Feel in the Blogg

Först vargen! När ska denna inkompetenta, absurda hantering av de svenska rovdjuren ta slut!? För nu är det dags igen – skyddsjakt på varg!

Dagens Arboga Tidning har detta på förstasidan: Det blev alltså inte mycket bättre sen vi blev av med Andreas Carlgren och istället fick Lena Ek som miljöminister. Men varför skulle det bli det? Samma regering – samma inställning! 🙁

  Naturvårdsverket, ett statligt verk under regeringen, har genom ett så kallat delegationsbeslut överlåtit ansvaret till länsstyrelserna för skyddsjakt på enskilda vargar. M a o ”high chaparall” råder i landet när länsstyrelserna själva, med hårda påtryckningar från jägarna, ska ta beslut. Så otroligt fegt och ansvarslöst av regeringen!

Så här står det på Wikipedia om Naturvårdsverket, citat: ”Naturvårdsverket är en svensk statlig förvaltningsmyndighet på miljöområdet och ska vara pådrivande och samlande i miljöarbetet. Verkets arbete ska syfta till att främja en hållbar utveckling med utgångspunkt i den ekologiska dimensionen.” Ha! Pyttsan!
Läs mer om Naturvårdsverket HÄR!

Vargen har alltså inte en chans! Så här säger ordförande i Västmanlands Jägareförbund Thorbjörn Larsson enligt Bbl/AT: Han anser, självklart, att 25 dödade vargar i Mellansverige inte räcker och säger så här: ”– Vi är absolut inte nöjda, det förbättrar inte situationen. ”Vi har stora problem i Västmanland och vill ta bort hela Skultuna-Västerfärneboreviret”. !!
Thorbjörn Larsson säger sig som mest kunna acceptera ett (1) vargrevir i länet. ”-Resten vill vi ta bort”.

När blir det skyddsjakt på jägare, tro? Nu menar jag naturligtvis inte att vi ska jaga rätt på gubbarna och mörda dom – men leta upp dom och ta ner dom på jorden! Se till att dom blir mindre styva i korken och lära dom lite om ballansen i naturen. Minska deras makt och deras sätt att skrämma upp folk för egen vinning.

Skandalöst att det ska råda en form av ”hela havet stormar” vad gäller svensk rovdjurspolitik. Finns det ingen vettig person på regeringsnivå som kan sätta foten i backen och få till ett seriöst, genomtänkt förslag vad gäller de svenska rovdjuren!

  Så här skriver Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, i Aftonbladet, citat: ”Ska vi tro den bild som vissa ger sken av så dödas tamdjur i en skrämmande takt. Människors liv i vargens närhet slås sönder. Det är en vilseledande beskrivning av ett fridlyst djur som svenskarna vill ha kvar och som är skyddat i internationell lag. Trots det rustar nu tusentals jägare åter för jakt.” Läs mer genom att klicka HÄR!

LÅT VARGEN LEVA!!

  Så till ADHD och den debatt som plötsligt blommat upp om medicinering eller inte. Förstå-sig-påare försöker få okunniga att tro att föräldrar med lätthet stoppar i sina barn piller. Självklart är det inte så! Det är med stor vånda man tar det steget men man gör det för sitt barns skull.
Andra vill få oss att tro att medicinen 1) är mycket farlig med förödande effekter i framtiden 2) är beroendeframkallande – d v s föräldrarna gör sina barn till narkomaner 3) är ett sätt att klara kunskapsintaget i en alltför stökig skola – d v s man tar medicin för skolans skull.

Alltihop är fel! Medicinen är beprövad sen relativt lång tid tillbaka, den ges i mikroskopiskt små doser i förhållande till vad en knarkare går igång på och barnen behöver det för sin egen skull – inte för skolans!

Sen är det så att medicinen inte har effekt på alla barn, men för de barn som får en förändring blir det ett otroligt lyft. Plötsligt kan de koncentrera sig, plötsligt får de en chans att ta in information och klara skolarbetet. Samtidigt klarar de bättre den sociala samvaron i klassen och skolan.

