Feel in the Blogg

Nej, idag tog jag apostlahästarna som vanligt och inte cykeln – men mer om cyklande mot slutet…
Jag måste åter förära er lite fler bilder från samma gamla vanliga promenadrunda men tänk så vyerna ändras beroende på vädret och vilka man möter!

Grannflickan med kompis på väg till skolan. Bloggarens gamla vanliga promenad alltså…
Gillbergs stod i vägen! Killen från Gillbergs Miljöfrakt spolade området där jag gick men upphörde snällt när jag passerade.

Vy från ”cykelbron” åt öst: Och åt andra hållet: Molnen gör bilderna mer dramatiska.
Här kommer fler:
Den här bilden tycker jag är särskilt vacker: Den dramatiska himlen i blå toner, det blåa vattnet och de blå husen på andra sidan.

Vad vore Arboga utan sin å!

Årensningen är i gång igen.
Ut på vattnet:

På kajkanten pågick morgontvätten!

Uppe på Herrgårdsbron såg jag detta: ”Norsylingen på lördag”! Då kommer det att vara fullt med folk här nedanför Herrgårdsbron: I dagens Arboga Tidning kan du läsa mer om evenemanget som alltså är nu på lördag med start klockan 10! Klicka HÄR för att komma till Bbl/AT där du också kan läsa om en udda stöld.
Någon har brutit sig in i ett hus i Västra Skedvi  för att stjäla en uppstoppad prärievarg!! Det verkar knappt finnas några gränser för varghatet kan det tyckas. Alla vargar – levande som döda – ska bort från länet. 😉 Läs mer HÄR!
Här en bild på en levande prärievarg/koyote:

I dagens blad läste jag annat om vargar i länet: Så kan det också gå!

Jag tycker jägare som blir skogstokiga av vargar är ute och cyklar.
Cykla kan man göra om man har en sådan. Någon blev av med sin damtralla förra året för den här cykeln har stått i närheten av bloggarens hem i snart ett års tid. Fastkedjad och så till den milda grad att flera som försökt få loss den med alla möjliga och omöjliga tillhyggen gått bet. Så känner någon igen sin cykel – och har nyckeln till låset – kom och hämta den!

 Ute och cykla kan man alltså vara både bokstavligen och bildligt. Något som gör bloggaren ledsen ibland, arg ibland men mestadels uppgiven är alla som av olika anledningar har ”lösningen” för människor med ADHD och andra egenskaper. Och då menar jag icke-vetenskapliga lösningar, ibland rena geschäft.

Anledningarna kan vara av ren godhet. Att vilja väl men inte förstå ett dugg. Det kan också handla om pengar. Här om dagen såg jag detta på en Internetsida:
”Har du funderat på varför barn är livligare än de varit och varför antalet ”bokstavsprognoser” ökat starkt de senaste åren? Kanske svaret finns i en teori om att de barn som fötts sedan mitten av 90-talet har ett mer utvecklat medvetande än tidigare generationer. Vi förstår dem helt enkelt inte.
Barbro Sol Bronsberg kommer till Köping den 25/4 kl 18-21 och har en föreläsning om indigo- och kristallbarn.”

En föreläsning om att förstå sig på ”bokstavsdiagnoser”. Jag kontaktade förstås några av de inblandade och det visade sig att någon saknade rätt mycket av information runt de aktuella diagnoserna medan en annan ville att vi skulle betrakta auror och behandla vissa auror mer varsamt.
Bloggaren funderar på om det möjligen kan kännas mysigare att ha ett litet ”kristallbarn” än en ”stökig unge”.

  Samma dag fick jag ett brev med e-posten, det här:

Jag kommer till Köping den 17 april och föreläser om ”Den borttappade diagnosen”, npf och då framförallt add. Är ni intresserade av finnas där med ett bokbord så är ni hjärtligt välkomna. Hör av dig i så fall till mig så får vi prata mer. 

Ett sammelsurium av föreläsningar och åsikter – och snart, här i Köping!
Det finns också idéer om att TV-tittande ger ADHD liksom för mycket datoranvändande. Socker och godis ger ADHD, säger några – medan andra skyller på föräldrars dåliga uppfostran.
Hur ska människor veta? Förstå? Kunna hjälpa? När det sköljer över mängder av information – några riktiga, andra tvivelaktiga. 

