Feel in the Blogg

Kvällsöppet igår visade en mycket märklig tendens i vårt samhälle. Unga kvinnor med en stark önskan att vara ”hemmafruar”. Debatten svallade högt och gör så även i ankdammen Arboga. Det anmärkningsvärda är hur barnen blir till slagträn i debatten.

Alla vi kvinnor som vill ha ett jämställt samhälle där kvinnor bedöms enligt samma normer som män – framställs som minde intresserade av sina barn. Som om vi älskar barnen mindre. Osakligt, oförskämt och helt  fel!

Jämställdhetsdebatten handlar också om män och mäns rätt till sina barn. Mäns rätt att vara hemma när barnen är små. Den debatten tar inte ”hemmafruarna” eftersom det handlar om just ”fruar” och inte ”hemmamän”.

Men – det värsta i sammanhanget är hur barnen drabbas. Precis som Niklas Järvklo, mansforskare vid Stockholms universitet, sa i TV4:s program så är ”söndagspappan” ingenting vi vill ha tillbaka.
Vi som växte upp med en mamma som var hemma och en ”söndagspappa” vet att papporna förlorar kontakten med sina barn. Det är förödande för männen men framför allt för barnen. Barnen hade nämligen inget val – och har det inte heller idag när kvinnorna plötsligt vill vara hemmafruar igen.

Det talas om att det är kvalitet och inte kvantitet som gäller. Det är ”bullshit”. Barn gör inte som du säger utan som du gör. Med en mamma hemma och en pappa som är kul på söndagar sätts normen för barnen.

Barn har rätt till sina båda föräldrar – det är nummer 1!
Nr 2 är att vi inte vill tillbaka till det kvinnosamhälle vi hade förr!

Kvinnor ska kunna försörja sig själva och dessutom få en pension som går att leva på när den dagen kommer. Kvinnor ska ha ett oberoende som gör att de klarar sig själva även den dagen kärleken tar slut.

Bloggaren har tre barn, två pojkar och en flicka. Min högsta önskan är att pojkarna får lika stor rätt till sina barn en gång.
Men min högsta önskan gäller också min dotter. Att hon ska ses som den otroligt duktiga person hon är – i rollen som mamma en gång – men självklart också som yrkesarbetare och som ansvarig för vårt samhälle. Att hon ses som en resurs och en viktig kugge i utvecklingen och inte väljs bort på grund av sitt kön.

Alla har vi våra strider. En del kämpar för att hävda sig själva, andra kämpar för sina medmänniskor. En del för en kamp för dödandet, andra kämpar mot jakt. Vissa ser knappt utanför tomtgränsen, andra ser helhetsperspektiv.

Jag har nog alltid varit en kämpande människa. Min kamp har förmodligen uppkommit genom mina föräldrar och deras samhällsengagemang, min barndom och mina upplevelser i livet. Det ena har gett det andra och kampen har fortsatt.

För mig har det viktigaste varit att se till ”våra minsta små”. Med det menar jag alla som inte kan kämpa själva. Alla de som inte orkar och inte har möjligheterna. Det kan vara uteliggaren på gatan, svältande människor i andra länder, kvinnor som kämpar mot förtryck, homosexuellas rätt men också  för djur och deras rättigheter – kampen för allt levande. 

Jag sticker ut hakan när jag tycker det finns bakåtsträvande tendenser i vårt samhälle. En sådan är vårdnadsbidraget. Här intill ser ni ett svar jag fått i Bbl/AT. ”Låt oss fatta egna beslut” och ”Välkommen till 2011! Kvinnor har, liksom männen, en helt egen och helt fri vilja”, säger skribenten.

Just dessa rader gör mig lite full i skratt om det inte vore så sorgligt. Det är inte ens hundra år sedan kvinnor i Sverige fick rösträtt! För hundra år sedan och mer fick inte kvinnor alls ”fatta egna beslut” och hade heller inte ”en helt egen och helt fri vilja”. För hundra år sen var det ”kvinnan tige i församlingen” som gällde och vad hälften av befolkningen tyckte togs ingen eller liten notis om.

Ska aposteln Paulus ord plötsligt dammas av igen? Aldrig i livet! Välkommen till 2011!!

Insändarskribenten slutar så här:

Hur vårdnadsbidraget kan vara ”ett steg framåt” förstår jag inte. Skribenten verkar något verklighetsfrämmande som tycker, citat: ”Välkommen till Arboga! När andra tar ett steg framåt tar vi minst två bakåt.” Hur menar hon då??
Kan det vara ett steg framåt att återgå till ett mer mansdominerat samhälle?? Vårdnadsbidrag gynnar höginkomsttagare, män och har inget med ensamstående föräldrar att göra.
Det fjärmar dessutom män från föräldraskapet liksom kvinnor från möjligheten till egen försörjning. Det – om något – är ett helt gäng steg tillbaka!