En kommentar på min blogg säger så här, citat: ”I vår skola har vi ett barn med diagnos ADHD, han är nu 11 år gammal. Terroriserat vår skola i 6 år genom att sparka, slåss med tillhyggen, spotta, kasta sten osv. För mig är det inte ok att mina eller andra barns säkerhet äventyras. Killen har och har haft assistent i 4 terminer men ingen bättring sker…i förra veckan slog han en förste klassare med bandyklubban…bakifrån… rakt över örat. Jag är helt med på att barn med speciella behov skall få den hjälp de behöver…prolemet är att hans mamma vill att han fortfarande skall gå i vanlig grundskola.”

  Det här säger väl en hel del. Hur mår den här 11-åriga killen som ”terroriserar” en hel skola? Vad får han för hjälp? Kanske medicin skulle få honom att klara såväl utbildning som umgänge med skolkamrater?
”problemet är att hans mamma vill att han fortfarande skall gå i en vanlig grundskola” står det i inlägget.
TACK för det – pojkens mamma! Hon kämpar för sitt barn och hans rätt att som alla andra få del av skollagen som säger att alla barn har rätt till en 9-årig grundskola. Det är skolan som brister här! Som på många andra ställen i landet.

Medicin kan hjälpa barn att klara skolan – också! Ett skolbarn har i sin dagliga verksamhet att ta till sig utbildning – medicinen gör att de får en möjlighet till det. Barnets problem kvarstår naturligtvis även på fritiden men där finns inte kraven från omgivningen på samma sätt.

Samtidigt krävs mycket bättre kunskaper från lärarhåll! Bättre skolor, mindre klasser, mer flexibel undervisning. Det är inte bara elever med ADHD som mår dåligt i den svenska skolan. Väldigt många skulle nog vilja ha en förändrad skola. Men – hur får man det när skola och omsorg är nedprioriterade områden. Det ska fungera – men för minsta möjliga penning!

Många viktiga ämnen i dagens blogg. Nu avslutar jag med lite flashbacks från min morgon.

Härligt att mötas av tre glada katter när man kommer upp! Man känner sig omtyckt liksom – även om det möjligen är maten dom är ute efter…
Och det blev en tulpanbukett igår på ”Tulpanens dag”! Även om jag tycker att den gamla också är vacker fortfarande: Julgranen skymtar i bakgrunden och den får stå kvar. Jag har inte hjärta att kasta ut en fin gran som fortfarande ”lever”. Den ska strax få sin dagliga dos vatten!

Dagens Arboga Tidning har lästs igenom och förutom ilskan över varghatet blev jag glad över den här lilla historian: ”Nästan alla deras drömmar har slagit in” står det om paret från Kurdistan.

På tal om invandrade människor så såg jag den här notisen i DN igår:   -Förlåt mig – nu generaliserar jag – men jag kan aldrig tänka mig att undersköterska på korttidsboendet i Båstad var invandrare. Av de människor jag träffat på inom äldrevården har de mest omtänksamma och respektfulla kommit från andra kulturer. Kulturer som känner respekt för åldrandet och vördar gamla. Där har vi mycket att lära!

Ha en fin dag fast det är måndag! Tänk lite längre än näsan räcker! Och – var rädda om er och om varandra!

I natt har jag haft märkliga drömmar. Om och om igen drömde jag om fängelser – livstidsdomar. Sorgsna människor bakom höga murar.

Till sist gick det inte att sova längre och jag började fundera istället där jag låg. Tänka, grubbla och kom fram till varför jag drömt som jag gjort. Jag är ju intresserad av drömtydning och inser att hjärnans hopkok speglar vår vardag på gott och ont. Det liv vi lever och de glädjeämnen och sorger vi möter.

Det är ju jag själv som fått livstidsstraffet! Jag själv som sliter mitt hår innanför gigantiska murar, omöjliga att ta sig igenom.

Jo, jag har försökt fly många gånger. Försökt förhandla med mina vakter till ingen nytta. De slår i sina böcker, hänvisar till paragrafer och skickar mig i bästa (läs: sämsta) fall vidare till någon myndighetsperson där jag omedelbart får kalla handen!

Att vara sjuk i vårt land är att vara paria. Ett land där bara unga, friska, barnlösa människor som orkar och vill jobba 180 % har något berättigande. Det finns många unga slitvargar, javisst – men, slitet har också ett slut. Kroppen och psyket säger till sist ifrån och under tiden fram till dess har du blivit sjukare och sjukare, mist sociala kontakter, vänner och kanske t o m familjen.