Jag anser mig ha en del erfarenhet av ADHD, ADD och Aspergers syndrom och jag värjer mig för alla dumheter som marknadsförs – av dumsnällhet eller av girighet.
För de som verkligen vill ha information gå in på Riksförbundet Attentions hemsida genom att klicka HÄR! Där kan du ta del av projektarbeten och utbildningar.
Autism- och Aspergersförbundet är en annan organisation jag rekommenderar. Klicka HÄR för att komma till den.

Gå inte på allt! Tro gott men var selektiv. Inse också att det inte finns någon ”normalmall” som människor ska tillhöra. Respektera varandra som vi är!

Nog cyklat, förlåt bloggat, för idag! 😉

Ja, så är det – 3 april och -6,4 på morgonen. Inget konstigt med det. Det kallas aprilväder! 🙂 Gilla’t eller inte.

Något som bloggaren absolut inte gillar är diskriminering! Det förekommer tyvärr rätt ofta även i vårt s k välfärdsland. Igår reagerade jag starkt på Köpings Socialtjänst och idag finns insändare med i Bärgslagsbladet/Arboga Tidning: Har du inte tidningen och vill läsa – gå in på Bbl/AT:s hemsida så hittar du insändaren HÄR!

Visst måste vi väl kunna kräva lite mer av människor som ska arbeta med just funktionshinder! Samtidigt vet jag att det verkligen inte är självklart. Jag har erfarenhet av läkare inom psykiatrin som inte vetat särskilt mycket om vare sig Aspergers syndrom eller ADHD. 
Ännu sämre har det varit med skolpersonalen… Men med upplysning och med protester mot illa behandling kan vi ändra på detta.
Nu hoppas jag verkligen att de personer med psykiska funktionshinder i Köping som blivit snuvade på sommarjobben får en andra chans. Det ska de bara ha!

  Tänk om vi alla kunde ha lite mer fördragsamhet med varandra. Inte vara så rädda för det okända och kanske annorlunda. Då kunde alla i lugn och ro njuta få njuta av en kall men vacker aprilmorgon.

Utsikt från fönstret. Solen på väg upp.

Jag var åter ut på morgonen med mera frön till fågelautomaten för nu behöver småfåglarna hjälp. Då fick jag fler fina soluppgångsbilder.
Så vackert! När jag sen för första gången i år fick höra underbara koltrastens trollska sång – ja, då var det magiskt, himmelskt.
Vill du höra koltrasten? Jag hittade flera länkar på Youtube – HÄR är en.

När kaffet intogs steg solen och fick Glasblåsargårdens syrener att glöda.
Snart lyste solen också upp väggen på grannhuset.

Dagen gryr.
Visst är det gott att leva.

  Totalt ställs omkring 55 000 cancerdiagnoser varje år i Sverige. Av dessa är mer än 7 000 bröstcancerdiagnoser.
Omkring en fjärdedel av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, som därmed är kvinnans vanligaste cancersjukdom. Mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje dag.

Landstingen/regionerna inbjuder alla kvinnor mellan 40 och 74 år mammografiscreening. Kvinnorna bjuds in till mammografi med 18–24 månaders mellanrum.

Alla kvinnor som får en kallelse till mammografi bör hörsamma den! Mammografi räddar liv! Gå in HÄR för att läsa om mammografi på Cancerfondens hemsida – och HÄR om bröstcancer.

  Bloggaren tycker att män borde uppmärksammas också vad gäller prostatacancer.
Så här läser jag om den cancerformen på Cancerfondens hemsida: ”Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform. Närmare 10 000 diagnoser ställdes år 2010. Sjukdomen drabbar framför allt äldre män – hälften är över 70 år och ett fåtal är under 40 vid diagnos.” 

Med ett enkelt blodprov ur armvecket – ett s k PSA-test kan man få veta hur prostatan mår.

Prostatacancer är lömskt. En man kan bära på cancerformen i flera år utan att märka av något. När symptomen uppstår kan det vara för sent.
Så varför inte kalla alla män från 40 år och uppåt för ett enkel blodprov? På samma sätt som kvinnor kallas till mammografi.
Läs mer om Prostatacancer HÄR och om PSA-test HÄR!

Nu över till djur och natur.  Kajor är ett fågelsläkte som av någon anledning är allmänt hatade. Själv gillar jag dessa kloka fåglar. Ni vet väl att kråkfåglar är särskilt intelligenta? Klicka HÄR för ett radioinslag i P1 om kloka kråkfåglar!

Bloggaren gillar kajorna! De städar duktigt upp efter de glupska småfåglarna som sprätter frön ur fågelautomaten lite hur som helst!

