Feel in the Blogg

Lucia idag och i min ensamhet tänkte jag bli lussad av Lucior via TV – men icke! Antagligen var jag uppe för sent (kl 7) för det enda jag såg var trista nyheter om dumma Kanada som drar sig ur Kyotoavtalet (skandal!) och det var verkligen ingen ljusglimt i mörkret.

Jo, en Lucia berättades det om i TV och det var killen i Lund som absolut måste få bli Lucia denna dag. ?? Är det en nyhet att ta upp?? Hur långt har vi kommit egentligen i jämställdhetens Sverige? Redan på min tid var killarna Lucia och då pratar vi 60-talet!

Men men, vi går ju bakåt vad gäller det jämställda samhället. Tjejer motarbetar killar vad gäller hem och barn och struntar i utbildning och arbete för kommande försörjning. Lönerna för kvinnor halkar efter männens och vårdpersonalen tycker att misshandlade kvinnor får skylla sig själva. Här behövs verkligen en ljusdrottning att lysa upp världen! Kanske kommer hon nästa år…?

Så vad göra? Det blev till att agera Lucia själv!

Och Vilda Wilma ställde självklart upp som tärna! 🙂
Kattbröderna vägrade vara stjärngossar och kanske tänkte de på  killen i Lund och hade hoppats på Luciaglitter i pälsen istället, vad vet jag?

Julmusik på CD och sen Arboga Tidning där jag läste minnesord över Peter Pohl. Jag läser gärna minnesord över döda och helst ”vanliga människor”. Det är ett stycke historia och hedrar den döde. Mina tankar går nu till Anita och barnen.

Juliga kryddapelsiner hänger redan i fönstren och de sprider julstämning genom sin underbara doft.
Felix övervakade jobbet att fästa kryddnejlikor i apelsiner här om dagen! Och så här blev resultatet:

Ha en riktigt fin Luciadag!

  DN på söndagar är njutning ibland, upprördhet ibland men igår blev jag förbannad – och det två gånger! På samma journalist!

Vi börjar med smyginfiltreringen av ett gammaldags kvinnoideal.

Under porträttet i artikeln står det, citat: ”Helena Sjödin Öberg är redaktör för DN Jobb och lärde sig hemligheten bakom goda kanelbullar i ett tv-program om feminister. Nu hyvlar hon äkta smör på degen, precis som Ebba Witt-Brattström.”

I tidningens ”Söndagspredikan” där Helena Sjödin Öberg tjänstgör denna söndag smyger hon skickligt in en legitimering av den gamla hemmafrurollen genom att hänvisa till tidigare Grupp 8-aktivisten Ebba Witt-Brattström!? .

Sjödin Öberg berättar om sin trygga gamla farmor som tydligen var en sjusärdeles karl trots att hon var kvinna och funderar på hur farmor skulle ha agerat om hon mött självmorsbombaren på väg mot Stockholm. Det skulle ha varit en enkel match, tror hon. Farmor skulle ha bjudit på smörhyvlade kanelbullar!

Gamla farmor var så trygg i sig själv men hon var ju helt fel i tiden… Helena Sjödin Öberg skriver, citat: ”När jag växte upp fick jag lära mig att akta mig för kanelbullsbak – det kunde vara en kvinnofälla. Jag fick lära mig att förakta krusade örngott och stoppade strumpor, det var slöseri med tid. En kvinna ska förverkliga sig själv, utbilda sig, göra karriär inom arbetslivet.”

Mot slutet av predikan poängterar Helena Sjödin Öberg att hon visst inte är någon förespråkare för en påtvingad hemmafruroll.
Påtvingad, nej – men när den glorifieras med skimrande värme, trygghet och bakning – kanelbullar såväl som rosa muffins – vem behöver väl känna sig tvingad att anta en sådan härlig roll i livet!?  En roll helt förbjuden för de män som så vill och önskar!
Vem bryr sig dom om de stinkande strumporna som måste stoppas för att plånboken är tunn? Vem saknar arbetslivet när ”Sex and the city” ger en glimt av livet utanför? Vem bryr sig om framtiden när mannen pussas farväl på sin väg mot karriären. Han kommer ju alltid att stanna kvar och försörja sin lilla kvinna – eller??