Det är då du får ditt straff för att du inte längre håller måttet! Du hamnar i ett omöjligt system där du som person inte har någon som helst betydelse. Det handlar bara om olika kassaflöden.

Samhällssystemet håller på att falla samman när livstidsstraff utmäts för de trötta som inte orkar. Vi har fått ett samhälle där systemen motarbetar varandra. Där den ena sidan inte godtar någon sjukskrivning förutom de som är relaterade till nära-döden. Och den andra försöker rädda det som räddas kan innan det är för sent!

Vi har fått ett samhälle där ALLA ska ut i jobb oavsett sjukdomstillstånd vilket gör att läkarna går samman för att hitta lösningar, hitta sätt att skriva sjukintyg som håller eftersom de förstår hur läget är för sina patienter. Det innebär fantasiintyg utan verklighetsförankring som i sin tur, i bästa fall (läs: sämsta), genererar total likgiltighet för en rehabilitering av en människa som faktiskt skulle kunna göra en hel del på arbetsmarknaden om hon eller han fick rätt utgångsläge.

Den här bilden hittade jag via Internet och Martin Mobergs blogg. Klicka HÄR för att komma dit.
Men det kunde lika gärna ha varit en sosse som sparkade ut folk. S var inte ett dugg bättre när de hade regeringsmakten!

På tal om sossar så läste jag DN idag igen – det är ju söndag. Gulligull med julmat i massor täcker framsidan –  för det är ju andra advent i dag gubevars. Men bläddrar man några sidor i tidningen som hinner verkligheten ifatt en!

Först det här: Bard låter en person från jorden anropa en rymdfarkost med orden: ” -Hittat ett nytt svart hål i vår galax, säger du! Sensation! Hur långt bort ligger det?”
Varvid svaret från rymden blir: ”-Tja, sisådär 120 mil från där ni står.”
Klicka HÄR för att komma till Satirarkivet och Magnus Bard!

På sidan 6 i DN hittar jag denna debattartikel, skriven av Tommy Möller, professor i statsvetenskap: ”S-krisen får återverkningar på den svenska demokratin”

Självklart! Det har jag ansett länge! Tack Tommy Möller för du med sakkunskap skriver det vi andra känner och tycker! Första delen i ingressen till artikeln lyder: ”Förlamad opposition. Socialdemokraternas kris är inte bara en intern angelägenhet. En vital demokrati förutsätter en stark opposition som granskar regeringen.” Klicka HÄR för att läsa hela debattartikeln!

Så! Nu har jag avreagerat mig! Jag har gjort upp med mina drömmar i natt. Nu kan jag njuta lite lugn en stund igen. En dag i taget…

Tack och lov för mina lugnande katter!
Dom ger lisa för en trasig själ och stillar nerver i dallring och protestvrål i det tysta som aldrig når fram.

  En och annan doftande hyacint så här andra söndagen i advent gör väl också sitt till för en återgång i harmoni…

  Måndag idag och det betyder att gårdagen bl.a. kunde ägnas åt tjockatjocka DN! Massor av läsning i lugn och ro – härligt. Lite klipp från tidningen kommer som vanligt.

Vad sägs om denna trevliga nyhet!? Efter Skanör med sina gäss och Arvidsjaur med ekorrarna kommer nu Hörby med övergångsställe för änder!
Sådant gillar bloggaren! När man tar djur och natur på allvar! Inser att det är vi människor som inkräktat på naturen med våra hus, vägar, bilar och industrier och därmed bör känna respekt och ansvar för dom undanträngda – djuren. Läs HÄR i DN.

Annat som är värt att tänka till på är det här:
”Ni har lagt ett stort mörker över min pappas sista veckor i livet”, skriver sonen Kritian Petri och berättar om vanvård i livets slutskede. Vanvård, respektlöshet och brist på empati – igen! Läs reportaget genom att klicka HÄR!

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård”, skriver Kristian Petri och utan att alls ta ifrån honom och hans far den uppmärksamhet som den här hemska berättelsen ska ha – kommer jag att tänka på några andra i samhället som också utsätts för total respektlöshet.

