Feel in the Blogg

I Magazin24 läser jag en artikel med rubriken ”Vad händer när du larmar?”

Socialstyrelsen har enligt artikeln gjort en sammanställning kring äldreomsorgen i hundratals kommuner i Sverige. En av frågorna har varit om de äldre får kontakt med någon om de trycker på sitt trygghetslarm.

Sammanställningen visar att det är stora skillnader i kommunerna. Bloggaren citerat tidningen: ”I Arboga garanterar kommunen från och med den 1 oktober 2012 att en boende som trycker på sitt trygghetslarm ska få kontakt med någon inom en minut. I Hallstahammar är siffran fem minuter, men i Köping, Kungsör och Surahammar kan inte kommunen garantera någon kontakt alls.”

Oerhört skrämmande! Trygghetslarm utan trygghet! Hur behandlas gamla människor i grannkommunerna egentligen!?

Ytterligare citat ur artikeln: ”På frågan om kommunen, från och med den 1 oktober 2012, kan garantera att den enskilde får hjälp vid konstaterat behov efter att denne har larmat är det bara Arboga av de fem kommunerna som kan garantera hjälp. Där lovar kommunen att hjälpen kommer inom 30 minuter.”

Bäst är Gotland och sämst Norrland, enligt artikeln som ni kan läsa HÄR i Magazin24.

Men – ovanstående resultat kommer från svar som kommunerna frivilligt lämnat ifrån sig. D v s den hjälp man garanterar är vad kommunerna själva har uppgett.
Frågan är hur det stämmer med verkligheten…

Bloggaren känner en äldre person som lever ensam och handikappad här i Arboga och som larmat men fått annat resultat än det positiva som utlovas ovan.

En gammal kvinna som varit rädd om natten och larmat då det bankat på hennes dörr och då hon skrämts av personer som smugit omkring utanför bostaden. 

Där det tagit betydligt längre tid än 1 minut för att få kontakt.

Och hjälpen kom inte inom 30 minuter – den kom inte alls!

För när den gamla larmat kontaktades hon så småningom men oron viftades bort. Den gamla stod på sig och personalen lovade att åka ut och även besöka den rädda kvinnan. Det hände aldrig! Ingen kom!

Hur tryggt är alltså trygghetslarmet!?

Bloggaren fattar att vid hemfridsbrott och inbrottsförsök ska polisen larmas och inte kommunen. Men om kommunen lovar gamla människor hjälp via trygghetslarm så måste det vara betydligt mer än läpparnas bekännelse! Fina siffror till Socialstyrelsen säger ingenting och är ingenting värt när verkligheten är en annan!

 Samhället beter sig hemskt mot gamla, utsatta människor! Och det gäller inte bara äldreomsorgen! Alla områden som handlar om ”personlig omvårdnad”, så kallade mjuka frågor, är lägst prioriterat! Bloggaren menar med det barnomsorg, skola, socialvård och övrig vård! De absolut viktigaste områdena i ett samhälle!
Det allra viktigaste måste vara att vi har trygga barn som får utbildning och att vården fungerar! Det är så man bygger ett bra och stabilt samhälle. Men vilka styrande politiker förstår det? Hur tänker man egentligen!? Bygga en koloss  på lerfötter och ett samhälle på lösan sand! 🙁

Avslutar med en av Lindströms bilder om hemtjänsten…

Ivan och Vanja – GRATTIS! – ni har namnsdag idag!

Vi som var med förr minns när Arboga var lika med knark.
Kan det ha varit i slutet av 70-talet, början  på -80 ? Arboga var då, liksom idag, nyheternas centrum för något dåligt – den gången var det knarket som flödade.

Nu är det visst dags igen? Jag läser på Magazin24 om ungdomar i Arboga ”synbart påverkade av droger”.
Pojkarna, bara 15 år, fick följa med till polisstationen för provtagning och förhör enligt magasinet.

Jag är säkert naiv för jag blev lite smått chockad över nyheten. Hur står det till egentligen i den fina lilla staden Arboga?

