. Lägg sen till att bloggaren hade feber och dunderförkylning på gång då kan ni tänka er. Men med Ipren i kroppen och svalkande caféer gick allt bra. Visst ser han ut precis som en riktig fransman ska – vår kypare! 😉
Och svalkande glass hade han att bjuda på!
En trevlig amerikan erbjöd sig att fotografera!

Utsikten ner över Paris var fantastisk! Och det var lättare att vandra nedåt än uppåt.

Metron hem igen. Trötta men glada över besöket i det romantiskt mytomspunna Montmartre.

Kvalmigt som Paris var lilla Arboga igår men idag strilar regnet skönt ner och gör det lätt att andas! Och nu är det klippt – oss lönnmördare emellan! 🙂

 Är det fler än jag som upptäckt Arboga Tidnings förkärlek för Omsorgspartiets Carl-Erik Almskoug? Var och varannan dag dyker han upp i lokaltidningen.
 Ankdammsnytt på gång här, med andra ord! 😀

Media brukar ibland redovisa hur mycket och ofta olika toppolitiker ”syns” i tidningarna. Nu har ju inte jag räknat Almskougs nuna varje gång den dykt upp men jag tror säkert att han kommer upp i samma liga som styrande Olle!

Man kan undra vad det beror på? Jag har inget emot den ordentlige och timide Almskoug men man kan väl inte säga att han är den populäraste politikern lokalt. Inte om man ser till antalet röster i förra valet i alla fall. Omsorgspartiet ras var stort och det slutade med ett enda mandat.
Dock fick Almskoug och OPA en topplacering vad gäller nämnder – ordförande i Tekniska – och det var väl som ett tack för att han och lilla OPA i sista sekund räddade sossarna från det första nederlaget på hundra år – eller hur många år det nu är de suttit ohotade i Arboga. Centern hoppar ju  lite hit och dit och tack vare löfte om guld och gröna skogar till fladdrande C kunde Socialdemokraterna trygga valsegern ännu en gång 2010.

Så går det till i Ankdammen och kanske har de lokala skribenterna någon odefinierbar koppling till Almskoug eller så råkar han bara finnas på rätt plats vid rätt tillfälle – vad vet jag? Bloggaren undrar också lite hur Mats, Anders, Sandra och Christian, de förlorande politiska lagen, tar vänstervridningen i bladet?

Över till något helt annat! Mat i Paris!
Frukosten serverad! Och till croissanten en härlig bit Camembert!

Efter alla sevärdheter som bockas av dagtid är man hungrig på kvällen. Vi var på jakt efter sniglar! Och vad passar väl bättre då än att hoppa in på restaurangen ”A L’escargot d’or” på 8 boulevard Hôpital. Namnet betyder – ”Hos guldsnigeln!” Tyvärr visade det sig att där fanns inga sniglar att hämta namnet till trots…

Vi tog Metron till Place Monge istället! Här känner jag mig hemma!  Från det lilla torget har man utsikt mot målet:
Min favoritgata i Paris! Till höger om restaurangen La Fontaine syns ett litet smalt hotell – Comfort Inn. På det hotellet har jag bott två gånger och jag kan verkligen rekommendera det!

Så mysigt fransk omgivning! Och på den här restaurangen fann vi våra sniglar! Verkligt goda var dom! Och vi vann ett vad vi slagit! 🙂 Bakom mig uppträder några akrobater –
och till maten spelades franskt dragspel. Kan det bli bättre!?

Maten ja, sniglarna var ju bara förrätten! För bloggaren blev det sen en Sallad Nicoise – ska det vara franskt så ska det! Efterrätten var självklar! Creme Brulée! Precis den efterrätt som ”Amelie från Montmartre” älskar!

Paris är varmt i juni. Temperaturen steg över 30 grader och även kvällarna var varma. Då var det gott att svalka sig med en öl på kvällskvisten i vår franska våning . Gallia – ett utmärkt franskt öl! För den som föredrag alkoholfritt fanns ett bra alternativ: Champomme – jättegott! Mycket godare än Pommac hemma!

Avslutar dagens franska resa med en stol! De här stolarna fanns i vår lya. Funktionell och ovanligt vacker – eller hur!

Ibland funderar man lite på hur människor tänker och hur beslut tas. Är det verkligen ytterligare ett matställe som Arboga behöver?

I dagens lokala Arboga Tidning ser förstasidan ut så här: Sturestadens fastighetsbolag som snart äger hela Arboga ser möjligheter i Sätra. En av dessa möjligheter är en restaurang. !!??