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård” – kan också beskriva en mängd hårt arbetande människor som slitits ut. Nedbrutna av ett icke-fungerande samhällssystem där bara unga, friska, barnlösa 180 %-are gäller – kastas människor på sophögen när de inte längre orkar. Sakta men säkert bryts de ner genom förtal, diskriminering, trakasserier från de myndigheter som genom regeringen satts att ansvara för de sjukskrivna.

Vanvård av människor som mycket väl skulle kunna komma tillbaka i arbete om möjligheten fanns. Om rehabilitering och människovärde var ord som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kände till och inte just vanvård som idag. Vanvård där specialistläkares ord väger lätt när Försäkringskassan tar beslut och ingen som helst flexibilitet eller anpassning till olika människors förutsättningar finns med i regelboken från regeringen.

Vanvård in i döden är det som gäller för det Sverige som kallar sig välfärdsland där bara unga, friska människor med rätt efternamn har ett berättigande.

En annan som ser döden i vitögat är den här mannen: Muammar Khadaffis son, den 39-årige Saif al-Islam som nu tillfångatagits. Jag har ingen som helst förbarmande över vare sig honom eller hans far men när jag ser fotot från DN undrar jag: – Vad tänker han på bilden? Fejkar han eller är det uppriktighet jag ser i hans ögon? Ser jag fasansfull rädsla? Vad känner han? Ångrar han sig? Tror han på någon framtid? Och – vad kommer att hända honom nu? Ska han skändas och dödas som sin far eller får han en rättvis rättegång? Vad tror han själv?

Över till något helt annat, som det heter.
På en topp-5-lista rankar en journalist i DN denna bok. ”Rosa den farliga färgen” av Fanny Ambjörnsson.
Boken är utgiven på Ordfronts förlag och så här står det på Ordfronts hemsida om boken:

”Färgen rosa väcker känslor, både av avsmak, obehag och avsky, men också av begär, vällust och välbehag. Rosa uppfattas sällan som helt neutralt. Förmodligen för att det är den enda färgen i färgskalen som är entydigt könskodad. Rosa har med kvinnor att göra. I de större klädkedjornas barnklädesavdelningar kan man lokalisera könsuppdelning enbart genom att leta sig fram till den rosa avdelningen.
Intressant nog är det rosa man ofta ser som symbol i olika feministiska sammanhang.  Feministiskt initiativ valde mörkrosa som sin partifärg och vissa queeraktivister använder sig av rosa som motstånd.”

Visst är det intressant!   Hur en enda färg kan vara så otroligt laddad!
Läs mer HÄR på Ordfronts förlag.

Bokrecension – ”Denna dödens kropp” av Elizabeth George.
Dessa 700 sidor skulle man lätt ha kunnat läsa rakt av om inte behovet av sömn gjort sig påmint. Thomas Lynley är tillbaka efter sin hustrus tragiska bortgång. Det känns väldigt tryggt och bra. Oroande är däremot att en viss Isabelle Ardery dyker upp som chef på prov för mordroteln. Hon är en osympatisk bitch som dricker för mycket men som ändå får Lynley att glömma hustrun Helen för att snart gå i säng med Ardery. Han har dessutom mage att förorda Ardery för platsen som chef. Alltmedan Barbara Havers tack och lov går sina egna vägar och ser till att det minst sagt kluriga mordfallet löses. Mordgåtan sträcker sig över lång tid och den är gränslöst spännande. Elizabeth George har gjort det igen! Det enda man blir ledsen över är att boken tar slut och att man förmodligen får vänta rätt lång tid på nästa utveckling vad gäller kommissarie Lynley och hans gäng.

”Slut för idag – tack för idag”, som min gamla lärare sa i småskolan!

Igår firades för första gången ”Alla krossade hjärtans dag” i Stockholm! Från Sergels Torg släpptes vita ballonger upp, symboliserande hjärtekrossarna som man vill släppa taget om och lämna bakom sig! Lite kul idé, tycker jag. Iväg med dom bara! 😀

Andra klipp från DN igår. En värmande julklapp till den frusne kanske och för den fiffige givaren att ta efter: I Kina drar man rör från vedspisen in under sängen och får på det viset hjälp mot frusna nätter! Klicka HÄR för att läsa mer!

Mindre trevlig är den här artikeln som upprörde bloggaren enormt! Bra dock att förhållandena uppmärksammats stort. Vad har vi för samhälle egentligen? Är det välfärd att vanvårda sina gamla? Nej, det finns massor av brister i det Sverige som några kallar välfärdsland!

