Feel in the Blogg

Minnenas!

Minnenas afton! Minnenas dans! Minnenas musik! 
Och visst kan man väl kalla Allhelgonahelgen för Minnenas Helg!

Den här helgen då vi tänder ljus på gravarna för de döda. En helg för minnen – och inte bara sorgsna minnen över den obevekliga döden, utan minnen vi har av de människor som fanns en gång ibland oss. Upplevelser, gemenskap, skratt och värme.

Min mormor Edit en gång för länge sedan med mig och mina kusiner. Mormor var en sjusärdeles kvinna! Kunde ställa till kalas med hur många fantastiska rätter som helst med den östgötska ostkakan som pricken över i. Hon vävde mattor och gardiner, jobbade hårt i lantbruket men hade lätt till skratt ändå. Mormor ställde upp för djuren och har fler än en gång gjort insatser när hon upptäckt att hästar eller kor farit illa. En fantastisk kvinna som jag gärna minns idag.

Min morfar – Edvin. Här tillsammans med mig på min brors bröllop 1978. Morfar blev över 80 år – en kraftkarl som livnärde sig på sitt jordbruk men också som snickare. Morfar hade många skämt på lager men kunde också berätta de mest hårresande spökhistorier – som var sanna! Ja, visst hade det hänt – det där ondskefulla, en gång i tiden i Regna socken i Östergötland…

Hade jag haft bilder tillgängliga på min kära farmor och farfar hade jag visat dom också – för tankarna går även till Svea och Bror den här helgen. Farmor och farfar i det lilla huset på Stenkvistavägen i Eskilstuna.

För att inte tala om hur många gånger jag sagt för mig själv: ”-Tänk om Kerstin hade levat nu! ” Kerstin, mina barns farmor. Amanuens på Västerås Konstmuseum med stora kunskaper men också med en otrolig social karisma. Hon blev sällskapets mittpunkt var hon än befann sig. Slagfärdig, humoristisk och klok. Farmor Kerstin skulle ha haft så mycket roligt med sina barnbarn idag och dom skulle haft så mycket att lära av henne.

De döda, ja. Idag och imorgon tänker vi på dom och minns dom med glädje.

På tal om minnen så fick jag paket igår från Hemtjänsten i Västerås! Paketet innehöll det här: De gamlas kokbok! Hemtjänsten har sparat recept från sina kunder i en litet häfte. En mycket bra idé, tycker jag och skrev om det tidigare på bloggen. Därför sände Hemtjänsten mig ett eget exemplar! Tack för det!
Klicka på Hemtjänsten i Västerås här ovan så hittar ni recepten!

Men vi måste leva i nuet också och ta tillvara de människor som fortfarande finns omkring oss! Och djuren! Jag gläds varje dag åt mina underbara katter och oroar mig när de är ute för länge på vift.

Idag på morgonen är läget lugnt! Vilda Wilma är mindre vild och slöar mest på pallen i hallen.

Felix intar som vanligt helst sina måltider i vasken! Torrfodret ska ligga där och vatten tar han ur vattenkannan! Varför ska man dricka vatten ur en skål på golvet när man kan sticka ner tassen i vattenkannan och sen slicka av dropparna!? 😀

Curry som svirat ute lite väl mycket den senaste tiden tar igen sig idag. På favoritplatsen högt över alla andra – bokhyllan i vardagsrummet.

När jag bläddrade bland gamla fotoalbum hittade jag en bild som fick mig att småle. Det är jag som liten flicka, letandes vackra stenar på en havsstrand i Danmark. Jag är 5 år.
Än idag gör jag samma sak om om jag får möjlighet. Går längs en strand och letar. Hittar vackra, annorlunda stenar som bara ropar till mig att just de är unika och vill bli upplockade…

Livmoder är väl ett vackert ord! Liv moder.
En moder som ger liv! När jag fått mina barn hade jag Uterus som lösenord på datorn på jobbet. Uterus är latin för livmoder. Så fantastiskt tyckte jag den var – livmodern.