  Rätt som det är kommer det upprörd e-post och ilskna meddelanden om att bensinpriset ökar. -Och? säger jag då.
Oljan kommer att ta slut – det vet vi alla – så varför inte börja tänka lite mer på alternativa energikällor innan vi står där en dag?
Naturskyddsföreningen har en faktasida som ser ut så här:

Här är några faktarutor uppförstorade: 160 000 liter råolja i sekunden!! Fruktansvärt! Då borde ingen gnälla över bensinpris på 16, 18 eller över 20 kr litern!

Sluta sticka huvudet i sanden som en struts! Slit av dig skygglapparna!  Ta in information och agera istället! Naturskyddsföreningen hittar du HÄR! Och Miljöpartiet HÄR!

Och här en annan faktaruta: Vad gör vi med vårt fina jordklot??

Tänk till och ta tillvara!

Tid går fort! Som ung tycker man sig ha hur mycket liv kvar som helst
– då när timglaset är fullt… Men på något märkligt sätt går tiden snabbare ju äldre vi blir. Snart är våra livs timglas inte mer än så här…
På väg att rinna ut… Inte många år, månader eller dagar kvar…

Vi vet heller inte hur lång vår uppmätta tid är… Några som fick sina timglas krossade var två små barn i Arboga för fyra år sedan.
Igår mindes vi särskilt Max och Saga. På kvällen tände jag ljus i min speciella stjärna till barnens ära.

Men om exempelvis en liten flicka får ett normallångt liv
– hur behandlas hon mot slutet? Ett efterlängtat barn lekte sorglöst i sin barndom.
Växte upp – blev en ung kvinna och så småningom en duktig kontorschef, älskad maka och mor.
Men tiden går och tidens tand gnager. Vem ser den där lilla flickan eller den unga kvinnan, makan och mamman på ålderns höst? Vem respekterar henne och högaktar henne som den person hon var – men också är?

Ibland tänker jag att på våra servicehus och äldreboenden borde det finnas en portfolio för var och en av de gamla!
En mapp med bilder på kvinnan eller mannen som ligger där skröplig, orkeslös och trött. För att återfå respekten! För att se människan bakom det skrynkliga höljet! För att se en ung själ i en åldrad kropp.

Dikten nedan fann jag via en vän på Facebook och jag publicerar den här. Jag vet inte vem som skrivit den.
Fotografierna ovan har ingenting med dagens text att göra. D v s den lilla flickan som blivit ung och sen gammal har all respekt fortfarande.

Dikten är skriven av en kvinna, som inte såg ut att
intressera sig för omgivningen utan bara satt och stirrade ut genom fönstret
på Servicehuset där hon bodde. När hon var död ,
fann man denna dikt bland hennes papper.

Vad ser ni systrar.

        Vad ser ni systrar, vad ser ni säj.

Förklara vad ni ser när ni ser på mej.

En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,

Osäker om vanor, med frånvarande blick.

Som spiller ut maten och inte ger svar

 när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.

Som inte ser ut att märka vad ni gör

Och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.

Som viljelöst låter er göra hur ni vill,

Med matning och tvättning och allt som hör till.

Är det så ni tänker när ni ser mej säj?

Öppna ögonen systrar, titta närmare på mej.

Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still.

Som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårs barn med en far och en mor,

Som älskar mej och min syster och bror.

En sextonårs flicka smäcker och grann,

Med drömmar att snart få möta en man.

En brud nästan tjugo – mitt hjärta slår volt,

Vid minnet av löften jag givit och hållit.

Vid tjugofem- nu har jag mina egna små

Som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort

Och hjälper varandra i smått och stort.

Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,

Men maken är kvar och glädjen är ej slut.

Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,

åter har vi småttingar min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mej, min make är död,

Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.

De mina har nog med att ordna med sitt,

Men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig

Får den en att verka en aning tokig.

Nu är jag bara en gammal kvinna,

Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.

Jag minns min glädje, jag minns min smärta.

Och jag älskar och lever om livet på nytt.

Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt

Och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om ni öppnar era ögon, systrar, så ser ni ej

Bara en knarrig gammal gumma.

 Kom närmare, se Mej.

Dagens Samhälle är en bra tidning, tycker bloggaren. Alltid på hugget levererar tidningen nyheter och artiklar en gång i veckan – så ock denna vecka. Lite plock blir det därför idag från detta magasin.