  Sådana här inlägg i Sveriges största morgontidning kan få mig att säga upp prenumerationen direkt! Nu förstår jag att F! fortfarande behövs för att elda på övriga partier! Go for it Gudrun & Co!! Klicka HÄR för att komma till F! – Feministiskt initiativ!

Och Helena Sjödin Öberg gör det igen – i samma tidning! Nu handlar det om vikten av att jobba! Inte bara jobba – utan dubbeljobba! Och det är bara ditt eget dumma fel om du bränner ut dig!
”Han kommer inte att bränna ut sig, för han tävlar inte med oss andra. Han tävlar med sig själv” har Helena Sjödin Öberg konstaterat vad gäller sin egen son.

Det var det dummaste jag har hört! Eldsjälar som bränner ut sig är ofta sina egna slavdrivare! D v s det är just det egna piskandet – kalla det tävlande – som är så förödande! Det handlar inte om att vara bättre än någon annan utan att leva upp till sina egna, ouppnåeliga krav på sig själv! Det är en tävling du aldrig kan vinna!

Helena Sjödin Öberg kopplar sina iakttagelser av sonen till den här killen i reportaget i DN Jobb igår: Den här stackars killen är bara 24 år och ändå redan fotbollsproffs plus civilekonom plus journalistutbildad plus juridikstuderande – OCH utan studieskulder! Vad säger ni om det!? Rätt in i väggen snart, säger jag!

Men Helena Sjödin Öberg anser: ”Ska du pressa dig själv måste du ha kul”.
Ja, jag hade så otroligt roligt på mitt jobb att jag blev sjuk! Jag älskade arbetet och det gjorde det ännu enklare att slita ut sig totalt och gå rätt in i utbrändhetens mörker!

Men Sjödin Öberg fortsätter och går på i de stoppade ullstrumporna!
Ger ”Fem råd för att orka med dubbla karriärer”!

Helena Sjödin Öberg är alltså redaktör för DN Jobb och propagerar dels för en förlegad kvinnosyn som gulligullar med hemmafrurollen som innebär att kvinnor står utan jobb och försörjning den dag barnen blivit stora eller mannen stuckit! Hon fråntar därmed också männen deras möjlighet till  delaktighet i hem och familj. Delat föräldraskap och delade hushållssysslor blir ett minne blott i Sjödin Öbergs värld.

Helena Sjödin Öberg har totalt glömt bort alla utbrända, utförsäkrade eldsjälar som nyss gjorde ”dubbla karriärer” och numera är parias på samhället! Jag har påmint henne flera gånger men hon har inte ansett mina inlägg varit värda att ta upp i DN. Nu förstår jag varför.

Nej, jag får nog banne mig lov att säga upp prenumerationen på DN i alla fall och bli ännu mer politiskt aktiv!! Vem vill stödja en så bakåtsträvande, kvinnofientlig tidning? Inte jag!

Ni som gillar Anne Taintors häftiga bilder med lika häftig text – klicka HÄR och kom till Anne Taintors hemsida!

  Måndag idag och det betyder att gårdagen bl.a. kunde ägnas åt tjockatjocka DN! Massor av läsning i lugn och ro – härligt. Lite klipp från tidningen kommer som vanligt.

Vad sägs om denna trevliga nyhet!? Efter Skanör med sina gäss och Arvidsjaur med ekorrarna kommer nu Hörby med övergångsställe för änder!
Sådant gillar bloggaren! När man tar djur och natur på allvar! Inser att det är vi människor som inkräktat på naturen med våra hus, vägar, bilar och industrier och därmed bör känna respekt och ansvar för dom undanträngda – djuren. Läs HÄR i DN.

Annat som är värt att tänka till på är det här:
”Ni har lagt ett stort mörker över min pappas sista veckor i livet”, skriver sonen Kritian Petri och berättar om vanvård i livets slutskede. Vanvård, respektlöshet och brist på empati – igen! Läs reportaget genom att klicka HÄR!

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård”, skriver Kristian Petri och utan att alls ta ifrån honom och hans far den uppmärksamhet som den här hemska berättelsen ska ha – kommer jag att tänka på några andra i samhället som också utsätts för total respektlöshet.

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård” – kan också beskriva en mängd hårt arbetande människor som slitits ut. Nedbrutna av ett icke-fungerande samhällssystem där bara unga, friska, barnlösa 180 %-are gäller – kastas människor på sophögen när de inte längre orkar. Sakta men säkert bryts de ner genom förtal, diskriminering, trakasserier från de myndigheter som genom regeringen satts att ansvara för de sjukskrivna.