Lilla Arboga svämmar över av pizzerior och det finns dessutom flera mer klassiska restauranger. Här om dagen skrev jag om de sex caféer som nu finns centralt i stan och i en blänkare i Magazin24 aviserar Café Hamnhjärtat på nytt att de ”snart” öppnar. Då blir det sju!
Ska vi äta och dricka ihjäl oss!?

Jag läste tidigare i lokalpressen om vad Arbogabor tycker om utbudet i stan och flera tyckte att här fanns allt utom möjligen en möbelaffär. Så varför inte satsa på något sådant ute i Sätra? En lämplig plats med utrymme att baxa in och ut möbler.  MIO kanske kan vara ett förslag eller någon annan som kan ta upp konkurrensen med IKEA i Västerås resp Örebro.

Eller varför inte en butik i Indiskas regi! Den butikskedjan har saker för hemmet såväl som kläder m.m.

När jag besökte Dollarstore ute i Sätra som öppnade för en tid sedan så tänkte jag:- Här finns en hel del – men vad fattas? Förutom Dollarstores utbud finns mat att äta – Dinners, Subway och McDonalds. Det finns bensin att tanka bilen med – så vad kan man locka med mera? En klädaffär, tänkte jag. Eller möbler. Men inte en restaurang! Det tänkte jag aldrig.

  Finns det någon plan för hur kommunen vill att Sätra ska utvecklas? Och i så fall – tar Utvecklingscentrum aktivt kontakt med lämpliga presumtiva etablerare?
Och hur får man besökare i Sätra att ta sig kilometrarna in till vår fina stad och utbudet där?

– Vi bygger gärna mer, säger Sturestadens VD. Jättebra, men se till att det är rätt verksamhet det byggs för så att företagen blir kvar. Inte slår igen på grund av konkurrens och vikande kundunderlag.
Nedanför reportaget om Sturestaden finns en notis om ytterligare ett matställe som öppnat – ute i Sätra…

Jag hoppas det här inte är det beslut som de ledande i kommunen nyligen slog sig för bröstet för att han klubbat igenom snabbare än snabbt. För det känns varken vågat eller sensationellt – i alla fall inte på något bra sätt.

Sol och sommar – midsommar imorgon! Varmt och skönt ute! Ta en dusch, hoppa i ett bad eller låt någon annan tvätta av dig värmen – precis som Wilma hjälper Curry på bilden nedan! 😀

Nu i sommartider när vi går lite mer lättklädda så är förmodligen chansen större för ficktjuven. En till synes vänlig gest – och plånboken är borta!

Genom en vän vet jag att igår utsattes en gammal man för en sådan ficktjuv i centrala Arboga. En kvinna bad om pengar till döva barn. Den vänlige mannen ville inte vara ogin i midsommartid utan gav kvinnan tjugo kronor. Som tack fick han en kram. Den kramen kostade honom tusen kronor! När han kom hem upptäckte han att han blivit bestulen.

Så sorgligt på flera vis. Hemskt att bli rånad! Men också förfärligt att sådana här tilltag ökar vår misstänksamhet. Vilket i sin tur betyder att människor som verkligen behöver hjälp kanske inte får det.

  Jag tänker på ett amerikanskt program jag brukar se i TV4Fakta – ”Överleva” – som handlar om människor som mirakulöst överlevt överfall och olyckshändelser. De berättar med egna ord om händelserna och det som slår mig är hur många medmänniskor som inte vågar hjälpa. Man vågar inte stanna bilen för en människa  i nöd. Vågar inte öppna dörren när en blodig, gråtande människa står utanför och bankar på. Misstänksamhet och oro som leder till katastrof många gånger. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.

Men tyvärr måste jag uppmana aningslösa människor att INTE öppna plånboken för tiggare i Arboga!
Tyvärr behöver alla vara på sin vakt för så här ser en del av en tidningssida ur Arboga Tidning ut idag: Sex olika notiser som alla handlar om brott och stölder i hus och källare men även vad gäller fordon.
Förmodligen inte unikt för Arboga  utan alla bör se om sitt hus och vakta sin börs!

Igår skrev jag om ogräs och en liten, liten del av det rensades bort igår. Oansenlig men rätt vacker med små blå blommor. Vildrosorna fick förstås stå kvar! Och regnmätaren åkte ut – nyinköp från Åsby i Hallstahammar! En regnmätare kan behövas för alla regnrekord som slås…

Efter gräsklippning och viss ogräsbekämpning blev det saft och kaka i bersån!

Vilda Wilma blev glad över att vi var ute och sträckte ut sig så här lång! 🙂 Medan Curry föredrog lillhusses säng för att ta tillvara alla tillfällen att vara nära honom.

Håll i plånboken alltså! Se upp för falska människor! Men njut också av solen! Tids nog fylls regnmätaren på…