Feel in the Blogg

Ni som läst min blogg tidigare vet att jag är en engagerad person. En person med åsikter och som reagerar både på positiva och negativa händelser. Många av reaktionerna hamnar sen här på bloggen, en del i insändare (om de tillåts publiceras…).

Magazin24 skrev om något trevligt i onsdags! ”Guldfesten” i Köping med Let´s Dance-stuk där paren är politiker och näringsidkare.
Visst vore det kul med något liknande i Arboga! Moderaternas Mats Öhgren och Arboga Medeltids Siv Antonsson?  Göran Sjölin, fastighetsmäklare och sossarnas Ingrid Noord-Silversten? Och varför inte Kristdemokraternas Jonas Stenzelius med tatueraren Malin Carper?

Dagens Samhälle kommer varje torsdag och det är en tidning jag inte missar! Tidningens Mats Edman om ”volontärerna”  inom vården: ”60 000 kvinnor arbetar redan utan lön i välfärden”.

Miljöpartiet har medvind vad gäller opinionssiffrorna och det kanske beror på att de talar sanning. Berör det som är viktigt och som inget annat parti varken vill eller vågar ta i riktigt.  Kortare arbetstid har till och med försvunnit från fackens agenda – trots att medlemmarna anser att det är en av de viktigaste frågorna. Gäller till exempel min egen fackförening Unionen.
Heja Miljöpartiet!

Gnälla vill jag göra på de filmer om Arboga som görs av Larz-Thure Ljungdahl. Han är tydligen maktfullkomlig han också som en del andra potentater.
Jag har skrivit två brev till honom och framfört förslag på personer som skulle kunna berätta om gamla tiders Arboga i hans filmer- medan de fortfarande är  i livet… Inget svar.
Jag hade Erik Werner och Börje Sturk som förslag att prata om gamla tiders CVA. Jag har inte vidtalat dessa – det var bara en idé från mig.
Många av de personer som kunnat berätta lever tyvärr inte, bland annat min vän Gunnel Rydeborg. 

Sen hade jag en idé om leverantören av världens bästa borrmaskiner en gång i tiden – Arboga Maskiner.   Fast det kanske inte passade galoscherna när det var min egen pappa jag föreslog som berättare. Men det är en fröjd att lyssna på pappas goda minne från allt som hände en gång i tiden i detta världskända företag placerat i lilla Arboga. Nisse Brodin var inblandad i några av affärerna bland annat!

Men, som sagt, inte ens ett kort svar har jag fått från den forne Arbogasonen Ljungdahl. Det är över ett halvår sedan jag skrev och så mycket borde han vill inte ha att göra att det ska gå nästan sju månader för att få svar…
Men det kanske har gått troll i mina idéer. Arboga Minne nappade inte heller på förslagen. Jo, flera av styrelseledamöterna men sen hände ingenting.

Glad är jag och vargen över att det inte blir någon licensjakt i år! Det var pinsamt att i TV höra en av jägarna i Västmanland beklaga sig över detta. Åter togs rivna tamdjur upp och att hundar blir angripna vid jakt.
Ändå har regeringen mer än fördubblat ersättningen till tamdjursägarna för uppsättning av rovdjursstängsel. Se HÄR!
Dessutom har vargstammen minskat – inte ökat under det senaste året. Ett rovdjur som är utrotningshotat.

Nu behöver man inte kallas ”pissed off” för att framföra sina åsikter.

Det handlar ju om diskussioner och meningsutbyten. 🙂 

Tvättstugor hör till de mest infekterade samtalsämnena som finns… Dottern berättade om hur en lapp i hennes tvättstuga ilsket klagade på att någon helt sonika slängt hennes barns kläder – som antagligen glömts kvar i tvättmaskinen…
Här om dagen satt en ny lapp uppe – denna gång på ytterdörren till fastigheten: För den som inte kan läsa:

”Kära granne.
Jag hade en gång i tiden en favoritlåt – Fix you, av Coldplay.
Men det var så länge sen, så länge sen.
Efter dagar av totalt sönderspelande är favoritlåten ett minne blott.
Tack så hemskt lite
för att någon i huset har taget begreppet upprepning till en helt ny nivå!!
En f d Coldplayfan.
Och dessa höjningar upp och ner. Gud!”