Vanvård av människor som mycket väl skulle kunna komma tillbaka i arbete om möjligheten fanns. Om rehabilitering och människovärde var ord som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kände till och inte just vanvård som idag. Vanvård där specialistläkares ord väger lätt när Försäkringskassan tar beslut och ingen som helst flexibilitet eller anpassning till olika människors förutsättningar finns med i regelboken från regeringen.

Vanvård in i döden är det som gäller för det Sverige som kallar sig välfärdsland där bara unga, friska människor med rätt efternamn har ett berättigande.

En annan som ser döden i vitögat är den här mannen: Muammar Khadaffis son, den 39-årige Saif al-Islam som nu tillfångatagits. Jag har ingen som helst förbarmande över vare sig honom eller hans far men när jag ser fotot från DN undrar jag: – Vad tänker han på bilden? Fejkar han eller är det uppriktighet jag ser i hans ögon? Ser jag fasansfull rädsla? Vad känner han? Ångrar han sig? Tror han på någon framtid? Och – vad kommer att hända honom nu? Ska han skändas och dödas som sin far eller får han en rättvis rättegång? Vad tror han själv?

Över till något helt annat, som det heter.
På en topp-5-lista rankar en journalist i DN denna bok. ”Rosa den farliga färgen” av Fanny Ambjörnsson.
Boken är utgiven på Ordfronts förlag och så här står det på Ordfronts hemsida om boken:

”Färgen rosa väcker känslor, både av avsmak, obehag och avsky, men också av begär, vällust och välbehag. Rosa uppfattas sällan som helt neutralt. Förmodligen för att det är den enda färgen i färgskalen som är entydigt könskodad. Rosa har med kvinnor att göra. I de större klädkedjornas barnklädesavdelningar kan man lokalisera könsuppdelning enbart genom att leta sig fram till den rosa avdelningen.
Intressant nog är det rosa man ofta ser som symbol i olika feministiska sammanhang.  Feministiskt initiativ valde mörkrosa som sin partifärg och vissa queeraktivister använder sig av rosa som motstånd.”

Visst är det intressant!   Hur en enda färg kan vara så otroligt laddad!
Läs mer HÄR på Ordfronts förlag.

Bokrecension – ”Denna dödens kropp” av Elizabeth George.
Dessa 700 sidor skulle man lätt ha kunnat läsa rakt av om inte behovet av sömn gjort sig påmint. Thomas Lynley är tillbaka efter sin hustrus tragiska bortgång. Det känns väldigt tryggt och bra. Oroande är däremot att en viss Isabelle Ardery dyker upp som chef på prov för mordroteln. Hon är en osympatisk bitch som dricker för mycket men som ändå får Lynley att glömma hustrun Helen för att snart gå i säng med Ardery. Han har dessutom mage att förorda Ardery för platsen som chef. Alltmedan Barbara Havers tack och lov går sina egna vägar och ser till att det minst sagt kluriga mordfallet löses. Mordgåtan sträcker sig över lång tid och den är gränslöst spännande. Elizabeth George har gjort det igen! Det enda man blir ledsen över är att boken tar slut och att man förmodligen får vänta rätt lång tid på nästa utveckling vad gäller kommissarie Lynley och hans gäng.

”Slut för idag – tack för idag”, som min gamla lärare sa i småskolan!

Flaggan är hissad för idag infaller Fars Dag. Kommersiellt jippo – ja visst, men jag kan ändå inte låta bli att fundera lite mer kring denna särskilda dag bara för pappor.

DN skriver om pappa-sonrelationer idag. Jag har inte hunnit läsa reportaget ännu men jag misstänker av bilderna att far och son har en hyfsat bra relation. Det kan man konstatera bara genom det faktum att de faktiskt finns med på samma bild! Klicka HÄR för att ta del av relationerna.

För alla pappor och barn är det inte så – långt ifrån. Pappor har varit frånvarande mer eller mindre i alla tider. Fast frånvarande på olika sätt. Borta på jobb, slita för brödfödan – eller borta för att de som pappor inte velat eller fått ta del av sin roll som pappa. Denna frånvaro har fått och får än idag stora konsekvenser.

På 70-talet kom begreppet ”velourpappa” – en lite nedsättande benämning på de män som efter 60-talets revolutionerande tid gjorde upp med sitt manliga förflutna och tog sig an såväl hem som barn.