År 1974 kommer den här bilden ifrån:
Har vi glömt allt 37 år senare??

Men det finns annat att kämpa för också. Djurs rättigheter i allmänhet och just nu – vargens i synnerhet. Vargens rätt att existera över huvud taget.

Den tjugonde vargen som skulle dödas klarade sig undan! Vargen som tillhör mitt eget län – Västmanland! Det gör mig mycket lycklig även om sorgen över hans 19 olycksbröder och systrar tar den mesta udden av den glädjen. Men här går också kampen vidare!

Just idag fick jag svar från SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) att jag kommer att få kopior på obduktionsprotokollen på de 19 skjutna vargarna.Jag vill vet om djuren hade några genetiska defekter och hur många som skadskjutits
och vilka skador de fått.

Kämpa mot varghatet! Hjälp till att bevara den lilla vargstam som finns kvar i vår land!

Klicka HÄR för att komma till Svenska Rovdjursföreningen! Klickar du HÄR kommer du till Föreningen Nordulv!

På tala om förtryckta grupper – vad tycker ni om att ”Halv åtta hos mig” har ”bögvecka”? Jag förstår inte alls vad sexuell läggning har med matlagning att göra. Om jag var homosexuell skulle jag känna mig utpekad och diskriminerad av ett sådant upplägg.

Helge Skoog skrockade om ”flatan intill Zlatan” igår och andra krampaktiga ”skämt”. Hur kul är det? Och gör bögar och flator annan sorts mat än ”vi andra”. Dåligt TV4! Nu anmäler jag programmet till Granskningsnämnden för radio och TV.

Ja, kampen fortsätter. Ha en fin onsdag i februari månad!

Sjösjuk kan man bli av många orsaker. Via FASS får jag följande information:”Retning av balansorganet som inte är i samklang med andra sinnesintryck. Från balansorganet signaleras rörelser medan t ex ögonen inte ser dessa rörelser då personen vistas i t ex en båthytt. Tillsammans med andra sinnesintryck som t ex oljud, kyla, stark doft eller smak kan det bli en ”kollision” av intryck i hjärnan och detta kan leda till illamående.”

”Symtom: Illamående, kräkningar, kallsvettning.”

Sjösjuka, åksjuka eller vad det nu är som framkallar symtomen beror alltså på obalans som gör en lite snurrig.

Och snurrig kan man bli av flera skäl – inte bara av att åka båt eller bil. Jag kom att tänka på den här sjukan när dottern berättade om turen över Vättern i lördags. Den resan fick hon göra på toaletten… 

Snurrig nu blir jag på Egypten och på alla ännu mer snurriga, bakåtsträvande människor.

Egypten – detta fantastiska land med så lång och intressant historia står nu inför ett avgörande. Varje morgon tittar jag på nyhetssidorna det första jag gör. Har Mubarak försvunnit – eller fortsätter kaoset? Frid och fred eller blodbad?

Och åt vilket håll ska landet ta? Muslimska fundamentalister eller västerorienterad demokrati?

När jag tittar på den sista bilden jag la ut så kommer jag in på nästa sak som gör mig riktigt snurrig, nej rent ut sagt förbannad! Förtrycket av kvinnor! I religionens namn eller på annat sätt!

I Sverige och i min egen hemstad finns det bakåtsträvare som vill förflytta kvinnorna tillbaka till spisen. Vad är det för något i dagens Sverige 2011!!??

Och det är flera naiva kvinnor som självmant står för reträtten! Hur tänker dom egentligen? Kan dom inte sin historia alls?

Jag kan berätta en del av min egen. 1910 blev en kvinna i min släkt änka, 37 år gammal. Hon stod ensam med fyra minderåriga barn utan försörjning. Mannen avled i stendammslunga från ett jobb som slipare. Ett välbetalt jobb i förhållande till andra låglönejobb för ingen vill ha dessa jobb som ledde till döden i förtid. Mannen blev inte ens 38 år.
Den unga kvinnan med fyra barn hade inte en chans! Ingen utbildning, inget arbete, inga pengar. Urfattig slet hon ändå och försökte försörja sig själv och sina små barn men dog i förtid.

Är det så vi vill ha det igen? Aldrig i livet!