  Bl.a. finns en liten tävling som går ut på att para ihop rätt slogan med rätt kommun. Nej, ”Plats för inspiration” och Arboga fanns inte med – men en hel del andra märkliga för att inte säga dåliga associationer till kommunerna i fråga.

Svaren fanns längre bak i tidningen och jag kan ju säga att jag nästan inte fick ett enda rätt! Se här:

”Stor, vacker och sportig” – ??? (Det är Torsby!) ”Vägkorset mitt i Skåne” (Höör!)
Den här då: ”En promille kan inte ha fel” (!!??) Här avses Vingåker!
”Folklighet” – är detsamma som Bromölla och ”Snö, mörker, kyla och avskildhet” ska locka till Arvidsjaur…

Kompiskommunen Köping finns med och där sägs slogan vara ”Rikare på fantasi, laganda och drivkraft”. Har jag aldrig hört talas om! Och det finns heller inte på Köpings kommuns hemsida.
Hallstahammar sägs gå under benämningen ”Nära till allt” – något de tydligen delar med Åstorp i Skåne fast på den senares hemsida heter det ”Där natur och kultur möts”…

Tja, jag vet inte om Dagens Samhälle är helt uppdaterad eller om kommunerna byter slogan som andra byter skjorta – kanske är det både ock. Det spelar dock ingen roll hur kommunerna än anstränger sig – gamla smek/öknamn lever kvar – och frågan är väl om det inte är viktigare att inrikta sig på kommunens skötsel, hur människor trivs – än att fixa med konstiga slogans.
”Kommer efter som Arboga öl”!

Nej, dessa slogans gör mig varken intresserad av att besöka Forshaga eller Hallsta – detsamma gäller för övrigt Estepona, fast av en helt annan orsak. Den här: ”Möt mig i Estepona” ber Åke Edwardson och du bör svara: – Nej tack, jag avstår.
Åke Edwardson har INTE gjort det igen! Saknaden bara fortsätter efter kommissarie Erik Winter när man läst detta försök till något nytt från författarens sida.
Jag fann boken seg och tråkig för att inte säga lätt verklighetsfrämmande. Fast det gäller väl alla deckare och thrillers kanske?
Dessutom har boken en trist språkstil som gör det ännu mer jobbigt att ta sig igenom den.

Ett exempel från kapitel 12: ”Fyra små flickor går snabbt över en skolgård. Det är en mulen dag, en mörknande dag. Det är höstens första dag. Det är nya färger i träden. Träden börjar bli så fina. Flickorna tog med sig nyfallna lönnlöv hem i går och visade mamma.”

Så där korthugget och uppstaplat kan väcka intresse, göra saker och ting andlöst spännande – som någon jagad som berättar med andan i halsen! Men inte hela tiden – boken igenom! Då blir det bara tjatigt och tråkigt och mister en eventuellt förväntad effekt.

Handlingen då? Ja, jag vet inte riktigt vad det handlar om? Eller vad som hände? Hur det började och om det har slutat? M a o – inget bra betyg för Åke Edwardson denna gång.

Så Estepona avstår jag från – i alla fall ihop med Åke Edwardson. Men en semestertripp till orten nedanför Marbella i södra Spanien kanske vore något? Vem vet?

Tillbaka till Dagens Samhälle och några fler klipp som ni kan få del av. Handlar om friskolorna… Jag anser att det stora antalet friskolor beror på den urusla kommunala skola som erbjuds dagens elever. Inte usel på ett fåtal ställen möjligen – men på det stora hela. Friskolor = pengar = profit = inte bra!

Mer att fundera på! Inga ytterligare kommentarer från bloggaren.

Slutligen konstaterar Dagens Samhälle att media drabbats av svår trauma! 

Fredagen är här och ni märker väl hur mycket ljusare det blivit! Trots kylan talar fågelkvittret utanför om att våren faktiskt finns där borta, strax om hörnet! Underbart!

Att vakna varje morgon och möta tre älskade katter är också underbart! Felix var på språng direkt – på väg mot vattenskålen i fönstret. Han vill ju ha sitt vatten serverat på de mest udda ställen… Sen var det Vilda Wilma som yrvaket satte sig upp på gamla soffan!
Och slutligen Curry – sömnig på dotterns säng.
– God morgon, sa dom till mig, var och en på sitt sätt.

Morgonen flyr iväg snabbt och dagen är här. Lika snabbt som när Vilda Wilma går från morgonsömnig till vild! Med andra ord – med blixtens hastighet! 🙂