Sen dess har trenden svängt och det rejält. Från utveckling framåt mot mer ansvarstagande män – och kvinnor! – ser vi nu hemmafrurollen framställas som den mest underbara av alla. Allt medan mannen åter försvinner från hemmet och kontakten med sina barn.

Nej, bjud aldrig Far på rosa muffins! Den svårsmälta dieten ska han inte utsättas för. Det är en kost som ger besvär generationer framåt.

Jag är lyckligt lottat att ha min far kvar i livet. Han var också frånvarande när jag var liten men det har vi tagit igen på gamla dar. Vi fick den möjligheten – och tiden…

Lagom till Fars Dag i år blommar krokusen i min rabatt. Märklig tid så säg.

Njut dagen! Glöm rosa muffins! Hedra och vörda din pappa!
Och ni män som ”glömt” er barn – sitter ni ensamma idag så vet ni varför! Men gör någonting åt saken då! Ring! Sänd ett SMS! Skicka ett mail! Vägen är egentligen väldigt kort till ditt barn.

11/11-11 ett magiskt datum eller en vanlig fredag? Både ock kanske.

Bloggaren som gillar att ta tillvara tillfällen tycker att man bör uppmärksamma detta unika datum på något vis – och många gör det!   Förlovningar kommer att ske under dagen och många har bokat in bröllop! Två par, bekanta till mig, gifter sig idag! Bength får sin älskade till maka och Sanna har hittat den hon vill gifta sig med och slår till denna dag! GRATTIS!!

Råkade man bli född den här dagen så tycker jag man ska fira ordentligt idag! Fyller man dessutom jämna år – ja, då blir det fest! En som ska fira ordentligt är min vän Lotten! Teckningen är ur Expressen 10 september 2006 då Mats Olsson berättade varför han skulle rösta på Fi – Feministiskt initiativ och en av anledningarna var Lotten. Han skriver om det i artikeln – klicka HÄR för att komma dit!  GRATTIS LOTTEN!!

Har man nu varken födelsedag eller anledning att vare sig förlova sig eller gifta sig vad gör man då? Jo, man kan ge löften av andra slag! T.ex. att aldrig acceptera girighet! Att se till att godhet vinner i längden! Att reagera på Carema och andra profitföretag som tjänar pengar på att vanvårda!

På TV4-Nyheterna igår kunde man höra om hur Carema m fl vårdföretag tjänar många miljoner på gamla och sjuka! Idag läser vi i alla tidningar om hur gamla får sitta med våta blöjor hur länge som helst för att företaget ska spara! 🙁 Man väger blöjorna för att se om de kan användas ett tag till – för att tjäna pengar! Pengar där övervinsterna går till ledningen på konton i skatteparadis! SKAMLIGT är bara förnamnet. Naturligtvis är detta HELT OACCEPTABELT!

Så 11/11-11 kan bli en dag då du reagerar på t ex detta! Klicka HÄR för att klaga till Carema!

  Låt gamla människor känna att de inte är ensamma!
I dagens lokalblad hittar jag denna annons: Röda Korset berättar om hur människor via organisationen ideellt ser till att gamla och ensamma får besök. Ideellt, ja…men det är inte länge sedan Röda Korset också var ute i rejält blåsväder med bedrägeriskandaler och annat. Klicka HÄR för att höra via Sveriges Radio.

Så vem ska man tro på? Vem är god på riktigt utan dollartecken för ögonen? Ja, det får man tyvärr försöka lista ut själv. Sen kan man också hoppas att sektliknande organisationer reagerar och protesterar när den egna ledningen far med lögner och skor sig. Därför blev jag särskilt glad över en insändare i gårdagens Bbl/AT. Den här: ”Lilla S-gruppen, Arboga” tycker att Håkan Juholt förbrukat sitt förtroende. Tack för det! Det verkar trovärdigt i mina öron och hedrar gruppen!

Jaha, hur ska bloggaren själv fira denna dag? Jo, genom att köra grönt! Fast tyvärr högst tillfälligt. Grön bil har jag inte råd med men då får apostlahästarna och SJ sköta transporten.

Sen ska jag lyssna på cd-skivan med Glenn Miller som kom igår och bjuda upp katten Felix till dans i brist på kavaljer! 🙂

Njut dagen – 111111!