Fattig på samma sätt som kvinnan i min släkt är väl kanske inget som kommer att upprepas i nutid – däremot tillståndet att stå utan försörjning. Den dagen kvinnan blir ensam – hon som gick tillbaka till spisen för att ta hand om sina barn – hur går det då? Med förlegad utbildning, ingen arbetserfarenhet, inget jobb och ingen framtida pension.
För ensamheten kan komma fortare än du tror. ”Till döden skiljer oss åt” – kan lät bytas ut till ”till en ny kärlek skiljer oss åt” eller ”till tristessen och slitet skiljer oss åt”.

Kvinnor propagerar själva mot jämställdhet vilket är upprörande. Med barnen som sköld visar det upp en heroisk känsla av någon sorts familjens räddare i nöden. Patetiskt och dumt.
Barn vill ha både en mamma och en pappa. Mamman måste sluta att ta på sig största delen av föräldrarollen till förfång för pappan.

Och se helheten – det viktigaste av allt! Barnen gör inte som du säger utan som du gör! Flickor och pojkar som ser mamma gå hemma och pappa på stenåldersvis gå ut och fixa mat på bordet – lär sig det.
Igen och igen upprepas historien – kvinnor blir föräldrar men inte män. Därmed blir din dotter bortvald när hon står framför arbetsgivaren. Han (för det är förstås en han) väljer den person som kommer att jobba på heltid och ”inte krångla med barnledigheter”.

Citat ur Svenska Dagbladet förra året: ”Kanske har det inte hänt så mycket med jämlikheten. Mammorna sköter fortfarande mer än mannen när det gäller barnen, hemmet och ekonomin. Det visar en undersökning som nätsidan Familjeliv låtit göra bland 9 000 mammor. Yngre mammor vill också vara hemma ännu mer med barnen och tror att de skulle kunna vara hemmafruar om de bara hade möjlighet, uppger Göteborgs-Posten.”

Det finns medicin mot sjösjuka – men medicinen mot snurrighet vad gäller jämställdhet finns inga tabletter mot – bara information och kunskap! Så läs din historia!

********* *********

Kvinnor – glöm aldrig er historia!

I Arboga har påbörjats en debatt om vårdnadsbidrag. Oroande men inte särskilt konstigt med Alliansen som styrande av Sverige idag. Vårdnadsbidrag på 3000 kr kan ingen leva på i Sverige. Därmed kan det bli ”fickpengar” till någon som stannar hemma när det börjar komma barn i familjen. Denna ”någon” är nästan alltid en kvinna. Denna kvinna har då en man som ska försörja sig – precis som på ”den gamla goda tiden”.

Men vad innebär det?  Vilka konsekvenser får vårdnadsbidraget då? Jo, många och allvarliga!

För det första – barn har rätt till båda sina föräldrar! De har rätt till sin pappa också! Som en viktig väg mot jämställdhet bör män äntligen få möjlighet att bli föräldrar full ut och därmed knyta an och befästa kontakten med barnen från första början. Inte bara 2 veckor vid barnets födsel och ett par månader sommartid ihop med semestern!

Därmed kommer vi in på männen, papporna. Mammor tar oftast självmant ut all föräldraledighet och papporna finner sig. Det är väldigt ofta så att mammor faktiskt strider för att få ta mesta delen av ledigheten ihop med barnen. Därmed utestängs män från att bli föräldrar fullt ut vilket får konsekvenser för både pappor och barn – direkt och på sikt.

Sen kvinnorna då – mammorna. Vi har nått långt i Sverige vad gäller jämställdhet – och vårdnadsbidrag hör inte dit! Kvinnor behövs som mammor men de behövs också ute i arbetslivet, i politiken och i samhällets alla delar i mycket, mycket högre grad!
Kvinnor och kvinnors sätt att tänka och agera måste genomsyra hela vårt samhälle för att vi ska få en bättre skola, en bättre sjukvård och ett samhälle som prioriterar ”mjuka frågor”.
Varför är skola och barnomsorg så lågt prioriterad? Varför fungerar inte sjukvården som den ska? Jo, det är kvinnoarbetsplatser!

Den osakliga artikeln i dagens Arboga Tidning/Bärgslagsbladet talar om en ”upplösning av familjen” som konsekvens av uteblivet vårdnadsbidrag.
Det finns redan ”upplösta familjer” och hur en ensamstående ska klara sig på 3000 kr i månaden är för mig en gåta.

Vårdnadsbidrag är ingen garanti för ”heliga familjen”. Det är en klar fälla! Fälla för den som drar kortaste strået – tar vårdnadsbidrag. Den personen kan se fram emot bistra tider. Antingen håller man fast vid sin ”förmyndare” som försörjer en – oavsett hur han eller hon beter sig – eller också står man där en dag – utan anställning, utan försörjning och med en kommande mycket låg pension.