Hur vanligt är det med knark och andra droger – i småstan men också i övriga landet? Bilden här är från en märklig internetsida som kallar sig cannabisorganisation i Sverige och hyllar drogen. ???

En del idioter kallar hasch ofarligt men det är bara inkörsporten till fler och tyngre droger.

Knark dödar! Men det finns hjälp att få!

Anonyma Narkomaner (NA) har verksamhet även i Arboga liksom AA – Anonyma alkoholister. Klicka HÄR för att hitta dit!

Innan det går så långt borde Arboga kommun och fler kommuner i Sverige agera!  ”Krogar mot Knark” heter ett nätverk där inte Arboga finns med. Inte heller Kungsör eller Köping men väl andra småstäder som till exempel Bollnäs och Laholm.

Om hur Arboga och andra kommuner i Västra Mälardalen blir en ”Krogar-mot-knark-kommun” kan bl.a Arbogas Olle Ytterberg, Mats Öhgren och övriga politiker i Arboga läsa HÄR! Övriga kommuners politiker bör också läsa sidan!

Ta drogproblemen på verkligt allvar och gör något! Förebygg! I tid.

August och Augusta gratuleras på namnsdagen idag!

”Den man älskar, den agar man” – heter ett märkligt ordstäv som jag egentligen inte alls delar innebörden av bokstavligen! Däremot om man förstår undermeningen.

En del tycker kanske att jag härjar lite för mycket med lokala Bärgslagsbladet/Arboga Tidning i min blogg men faktum är att jag aldrig skulle vilja vara utan tidningen. Självklart beror ”härjandet” på att jag vill att tidningen ska vara så mycket bättre – och att jag inte alltid delar de åsikter som eventuellt framskymtar i tidningens artiklar.

Här kommer några  bra saker som jag snappat upp! Den intressanta artikeln om Mikael från Köping som bytte sida och blev polis i sin egen hemstad! Finns i fredagsnumret av Bbl/AT. Tyvärr hittar jag den inte på nätet.
Mikael beskriver vägen till polisman men talar också om att lönen verkligen inte är något att skryta över…

Några som har det minst lika illa lönemässigt är vårdpersonalen. Den här insändaren finns i dagens Bbl/AT: ”Min ork tar snart slut”, skriver en sjuksköterska från Köping.
 Hon beskriver sin önskan om att hjälpa och vårda där kontakten med patienterna är det viktigaste. Men hur realiteten är slimmade organisationer, stress och press som går ut över de sjuka när tiden och orken inte räcker till.

Är man pigg och frisk anar man bara våndan inom vården. För någon månad sen fick jag känna på det hela då en av mina föräldrar blev inlagd på lasarettet i Köping. Personalen ville så väl men vården fungerade inte bra. Det var faktiskt så illa att jag kände att här är mamma inte säker…

Hur kan ett land låtsad välfärd när alla de jobb som har med människor att göra nedprioriteras? När arbeten inom vård, omsorg, skola men också polisen, som ska upprätthålla ordning och se till att lagar följs och människor skyddas – anses värda mindre lön och sämre uppskattning.
När yrken som berör omvårdnad och medkänsla alltid är de som ska inskränkas, skäras ner, slimmas, på bekostnad av såväl de som jobbar som ”kunderna”.
Vilken attityd visar ett sådant samhälle? Jo, en ”välfärd” som inte handlar om hur vi mår eller hur vi behandlar varandra!

Tack för demokrati och tack för lokala tidningar där vi kan lufta våra känslor och förhoppningsvis på sikt förändra det som är dåligt till något bättre!

Dagens morr till den låtsade välfärden!!

Men jag ska inte bara morra – jag ska dela med mig lite av hopp också. Hopp genom krukväxterna i mitt fönster! Kaktusen som plötsligt är full av knoppar och blommor!

Och fuchsian som räddades från frosten i höstas och som nu tror att våren är på gång! 🙂 Det går framåt! Det finns en ljusning!