Men bryr kvinnor sig om sin livmoder? Ser till att den mår bra? Så att det inte uppstår cellförändringar som kan leda till cancer.
Vart 3:e till vart 5:e år blir kvinnor mellan 23 och 60 år kallade till en barnmorska för cellprovstagning. Så också jag. För 100 kr får du veta att din livmoder är OK eller får hjälp i tid att förhindra cancerspridning.

Provtagningen är enkel och smärtfri! Ändå kommer långt ifrån alla kvinnor som kallas till undersökningen. Varför?
Gå in HÄR på Stockholms Läns Landstings hemsida. Där kan du också klicka på en animerad film som visar hur undersökningen går till.

Var rädd om dig och om din livmoder!

Det här är Karin Linde: Född 1889 och på bilden 20 år.
Karin lever förstås inte längre men hon blev nästan 100 år. Det som förundrade mig medan hon levde var att hon var så tacksam för allting. Trots att hon tidigt blev änka och att hennes ende son dog blott 55 år gammal. Och trots krämpor och besvär – så var Karin Linde så tacksam.

  Jag förstår henne bättre nu – med tiden. Ju äldre man blir ju mer tacksam blir man. Tacksam över hälsan, tacksam över älskade barn, tacksam över hem, vänner, jobb, mat på bordet. Tacksam också över så enkla saker som att få vakna varje morgon. Så enkelt – men så ofantligt stort!
Trots gråtrist väder och regn – ändå uppleva gåvan att få vara med ett tag till. Få uppleva en ny dag – som den här, en höstmorgon med mustiga färger.

Så var rädd om livet och känns tacksamhet och glädje. Låt inte sorger och bekymmer förmörka din dag. Lena Nevander Friström, psykoterapeut och föreläsare, var född samma år som jag. Hon sa bl.a. dessa minnesvärda ord: ”Livet är kort, livet är nu och döda är vi väldigt länge”. Lena Nevander Friström avled 2008.

Jag avslutar dagens blogg med en dikt av Bo Setterlind.

Var rädd om livet,
det skall glädja dig,
var rädd om ljuset,
det skall leda dig,
var rädd om mörkret,
det skall skydda dig,
var rädd om slutet,
det skall rädda dig
Bo Setterlind

Bloggaren har fött tre barn och varje gång upplevt BB-tiden som ljuvlig. Det var både en tid att få lite vila efter 9 månaders graviditet och en kanske kämpig förlossning – men också tid till att lära känna sitt nya barn. En tid då man i lugn och ro kunde komma igen, fick amningen att fungera och en chans att njuta ensam med sitt nyfödda barn.

Att bli gravid och sen föda ett barn är en stor omställning både fysiskt och psykiskt. Att då få tid efteråt att hinna med  – var guld värt.
Och BB-tiden var så kvinnlig! Man kom så nära de andra mammorna! Jag minns alla de mammor som låg på salarna under alla mina tre barns födelse. Många av dom kom att betyda oerhört mycket för mig. Margaretha som låg i sängen intill när jag fött mitt första barn. Som lugnande talade om hur jag skulle göra när allt blev panik med mjölkstockning och barnskrik.

Ann-Louise, då jag födde barn nummer två! Eleonor, Rås-Marie och de andra som låg i samma rum som jag då mitt tredje barn föddes. Annelie som kom mig så nära men som inte lever idag… Som alltför tidigt rycktes bort pga svår sjukdom.
All närhet och värme, all delad oro men också tröst och  lycka.

När jag födde barn fick alla mammor välja! Välja hur de ville föda! Och – hur länge de ville stanna på BB! Jag stannade 1 vecka med varje barn. Det var skönt att hämta andan och umgås bara med den lilla nyfödda när två andra barn väntade hemma.

  På den tiden låg barnen i rad och sov i barnsalen om natten på BB. Den nyblivna mamman fick chans att sova lite! En barnsköterska smög försiktigt in om natten och la barnet till bröstet när det hade vaknat och var hungrigt. Nästan som i sömnen ammade man sitt lilla barn. Sen tryckte man på knappen och sköterskan kom åter och hämtade barnen. Så lugnt och skönt och stilla. Så välbehövligt!