Vet du inte vilka Coldplay är – så här ser de ut:  Och HÄR kan du lyssna på den ”sönderspelade favoritlåten”.

När vi nu ändå är inne lite på pissedoffområdet publicerar jag en av alla roliga bilder man kan hitta på nätet:

Vill man odla detta med pissed off lite och se till att agera tvärt emot vad gäller det mesta – är det här en bok som rekommenderas:
”Lilla destruktionsboken” där man får tips om allt som kan reta upp maken/makan, grannen, chefen på jobbet o.s.v.

Nu har jag framfört nog med åsikter och prat för idag. Dags för det dagliga utomhusjobbet!

Grattis Valfrid och Manfred – namnsdagsbarn idag!

Utomhusjobb! Med utsikt från en kompost! Mot tågen
eller över taken…

För besväret tar jag mig ett äpple från trädet! Ha en fin fredag!

Ny vecka som börjar med solsken! Det känns positivt och lovande.

Ni som läst bloggen förr känner till att jag prenumererar på DN om söndagar och brukar publicera några ”klipp” ur tidningen dagarna efter. Så ock idag.

DN söndagen den 23 september 2012 såg ut så här:
Stora delar av tidningen handlade om det kommande amerikanska presidentvalet. Och ja visst, det är ett val som påverkar inte bara USA och deras befolkning utan berör även världen runt omkring.

Liiite märkligt tyckte jag ändå det var att en av de personer som i tidningen fick stort utrymme att berätta om sina relationer till USA och kommande val av president stod att läsa längst ner på förstasidan: ”Svenske tv-profilen som ger allt för Obama.”

”USA-svensken Filip Hammar om sin fascination för Obama”.

Då känns det som om DN då inte tar det kommande valet riktigt seriöst – eller har jag fel? Vad kan delar av den här duon ha att förmedla i sammanhanget??

Liiite mycket fokus på detta humorpar här i Sverige över huvud taget, är bloggarens åsikt. Och att sen bli politiska kommentatorer!? Nja, det verkar inte riktigt reliabelt…

Men nu till det som rubriken syftar på – och det handlar om djur. Några av de djur som finns i vår omvärld. Har man tur blir man uppskattad – har man otur är läget det motsatta. Se själva:

DN Livsstil hade ett stort reportage igår om Allis, hunden som jobbar med terapi inom vården. ”Uppdrag: Glädjekälla” kallar DN reportaget och ni kan läsa mera om Allis yrke genom att klicka HÄR!

Så här står det om Rolf en gammal bergsprängare, lätt dement, som bor på Stockholms Sjukhems demensboende: ”När Allis kom tillbaka efter semstern började Rolf gråta. Hon gör inte så mycket, ändå gör hon massvis.”
Det är Rolf och Allis på bilden ovan.

Hundar – uppskattade inom vården! Lycka!

Så här kan det gå för andra varelser: (Ur SvD igår)

 Hönsen benämns inte ens i antal individer utan i ton!
”1600 ton värphöns körs varje år till destruktionsanläggningar”.
När hönorna inte värper maximalt längre är de kasserade! De fraktas många mil till en anläggning där de bränns! Fruktansvärt, är min åsikt!

Förutom att det är ett fasansfull liv dessa hönor lever så är det ett slöseri med mat och miljö. Men det handlar förstås om pengar, bara pengar, precis som med allt annat. Kortsiktigt, respektlöst och hemskt.

Så olika falla ödets lotter… Är det så vi vill ha det? Är det respekt för allt levande? Nej! 🙁

Den hårt drivna azalea jag fick för några år sedan lade snabbt av efter att blomningen då var över. Men skam den som ger sig! Lite spretig och ful kanske – men nu blommar hon igen! 🙂

Gårdagen bjöd på lite sorglig begravning också… Det är nackdelen med att ha katt. Felix kom stolt inspringande med denna lilla vackra bofink i munnen… ”- Neej!” skrek jag och Felix släppte fågeln som tyvärr redan var död.
Jag var upprörd och Felix förstod nog. Han brydde sig inte om fågeln mera utan jag fick ta den, linda den i lite mjukt hushållspapper med en liten blomma intill den lilla kroppen.
Sen begravdes fågeln tillsammans med gullris och kärleksört som jag plockade. Så sorgligt… Kanske lär sig Felix och de andra katterna med tiden att jobba bort sitt inlärda beteende och förstå att matte inte uppskattar deras små gåvor. Jag lever på hoppet och det är faktiskt mycket sällan som katterna kommer in med fåglar. Jag tänker – ”Kanske var den lilla fågeln skadad och ändå inte klarat en kall vinter” – och tröstar mig lite med det.