Den 2 januari har SVEA namnsdag! Jag tänker direkt på min farmor Svea som föddes först i en stor syskonskara en septemberdag 1905. Hon som så småningom träffade Bror, gifte sig och fick två barn – Göte och Gun. Göte som blev min pappa. Tack Svea för livet!
Och GRATTIS idag till alla flickor med det fina namnet Svea!

Katterna väntar enträget på att vinterns kyla och snö ska försvinna till förmån för ljumma vindar och behaglig utetemperatur. Felix väntar natt som dag… och snart så! Hopp finns! 🙂

Veckans nummer av Dagens Samhälle ser ut så här – och det kunde inte ha kommit lämpligare för bloggaren!

”Bristerna som hotar vården”!
Min 87-åriga mamma fick åka ambulans till Västerås sjukhus för drygt en vecka sedan. Mamma är pigg och klar i skallen med svag i benen och blind. Nu hade hon ramlat många gånger och behövde vård.

”En av sex patienter skadas i sjukvården”! 
Efter knappt ett dygn i Västerås transporterades mamma till Köpings lasarett. Där ramlade hon på nytt – hon fick gå ensam på toaletten…

”Dålig kommunikation gör sjukvården farlig!” ”Viktig information kan finnas på post-it-lappar”!

Ingen vårdpersonal i vare sig Västerås eller Köping läste sig till att mamma är blind. Jag fick påtala det om och om igen. För varje gång verkade det komma som en överraskning.
Mamma fick hänvisningar som ”Vi lägger larmet här” och ”Vattnet har du där” – när ”här” och ”där” inte säger någonting för en blind…
Att hon är förvärkt och har konstant smärta som gör att hon inte kan förflytta sig enkelt – var något vi också fick upplysa om och om igen.

Bristande kommunikation mellan olika delar av vården och personalbrist uppges som de viktigaste orsakerna till att patienter skadas eller felbehandlas!

 Att vård och omsorg är lågprioriterat i välfärdslandet Sverige är känt men blir så påtagligt när man själv blir offer för detta faktum. Det är dessutom förvånande hur pengarna inom landstinget fördelas!

På Västerås sjukhus hamnade mamma i ett nybygge – där hon fick ett fint ensamrum med egen toalett och en jättestor platt-TV på väggen. Det sistnämnda inget för en blind förstås.
Det kändes nästa som att ha förflyttats till någon amerikansk TV-serie och förvänta sig att stöta på House bakom närmsta dörr. Positiv stämning och personal från olika delar av världen.

I Köping fick mamma dela rum och toaletten var en bit bort i korridoren. En enkel liten TV på väggen delades på två och radion, som mamma alltid lyssnar på hemma, fungerade inte. Vi påtalade detta och flera så kallade kuddradioapparater provades – alla lika dåliga. Det är skillnad på Västerås och Köping tydligen…

Då jag lämnat mamma på lasarettet i Köping efter första besöket kände jag mig inte alls trygg. Det kändes inte säkert att ha mamma liggande där!
Det var en lite seg stämning på lasarettet, brist på det mesta, så upplevde jag det. Jag tyckte synd om mamma men även om personalen!
Alla var väldigt vänliga och hjälpsamma när vi kom med information och frågor. Personalen gör förmodligen det som är möjligt efter förutsättningarna.

 Är det så här vårt samhälle ska fungera? En så bristande vård och omsorg att människor blir rädda för att bli sjuka och hamna på lasarett!? Hur personalen upplever arbetsmiljön kan jag bara spekulera i.
För även om skillnaden i ”tjusighet” var stor mellan Västerås och Köping så var stressen och pressen lika. På akuten i Västerås köade ambulanserna för att få ta in sina patienter…

Är det inte dags att bygga välfärden från grunden igen! Värna om det viktigaste – utbildning, vård och omsorg! Måtten på barns och ungdomars utbildning samt en god vård för alla – måste väl vara de parametrar som man bygger en jämställd välfärd på! Eller hur vill vi ha det?

Nog om detta – även om jag skulle vilja skriva mycket mera. Klicka HÄR för att läsa Dagens Samhälle!
Idag såg utsikten från Glasblåsargården i Arboga ut så här: Ett tunt snölager och ganska halt på sina håll.