För övrigt har bloggaren på morgonen läst en makalös insändare ihoppetad av ett gäng Centerpartister i Västmaland. Den var så dålig att det per omgående gick iväg ett insändarsvar till Bbl/AT! Möjligen blir det en polisanmälan också.

Far firades igår och han är pigg och kry och slipper därmed vanvårdandets konsekvenser. Å andra sidan lär han aldrig någonsin bli drabbad med en dotter som hans! Far bjöd på smörgåstårta dagen till ära och berättade händelser ur sitt rika liv. Underbart!

Underbar var inte morgonen för bloggarens del om man betänker att det var nollgradigt och jag hade fel skor som jag halkade runt i och inte tillräckligt varma ytterkläder. Men desto mer underbar var gryningen! Se själva! Utsikt från Glasblåsargården.

S:t Nicolai kyrka:

Centrumleden: Utsikt mot Stureparken:

Jag avslutar bloggen idag åter med en bild från avsked vid tåg…

11/11-11 ett magiskt datum eller en vanlig fredag? Både ock kanske.

Bloggaren som gillar att ta tillvara tillfällen tycker att man bör uppmärksamma detta unika datum på något vis – och många gör det!   Förlovningar kommer att ske under dagen och många har bokat in bröllop! Två par, bekanta till mig, gifter sig idag! Bength får sin älskade till maka och Sanna har hittat den hon vill gifta sig med och slår till denna dag! GRATTIS!!

Råkade man bli född den här dagen så tycker jag man ska fira ordentligt idag! Fyller man dessutom jämna år – ja, då blir det fest! En som ska fira ordentligt är min vän Lotten! Teckningen är ur Expressen 10 september 2006 då Mats Olsson berättade varför han skulle rösta på Fi – Feministiskt initiativ och en av anledningarna var Lotten. Han skriver om det i artikeln – klicka HÄR för att komma dit!  GRATTIS LOTTEN!!

Har man nu varken födelsedag eller anledning att vare sig förlova sig eller gifta sig vad gör man då? Jo, man kan ge löften av andra slag! T.ex. att aldrig acceptera girighet! Att se till att godhet vinner i längden! Att reagera på Carema och andra profitföretag som tjänar pengar på att vanvårda!

På TV4-Nyheterna igår kunde man höra om hur Carema m fl vårdföretag tjänar många miljoner på gamla och sjuka! Idag läser vi i alla tidningar om hur gamla får sitta med våta blöjor hur länge som helst för att företaget ska spara! 🙁 Man väger blöjorna för att se om de kan användas ett tag till – för att tjäna pengar! Pengar där övervinsterna går till ledningen på konton i skatteparadis! SKAMLIGT är bara förnamnet. Naturligtvis är detta HELT OACCEPTABELT!

Så 11/11-11 kan bli en dag då du reagerar på t ex detta! Klicka HÄR för att klaga till Carema!

  Låt gamla människor känna att de inte är ensamma!
I dagens lokalblad hittar jag denna annons: Röda Korset berättar om hur människor via organisationen ideellt ser till att gamla och ensamma får besök. Ideellt, ja…men det är inte länge sedan Röda Korset också var ute i rejält blåsväder med bedrägeriskandaler och annat. Klicka HÄR för att höra via Sveriges Radio.

Så vem ska man tro på? Vem är god på riktigt utan dollartecken för ögonen? Ja, det får man tyvärr försöka lista ut själv. Sen kan man också hoppas att sektliknande organisationer reagerar och protesterar när den egna ledningen far med lögner och skor sig. Därför blev jag särskilt glad över en insändare i gårdagens Bbl/AT. Den här: ”Lilla S-gruppen, Arboga” tycker att Håkan Juholt förbrukat sitt förtroende. Tack för det! Det verkar trovärdigt i mina öron och hedrar gruppen!

Jaha, hur ska bloggaren själv fira denna dag? Jo, genom att köra grönt! Fast tyvärr högst tillfälligt. Grön bil har jag inte råd med men då får apostlahästarna och SJ sköta transporten.

Sen ska jag lyssna på cd-skivan med Glenn Miller som kom igår och bjuda upp katten Felix till dans i brist på kavaljer! 🙂

Njut dagen – 111111!