Stockholm i helgen som gick och samvaro med två av mina tre älskade barn! Utsikt från dotterns köksfönster nära S:t Eriksplan: Vi hade så trevligt och dottern gav mig två försenade födelsedagspresenter som uppskattades mycket! 🙂 Första delen av ”Heartbeat” eller ”Tillbaka till Aidensfield” som den heter på svenska! En affisch fick jag också och den sitter redan på min vägg!

Jag blev bjuden på middag på en jättetrevlig restaurang på Rörstrandsgatan som heter Bebe! Jag valde kantarellrisotto till laxspettet och risotton var helt ljuvlig!!
Sen blev det Tiki-room och ”Vulcano”… Mer avslöjar jag inte! 😉

Gerhard och Gert är dagens namnsdagsbarn! Grattis!

Gert – då tänker jag på hjärta och på värme och på hunden Allis hör ovan och på hönor som är värda mycket mer av respekt. Live and let live. Vi ses imorgon!

Så har då hösten inträtt i och med september månad. Det känns skönt, tycker jag, som inte alls känner att sommaren varit dålig i år. Svensk sommar är som den är och blir vad man gör den till. Gnäll och vånda över regn och åter regn gör inte situationen bättre. Regn ger liv och grönska förutom en anledning att slippa trädgårdsarbete och istället kunna ägna sig åt bästa boken i soffan! 🙂

På tal om liv så kommer jag osökt in på blod som bloggens rubrik varslar om.  Blod ger liv och det behövs många fler blodgivare. I veckan som gick stod Blodbussen parkerad utanför vårdcentralen på Österled i Arboga. Bloggaren har lämnat blod många gånger för drygt tio år sedan och nu var det dags igen, nystart med andra ord!

Bloggaren ville inte ta foton inne i bussen utan visar här bilder från Internet hur det ser ut och kan gå till inne i blodbussen: Du får ligga på en brits
och tappas sen på 4,5 dl blod.
För mig tog det knappt 6 minuter att lämna blod och mitt blodvärde var 140 – vilket är bra!
Precis som översta påsen på bilden nedan har jag blodgrupp AB – vilket inte är så vanligt. 5 % av befolkningen har blodgrupp AB Rh+. Vill du läsa mer om blod och blodgrupper – gå in på sidan Geblod.nu – HÄR kan du också hitta kontaktpersoner som kan svara på när Blodbussen kommer till just ditt område!

 För besväret får man utöver macka, juice och järntabletter också välja en gåva. Jag valde vinglas!

 När jag lämnade blod i torsdags, berättade personalen, som kommer från Uppsala Akademiska sjukhus för Västmanlands del, att dagen innan hade 99 givare i Arboga besökt Blodbussen vilket dom, liksom jag, tyckte var jättebra! Lämna blod du också – det räddar liv! Gör en medmänniska en tjänst och få dessutom ditt eget blod kontrollerat regelbundet!

Klicka HÄR för att komma till Geblod.se

Just det! Justus har namnsdag!! GRATTIS den lilla skaran på 419 personer med namnet i Sverige (dec 2009). Justus kommer från latinet och betyder rättvis.

Avslutar dagens predikan med ett par så kallade strippar ur DN Söndag! Underbara ”Assar”: Tecknad av Ulf Lundkvist.

För er som inte ser vad det står så frågar mannen i hatt: ”- Serverar ni stockholmare här?” Varvid barägaren svarar: ”- Självklart, här har vi inga fördomar”. Hattmannen: ”- Fint, då tar jag en sån till Devil och ett glas mjölk till mig själv. ” 😀

Och Sven-Bertil Bärnarps ”Medelålders plus”:

Njut söndagen!