Nej, det samhället vill inte jag ha! Den sortens familj vill jag inte se! Jag förespråkar kortare arbetstid där män och kvinnor delar lika. Delar lika på tiden med barnen och delar lika på arbete och lön. Där båda föräldrarna får samma utgångsläge den dagen familjen upplöses – oavsett om det beror på skilsmässa eller dödsfall – för den dagen kommer.

Här några humorbilder från nätet med anledning av! Lite elak kanske – men tyvärr sann ibland.

MEN – ”Kerstin” kan inte sticka utan försörjning – utan anställning, utan lön, utan pension…

Och så en till om ett ännu mer högerinriktat samhälle:

Nu till något helt annat – böckernas bok! Ja, det lär ju vara Bibeln och det ska jag inte argumentera emot. Men jag har läst en bok som många andra också gjort och som är rätt unik i sitt slag. Magnus Wennerholms och Emma Jangestigs bok ”Varför gråter inte Emma”.

Jag ömsom grät och ömsom förundrades över den styrka som Emma visar då – och nu – när jag läste boken. Jag berörs också starkt av den otroliga sammanhållningen inom familjen. Sen blev det också en obehaglig flash-back när jag åter igen fick följa rättegången – precis som jag gjorde på plats den gången.
Läs boken! Den är hemskt, fruktansvärd och underbar. Den visar att hopp finns, att kamp lönar sig och att kärleken segrar.

Något annat jag väntar på som ska segra – är lilla Fröken Vårs kamp mot gamla Gubben Vinter! Ja, jag vet att februari är en vintermånad och ja, jag ser att det snöar utanför mitt fönster men ändå… Det har ju varit så härligt solsken och vinden ihop med plusgraderna har smält både is och snö och även fått snödropparna att kika upp ur den kalla jorden. Jag vill ha mer av vattenpölar och vårregn!

Ha en skön fredag!

Lite Gyllene Ankdammsnytt  är ett måste idag när tidningens förstasida ser ut så här.

För oss som var med igår kväll på Kommunfullmäktige i Arboga så inser man några saker om journalister: Dom vet absolut inte allt – och små händelser i en liten stad blir gigantiska förstasidesstoff i bladet.

Artikelförfattare Sparv skriver så här: ”Med Centerns hjälp hade oppositionen kunnat få 20 röster vid en votering, mot kvarvarande majoritetens 20. Hade sedan en enda ledamot bytt sida efter Susanne Hennings, M, uppmaning att tänka efter en gång till, hade majoriteten fått ge vika. Men ingen votering begärdes och även motionen avslogs.”

Jag kan försäkra herr Sparv att motionen aldrig hade gått igenom. Sparven kan läsa mycket mellan raderna och att ha koll på människors kroppspråk är också en god idé.

Ett annat tips är att kolla de här bilderna och lägga ihop två och två. Den här ryska bilden om att fruar dom har man för att laga mat.

Eller den här: Från Asien.

Sen kan man titta på de här bilderna: Tänka till och inse saker och ting.
Att män faktiskt är fullt kapabla att ta hand om barn – båda sina egna och andras. Dom kan också lära sig laga mat och sköta ett hem. Vad har människor fått något annat ifrån??

Låt oss ALDRIG glömma dessa kvinnor: Jag  lovar! Tänker hålla löftet och det gäller på alla plan – även i Kommunfullmäktige i Arboga.Annat som är rena natta är gatubelysningen på Nygatan i Arboga. Tre (3) icke fungerande lampor i gatubelysningen gör det riktigt obehagligt att ta sig hem i mörkret kvällstid. Mellan Pizzeria Metropol och Nicolai Kulturhus är det mörkt. Toppen för presumtiva rånare eller överfallsbenägna typer. Även om det var lugna gatan igår kväll gjorde mörkret att man lätt drattade på ändan i det halkiga väglaget. I minst 1 veckas tid har det rått mörker på denna del av Nygatan. När ska det åter ljusna??

För övrigt knipsar kommunens folk grenar. Snyggar till träd. Och inte på ett helt vanligt sätt utan genom denna maskin: Den rödklädde mannen på bilden låter sig hissas upp i trädkronorna i Stureparken och sågar av det som tydligen ska sågas av. Jag förmodar att maskinen är ett måste med så höga träd. Arborister är nog sällsynta i lilla Arboga.

Ha en god fredag! Och glöm aldrig – saker och ting är inte alltid som de ser ut att vara.