Dagens Arboga Tidning ser ut så här: Vilket gör att till kvällen vankas det afrikanskt! Mat från Etiopien! I morgondagens blogg återkommer jag till Restaurang Addis som öppnat på Järntorgsgatan i Arboga idag!

Mer tidningsklipp blir det imorgon också – från tidningen ETC.

Anders har namnsdag idag – GRATTIS!
”Anders slaskar och julen braskar” säger ordstävet och vice versa. Idag är väl vädret lite halvt om halvt. Man kan väl hoppas att trots lite kyla idag som skulle göra julen lite slaskig –  får vi istället en vit, lagom kall jul.

Avslutar men en kul bild från en annons i Dagens Samhälle. Raggare eller mods? 🙂

Denna söndagspredikan börjar med Domsöndagen som infaller idag enligt enligt västerländska kristna kyrkor. Men vem är det som ska dömas och varför?

På nätet hittar jag uppmaningar om att ”tänka på döden” denna dag och någon berättade att i bibeln står att just idag ska fåren skiljas från getterna och de sistnämnda ska brinna i helvetet! Vad har väl en stackars get gjort för ont??

Människan har alltid haft korkade idéer om djur utifrån djurens utseende och instinkt.

Jag bryr mig inte om vad domsöndagen står för och vad som uppmanas med den. Mitt devis är att alltid leva så bra som möjligt oavsett dag.

Men på tal om domar och rättvisa kontra orättvisa så är det bra att få kontakt med vården och den så kallade omsorgen ibland. För att mera förstå detta med orättvisor och inte.
Varför är det mest fundamentala i vårt samhälle lägst prioriterat? Varför är det inte högstatus och välavlönat att arbeta med det som måste vara det viktigaste i ett land – omvårdnad och utbildning.

I kontakten med vården och omsorgen ser man direkt hur hög arbetsbelastningen är och hur det saknas resurser. Ändå möts man av vårdbiträden, sköterskor och läkare som gör sitt yttersta och dessutom visar värme och omsorg om patienten.
Samma sak i skolan! Lärare som kämpar på trots överbefolkade klassrum och låg status.

Bilden av hemtjänsten här intill ser ju så trevlig ut. Ingenting påminner om tunga lyft, bajsblöjor eller larm mitt i natten – som också är en del av verkligheten. En mycket viktig del!

Jag är verkligen full av beundran för alla dessa människor inom sjukvården, hemtjänsten och skolan!

Domsöndagen borde handla om dessa orättvisor! Hur det är helt OK i Sverige att håva in pengar på finansjobb, klipp med bostäder och annat…
medan det som är värt något egentligen, att vi har friska människor och får välutbildade barn och ungdomar är klassat som yrken som ska ha låg lön.

Rent äckligt är det att höra talas om alla ekonomiska fallskärmar som löses ut för redan välbeställda och hur märkliga fastställda regler gör att avpolletterade politiker kan kvittera ut dubbla ersättningar.

Var finns fallskärmen för undersköterskan eller hemtjänstens personal som rycker ut mitt i natten!?  Nej, här är det fritt fall som gäller – och klara sig bäst man kan! 🙁
(Bilden ritad av TecknarOlle)

Om detta tycker jag Domsöndagen ska handla! Inte om stackar oskyldiga getter eller tvångstankar om döden.

För övrigt så var det en månad till julafton igår och idag är det en vecka till första advent. Katterna bryr sig inte ett dugg om vare sig advent eller jul utan håller sig till sina vanliga rutiner.
Som här – Curry spanar in fåglarna och retar upp sig på dom. 😀 Han morrar och skär tänder när han ser pippifåglarna snaska i sig fågelfrö som morsan lagt ut.
Hur kan jag vara så urbota dum, tänker han säkert. 🙂

Förutom Domsöndagen så har Katarina och Katja namnsdag! Grattis!

Bloggaren intar nu frukost. Ta det lugnt, njut söndagen och tänk inte så mycket på domar. Om det inte är i form av sådana här domherrar… 😉

(Foto: Sverige Radio)