Kärleksört! 🙂

För en tid sedan pratade jag med en äldre farbror som beskrev sin nya grannes barn. Han tyckte att den lilla flickan hade, vad han kallade, ”dårens tänder”. Jag vet inte vad han fått det ifrån kanske ”Stefan och Krister”? ”Skojiga tänder” som man kan köpa i skämtaffärer. Till exempel på Buttericks. Skämt som ska vara kul men som är en fruktansvärd plåga för den som har tänderna på riktigt, i verkliga livet.
Tänder som går att rätta till om personen får rätt hjälp. Via tandreglering med tandställning.

Men hur många barn har inte fått öknamn på grund av sina tänder! Sådant gör mig ledsen. Jag tror inte den äldre farbrorn menade att vara elak när han kallade den lilla flickans tänder för ”dårens”. Han var bara förhastad och obetänksam.

  Förhastat och obetänksamt men också idiotiskt var uttalandet från den norske psykiatriprofessorn Ulrik Fredrik Malt om Anders Behring Breivik!  Han påstår att Breivik har såväl Aspergers syndrom som Tourettes syndrom utan att han träffat honom för undersökning.

Jag reagerade med bestörtning när jag hörde detta och det gjorde även Carina Hellström, överläkare och specialist i psykiatri. Hon skriver idag i Svenska Dagbladet under vinjetten Brännpunkt – men med en lite annan vinkling än den jag gör.

Hon skriver i debattartikeln bland annat, citat: ”Diagnoser som är livslånga får inte kastas på någon på detta sätt. Inte ens på en massmördare, det är min åsikt.” Hon fortsätter sedan med en utläggning om övergrepp mot Breivik – vilket väl i och för sig kan vara fallet.

Det jag själv reagerar starkt på är hur lättvindigt diagnoser som Aspergers syndrom och ADHD kastas på mördare och andra våldsverkare! Uttalanden som blir stora, svarta rubriker i tidningarna och till ytterligare svår börda för de människor som faktiskt ha neuropsykiatriska diagnoser.

ATT HA ASPERGERS SYNDROM ELLER ADHD BETYDER INTE ATT MAN ÄR EN POTENTIELL MÖRDARE!!

Titta runt omkring dig! Fundera lite över kompisarna i bekantskapskretsen. Tänk på dina arbetskamrater. Jag är helt säker på att någon av alla du känner, har kontakt med eller umgås med – har någon av dessa egenskaper, som jag väljer att kalla det.

Att han Aspergers syndrom eller ADHD innebär INTE att man är ointelligent, inte har moral och etik, inte har begrepp och rätt och fel!

LÄS PÅ!
Till exempel via Riksförbundet Attention HÄR eller Autism och Aspergerförbundet HÄR!  
Här på NeuroNätet hittar du information om Tourettes syndrom!

Tyvärr är det inte helt ovanligt att människor som jobbar inom psykiatrin inte ens själva  har koll på begreppen.

Vill du läsa Carina Hellströms artikel i Svenskan – klicka HÄR! Rubriken lyder: ”Norsk psykiatri tycks har glömt bort all etik”. Det kan jag hålla med om Carina Hellström.

Sluta kasta ur dig påhopp och elaka anmärkningar! Tänk dig för innan du gör ogrundade, felaktiga uttalanden som sårar människor och gör livet än svårare!

Rosor från mina föräldrars trädgård.

 Här om dagen läste jag en annons i en tidning.
Den såg ut så här: Jag har valt att ta bort vissa delar för att anonymisera annonsen.

 Det handlar om en utlyst tjänst om personlig assistent, timvikarie till en liten pojke med funktionshinder. I annonsen framgår att assistenten får pojkens hem som arbetsplats men ska även följa med till pojkens skola och kompisar.
Jag anser det vara ett otroligt viktigt och värdefullt arbete!

Så här ser kvalifikationerna ut på personen som söks, jag citerar ur annonsen:

”Som person ser du möjligheter där andra ser hinder.
Lyhörd och initiativrik, flexibel, stark, både fysiskt o psykiskt.
Du har ett bra självförtroende o tror på vad du gör.
Du har inga problem med att arbeta obekväma arbetstider, dag, kväll, natt och helg.
Du tar ditt arbete på allvar samtidigt som du har barnasinnet kvar o har lätt för att träffa nya människor.
Du har en viss erfarenhet av yrket som personlig assistent och vet att det kan vara tungt, du får gärna vara undersköterska då viss sjukvårdserfarenhet kan vara av nytta.
Du har körkort och tillgång till egen bil i tjänst.
Att arbeta som vikarie innebär att du oftast bör vara kontaktbar och kunna ”rycka ut” när vikarie behövs. Vi söker dig som vill och kan arbeta med kort varsel.”