Idag åker mammor hem samma dag som barnet föds! Jag känner en ung mamma som fick lämna BB efter 6 timmar! Helt sanslöst, enligt mitt sätt att se! Det kan inte vara bra vare sig för barn eller mamma – men det handlar, naturligtvis, bara om pengar! Hur länge ska vi gå på sådant? Hur länge ska vi bara acceptera utan protester?

Men välfärdslandet Sverige ser bara arbete och produktion som tecken på välstånd och framgång! Det är de hårda bitarna som gäller! Inte omsorg och vård. Därför satsar man inte på skolan! Därför är läraryrket nedvärderat och underbetalt! Därför är sjuka människor simulanter som bara kostar samhället pengar och gamla bara till besvär. Och därför ska också mammor och barn kasats ut från BB så fort som möjligt.

Vad värderar vi som viktigt? Vad är värt att satsa på? Vad genererar framgångar på sikt? Fundera på det.

(Alla bilder på sidan är hämtade från Internet via Google.)

Liv – ja, vad är det egentligen? Hur länge varar det? Hur länge är livet värt att leva? Och vem bestämmer det?

Carin Mannheimer är en person jag alltid beundrat. I den utmärkta veckotidningen Dagens Samhälle fastnar jag för bilden och texten på förstasidan direkt! Det är lättare att få botox än äldrevård i vårt land! Vad säger det om vårt sätt att se på liv?

Jag fortsätter att läsa hela artikeln! Bara rubrikerna borde få var och en att tänka till. Citaten är mycket tankeväckande.

När jag hade läst vad Carin Mannheimer hade sagt slog det mig hur rätt hon har! Det är bara ungdom som räknas! Ju yngre vuxna desto bättre! Att åldras anses fasansfullt och med den inställningen är också gamla och åldrade människor av noll och intet värde!

Gamla människor har inget utrymme i vårt samhälle! Dom är jobbiga, besvärliga och tar bara plats! Kostar pengar också och producerar inget, ger inget tillbaka! Eller?
Det är en mycket skrämmande bild som utkristalliserar sig! I vårt tyckande och tänkande vad gäller samhällsfrågor är vi bara inriktade på 100 %-are som kan jobba häcken av sig – är unga och friska – utan handikapp och utan känslor heller, som det verkar!

Ändå är det väldigt många människor som är äldre! Som blir ännu äldre och som kommer att finnas kvar länge! Dessa människor tillhör ett B-lag! Är en andra klassens människor!

Avskyvärt! Jag delar inte alls de här uppfattningarna men hur får vi en förändring till stånd?

Dagens Samhälle visar också en uppföljning på tidigare reportage om obefintliga vårdplatser. En läkare avslöjar: Jag är helt säker på att han talar sanning!

Vad har vi för samhälle? Hur kan vi bygga upp en värld för bara unga och friska?

Tidningen har mer att berätta! Om hur svårt – näst intill omöjligt – det är för kommuner att köpa kött från djur som levt ett drägligt liv innan det hamnar på tallriken! Rättvik i Dalarna har försökt och kommit halvvägs, kan man säga. Men enligt förstå-sig-påare sätter EU:s regler käppar i hjulen i slutändan!
Så djurs liv är heller ingenting värt i vår värld! Vad är vi för sorts varelser egentligen – vi människor!? Bilden här är tagen ur Dagens Samhälle och jag tittar bort när jag ser den.  Orkar inte se paniken, stressen i djurets ögon…

Allt liv är värdefullt! Allt liv är värt att respekteras! Så tycker jag och jag hoppas att fler delar den uppfattningen.