Var finns en sådan människa??  Och vem med alla dessa kvalifikationer tar ett jobb i hemmet hos en liten pojke?

Lägg sen till detta! Lönestatistik för personlig assistent:

Lön	Andel
0-13.999 kr	2,82 %
14-15.999 kr	7,88 %
16-17.999 kr	17,58 %
18-19.999 kr	30,35 %
20-21.999 kr	23,8 %
22-23.999 kr	8,29 %
24-25.999 kr	4,89 %
26-27.999 kr	2,4 %
28-29.999 kr	0,75 %
30-32.999 kr	0,58 %
33-35.999 kr	0,25 %
36-38.999 kr
39-42.999 kr
43-46.999 kr
47-51.999 kr
52-57.999 kr
58-63.999 kr
64-89.999 kr
90.000- kr
Totalt	1202 referenser

Annonsen ovan visar ett lågavlönat jobb utan utvecklingsmöjligheter där du jobbar på timme och som vikarie.
Statistiken hittar du HÄR! Där kan du bl.a. se att assistentlönen i Örebro län är den näst sämsta i landet. Bäst, 20 807 kr/månad, tjänar assistenter i Norrbotten.

”Ett rättvist liv” säger bilden jag hittade på Nordström Assistans, ett av många företag med liknande utbud på Internet.

Ja, är det rättvist? Kommer den lille pojken i annonsen ovan att hitta en assistent som kan ge honom ett rättvist liv? Eller hur ser det ut för honom och för många andra?

De lägst prioriterade jobben i vårt samhälle är de jag anser som de viktigaste! De arbeten som vill ge just ”ett rättvist liv”. Ett liv där alla får det stöd och hjälp de behöver oavsett om det handlar om vård, skola eller andra yrken där omsorg om människan ligger i fokus.

Att ge alla barn rätt undervisning utifrån sina olika behov kräver skickliga, yrkesstolta lärare som värderas utefter det jobb de gör. Då kommer vi att slippa vilseledande tidningsrubriker som kan tolkas som att pojkar födda sent på året får ADHD.

 Barn får ingen ADHD-diagnos via skolan!
Däremot kan barn med problematiken ADHD och andra neuropsykiatriska funktionshinder få stora problem i sin inlärning när lärare varken har kunskap, tid eller möjlighet att ge respektive barn det stöd som barnet behöver.

För att ta ytterligare ett exempel på viktiga arbeten som värderas till noll och intet vill jag nämna begreppet ”god man”. För under 5000 kr om året(!) efter skatt, ska den gode mannen förvalta huvudmannens egendom, bevaka personens rättigheter och ”sörja för personen”. I det sistnämnda begreppet ingår mycket men är diffust formulerat. Det kan vara att ringa, besöka, knyta kontakter o.s.v.

Vem ställer upp för den lönen? Och ändå är det ett så otroligt viktigt arbete. Att sköta ekonomin, tillvara ta de rättigheter som personen inte klarar av att göra själv, att ge ett värdigt och ja just, rättvist liv. God man kan både unga och gamla få under vissa förutsättningar.

I tidningen Dagens Samhälle såg jag den här artikeln  i senaste numret: Artikeln tar upp den slimmade vården där sköterskor och läkare går på knäna men aldrig får göra misstag.

Så säger professor Richard Cook, i artikeln.
Det handlar om att det inte fungerar att skuldbelägga personalen för misstag. Det är liksom ingen idé då hela vårdapparaten står på gungfly.
Sen anser ju jag förstås att det vore extremt humant att sluta skuldbelägga för att istället göra någonting åt det verkliga problemet. Den åsikten delar jag nog med Richard Cook.

VÅRD OCH OMSORG ÄR VIKTIGT!

SKOLAN ÄR ETT AV SAMHÄLLETS VIKTIGASTE YRKESOMRÅDEN!
Skolan är själva motorn för hela samhällssystemet!
När ska politikerna förstå det?