En liten pensé till exempel! Ser ni den här på bilden!? En liten blomma har fröat av sig och planterat sig i gruset nedanför trappan. Men det är ju inget ställe för en liten blomma! Den blir snart nedtrampad där. Därför grävde jag försiktigt upp den och placerade den vid ”en kompis” som jag tidigare fått göra samma sak med! 🙂 Nu sitter blommorna på en plats som passar dom – i härlig jord och med skydd omkring.
Är det inte så allt levande ska ha det? Få finnas på rätt plats, en plats som passar var och en bäst? Oavsett om man är ung eller gammal, gris eller liten blomma?

Grannens fina blomma
trivs på sin plats!

Imorgon handlar det om andra saker i vår natur!

Välkommen då och
VAR RÄDDA OM LIVET!

Har ni tänkt på vad verk kan ge värk! Jag menar nätverk som ger ryggvärk och andra besvär. Nyligen läste jag någonstans att de medicinska problemen bland äldre i framtiden kommer mycket mera att ligga på rygg- och nackbesvär och fetma. D v s vi blir alltmer stillasittande framför datorn och TV:n. TV-tittande och -sittande har ju funnits förut men just datorn gör att vi ständigt och jämt kan vara uppkopplade för nyheter, filmer, kontakter med andra och som jag nu – med bloggande.

Tja, det kan väl vara bra att ha ett kontaktnät och ett stort utbud av nyheter och nöjen via en dator och ett nätverk – men hur sitter du människa!!??

På en pinnstol i köket med den bärbara?

Lite halvslappt i gamla fåtöljen i vardagsrummet? Eller satsar du 11-12 000 kronor på en ergonomiskt riktig kontorsstol? Stolen här kostar 11500 kr men du får den till ”specialpris” nu för 9950 kr…

Jag kan bara gå till mig själv och min rygg gillar inte stilen jag har när jag sitter framför datorn och stolen jag har i mitt datorrum är inte helt bra. Men har jag råd att satsa många tusen på en ny stol? Och vilken stol ska jag välja? Den finns en uppsjö av stolar och vilken stol passar bäst till just min rygg?

Något att tänka på – hur nätverk kan ge mer och mer nätvärk med tiden.

Något som värker rätt in i hjärteroten på mig är alla gamla som har det svårt. Inte nog med att många har bekymmer med  att få ekonomin att räcka till – alltfler ska klara sig hemma numera.

Det är väl en fördel att kunna bo kvar hemma så länge som möjligt när man blir gammal – men det förutsätter ju att man är någorlunda pigg ändå. Eller har någon som sköter om en! Barn, barnbarn, en make eller maka – som hjälper till. Hur många har det? Och de som finns – hur många gör inte en jättestor insats i det tysta?

På ett politiskt möte nyligen fick jag veta att behovet av hemtjänst har minskat och att gamla människor klarar sig längre hemma i sitt eget hem. Någon frågade:” – Men hur många anhöriga är det då inte som jobbar istället? Och finns det någon hjälp för dom att få?”

Svaret blev att det finns s k anhörigstöd! När jag kontrollerade detta så innebar det en del praktisk hjälp med avlastning men ingenting ekonomiskt.

 Kommunerna runt om i Sverige tjänar stora summor på att låta gamla par ta hand om varandra! Tjänar tusentals kronor på att låta barnen (läs: dottern) sköta om gamla mamma utöver sitt vanliga yrkesarbete och sitt eget hem och familj.
Vad kostar en vårdplats inom äldreomsorgen? Jag vet inte men jag tror det handlar om mycket pengar. Pengar som kommunerna sparar och där en del av vinsten borde gå till t ex den gamla kvinnan som sköter sin svårt handikappade man i hemmet. Fast det är kanske ett smart drag ur samhällsynpunkt ekonomiskt! Den piggare av paret sliter ut sig när hon eller han jobbar för sin make/maka och därmed slår kommunen ihjäl  två flugor i en smäll! Cyniskt och avskyvärt.

Tänk så mycket värk det finns. Både den mer fysiska beroende på lyxiga I-landsproblem och den där värken som bränner och tär inombords – långt inne i hjärtat.

Var rädda om er och om varandra!